Hej och välkommen

Hej och välkommen. Bloggen handlar om livsstilsfrågor och att leva med kronisk sjukdom. Här lämnas inga medicinska råd. De bör ges öga mot öga.





Snälla rösta om boktitel. Lämna gärna förslag




START


Translate

måndag, februari 21, 2011

Artros- utslitna knän är vanlig orsak till handikapp.

Mer om artros från 2014

Artros i knä är en av de vanligaste orsakerna till handikapp! Man tänker inte på det, men när man läser det och sedan tittar på omvärlden, så kryllar det av haltande människor i medelåldern och äldre. Det är vad man i dagligt tal kallar förslitningar i knä eller utslitet knä.
Att skaffa sig artros är ganska lätt kom jag underfund med för några år sedan:
Jag skrev en del om det i samband med att jag hade "en släng av det" för några år sedan. Det var en släng därför att det gick över men det var ingen släng för mig just då. De sämsta dagarna kunde jag bara gå enstaka steg och det kom väldigt olyckligt efter som jag då höll på att träna upp mig efter de skov jag hade haft. En orsak var att mina muskler i benen blivit försämrad av sjukdomen, att jag kunde gå mindre.
Man skall lyssna på kroppens varningssignaler
En annan orsaken var delvis träningen. Jag hade tränat intensivt med knäböjningar djupt vilket kan belasta knälederna och sedan nonchalerade jag smärtsignalerna som jag fick och vilade inte utan fortsatte min träning och mina promenader tills det en dag sa "pang" och jag kunde inte gå på grund av smärtor.
Träning med låg belastning
Långsamt, långsamt blev det bättre av icke belastning och att jag försökte träna på motionscykel utan i stort sett någon belastning.
Hur leder får sin näring
Bakgrunden till detta är att ledbrosket och andra strukturer i knät som menisker får sin näring via ledväskan. Dessa strukturer fungerar som svampar; när de utsätts för belastning pressas vätskan ut och när de är i vila går vätskan in. På så sätt får ledbrosket sin näring. För att en led skall må bra måste den belastas. Enbart vila ger dålig läkning åt en led. Allför mycket belastning är heller inte bra.



Träning av muskulaturen kring knä, speciellt stora lårmuskeln
Det gick till en punkt men sedan stod det stilla. Röntgen visade att ledbrosken var lite låga, ett tecken på artros. Hade jag utslitna knän och skulle leva med det resten av livet? Det var speciellt vänster knä som besvären var kvar i och vid undersökning hade musklerna kring knät förtvinat och vänster lår var betydligt smalare än höger. Jag fick goda träningsråd av en naprapat här i Puerto de la Cruz och sedan var det bara att träna. Det gick ut på att träna muskulaturen utan att belasta knäna. Jag skulle också vara försiktig med cyklingen och ha sadeln högt. Cyklingen kan vara belastande för lederna genom ställningen. Bilderna visar en illustration av hur muskler i låren skulle tränas. Det var dels statisk träning och dynamisk träning.

Klicka på bilderna blir texten lättare att läsa







 
















Noggrann uppföljning med smärtskattning är en god hjälp att se framsteg och bakslag.
. Jag försökte också att successivt träna med att utöka promenader. Ibland blev det bakslag och man fick gå tillbaka och vila. Jag följde hur det utvecklades genom att bedöma smärtorna på en skala. Så småningom, det tog tre år var smärtorna borta vid promenader och något år efteråt kunde jag börja jogga.
Yoga gjorde att jag kunde börja jogga.
Smärtorna försvann helt i samband med att jag gick en kurs där jag fick lära mig yoga för den som inte kan stå på huvudet. Det visade sig vara ett lyft för mina knän. Jag har fortsatt med övningarna för quadricepsmusklerna men nu extremt långsamt och det ingår nu i mina yoga övningar. Sista delen av att man sänker benet skall gå mycket, mycket, mycket långsamt. Jag tror dock att det var en annan övning som gjorde att mina knän blev mjuka igen.


Glukosamin
Ytterligare en sak bidrog till att mina knän blev bra. Jag tog glukosamin. Detta är ett medel som först kom från den komplementära medicinen, men numera finns det att tillgå som arsenal även i den etablerade  medicinen, även om dess effekter inte är grundligt utforskade. 2005 gjordes en Cochranstudie, dvs man gick igenom ett antal studier och de som fyllde de krav man uppställt, gjorde man en sammanslagning av, en så kallad metastudie och då fann man i stort sett inga effekter. Metastudier är dock ganska  ( enligt min mening) eftersom man inte undersöker exakt samma faktorer utan det kan bli så att man slår samman äppel och päron, dessutom kanske viktiga studier försvinner i utsållningen på grund av kraven.
Glukosamin hjälpte mig i varje fall och när man tittar på medline plus sida finner man där att de studier man gjort tyder på att glukosamin troligen är effektivt mot knäledsartros av lindring eller måttlig grad. För artros i käkleder, rygg och höfter finns möjliga effekter. Jag har rekommenderat glukosamin i flera fall och ibland tycks det ha en god effekt, ibland hjälper det inte.
Glukosamin finns naturligt i kroppen och är byggsten till kemikalier som bygger upp ledbrosk, senor och andra strukturer. Det ger smärtstillande effekt efter ganska lång tid till skillnad från andra smärtstillande medel. Detta förefaller mig logiskt om det är så att effekten kommer av att ledbrosket byggs upp igen.

Att tänka på knä som ett organ.
Jag kom att tänka på det när jag läste en artikel om artros och knän. Forskaren Fred Nelson vid Henry Ford Hospital föreslår att man skall se knät som ett organ. Han menar att man skall se på det ur samma utgångspunkt som man tittar på hjärsjukdom. När man forskar om en degenerativ sjukdom som artos bör man titta på ben, brosk, ledband, nerver och cirkulerande kemikalier och hur dessa komponenter samarbetar i funktionen av knät. ( muskler inte att förglömma).
Artros i knä är vanligaste orsaken till handikapp och förlust av oberoende.
Det är en sjukdom som sakta fortskrider. Ledbrosket gradvis slits ut på grund av trauma, åldrande eller infektion, Då brosket tunnas ut tjocknar omgivande ben till. Ofta gnider sig olika bendelar mot varandra och kan vara orsaken till den individuella smärtan. I de flesta fall är normal aktivitet smärtsam och försvårad.
Nuvarande behandlingar inkluderar läkemedel som antiinflammatoriska medel är eller medel mot smärta, sjukgymnastik, stödanordningar, hälsa och beteende förändringar som viktnedgång samt proteser.
Våra strategier riktar sig mot inflammation och smärta. Vi tittar inte på ursprunget till det onda, vilket kan var felfunktion i ledvävnad, ben eller nerver.Återsignaleringen via nerver kan ha en effekt på brosket i sig. Kunskapen om hur medelanden fram och tillbaka mellan ledkomponenter kan leda till att man bättre kan åtgärda smärtorna.
Jämförelse självträningsprogram och styrketräningsprogram för människor med knäartros.
Denna knä studie gjorden vid University of Arizona Arthritis Center i Tucson och pågick i 24 månader. Det var en oblindad randomiserad interventionstudie för att jämföra effekterna av styrketräningsprogram och självträningsprogram och en kombination. De 273 deltagarna var mellan 35 och 65 år som hade haft smärtor och rörelseinskränkningar som följd av knäsmärtor de flesta dagarn i ett eller båda knän i en period som inte var mer än fem år
Man fann ingen skillnad mellan grupperna. Alla fick dock en gedigen utbildning och uppföljning. Egenbehandlingen var det färre som slutade med var detta var en fördel för detta. Samtliga tre grupper var betydligt bättre vid uppföljningen efter två år.
Tai Chi och knäartros
I denna studie rekryterade Chenchen Wang och hans kollegor 40 patienter från Storbostonområdet med känd knäartos men annars god hälsa. Medelåldern på deltagarna var 65 år och deras MBI var 30. Till minskning av besvär hör bland annat viktreduktion om man har övervikt.

MBI( mass body index)
MBI skall vara mellan 25-19. Över 25 räknas som övervikt och över 30 som fetma. Under 19 undervikt.




Patienterna utvaldes slumpmässigt och 20 ombads delta i en 60minuters träning med Tai Chi i Yangstil två gånger i veckan i tolv veckor. Varje session inkluderade självmassage och en genomgång av Tai Chi principer, 30 minuters Tai Chi rörelser; 10 minuters andningsteknik och 10 minuters avslappning
De övriga 20 deltagarna utvaldes till en kontrollgrupp som deltog i två 60 minuters sessioner i veckan i 12 veckor. Varje kontrollsession inkluderade 40 minuters instruktion om artros som sjukdom, diet och nutrition, terapier att behandla artos eller fysisk och mental hälsoundervisning. De sista 20 minuterna bestod av stretch övningar involverande överkroppen, bålen, underkroppen där varje stretchning hölls i 10-15 sekunder.
I slutet av 12 veckors perioden uppvisade de patienter som utövat Tai Chi en signifikant minskning av knäsmärtor jämfört med kontrollgruppen. Forskarna fick såg också förbättrad fysisk funktion, förmåga att klara sig bra, depression och av tillståndet i knät.

Källa: undersökningarna fann jag på phys.org. Se länk i marginalen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar