Ge mig fler natural killer cells!

modernistiskt rum
CasaBatllo
arkitekt Gaudi
Barcelona

Forskare vid Sahlgrenska akademin och vid Karolinska Institutet har publicerat en studie där man visar att de så kallade Natural Killer Cells spelar en viktig roll vid sjukdomar, där det immunförsvaret angriper den egna kroppen. Sjukdomar man nämner är MS och reumatiska sjukdomar. De immunceller som vanligen försvarar oss mot infektioner genom att bilda antikroppar mot virus och bakterier kallas B-lymfocyter. Vid vissa autoimmuna sjukdomar producerar de i stället antikroppar mot den egna vävnaden vilket kan få till följd att ledytor angrips eller att myelinhöljet kring nervbanor angrips.
Det finns också en annan typ av immunceller som kallas Natural killer cells. Dessa spelar en viktig roll i immunförsvaret genom att de dödar celler som är angripna av virus och även cancerceller. Detta gör de genom att överföra giftiga ämnen i dessa celler. Hos patienter med vissa autoimmuna sjukdomar finns det färre Natural killer celler. Vad man nu upptäckt är att dessa låga nivåer av Natural Killer celler bidrar till att man blir sjuk, genom att de har en kontrollmekanism som reglerar hur B-lymfocyter bildar antikroppar mot den egna vävnaden. Om man har låga Natural killer celler så fungerar kontrollen dåligt. Forskargruppen kunde också genom att tillföra Natural Killer celler främja denna kontroll av B-lymfocyter.

Sedan finns det naturligtvis kontrollmekanismer som går i andra riktningar, mot andra celler som ännu inte är upptäckta men ytterligare en liten bit okänd mark är kartlagd.

blandat om D-vitamin

Calle Santa Ana från andra hållet
/ Vindens Skugga

• Hur mycket skall man äta för att få tillräckligt med D-vitamin. 9 stora ägg, eller äta 3 portioner med tonfisk eller 30 liter mjölk per dag för att komma upp i halten 75 nmol/ml vilket enligt denna föreläsning är den mängd D-vitamin man behöver.
  

• 105 blivande mödrar i Förenade Arabemiratet studerades avseende D vitaminhalten. Man fann extraordinärt många fall med D-vitaminbrist enligt forskaren vid Cincinnati Children's Hospital, Adekunle Dawodu. Denna D-vitaminbrist beror till stor del på hur klädseln är utomhus; den förhindrar att huden får kontakt med sol. I denna studie

• betecknar man 50nmol/ml som D-vitamin brist och man fann att 75 procent hade mindre än 25 nmol/ml. Dawodu säger att det är inte bara skelettsjukdomar som rakit som kan orsakas av D-vitaminbrist. Det kan ökar luftvägsinfektioner och kroniska sjukdomar. Han rekommenderade att man bör göra en moderat ökning av solning samt D-vitamin tillskott. Artikeln är intressant bl a på grund av vad man hört om ökningen av MS i Kuwait och också att man misstänker att ökning av autism bland barn som fötts av somaliska mödrar i exil i Sverige.

• Om man ger D-vitamintillskott till patienter med brist på vitamin D ( i denna studie definieras brist som 30 ng/ml) och höjer deras halt till över 43 nanogram minskar dödligheten i hjärtsjukdomar med 30 procent enligt en studie som presenterades vid American College of Cardiology.

Finns det säkra sätt att få vitamin D genom solen?

Calle Santa Ana, där Sempreres bokhandel låg
i boken Vinden Skugga.
Mörk gränd inte mycket solljus där inte trots Barcelona

D-vitamin kan kroppen själv bilda genom bestrålning av ultraviolett ljus/ fraktion UVB
Det finns dock vissa problem med detta, dels kan inte D-vitamin bildas under stora delar av året om man befinner sig på våra breddgrader. En tumregel därvidlag man kan använda är att om skuggan är längre än du själv kommer strålarna in med för liten vinkel och de får färdas så långt genom atmosfären att de inte ger tillräckligt med UVB för att D-vitamin skall bildas.
Det andra stora problemet är att solning är förenat med risker för hudcancer, speciellt malignt melanom. Två viktiga personer i staten samt representant för Cancerfonden hade den 12 maj 2009 en artikel inne i DN, där man slog ned på de rapporter som kommit i en allt ökande grad om D-vitaminets inverkan på hälsan, bland annat därför att de ansåg att det skulle bidra till ökad förekomst av hudcancer. Man skrev bland annat att att människor genom normal utevistelse och med vitaminberikad kost på vinterhalvåret som komplement väl kan täcka behovet av D-vitamin vilket vad jag kan förstå är helt fel, i Sverige ger normal utevistelse under vinterhalvåret inget d-vitamin alls och det som man får via kosten är alldeles otillräckligt. Men jag har ändå inte velat ta ställning till solning just med tanke på hudcancer. Men när jag nu ser på YouTube en diskussion mellan en hudprofessor Gilchrist och Michael Hollick som ägnat sig åt forskning om D-vitamin i många år finner jag att frågan tas upp där.
Michael Hollick säger att man kan sola säkert genom att sola 10-15 minuter cirka tre gånger i veckan och genom detta få tillräckligt med D-vitamin. Dr Gilchrist säger att hon tycker också att dessa råd i sig är säkra men det är bara det att "tonåringar" lyssnar på detta och beslutar sig att sola hela dagen på beachen.
Såvitt jag förstår är det detta som man tar upp i DN-artikeln också. Jag menar då att man faktiskt kan ge rådet att sola kortare tid per dag utan solskydd, kanske 10 minuter varje dag eller 15 och därigenom få D-vitamin. Varje dag kanske behövs i Sverige, eftersom Hollicks råd gäller den breddgrad Boston ligger på. Därefter bör man ta på sig ett solskydd med hög skyddsfaktor, skyddande kläder eller gå till skuggan. Jag är alldeles övertygad om att detta går att lära sig.
Under vinterhalvåret behövs D-vitamintillskott.

Stamcellstransplantation, en rapporterad studie

30 patienter med svår MS har genomgått stamcellstranplantioner i Ottawa. Man inledde studien 2000 och har nu genomfört den 30. Mark Freedman som ledde studien säger att inflammationen har försvunnit hos praktiskt taget hos alla som genomgått transplantation med egna stamceller. Tekniken går ut på att man plockar ur stamceller från den egna vävnaden, sedan slår man ut hela immunsystemet med kemostatika varefter man implanterar de egna stamcellerna och sedan utvecklas det nya immunförsvaret ur detta.

Den senaste patienten intervjuas och säger att han upphört försämras och hoppas på att han också skall förbättras vilket vissa som genomgått behandlingen gjort.

En patient har avlidit som följd av att levern skadades av behandlingen.

Man vill inte ta ordet bot i munnen, säger forskaren Mark Freedman men resultaten är hoppfulla. Man kan läsa om detta i Vancouver Sun.

Om stamcellsforskning handlade också Vetenskapens värld den 3 maj. Det handlar om de bakomliggande upptäckterna som nu lett fram till att stamceller nu kan vara en möjlig väg att bota olika sjukdomar. För cirka 50 år sedan klonade en engelsk forskare för första gången ett djur, en groda. Han hade en del motgångar i sin forskning och den blev inte erkänd för än långt senare. Han tog cellkärna från en groda och sprutade in det i ett ägg, och därifrån utvecklades en ny groda. I dagsläget tror man att man med stamcellsteknik kan odla fram ersättningsvävnad för skadad vävnad; i programmet visades råttor med skada /tvärsnittslesion på ryggmärg som fick stamcellsbehandling av detta. Deras förlamningar hävdes delvis. Första försöket att operera in ny vävnad på en person med tvärsnittslesion är nu på gång. Många andra sjukdomar och tillstånd är aktuella för eventuell behandling. Man är dock inte där än, det fordras forskning i ytterligare ett antal år innan det kommer att bli möjliga behandlingar.

Spelar det någon roll vilken tid på året man är född?

Calle Santa Ana i Barcelona, där låg Sempreres bokhandel i boken Vinden Skugga

En studie från Mellbourne av Anne-Louise Ponsonby m flera har gått tillbaka och analyserat data på barn födda i Australien från 1920 till 1950 som utvecklat MS. Man försökte finns samband mellan nivåerna på solsken i det område patienterna bodde. Man fann att riskerna var cirka 30 procent högre för de som var födda i november december vilket motsvarar maj och juni på norra hemisfären.

Författarna skriver att man bör analysera behovet av att ge blivande mödrar D-vitamintillskott.

Studien är helt i linje med vad man funnit tidigare om i vilken månad MS patienter är födda. Att det här är på andra sidan jordklotet stöder att det finns samband med solljus och sannolikt D-vitamin. Hur är det med andra kategorier av sjukdomar. Diabetes I exempelvis?
I Ukraina är april vanligaste födelsemånad.

Om D-vitaminhalter

Plaza Catalunya

Studie från Buffalo University i New York av 208 patienter med skovförlöpande patienter, 28 med sekundär progressiv MS och 22 kontrollpatienter visade att majoriteten av samtliga hade låga D-vitaminvärden.

	Procent med normala D-vitaminvärden
sekundär progressiv	7
skovförlöpande	22

Här frågar man sig vad som är orsak -verkan. Huvuddelen av D-vitaminer får man via solen. Har de som har sekundär progressiv MS mindre möjlighet att vara ute i solen? /värmeintolerans?

Ju lägre D-vitaminhalt ju större desto mer hjärnatrofi och också mer MS härdar , lesioner med magnetkamera. Graden av handikapp också ökat.

En test av kognitiva förmågor gjordes också. Även där fann man samband mellan kognitiva störningar och D-vitaminvärden. Ju sämre D-vitaminhalter ju större kognitiv skada.

Dessa resultat skulle troligen kunna förutspå utifrån hur mycket vederbörande har kunnat vara i solen. Värmeintolerans är ju ett vanligt symtom.

Dock finns det ju en annan möjlighet att halten av D-vitamin spelar roll för hur allvarlig sjukdomen blir, men för det fordras en annan typ av studie där man följer patienterna från diagnos och vidare.

Författare :Robert Zivadinov, MD, PhD; Murali Ramanathan, PhD; Ralph Benedict, PhD; Jun Qu, PhD; Xiaotao Duan, PhD; Barbara E. Teter, PhD; David Hojnacki, MD; Eunjin Bang, Niels Bergsland, Sara Hussein, Mariya Cherneva and Laura Willis. Källa MSRC

Diabetes och D-vitamin

Förra året presenterades en sammanfattande artikel i tidningen The Diabetes Educator om diabetes och D-vitamin av forskarna Sue Penckofer, JoAnne Kouba, Diane E. Wallis, Mary Ann Emanuele verksamma vid Loyola University Chicago, där man drog slutsaterna att adekvat intag av D-vitamin kunde förhindra eller fördröja sjukdomen diabetes och minska komplikationerna för de som redan fått diagnosen. I artikeln presenteras underlag för att D-vitamin kan förhindra glukosintolerans och diabetes.

23 miljoner amerikaner har diabetes och i Sverige är prevalensen mellan 2,5-4 % dvs mellan 225 000 och 360 000 har diabetes typ II medan typ I diabetes har en prevalens på 0,5 dvs cirka 50 000 individer. Sverige är jämte Finland och Sardinien det land där flest insjuknar i denna sjukdom. I Sverige tycker det inte öka längre men gör så i Finland. Av de 23 miljoner amerikaner med diabetes finns det många med låga D-vitaminvärden. Till en del beror det på bristande näringsintag men också på att man inte är ute i solen dels som följd av varningar för hudcancer men också på grund av att livsstilen ändrats. Detta har samtidigt inte kompenserats med tillägg av D-vitamin. I sammanfattningen skriver man att det finns evidens (vetenskapliga bevis) för att vitamin D spelar en viktig roll för insulinproduktionen och för insulinkänsligheten/ det senare betyder att metabolismen inte svarar tillfredsställande på insulin, en av ingredienserna i diabetes typ II. Diabetes typ däremot innebär bristande produktion av insulin i bukspottskörteln, där det produceras i speciella celler inom vävnadområden som kallas Langerhanska öar. Vid Typ I diabetes förstörs dess öar och de insulinproducerande cellerna ersätts av immunceller. Det kan alltså beskrivas om en autoimmun sjukdom, där immunceller angriper de egna cellerna.

När man tittar på förekomsten av diabetes av båda typerna är de mest förekommande i nordliga länder, se ovan avseende Finland och Sverige. Sardinien är ett undantag. För MS gäller samma sak men även där finns undantag exempelvis Kuwait, där det numera ökat. Även Norge är i viss mån ett undantag beträffande MS. Större förekomst i Sydnorge än i Nordnorge. Detta tolkas bero på olik kost där Nordnorge äter mer D-vitaminrik kost, fisk mm. Sjukdomar som har denna förekomst brukar ge en smileyliknande bild om man sätter antalet fall/antalet invånare i ett land på Y-axeln och har latituden på X-axeln. Det finns en mängd sjukdomar som har en liknande förekomst och de mest kända är cancersjukdomar, hjärt-kärlsjukdomar och ”autoimmuna” sjukdomar. Sjukdomar som ger en Smileybild då man gör ett sådant diagram kan misstänkas ha samband med förekomsten av soltillgång året om och troligen då D-vitaminbildning. Men det kan finnas andra förklaringar. Produktionen av melatonin som har samband med mörker är ett hormon som också tros påverka immunsystemet men på ett annat sätt än D-vitamin. Men det finns flera andra alternativa förklaringar.

Kan man lägga till andra undersökningar än dessa epidemiologiska blir bevisen starkare. Exempel på sådana bevis är så kallade laboratorieförsök. Man kan där undersöka vävnader, celler med mera och se hur de förändras av ett ämne. Man kan också göra studier på laboratoriedjur som behandlas och manipuleras på olika sätt.

Man kan också göra experiment, där man undersöker hur olika faktorer påverkar en viss sak. Man kan till exempel ge D-vitamin till patienter med diabetes typ I och se om detta påverkar. Det finns noga utformade regler som man där bör följa för att inte olika ovidkommande faktorer kommer att påverka resultaten. För D-vitamin finns en del sådana undersökningar förutom de epidemiologiska.

En annan viktig del av forskningen är att man bör kunna presentera en ordentlig förklaring till vad som händer, en verkningsmekanism. Även där har en hel del kunskap tillkommit under de senaste åren. Man trodde till exempel tidigare att det aktiva D-vitaminet calcitriol endast tillverkades i njurarna men nu vet man att det finns produktione i ett flertal andra vävnader, och man vet också att så kallade D-vitaminreceptorer, dvs de proteiner med vilka D-vitaminet samverkar, finns på många olika ställen i kroppen och man börjar där finna ut hur D-vitaminet fungerar.

En studie man undersökte i den aktuella översynen om diabetes och D-vitamin omfattade 3000 personer med typ I diabetes. Man fann en minskad risk för sjukdomen hos de som tog kosttillägg av D-vitamin. Det fanns också observationsstudier som talade fär att D-vitamintillskott kunde förebygga typ II diabetes.

Att ge D-vitamin kan vara en mycket kostnadseffektiv och enkel metod att förbättra blodsockerkontrollen och förbygga allvarliga diabeteskomplikationerna, enligt en av författarna till studien.(Joanne Kouba) En annan forskare sa att människor som är i riskzonen för diabetes bör undersökas avseende D-vitaminhalten. Detta kan medföra att man identifierar en brist som i framtiden kan ha stor betydelse för individens hälsa.

Vad säger en svensk forskare om det här? På diabetesportalen får Lundaforskaren och professorn i diabetes och endokrinologi Leif Groop denna fråga:

Fråga: Om det nu visat sig att D-vitamintillskott förebygger diabetes typ 2 kan då vi som har ”förhöjt blodsocker” själva inta D-vitamin?
Finns D-vitamin att köpa på apoteket/marknaden?
Vilken dos kan vara lämplig, 2000 IE per dag?
Finns det några risker med ett sådant intag?

Leif Groop svarar: en del epidemiologiska data tyder på att D-vitamin kan ha betydelse vid diabetes och att brist ökar risken för både Typ I och II diabetes. Främsta D-vitaminkällan är solljus, medan under 20 procent kommer från födan. Genom att mäta halten 25-hydroxivitamin D kan man bestämma halten och den bör vara över 75 nmol/l. I Sverige har många låga värden speciellt under vintern. Diabetes typ II förekommer enligt studier oftare hos mörkhyade personer, vilket ger ett stöd för att denna teori stämmer. En studie från England har visar att låga nivåer av D-vitamin var förenad med ökad risk för förhöjt blodsocker inom 10 år. Det finns dock undersökningar som inte gett något entydigt resultat. Det anses att 2000 IE som daglig dos är nödvändig säger Leif Groop. Han varnar för att höga doser av D-vitamin kan ge farliga biverkningar med för höga kalciumvärden. Exakt vad detta innebär beskriver han ej.

D-vitamintillskott till spädbarn minskar risken för att de skall få Typ I diabetes enligt finsk studie från 2001

Ramblas Barcelona

Hypponen m flera studerade 12055 kvinnor som väntade barn 1966 i ett par områden av norra Finland. Man noterade deras D-vitamin intag och följde barnen första året med tanke på engelska sjukan. I denna studie följde man sedan barnen i 30 får och tittade på vilka som utvecklade diabetes typ I.

Man delade upp barnen efter hur regelbundet de fått D-vitamintillskott.

	Inte fått D-vitamin	Fått D-vitamin oregelbundet	Fått D-vitamin regelbundet
Relativ risk	1	0.16	0,12

De som hade fått regelbundet D-vitamin hade alltså en 9 ggr lägre risk att då typ I diabetes än de som inte fått substitution. De barn som fick engelska sjukan, som orsakas av D-vitaminbrist hade 3 gånger ökad risk mot den större gruppen av barn som inte hade fått D-vitamin. Studien talar för att tillskott av D-vitamin minskar risken för diabetes typ I. Obs 1966 var rekommenderade dosen 1000 IE D-vitamin.

Hypponens studie publicerades i Lancet. 2001 Nov 3;358(9292):1500-3.

Diabetes typ I har ökat dramatiskt och kanske mest i Finland

Ovanstående bild ett försök att lära mig göra diagram på Open Office men lyckades inte så bra. Siffror dels hämtade från denna artikel Type I diabetes increasing at an alarming raise plus från ett föredrag på YouTube. Dels visar det på att tillskottsminskningen samvarierar ganska bra med ökningen av antalet nya fall av typ I diabetes men också att det kan vara för lätt att dra slutsatser utifrån detta. Det finns många fler saker som förändrats under samma period. Dock kan jag inte se annat än att det vore klokt att öka D-vitamintillskottet eftersom detta sannolikt är riskfritt oberoende om det är orsak till just detta. Jag undrar varför man drog ned det i Finland i två omgångar?

Om NHR och CCSVI och om deras förmåga att svara på mail

Den tredje april skrev jag ett inlägg om att NHR:s information om CCSVi kunde göras bättre och att de till och med skulle kunna stimulera forskning i frågan. NHR är inte en helt fattig organisation. Nu läser jag på Forum om CCSVI och dessutom... att man kommer att göra ett reportage. Samtidigt ser jag att de svarar på e.mail också vilket inte jag märkt. För några år sedan la jag ner mängder med krafter på översättning av boken Taking Control of Multiple Sclerosis och jag skrev då två mail till NHR om de hade något intresse av den boken, men jag fick inget svar, så jag trodde inte att de svarade på mail. Jag tycker detta var fruktansvärt svagt även om man är negativ så kan man ändå svara en medlem på ett mail. Tilläggas bör att jag fick svar från samtliga förlag jag skrev till.
Nu mailade jag igen samtidigt med att jag skrev blogginlägget. Den här gången var jag inte helt vänlig- och påpekade bland annat att jag inte fått svar på ett par mail som jag skickade för några år sedan. Vad tycker ni? Är det här okay av en medlemsorganisation? Det räcker ju egentligen med ett par rader. Givetvis har de inte svarat nu heller?
Men det är ju ändå en förbättring att man nu skriver om det?

ev. en tablett mot MS

Ytterligare ett medel mot MS som intas via munnen, per os är teriflunomide. En fas II studie med 123 personer har rapporteras där man fick ta 14 alternaivt 7 mg per dag. Man underslkte patienter fysiskt, med blodprover, EKG, ultraljud av bukspottskörteln samt MRI. Det befanns ha en bra säkerhetsprofi med bara sju biverkningar som ledde till behandlingen upphörande. Magnetkamera visade också att medlet tycktes minska storlek på och antal av MS lesioner i hjärna.

Det pågår flera fas III studier om ämnet och det har tidigare rapporterats om fas II. Jag har ett litet minne av att det är tre fas III studier på gång men hittar inte sajten nu.

Skrev om teriflunomide förra året då en fas II studie rapporterade där det getts i kombination med betainterferon och där det var goda siffror.

Swank och CCSVI

Enligt George Jelinekvar Roy Swank inne på forskning om sviktande kärl vid MS. Han skriver det på sin hemsida Taking control of Multiple Sclerosis. Vid läsandet av Swanks bok -Multiple Sclerosis Diet Book har fann George att Swank tycktes förebåda Zambonis arbete om CCSVI.

På sidan 81 i boken skriver Swank att den plats i hjärnan och ryggmärgen där de sjukliga härdarna finns ofta är kring små venösa kärl, och föreslår att de små blodkärlen som inkluderar de minsta arteriella kärlen arteriolerna, kapillärerna och venolerna spelar in i sjukdomsutvecklingen. Swank skrev att man observerat att dessa småkärl är förtjockade, ofta slingrande, knöliga och ibland sammandragna eller vidgade. Blodflödet i hjärnan visar betydligt minskat flöde vid MS. Det sker en successiv minskning av detta och denna förändring var signifikant större än hos friska. Denna blodflödeminskning ökade i takt med att handikapp ökade.

Jag kan inte bedöma hur Swank undersökt detta men exempelvis venografi /phlebografi finns ju sedan länge. Jag bedömer att Jelinek som professor i akutmedicin och dessuton narkosläkare har full pejling på att värdera detta. Sammanfattningsvis skriver Jelinek att det är extraordinärt att vi inom den medicinska professionen har ignorerat Swanks arbete så länge. När man tittart i bakspegeln ser man att Swank utvecklade han inte bara teorier om kost utifrån epidemiologisk forskning, han gjorde också laboratoriearbete för att undersöka misstänkta cirkulatoriska orsaker till MS, och sedan visade han faktiskt att förändring av dieten från mättade till omättade fetter stoppade progressionen av sjukdomen.

Jelinek skriver att Zambonis arbete antyder att då skadan väl är skedd kan ett öppnande av kärlen ge temporär lättnad, men om man vill ha en förändring i långa loppet gäller dramatiska förändringar av dieten.

Jag kanske skall tillägga att jag själv är mera tvivlande. Det måste till mer undersökningar och beprövad erfarenhet innan man vet hur detta fungerar; jag är nog mer troende på dieten men det är ändå ett troende och inte ett hundraprocentigt vetande, men jag har en känsla att den fungerar för mig inklusive träning och d-vitamin och statin som bromsmedel. Men framtiden får utvisa och jag förstår mycket väl de som åker. Men beträffande orsak till sjukdomen där vet man väldigt litet. Det finns så många olika faktorer man skriver om vitamin D, virus, genetik, stress ... listan kan göras väldigt lång. Mycket av detta kan säkert försämra en redan inträffad sjukdom men orsaken ??? Kanske är det att glaset börjar bli fullt och rinna över? Kanske är det en brist under fostertiden som i kombination med vissa gener tillsammans kan bilda förutsättningar för att sjukdomen kommer.

Som detta med Kuwait och den stora ändring som skett där? Det måste ju vara miljöpåverkan. Tydligen drabbar det bara Kuwaitier och inte gästarbetare? Var gästarbetarna kvar under Gulfkriget eller åkte de hem? Eller är det så att gästarbetarna är mer ute i "friska luften" får D-vitaminer medan de rika Kuwaitierna undviker solen och mest är inomhus och på sådant sätt får D-vitaminbrist. Sen kanske det inte är solen och D-vitaminet som är det enda viktiga. Solen påverkar bland annat melatonin produktionen. Pigmentet melanin har också kopplingar till immunsystemet. Det här är ett samspel mellan olika ämnen i kroppen som man hittills bara förstår delar av. Vad hände under Gulfkriget ? Man tände eld på en massa oljekällor. Kanske Saddam också spred lite gifter kring sig? Vad använde amerikanarna? Jag tycker mig ha läst att vissa metaller i deras vapen var förorenade med inte helt ofarliga ämnen (uran). Det har spekulerats i detta på amerikanska sajter i samband med de sjukdomar som inträffat hos amerikanska soldater som var med i Gulfkrig ett. Se bloggen chefsingenjören om Gulf War Syndrome.

Hur är det i Saudarabien; har man D-vitaminbrist därstädes? Jag vet att man ordinerar D-vitamin där när bland annat vid kronisk värk och trötthet..

På YouTube om D-vitamin

Här finns texten
texten i googleöversättning

Vad man läser och hör mycket på internet:
En mycket stor del av amerikanarna har D-vitaminbrist
D-vitaminbristen ökar. Mätningar mellan 1998-1994 visade att 45 procent hade minst 30ng/ml av D-vitamin, under den siffran misstänks många olika sjukdomar ha lättare att uppträda. Ett decennium senare hade bara 23 procent över 30ng/ml.
Varför minskar det? Folk mer inomhus. Mindre sol. Kosten ändras med mindre fisk och annat som innehåller D-vitamin. Det verkar vara intensivt debatterat i USA och Canada; I varje fall inleds många TV sändningar om D-vitamin ungefär så här: Vi hör väldigt mycket om D-vitamin dessa dagar...

På nätet med prostatan

Såg ett intressant program som hette På nätet med prostatan på SVT idag. Protatacancer är intressant för mig eftersom far, farfar och morfar dog pga prostatacancer. Min far och farfar i hög ålder min morfar var något yngre.
Programmet handlade om prostatacancer, och om hur patienter idag utnyttjar nätet med chatsidor, forum för att få information om olika sjukdomar. Detta blev vanligt bland mina patienter redan i slutet av 90-talet och det hände att man fick en hel del kniviga frågor.
Det hela speglade lite olika former av behandlingar men gav ingen helhetsöverblick över hela sjukdomen men det gav en ganska bra bild av hur det är att leva med sjukdomen, och kanske att leva med cancer överhuvudtaget.
Kostaspekten var också intressant. Det finns dieter utformade för patienter med prostatacancer och googlar man på det finner man att det finns mycket sådant. Vad det finns för vetenskaplig underbyggnad vet jag inte. Men jag fann att dieten i mycket liknar Swanks diet, lite eller inga mejeriprodukter, mycket grönsaker och frukt för antioxidanternas skull. Jag noterade också D-vitaminet.

Läs gärna den här intressanta studien om D-vitamin och prostatacancer. Här skall jag försöka beskriva resultatet.
Obs följande är delar av ett arbete om D-vitamin jag håller på med så kopiera det inte.

Ökad risk för prostatacancer vid D-vitaminbrist under vissa betingelser

Prostatacancer inträffar då det sker en ackumulering av genetiska förändringar i prostatakörtelns celler, vilket gör att de börjar växa okontrollerat. Patienter som diagnosticerats då cellerna fortfarande är relativt normala kan överleva i många år, men patienter med mycket förändrade celler får en aggressiv form av cancer, där cellerna tillväxer snabbt och sprider sig i kroppen. Faktorer som ökar risken för prostatacancer är ökande ålder, hereditet och att vara afroamerikan. Det var intressant att se hur mörkhyade i Storbritanien hade en ökad risk. De har ju svårare att bilda D-vitamin och kan ha en betydlig D-vitaminbrist-i varje fall är det svårare för dem att få höga värden via solen. Man tror även om att miljöfaktorer typ diet kan spela in. En sådan faktor är D-vitamin.

D-vitaminer binds till proteiner i/på cellerna som kallas d-vitaminreceptorer, och via dessa hämmar D-vitaminet både tillväxt av celler och att celler sprider sig. D-vitaminet hindrar alltså prostatacellerna att tillväxa ohämmat och att sprida sig enligt denna teori.

Det finns en variation av D-vitaminreceptorns gen som kallas Fokl polymorfism. Alla har två kopior av denna gen. Uppsättningen av gener kan skilja sig åt på tre sätt genom Foklvariationen. Man kan ha generna Fokl FF, Fokl Ff eller Fokl ff. Lilla f står för en gen som kodar ett protein, en receptor som inte samarbetar lika bra med D-vitaminet calcitriol som stora F genernas protein. Har man då en dubbel uppsättning av denna lilla f gen, dvs Fokl ff fungerar inte calcitriolet lika effektivt som eljest. Vad man i denna studie ville undersöka var om D-vitaminbrist kunde öka risken för prostatacancer om man hade sådana VDR med svagare funktion.

Man fann följande: Man följde 14 916 män mellan åren 1982-2000. Under den tiden utvecklade 1066 män prostatacancer varav 496 av dem hade aggressiva former av cancern. Från samma material, dvs Physicians' Health Study hämtades också kontrollgruppen som matchades avseende ålder, rökvanor och etnicitet.

Man definierar D-vitaminbrist som <20ng/ml>

Det visade sig att medianvärdet för gruppen under vinter och vår var 25ng/ml dvs mer än hälften hade D-vitamininsufficiens under denna säsong. Sommar och höst låg medianvärdet på 32 ng/ml vilket innebar att även under solsäsongen uppfyllde omkring hälften kravet på insufficiens.

Nivåerna av calcitriol, 1,25(OH)₂D varierade inte med årstiderna. De män som hade nivåer under medianvärdena både för calcitriol och calcidiol hade en signifikant ökad risk att få aggressiv prostatacancer. Om de hade sådana låga värden och dessutom de mindre väl fungerande D-vitaminreceptorerna dvs genuppsättningen Fokl ff var risken 2-3 gånger större. De som hade låga nivåer av calcidiol 25(OH)D och den genuppsättning som gav sämre fungerande receptor fanns en större risk att utveckla både aggressiv prostatacancer och prostatacancer totalt. Däremot med höga d-vitaminvärden fanns ingen ökad risk att utveckla prostatacancer hos dem med denna sämre fungerande receptor. De högre halterna av D-vitamin gjorde att D-vitaminet tycktes kunna fullgöra sin funktion.

Enligt denna studie kan alltså D-vitamin hämma prostatacancer hos vissa personer med en viss genetisk uppsättning. Detta syntes inte då man undersökte samma grupp utan att göra en undersökning av arvsanlagen, generna.

Diskussion om CCSVI //

på Alberta Primetimehäromkvällen en lite speciell färg på himlen,
just då tänkte jag:
har det med askan att göra?

Demonstration inleder, en demonstration med patienter som kräver att man skall införa denna behandling i Canada . En ung kvinna intervjuas som fått behandling gjor för cirka 10 000 dollar.Hon är mycket nöjd och säger att hon fick sitt liv tillbaka.


Bradley Stewart neurolog:
Zamboni tittade på 65 patienter. Det var tre grupper som behandlades.En var primär progressiv MS, de förbättrades inte.En var sek progressiv MS de förbättrades inte.
En var skovförlöpande MS, där en del förbättrades. Men sen gick det snabbt tillbaka.

Studierna var inte bra utförda.. Man definierade inte vad skov var De var inte "blindade", Det fanns inga kontrollgrupper. De var extremt dåligt utförda. Det var inte standardiserade förhållanden. MRI gjordes av olika personer, med olika tekniker. Det var ingen förändring i skovfrekvensen. Ingen kan i dag säga att det finns någon vetenskaplig trovärdighet bakom detta. Det finns en liten möjlighet att det är något i det men det bevakas nu och undersöks.

Detta är falskt hopp som haussas av media och av desperata patienter. Jag förstår denna desperation. Många säger att detta fungerar för mig. Detta är få patienter. Det finns något som heter placeboeffekt, om man betalar 1000 tals dollar för att få venerna vidgade är man starkt motiverad att tro att detta fungerar. Det är en potentiellt farlig åtgärd. Tro inte att det bara är någo tmycket enkelt att göra. som inte innebär några risker. Det finns rapporter om en person var stent lossnade och som fick genomgå en akut hjärtoperation. Det har också rapporterats ett dödsfall.
Dr Mark Godley. False Creek Health Care Centre. Undersöker med Dopplermätningar. Gjort cirka 150. Har också följt upp ett antal patienter som blivit behandlade Om placeboeffekt. Det finns sådant som kan objektivt mätas. Det har med autonoma nervsystemet att göra, reflexer, rörelsestörningar. I samband med detta kommer han in på att de som vill bromsa detta saknar empati. Detta får Bradley Stewart att tända på alla cylindrarna: Att säga att de som på heltid arbetar med dessa patienter, saknar sympati är oförskämt och han säger till Mark Godley att ta tillbaka detta. Om jag trodde, säger han, att detta hjälpte skulle jag omedelbart stödja det.
Det finna inte en neurolog i hela Canada som stödjer att man skall göra detta. Teorin om CCSVI är så långt ifrån vad vi vet om MS och vad Godley gör är att han "säljer" resultat från enstaka fall. Detta är synnerligen oansvarigt.
Godley svarar: Det finns en lång historia bakom denna teori. Men det är vid sidan av vad vi diskuterar. Detta handlar inte om MS, det handlar handlar om att människor har blockerade vener. Stewart ifrågasätter detta med att det finn 25 procent av friska personer som har förändringarna.

Dr Marian Simka, som har behandlat cirka 250 patienter för CCSVI i hans klinik i Polen, har svarat på denna debatt som följer:

Dr Stewart underströk att de publicerade resultaten från Italien ( Zambonis första studie) viar att många patienter inte förbättras efter operatione. Detta är verkliga fakta, men går man på detaljerna i studien finner vi att de patienter som är i ett tidigt stadium (skovförlöpande MS) förbättras i allmänhet. Patienter med progressiv sjukdom stabiliseras ( Det är inte dåligt men inte så bra som en förbättring.) Frågan om kronisk fatigue diskuterades inte, ändå- det är kanske inte nödvändigt att poängtera hur betydande detta problem är för patienterna. Hur som helst, ju tidigare hindren i venerna tas bort ju bättre blir resultatet. Att säga att man skall bara vänta på mer vetenskapliga bevis, när det inte finns några alternativ, verkar inte vettigt. Tvärtom behandlingarna skulle göras omedelbart efter att de första symtomen uppträder.

Och nu till dr Godleys uttalande, I korthet. Glöm MS, det är ett kärlproblem. MS bör behandlas av neurologer, medan förträngningar av kärl hör till kärlkirurgernas område. Ni förstår, som kirurg vill man exempelvis inte diskutera doserna avseende neurologiska mediciner . Så varför diskuterar neurologerna vilken typav kirurgi som skall utföras eller inte utföras. Har de någonsin hållit i en skalpell. (kirurgiskt instrument).

Hela diskussionen om att stentar kan lossna är löjlig. Alla säger: Sätt inte in stentar då det finns risk för att de kan lossna. Ingen talar om: ” Hur man gör proceduren för att undvika denna komplikation”. I Polen har vi diskuterat detta i timmar ( jag antar att han med detta menar att det har diskuterats mycket.) Och det är bara ett tekniskt problem som KAN lösas och HAR lösts. Det handlar om att göra ordenliga utredningar före operationen, att utföra operationerna på ett lämpligt sätt och välja en lämplig stent. Stenten bör vara skräddarsydd för venen. Och en sådan stent kan INTE lossna. Om man inte kan hitta en lämplig stent eller om det inte är nödvändigt gör man helt enkelt en ballongvidgning. Men Zambonis statistik visar att i 50 procent av fallen är ballongdilatation inte tillräckling. Som följd av detta behöver man antingen göra upprepade ballongvidgningar ( troligen inte speciellt framgångsrika) eller också progredierar sjukdomen MS.

Eller-man bör sätta in en stent.

Och säkerheten. På vår avdelning har redan åtgärdat 250 fall, och hos över 100 patienter har vi satt in stentar. Allvarliga komplikation: Noll. ( min/sunes undring jag har läst om ett fall på This is MS som fått en venklaff skadad Rici). Likväl hos viss patienter där man kan förutse vissa risker görs bara ballongangioplastik.

Till ett annat problem. Många läkare säger vi måste kunna fastställa det faktiska sambandet mellan MS och när vi vet detta kan vi göra behandlingarna. Är detta en bra väg? Nej! Tänk er, om 3-5år finns dessa data. De kommer att vara högtst troligt ( jag är nästan säker eftersom jag redan har resultaten) mellan Zambonis och Zivadinovs siffror. Ungefär 90procent hos MS patienter och 10-20 hos friska. Det finns andra tänkbara kopplingar som EB virus. De är inga indikationer för kirurgi.

Låt oss glömma MS. Man har ett dåligt fungerande blodflöde i ett av kroppens allra viktigaste org( det finns ett tiotal artiklar om detta, men det saknas en förklaring). Detta störda blodflöde visar sig som många symtom som inte ens nämns som kriterium på MS. Till exempel fatigue, huvudvärk, som i en dimma upplevelser =brain fog. Det har redan visats i Zambonis studier att dessa symtom förbättras drstisk efter att normalt flöde återställs. ( I alla fall tycks det logiskt, men om nån söker data, här finns de.)

Att ta bort hinder på blockerade vener är snarast en enkel och säker procedur ( mycket säkrare än att lämna kvar de där diaboliska förträngningarna). Det faktiska problemet är faktiskt: Hur ställer man diagnosen innan åtgärd. Zambonis mall för detta är långt från idealiskt. Andra test? Vi är mycket stolta över vårt MRV förfarande. ( några bilder på: http://www.ccsvimri.blogspot.com). Vilken utrustning skall användas vid åtgärderna i kärlen ( ett stort teknisk problem, men det kan lösas) Medicinerg efter operationen, Vi vet att blodförtunnande medicinering inte är en bra lösning, men finns det andra mediciner. Detta kan vara ämne för kliniska försök.

I Polen säger vi: Hundar skäller men de hejdar inte karavanen.

Statiner. Rituximab. Progression

Tibasten blommar
Ett vårtecken

81 patienter med 81 deltagare deltog i en studie. Man hade försökt göra en större studie men lyckades inte få deltagare. Studien var placeokontrollerad. 55 % av de som fick verksam preparat fick inte nya lesioner under en 12 månaders period medan 27,6 fick det i placebokroppen. Under 12 månadersperioden gjordes 5 magnetkameraundersökningar med 3 månaders mellanrum.

En av forskarna Daniel Pelletier säger att fyndet är intressant, eftersom frekvensen av nya lesioner är kopplat till hur sjukdomens progression utvecklas.

Fyndet är intressant för mig eftersom jag har statiner ( samma dos och preparat) sedan 2003. Dessförinnan hade jag det i perioder. När jag startat med medicineringen igen återfick jag bättre rörlighet i hö axel inom en månad och den hade då varit försämrad i mer än 1 ½ år. Tillfällighet? Troligen, om inte jag så här i efterhand tycker mig koppla perioder med statiner till tidigare förbättringar, och då var det statiner i lägre dos. Men allt detta är spekulationer och jag är inte säker på att jag minns rätt.

Apropå progression. Det har också rapporterats forskning om den monoklonala antikroppen Rituximab. Man följde upp tio patienter med sekundär progressiv MS som erhållit denna behandling. Av dessa var det fem stycken som fick behandling i två perioder. Av de andra fick två biverkningar och fick upphöra, två svarade inte på behandlingen och en hade det gått för kort tid efter första behandlingen.

Uppföljningen visade att de fem patienterna som fick den adra behandling visade förbättring avseende progressionen dvs de föll från 5,4 till 4,4 på EDSS skalan. Att gå sträckan 25 fot förbättrades också. Man såg inte några förändringar på MRI under en tolvmånadersperiod.

Här kan alltså en medicin mot progressiv MS vara på gång om detta visar sig hålla i större studier. Men det kan ju också vara en tillfällighet slump. P=0,0032 dvs 3 på tusen att det skulle vara en slump samtidigt var det ju bara fem fall. Finns att läsa på MSRC.

Rituximab är en konstgjord antikropp som används vid behandling av vissa cancrar och autoimmuna sjukdomar. Rituximab binds till CD20 en receptor som finns på ytan av mogna B celler ( B lymfocyter) vilket resulterar i reduktion av B celler. Avvikelser i B celler har sammankopplats med produktion av immunglobulin A i spinalvätskan hos MS patienter

Uppföljning Tysabri

Ett vårtecken. Bilden inte tagen idag

Uppföljningar finns att läsa på MSRC news.

1. :Den sjätte april fanns 46 fall av PML rapporterade varav 11 dödsfall.

2. Det rapporterades också om graviditet och Tysabri. 125 fall av genomgångna graviditeter varav ungefär samma slutade med missfall som som i normala fall. Det fanns heller inte något speciellt avseende missbildingar och liknande. Dock en mycket liten grupp för och det går inte att dra några slutsatser avseende riskerna med medlet vid graviditet.

3. Uppföljning av 324 personer som fått tolv infusioner av Tysabri. Den här uppföljningen gällde inte minst de så kallade osynliga symtomen. Man mätte livskvaliteten med två mått. Man mätte fatigue och man mätte kognitiva förmågan. I samliga dessa mätningar fann man förbättringar.

4. Detta är inte lika lätt att bedöma. I diskussionerna avseende CCSVI har man betecknat dessa faktorer som känsliga för placeboeffekter. Samtidigt så är också de här faktorerna mycket handikappande och till exempel kognitiva problem är vanligaste orsaken till att man inte är kvar i arbetslivet.

5. Hur skall patienter som slutar med Tysabri följas upp? En liten studie som gjorts av Colarado School of Medicin i Denver. Det fanns få dåliga effekter. De flesta tycktes må bra men de hade följts upp med ny medicinering dvs interferon eller annat. Man skriver också om uppföljning från Boston där patienterna inte hade fått något ersättningsmedel att då återkom besvär från sjukdomen med nya skov och synliga lesioner på MRI efter två till tre månader.

Största orsaken till att man upphör med Tysabribehandlingen är risken för att utveckla PML.

Om alemtuzumab-fyraårsuppföljning

ett vårtecken, taget idag

Tidigare om alemtuzumab
Fas II studie fisar att 71 procent var fria från klinisk aktiv sjukdom tre år efter att de erhållit den sista behandling med alemtuzumab. Detta i jämförelse med en kontrollgrupp som fick Rebif, där 35 procent var utan tecken på klinisk aktiv sjukdom. P värdet var p<0,001,>

91 procent av de som fick alemtuzumab hade inte någon kvarvarande handikappande skada mot 68 procent som tog Rebif.

Verkningsmekanismen: tros vara att alemtuzumab påverkar de celler som angriper myelinet står det i artikeln.

Det finns ett antal biverkningar:

ITP, idiopatisk trombocytopen purpura, vilket är ett tillstånd som beror på att blodplättarna, trombocyterna minskar och det innebär blödningrisk. Den första patienten dog i detta. Detta berodde på att man inte upptäckt tillståndet och patienten fick en dödlig blödning. Sammanlagt rörde det sig om 334 patienter. Därefter har man det upptäckts ytterligare fem som klarat sig. Jag uppfattar också trombocytopen purpura som ett tillstånd man skall kunna behandla om man bara upptäcker det.

Det finns dessutom ett antal andra autoimmuna tillstånd som biverkningar, men dessa har vad jag förstått gått tillbaka.

Jag har tidigare läst om andra biverkningar av alemtuzumab.

Det pågår två fas III undersökningar. Resultatet av dessa kommer under 2011. Här verkar det finnas ett medel som är effektivare än Tysabri. Medlet verkar lika Revimmune, som jag skrivit om tidigare men som jag inte sett om det kommit något mer om. Kanske gick det inte att hitta finansiering eftersom det var ett gammalt medel .

Trov man fortfarande på de fyra kroppsvätskorna?

Casa Batlló
Jag kan tänka mig att det är bra att titta genom ett ovalt fönster.
Allting blir inte sig likt då. Nytt perspektiv- man behöver det.

D-vitaminet upptäcktes under 1920 talet. Då hade man sedan ett sekel vetat man att den allvarliga sjukdomen rakit drabbade barn som inte fick tillräcklig med sol och dagsljus. Det var en polsk läkare som upptäckte att barn på landet sällan hade sjukdomen medan barnen i industri och gruvområden fick denna skelettsjukdom. Han upptäckte också att detta kunde botas genom att barnen fick vara ute i solljus. Även för tbc hade man funnit att solljuset var välgörande och det var innan antibiotika kom den enda behandling man hade mot den fruktade lungsoten. Redan på 1820-talet upptäcktes också torskleverolja tycktes bota den fruktade rakiten men behandlingen slog inte igenom därför att man hade svårt att tänka sig att födoämnen skulle kunna medverka till sjukdomsutveckling eller botande av sjukdom. Det var alltså först i början av 1900-talet som sådana ideer började slå igenom och man upptäckte bland annat vitaminer.

Man trodde länge att sjukdomar berodde på att det var en obalans mellen olika kroppsvätskor. Den idén var förhärskande då Semmelweiss upptäckte att bakterier kunde orsaka barnssängsfeber och att hygien var viktig då barn skulle födas. Detta var på 1840 talet.
På något sätt känner jag igen resonemanget- inte kan väl mat och födoämnen påverka sjukdom? I varje fall då det gäller inflammatoriska sjukdomar som MS, rheumatoid artrit, Chrohns sjukdom etc... Kan det fortfarande bara så att man omedvetet tror på de fyra kroppsvätskorna, blod, slem, gul och svart galla och obalans mellan dem?

Träning och hjärnan.

Bilden av hippocampus: Images are generated by Life Science Databases

CC-BY-SA-2.1-jp

I programmet Våra geners hemliga liv såg jag bland annat ett avsnitt som skulle illustrera träningseffekters påverkan på hjärnan. Det var psykiatern Thomas Wobrock som undersökte effekten av träning på hjärnvolymen och speciellt hippocampusområdet, som är centralt för kognitiva funktioner inte minst minnet.

Det har skrivit en hel del om att förmågan att tänka och andra kognitiva funktioner påverkas positivt av träning, vad Wobrock här visar i en liten

studie är att det faktiskt gör att delar av hjärnan tillväxer. I studien fanns tre grupper. Det var dels en grupp med åtta manliga patienter ( Experimentgruppen) med schizofreni samt två kontrollgrupper. En kontrollgrupp bestod av åtta friska män och den andra bestod av åtta män med schizofreni.

Experimentgruppen fick cykla en halvtimma på ergometercykel tre gånger per vecka.

Kontrollgruppen med friska män fick också cykla på ergometercykel tre gånger per vecka.

Kontrollgruppen med män sjuka i schizofreni fick spela ett fotbollspel av typ man ställer på ett bord. Det ger alltså ingen fysisk träning av kondition men väl kognitiv träning och även koordination.

Man undersökte hjärnan med MRI före och efter, man gjorde konditionstest och test av korttidsminnet. Det visade sig att i båda grupperna som fick träna fysiskt ökade volymen av hippocampus men så inte hos fotbollsspelgruppen. Även korttidsminne förbättrades, liksom konditionen.

Det tycks som att fysisk träning är viktigt speciellt senare i livet enligt andra länken i inlägget. Man har i studier på möss funnit att fysisk träning ökar nivåerna av tillväxtfaktorer, bland annat en som heter braind derived neurotrophic factor.. Träning påverkar uttrycket av gener på ett sätt som kan misstänkas öka hjärnan plasticitet, dvs hjärnan förmåga att omformas, läka sig själv.

Vårtecken bilden tagen idag 15 april.