Hej och välkommen

Hej och välkommen. Bloggen handlar om livsstilsfrågor och att leva med kronisk sjukdom. Här lämnas inga medicinska råd. De bör ges öga mot öga.





Läs boken ATT TA ÅRAN I EGNA HÄNDER av Karin Glasby och Sune Överhagen

Obs boken ATT TA ÅRAN I EGNA HÄNDER KOMMER INTE ATT TRYCKAS. DET ÄR ALLTFÖR FÅ INTRESSEANMÄLNINGAR/ sune överhagen



START


Translate

söndag, januari 08, 2012

Vad gör man ( vad i all världen gör man om man tillbringar ungefär en tredjedel av året på Teneriffa) frågar ofta människor.



Blir det inte långsamt, bara sitta i solskenet hela dagarna eller dricka öl på ett café?
Jag skall försöka beskriva litet av vad jag gjort under en vecka här. Den här veckan har det varit ett fantastiskt väder i Puerto de la Cruz. Det är varmt, solen skiner och det har varit precis så som man vill ha det, om man nu inte är bananodlare eller på annat sätt beroende av regn. ( Till syvende och sidst är vi väl alla det.)
Söndag: Det började med nyår. Tolvslaget tillbringades på takterassen vid svenska klubben. För varje klockslag skall man äta en vindruva och önska sig något. Vindruvorna åt jag men önskningarna glömde jag.   Det var mindre fyrverkerier i år. Det märks att det är  kris i Spanien och på Tenerife. Det är hög arbetslöshet. 22 procent i Spanien totalt och här på Tenerife är den 30 har jag hört. Ungdomsarbetslösheten lär vara skrämmande hög.
Natten blev ganska sen, men vid tiotiden på morgonen var jag uppe. Nu skulle det städas efter nyårsfirandet så det blev att promenera upp till klubben och hjälpa till med städningen. Sedan var det ganska lugnt på söndag.
På måndag deltar jag i en bokcirkel. Vi tar med varsin bok som vi presenterar och så får andra låna vad man läst och nästa vecka får man höra deras uppfattning om böckerna. Den här gången hettade det till framförallt Leif GW Perssons bok Gustavs grabb. Jag tyckte det var en mycket fascinerande bok där Leif GW är hänsynslöst självutlämnande och mycket ärlig. Det innebär att det blir inte precis en person som man tycker om men som åtminstone jag känner en beundran inför.
Bea som läst boken senast sa att hon blev argare och argare ju mer hon läste i boken. För det första hur kan någon känna av klassgränser redan i första klass. För henne kändes detta som en efterkonstruktion. Hon tyckte också att Leif GW Persson på något sätt beskrev sitt missbruk av alkohol på ett något förskönande sätt, och hon var mycket upprörd av hans sätt att förtjäna pengar genom bland annat mutor då han gick i skolan och på det sättet fick mycket gott om pengar- mycket mera än hans far förtjänade på sitt knegarjobb. Hon var också kritiskt till hur han behandlade sin mor och förstod inte alls hans avståndstagande.
Själv ser jag det här från ett helt annat håll. Att han kände av klassgränser redan i småskolan var ganska naturligt- han beskriver en lärare som behandlade eleverna olika beroende på varifrån de kom.
Missbruket tycker jag egentligen inte han förskönar- han är klart medveten om att det kan innebära slutet när som helst- i varje fall på ett sätt- men förstår han de verkligen? Hur kan man fortsätta att dricka om man vet att det leder till en för tidig död. Det är en dum fråga av mig- jag har sett många som fortsatt sitt missbruk tills de dog. Alkoholism och missbruk är den enda dödliga sjukdom som patienterna inte vill ha någon behandling för.
Jag kan också förstå vad han säger om sin mor och hur hon inte respekterade han integritet då han växte upp. Han upplevde ingen kärlek från modern. Det verkar som hon inte förmådde känna någon kärlek för honom. Han borde tycker jag ha kunnat förlåta sin mor. Relationen till fadern var däremot mycket fin.
Det är också intressant att läsa om Geijeraffären och Leif GW:s roll i detta. Det var han som var bekräftade att rikspolischefen hade skrivit ett PM till statsministerna Palme om att Lennart Geijer frekventerade prostituerade och att detta kunde utgöra en säkerhetrisk. Det var Peter Bratt som skrev en artikel om detta i DN. När artikeln kom dementerades detta kraftigt av Palme som inte spädde orden utan kallade både källa och journalist för lögnare och värre saker. Även Fälldin anklagades i sammanhanget men honom fritar Leif GW Persson helt. Det enda sammanhang han förekom i var att det var tidningsurklipp på väggen i bordellmammans cell där Fälldin fanns med.
( Detta får konsekvenser för bland annat den bok om kungens affärer som kom förra året. Boken är skriven av samma författare som tog upp bordellaffären igen för något år sedan och åter anklagade en mängd politiker. Det gör trovärdigheten av vad som skrivs om kungen mycket mindre.-själv är jag republikan men tycker illa om mediadrev.)
På kvällen jazz. på en restaurang där man spelar jazz på måndagarna. Det är roligt där och det är billigt. En av dem som spelar är svensk och man kan få höra både Ack Värmeland du sköna och Taubes Fragançia i jazzformat. Musikerna är duktiga. En av dem spelar sju olika blåsinstrument och det är alltid hög klass.

Hör honom spela på flöjt på ovanstående video.
Vad gjorde jag på tisdag? 
I tisdags var jag till Santa Cruz. Vädret var vacker och jag strosade runt lite. Jag hade bara ett ärende och det var snart gjort. (Köpa tranbärsjuice som ibland är svårt att få tag på). Förra året var jag utan en period och då fick jag en urinvägsinfektion, som jag inte haft på fem, sex år.
Jag brukar titta på bakverken då jag kommer in på El Corte Inglés varuhuset. Jag äter ju inte sådan då jag har glutenintolerans men det är roligt att titta på tårtorna. Den här gången såg jag en tårta med frukt och valnötter. Det var givetvis förbjuden frukt.


Onsdagen, vid frukosten  råkade jag tappa locket till kryddburken pimienton picante i stekpannan. Så det såg väldigt vidbränt ut. Jag "värmer" grönsakerna i stekpannan innan de äts. Dessutom använder jag äggvitan av ett ägg, vilket innebär att jag endast får proteinet men inte fetterna från äggulan.
det saknas grönsaker  vid denna måltid!
På lunch var vi ute och åt på en uteservering i hamnen. De har bland annat ett grillspett med fisk och räkor som smakar fantastiskt gott och serverar med papas arrugadas, som är kanarisk potatis som äts med skalet. Det är saltat kraftigt med havssalt och det där med salt är ju inte så nyttigt. Men hemma används bara salt med en kombination av kalium och natriumsalt.

På kvällen var jag i turistkyrkan och lyssnade på fantastisk musik med Sofia Ahlenius och hennes pojkvän Simon Petersson-. Tyvärr hade jag inte kameran med annars skulle ni ha fått hört musik som gett er gåshud.
Torsdag blev det en del promenerande. Var till Skandinaviska klubben på kvällen.. Först var det meningen att det skulle bli yoga men vår ledare Kaj var sjuk. Sedan var det mat däruppe. Det var gluten i maten så jag fick speciell mat bland annat lax och sallad. Det lustiga var att en annan person som är diabetiker och använder en kost med lite kolhydrater fick precis samma rätt som jag. Det är inte så stor skillnad mellan en måttlig LCHF och den diet med låga mättade fetter som jag äter. Jag äter ju mycket omega-3-fetter och även olivolja. Jag har en känsla av att de som äter LCHF också är försiktiga med omega-6 fetter vilket jag också är. Jag äter dock mer kolhydrater men helst inte snabba.

Fredag var det årets julafton här i Puerto. Barnen fick sina julklappar-och ofta var det en cykel i år. På strandpromenaden har det därefter varit mer osäkert för alla flanörer- det finns en mängd nybörjare på cykel och de här barnen njuter verkligen. Jag minns när jag fick min första cykel och skulle visa grannarna att jag kunde cykla- och det bar sig inte bättre än att jag cyklade rakt på deras grindstolpe av sten- men både jag och cykel klarade oss bra.
På lördag var det målargrupp på morgonen uppe på skandinaviska klubben. Se vad jag håller på med. Jag kan inte måla men har gått med för att träna upp min finmotorik och det har faktiskt hjälpt!!







På kvällen mycket fin konsertkväll i Turistkyrkan bland annat med Frida Ahlenius och hennes pojkvän Simon Peterson. Denne debuterar i en musikal i Helsingfors i påsk. Det gäller Kristina från Duvemåla och det är Björn och Benny som sätter upp. Det säger kanske en del om Simon Petersons förmåga. Frida Ahlenius är det också en stor njutning att lyssna på.
Detta är en del av vad man gör en vecka i Puerto de la Cruz.

3 kommentarer:

  1. Anonym5:40 em

    Jag skickar länken här igen. 12 sidor i PDF. Jag har inte någon mejladress till dig och jag kan inte skicka hela på bloggen. MVH Grannen
    http://www.cosmeticcentre.com.au/client_images/1043332.pdf

    SvaraRadera
    Svar
    1. min emailadress stár pà första sidan av bloggen.
      Den är thisissune@gmail.com. Hälsningar Sune

      Radera
  2. Anonym5:42 fm

    Hej Sune! Nu fungerar kommentarsläsningen på din blogigen!!!! Det är först nu jag kan läsa din kommentar från den 16 januari!
    Grannen

    SvaraRadera