Hej och välkommen

Hej och välkommen. Bloggen handlar om livsstilsfrågor och att leva med kronisk sjukdom. Här lämnas inga medicinska råd. De bör ges öga mot öga.





Snälla rösta om boktitel. Lämna gärna förslag




START


Translate

söndag, februari 13, 2011

Lyckträff?

Att jag fått bättre känsel i min vänstra fot är jag rätt säker på. Många som har ms förstår nog att jag uttrycker mig lite vagt, för upplevelserna från kroppen är jag ofta lite osäker på pga ms sjukdomen. Är det något fel på en sko, har skosnöret gått upp eller har det hänt något me känsel. Så konstigt det känns under foten eller har där fastnat något under fotsulan. Oftast är det alternativen, men ändå där finns en osäkerhet.
Kanske kan detta med känseln i foten förklaras med neuroplasticitet.
 
Bakgrund: Man har sedan länge vetat att det i hjärnbarkens hjässlob finns områden där känseln från olika områden på kroppen finns kartlagda så att varje kroppsdel är representerad. Motoriken däremot finns i frontalloben. Se bild.



Varje kroppsdel är inte representerad efter den faktiska storleken, utan mera efter hur mycket nerver som går till de områden det är frågan om fingrar, ansikte, mun, tunga mm är större vad avser känseln eftersom man är beroende av god känsel där. De kroppsdelar man behöver kunna göra komplicerade och exakta rörelser med är också väl representerade. Detta tog man reda på i början av 1900-talet då man bland annat studerade apors hjärnor på punkter och kunde se att stimulerade man en viss punkt rörde aporna på en viss del av kroppen, på ett liknande sätt undersökte man också känseln. 





 
Vad man trodde då var att detta var bestämt från början den hjärncellen eller den delen av hjärnan motsvarade en viss kroppsdel och att detta var bestämt från början. Forskaren Merzenich genomförde flera experiment som ifrågasatte detta. Bland annat opererade han samma två fingrar på en apa och då fann man att kartan blev annorlunda i hjärnan, de två fingrarnas kartor blev en karta eftersom de rördes samtidigt. Det finns också människor som föds med sammanväxta fingar och om man särar på dessa så att de kan göra separata rörelser ändras kartan i hjärnbarken till att vara separata för de två fingrarna. Hjärnans kartor kunde omritas upp i vuxen ålder. På engelska säger man att hjärnan är rewired, dvs nervbanorna ändras ombyggs. Merzenich visade att det fodrades vissa saker för att denna omändring i hjärnan nervbanor, i hjärnans kartor av olika kroppsdelar skulle ske.
  1. Att två nervsignaler avfyrades på samma gång, dvs då två fingrar syddes samman hos en apa så att den rörde fingrarna samtidigt, ledde till att de två fingrarnas kartor i hjärnbarken sammanfördes. Detta tycks vara en allmän regel att tajming, dvs att avfyrning av två nervsignaler samtidigt gör att dessa på något sätt så småningom kopplas samman , att det sker en omändring i hjärnan. Neuroplasticitet!
  2. Motsatsen gällde också, när två fingrar skiljs åt förändras deras kartor i hjärnbarken . De rör sig fristående och avfyras inte samtidigt. De arbetar inte synkroniserat längre. Det sker en omändring, ombyggnad av kartan. Neuroplasticitet!
I ett annat experiment stimulerade Merzenich och hans medhjälparna fingertopparna på en apa många gånger per dag i många dagar, samtidigt som apan inte fick röra fingrarna på annat sätt och då bildades i hjärnbarken ett område som såg ut som ett tvärgående finger längs fingertopparna. Neuroplasticitet!
Sedan tog Merzenich och opererade bort ett hudparti på ett finger och nerven som gick dit fick följa med och tranplanterades till ett annat finger. Nu var frågan om nerven skulle signalera till den ursprungliga fingret plats på kartan eller till det nya fingret som fått huden. Det visade sig att det var det nya fingret som blev stimulerat på kartan. Den flyttade hudflikens karta flyttades till det nya fingret därför att detta finger och hudflikens nerver avfyrades samtidigt. En nerv var alltså inte för evigt knuten till en viss plats i hjärnan.


Kan svaret finnas i detta till varför min känsel i foten blev bättre. Och var detta i så fall en lyckträff?
Känseln har kommit tillbaka efter att jag gjort en sorts -yoga-meditationsövning. Jag har hållit på med den i drygt ett och ett halvt år så det har inte precis gått fort. Jag går ner ifrån tårna och upp till huvudet och försöka känna känselförnimmelser i varje kroppsdel jag "besöker". Ursprungligen skulle man börja med ett ben i taget och sedan nästa. Båda armarna skulle man ta samtidigt. För att spara tid började jag med att göra båda benen samtidigt och det är det jag syftar på med lyckträff. Jag försökte alltså känna båda fötternas tår samtidigt och speciellt lilltårna på vä sida har jag haft svårt för. Det har successivt blivit bättre och bättre. Till en början-ganska länge- ledde det här till att jag åter kände krampförnimmelser i höger fot som också spred sig till vänster, vilket jag aldrig känt i vänster sida av kroppen tidigare. Detta har nu försvunnit men i stället har jag nu fått bättre känsel under foten. Jag menar så här. Mina nervceller från hö sida och vä sida avfyrades samtidigt och kanske ledde det till att känseln i vä fot kunde på något sätt knytas till höger sidas känsel, så att ett område som blivit skadad av MS nu fick sin funktion övertagen av en annan del av hjärna.
Skulle det vara så är det inte bara intressant; det visar sig att det lönar sig att fortsätta träna. På något sätt borde man kunna dra nytta av det här att olika delar av kroppen kan samarbeta om deras nervceller avfyras samtidigt, om tajmingen är bra. Jag kommer här att tänka på rytmen och musikens roll för neurologisk rehabilitering.

Video med Merzenich från TED föreläsningar

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar