MS, RA, kost och livsstil. Du kan själv bidra till kunskapen

Reumatoid artrit (RA) och multipel skleros har vissa likheter ur immunologisk synpunkt, vilket medfört att man bland annat försökt med samma medicinering. Rituximab ( Mabthera) är en sådan medicin. Daclizumab är en annan. Båda används vid reumatoid artrit och har åtminstone i fas II gett goda resultat vid MS.

Beträffande D vitamin är förhållandena också liknande och det pågår forskning avseende D-vitaminets roll vid RA liksom vis MS.

Det är två skilda sjukdomar men det finns forskning kring genetiska samband. Min farmor och en moster hade reumatoid artrit. En god vän med MS har MS i familjen genom mor och moster. En annan hade juvenil artrit.

Beträffande kost och sjukdomarna är det dock helt annorlunda. Vid RA är det känt att en del patienter drar nytta av en vegetarisk diet och det säger också auktoriteter på området. Jämför inlägget om Johan Frostegårds bok Reumatism. Beträffande MS är det inte så. Min tanke är dock att det mycket väl kan vara samma faktorer som kan verka välgörande vid båda sjukdomarna. Kanske har det med anti-PC att göra och deras eventuella inverkan på immunsystemet. Kanske har det med tarmfloran att göra? Det här skall bli intressant att följa i framtiden. Man har sett att avseende D-vitamin har kommit en svängning och kanske kommer en sådan också avseende kost och MS. Jelinek har följt upp de patienter som deltagit i en veckas retreat i fem år med gott resultat-dvs förbättringar. Lämna ditt svar i Jelineks enkätundersökning för att förbättra kunskapen på detta område.

anti-PC är en form av antikroppar som reagerar med en substans som kallas fosforykolin, man har funnit att låga halter av anti-PC ökar risken för arterioskleros och dess följdsjukdomar exempelvis stroke. Man undersöker om låga halter av anti-PC kan bero på ett komprometterat immunsystem.

Vid sjukdomar typ RA ( reumatoid artrit) finns en ökad risk för arterioskleros med stroke och hjärtinfarkter som följder. På grund av handikapp vid RA är man minskat rörlig, får mindre motion vilket också är riskfaktorer för arterioskleros.

Vid KI genomförde man en undersökning av RA patienter där man jämförde två olika dieter dels glutenfri vegankost med en balanserad kost. Man fann därvid minskade halter av LDL-cholesterol, cholesterol samt samt högre halter av anti-PC. Dessutom gick body mass index ner (BMI).

En tidigare studie av glutenfri vegankost gjordes av Hafström med flera som rapporterades 2001. Man fann att 40 procent av personerna i vegangruppen uppnådde ACRkriterium 20 och endast en i den andra gruppen. Studien var liten men den visade tydlig skillnad. Resultaten kanske delvis förklaras av vad man fann i den nyare studien från 2008, en påverkan på immunsystemet.

Om en studie rapporterat att 40 procent av patienter når ACR kriterier 20 innebär det att 40 procent av patienterna i studien har fått 20 procent förbättring av ömhet och svullna leder och också 20 procent förbättring av andra sjukdomsfaktorer. ( ACR står för American College of Rheumatology).

I boken Livsstil kost och reumatoid artrit skriver Sköldström om tio undersökningar om vegetarisk kost vid RA att i nio av de tio undersökningarna får man fram subjektiva positiva effekter och i tre finns öven objektiva effekter.

I en norsk studie gjordes en undersökning av RA patienter som vistades på en “hälsofarm” i fyra veckor som först fick fasta i en vecka, sedan fick de i tre månader äta glutenfri vegandiet ( inget från djurriket, ej mjölkprodukter) och sedan växla till individuell laktovegetarisk diet ( det vill säga man införde successivt mjölprodukter, jag tycker mig någon annanstans ha läst att det var mer raffinerat än så beträffande kosten och att man efter fastan introducerade vissa ingredienser en i taget och såg om man fick symtom)

Resultatet efter ett år var så att en del svarade bra på dieten andra verkade inte svara på dieten. De som svarade på dieten fick färre svullna leder, mindre smärta, mindre morgonstelhet, greppstyrka, lägre sänka, lägre CRP och bättre allmänhälsa enligt ett formulär.

Efter ytterligare ett år gjordes uppföljning av den norska studien och resultaten kvarstod. Senare kom också en rapport som visade att tarmfloran ( bakterier i tarmen) förändrades under de perioder då förbättring skedde.

Bättre att äta en allsidig kost än multivitamin-

speciellt skall man inte överdosera

 

Om man äter en allsidig diet med bl a grönsaker, frukt, nötter, fullkorn får man sannolikt i sig vad man behöver. Nu har kommit en stor studie som tyder på att en multivitamintablett per dag kan vara bra för hälsan. Det finns emellertid andra studier som säger något annat. Att satsa på en allsidig kost är ett säkrare kort. Medelhavsdieten har starka belägg för att vara nyttigt utifrån flera aspekter. Den aktuella studien skriver man om i DN. 15 000 män fick antingen en multivitamintablett dagligen i 11 år eller också fick de placebo. Det minskade risken att få cancer med åtta procent. Avseende prostatacancer såg man ingen effekt.

De aktuella männen var friska, över 50 år då studien startade och de hade dessutom god tillgång till hälsovård ( de är läkare) och endast fyra procent var rökare. Dock var det en dubbelblind ( vare sig “patient” eller undersökare visste vad de tog. Det är troligen en väl genomförd studie.

Men det finns studier som säger andra saker. Det gäller till en del metastudier som jag har en viss skepsis inför eftersom det innebär att man går igenom ett stort antal studier och utgår från speciella kriterier då man sållar bort eller tar med de studier som ingår. Där finns dels ett visst utrymme för bias, det vill säga man väljer medvetet eller omedvetet lite åt det håll man själv tror på och dessutom kan det innebära att man jämför äpplen och päron. Ett känt exempel är en metastudie som gjordes på interferonbehandling mot MS. Där tog man med en undersökning med gammainterferon som har en känd negativ påverkan vid MS. I en annan metastudie avseende D-vitamin och prostatacancer tog man med en studie där man inte hittade något samband, emellertid fick man inte med en uppföljningsstudie där samma material undersöktes och där utgick man från hur patienternas D-vitamin receptor såg ut. De kan genetiskt vara olika och en del fungerar effektivare. När man tog med den faktorn såg man att D-vitamin minskade risken för prostatacancer hos de som hade den genetiska varianten som gav sämre fungerande D-vitaminreceptor. Men bra genomförda kan metastudier givetvis vara bra.

Vivekanthan studien från Cleveland tittade på sju undersökningar av vitamin E och åtta med betakaroten tillskott i jämförelse med placebo. ( var också dubbelblinda placebokontrollerade studier) Det rörde sig om 220 000 person. Man såg ingen effekt av E vitaminer men betakaroten tillskott tycktes öka den allmänna dödlighet med sju procent och död pga hjärtsjukdom med tio procent. Betakaroten ingick ofta i multivitamintabletter i USA i varje fall.

I Köpenhamn tittade man på olika tillskott och hur de skyddade mot cancer i mag-tarmkanalen. Man gick igenom studier med 170 000 personer och fann ingen nytta av betakaroten, vitamin A eller vitamin E. De fann igen en överdödlighet blad de som tog dessa tillskott gentemot placebo. En kombination av tillskotten gav en 29 procentig ökning av dödligheten och för betakaroten och E var ökningen tio procent.

Vid John Hopkins gick man igenom 19 kliniska försök med 130 000 personer som tog antigen vitamin E ensamt eller i kombination med annat. Man fann att de som tog höga doser vitamin E ( mer än 400 IE per dag) hade ökad dödlighet.

Vid National Cancer Institute i Bethesda genomfördes en studie avseende relationen mellan prostatacancer hos 295 000 män. De var fria från cancer då undersökningen påbörjades men fem år senare man man en 32 procentig ökning av risken för avancerad prostatacancer och en 98 procentig ökning att dö hos de som tog multivitamintabletter mer än sju gånger per vecka jämfört med de som inte tog något alls. Vid lägre dosering fann man ingen ökning. Det är alltså inte så att mer är bättre utan betydligt sämre.

Det är sannolikt klokare att försöka med en allsidig diet inspirerad av medelhavsdiet men som kan vara nordisk än att äta multivitamintabletter. Man bör tvärtemot undvika vitamin A eller dess förstadie betakaroten och i stället äta exempelvis morot. Samma gäller troligen vitamin E speciellt höga doser.

Utvärdering av endovaskulär behandling av CCSVI vid MS presenterad på ECTRIMS

En uppföljning av 462 MS-patienter i Italien som genomgått endovaskulär behandling av CCSVI.

En sammanslutning The Italian Multiple Sclerosis Study Group- Italian Society of Neurology har tagit fram denna studie. 31 olika MS centra deltog.

Patienterna bestod av 45 % med skovförlöpande MS och 55 % hade primär eller sekundär progressiv MS. Medelvärdet på EDSS skalan före man gjorde behandlingen var 5.0 +/-2.

Med en uppföljningstid på 30.7-36.1 veckor efter behandlingen var medelvärdet EDSS 5.1+/.2. 98 stycken fick skov under den tiden. ( totalt 144 skov).

'MRI data från 171 patienter följdes upp efter 28 veckor och visade nya T2 eller kontrastförstärkta lesioner hos 61 av dessa.

53 procent av patienterna upplevde sig förbättrade. Kliniskt status hos neurolog var oförändrat hos 33 procent medan 15 procent försämrats.

De som upplevde sig förbättrade hade EDSS värde på 4.9+/-2 före behandlingen och 5+/-2 efter.

Man noterade allvarliga biverkningar i 15 fall: 7 personer fick trombos i vena jugularis, 3 fick blödning i ljumskregionen, 3 fick stroke, en person fick post ischemiskencephalopati ( har haft någon form av syrebrist vid operationen och efteråt utvecklat resttillstånd med symtom från hjärnan), 1 fickhydrocepahalus- försämrat avflöde från hjärnan. En patient dog i hjärtinfarkt 3 månader efter ingreppet.

(Det senare verkar mycket tveksamt att koppla till ingreppet om inte speciella förhållanden rådde.)

Mycket intressant att se en uppföljning av de som genomgått åtgärdande av CCSVI. Detta är inte något man skall utsätta sig för annat än om det ingår i någon vetenskaplig studie. 

EDSS betyder Expanded Disability Status Scale. Som man ser är det ganska stora steg när man kommer uppemot poäng 5. Det är inget bra mått om man vill undersöka huruvida en behandling hjälper mot handikapputveckling. Vissa steg tar ofta flera år och att då bedöma det på ett eller två är ju omöjligt. 

Boken Reumatism är läsvärd inte bara för den som har reumatism utan också till exempel MS

Jag har läst en alldeles utmärkt bok som heter Reumatism av Johan Frostegård professor i medicin vid Karolinska Institutet. Boken vänder sig till allmänheten men den är nyttig information även för sjukvårdspersonal och läkare. Den klarar upp begreppen vad som är reumatisk sjukdom och den går igenom ett antal sådana sjukdomar de vanligaste men också en del ovanliga.

Den tar dessutom en del aspekter som inte bara berör reumatisk sjukdom utan sjukvården över huvudtaget. Bland annat beskrivs det skifte av vem som bestämmer i vården som skett där bestämmandet av vilka medel som får skrivas ut bestäms av ekonomer och politiker. För något år sedan diskuterades huruvida Krista Smedeland skulle få Tysabri eller inte. Många vill vara med och bestämma i vården skriver Frostegård, men det är få som vill vara med och axla läkarens ansvar. Läkaretiken behöver stärkas. En del om detta står i kapitlet Mötet mellan patienten och läkaren.

I kapitlet Inflammation, Immunologi och Autoimmunitet skildras lättbegripligt vad detta innebär. Sjukdomen reumatoid artrit (RA) skildras ingående. Där diskuteras först eventuell infektion som bakgrund till sjukdomen, bland annat finns en uppfattning att RA inte fanns i Europa före Columbus vilket skulle innebära att sjukdomen kom från Amerika. Man har dock funnit skelett från medeltiden i Sverige som uppvisar tydliga tecken på RA.

Faktorer som spelar in är genetik, där man talar om en ärftlighet på cirka 50 procent, vilket visar att omgivningsfaktorer har en stor betydelse skriver Frostegård. MS och reutmatoid artrit har en del likheter i fallet MS anser man ärftligheten är 25-30 procent. Beträffande omgivningsfaktorer och RA finns ett antal som har statistiskt samband men orsakssambanden är oklara. Att det finns ett statistiskt samband mellan antal storkar som kommer på våren och barnafödslar innebär inte att det finns några orsakssamband mellan dem skriver Frostegård. När det finns ett statistiskt samband brukar man tala om riskmarkör. Finns det däremot ett mer bekräftat orsakssamband kallas detta riskfaktor. Beträffande rökning håller detta på att gå från markör till riskfaktor.

Det finns också beskrivet forskning som pekar på att vilken tid på året man är född spelar in för RA. ( Kan det vara D-vitamin? Min fråga).

Huruvida RA är en autoimmun sjukdom eller inte lämnas öppen men att immunsystemet är central framstår klart, inte minst visar effekten av de så kallade biologiska mediciner detta. Med biologiska mediciner menas att medlens aktiva substans har producerats i eller renats fram ur material av biologiskt ursprung (levande celler eller vävnad)na exempelvis monoklonala antikroppar. Detta trodde man skulle ge färre biverkningar.

Frostegård skriver mycket klokt att den ena hypotesen inte utsluter den andra, tvärtom kan en faktor påverkas och förstärkas av en annan. Det är inte troligt skriver han att en sjukdom som är så sammansatt skulle bero på en enda orsak.

Hormoner spelar in. Testosteron har en dämpande effekt på immunssystemet, troligen menar Frostegård då det cellmedierade systemet som tar hand om virus och bakterier. Östrogen tycks skydda mot RA i djurförsök men kvinnor före menopaus har större risk att insjukna i RA.

Beträffande kost skriver han att många patienter upplever lindring av olika former av vegetarisk kost, glutenfri kost och medelhavskost. Han skriver om en svensk studie där man fann att glutenfri vegankost dvs kost utan animaliska komponenter som kött, fisk, ägg och mjölprodukter var gynnsamt för lederna vid RA. Orsak ej klarlagd men det kan vara gynnsamma effekter på immunsystemet och kanske balansen mellan fleromättade fetter och mättade.

Reumatism av Johan Frostegård är en bok att rekommendera, inte minst om man har en ovanligare reumatisk sjukdom. Dels för allmänbeskrivningen och en hel del av dem beskrivs i boken.

Lite olika ämnen som det forskas kring avseende neurodegeneration-

en del finns redan som mediciner och ges vid andra sjukdomar

Neurodegeneration- tänkbara mekanismer

 Man vet inte hur den går till men det görs stora satsningar på att finna ut.

Immunsystemet är involverat men vilka celler, hur cellerna beter sig är inte känt, det finns flera forskningvägar. Huruvida det är gliaceller som finns inne nervvävnaden och som skall fungerar som support för neuronen som på något sätt blir galna och i stället ger sig på neuron och hur det går till återstår att lösa. Eller är det immunceller som T lymfocyter som tagit sig in genom blodhjärnbarriären?

Eller är det så att axondöden och neurondöden är konsekvenser av demyeliniseringen? Kan demyelinisering leda till att energibehovet ökar i de axon som har skadat myelin? För att nervsignaler skall kunna ledas genom de skadade axonen behövs det fler jonkanaler (Na+kanaler) för att kompensera för den försämrade förmågan. Högre antal jonkanaler gör att det går åt mer energi för att återställa den balans som behövs för att nya signaler skall kunna komma. Det kanske finns en skada energiproduktion i demyeliniserade axon på grund av att mitokondrierna inte fungerar. Både ökat energi behov i skadade axon och minskad energiproduktion kan finnas kan leda till att det blir ett ökat natriuminnehåll inne i cellerna. Detta kan i längden leda till att cellerna struktur bryts ned och nervcellen och axonet dör.

Det finns redan ett antal medel som prövas utifrån sådana hypoteser:

Cladribine är ett sådant medel som i fas III visade sig ha positiv effekt både på skov och på degeneration. Det godkändes inte i första skedet på grund av att det fanns fall av cancersjukdomar hos de som deltog i undersökningen.

BG-12 har visat sig minskning av kontrastförstärkta lesioner ( effekt på skov), minskning av T1lesioner (svarta hål) neurodegeneration samt även påverkat ett ämne som tros vara nervskyddande.

Laquinimod har visat sig ha effekt på nerurodegeneration kanske via BDNF (brain derived neurotrophic factor) äggvita ämnen som är tillväxtfaktoer avseende nervvävnad. Man kan läsa om motion och BDNF här.

Alemtuzumab är en monoklonal antikropp som fäster på ett äggvitaämne CD52 antigen som finns på olika immunceller bl a T-lymfocyter och leder till att cellerna dör. Det har visat sig ge färre skov men också att patienterna har fått minskat handikapp efter ett och fem år i fas II undersökning. Även fas III är nu klar. Det kan vara så att dess eventuella nervskyddande effekt också har med BDNF att göra.

Bland medel som man tittar på är exempelvis statiner, skrivit om detta tidigare

Erytropoetin ( som produceras i njurar och som används som dopningsmedel i och med att det kontroller bildning av röda blodkroppar och därmed syrebindande förmågan.) Erytropoetin har påverkat EAE (MusMS) gynnsamt , stabiliserar BBB, stimulerar bildning av myelinbildande celler och påverkar BDNF-kanske är det där träning kan ha en gynnsam effekt??

Amiloride ( är ett kaliumsparande vätskedrivande läkemedel) hämmar inflöde av natrium och calcium in i axon och oligodendrocyter ( myellinbildande celler). Skyddar både neuron och myelin från skada vid Mus MS.

Cannabinoider: minskar invasion av immunceller till CNS, påverkar cannabinoid receptorer. Minskar vita blodcellers förmåga att fästa vid små kärl i hjärnan (blod/hjärnbarriären BBB)

Lite fler ämnen

Epigallocatechin-3-gallate , flupirtine , lamotrigine, riluzole ( vilket bl a påverkar glutamatfrisättning från nervändar) Topiramate som bl a kan blockera Na kanaler

Information  hämtad från Medscape Education

Metoder att undersöka neurodegeneration

Vid MS finns två sjukdomsprocesser:

1. akut inflammatorisk demyelinering i CNS, vilket yttrar sig som skov
2. neurodegeneration, en kronisk demyelinering i CNS med inväxt av gliaceller och skada på axon och hela neuron vilket yttrar sig som progress av handikapp.

Man finner skada på neuron inom områden där vävnaden inte tycks vara inflammerad och detta har lett till tankar på att den akuta demyelineringen och neurodegenerationen kan var två åtminstone delvis skilda processer oberoende av varandra. För min del tycker jag detta låter lite underligt att de två processerna skulle vara oberoende. Kanske är de oberoende i den bemärkelsen att de speglar en gemensam faktor.

De bromsmediciner som finns riktar sig mot den inflammatoriska processen. Nu inriktar sig forskningen mer och mer på neurodegeneration och att finna medel och vägar som skyddar nerverna (neuroprotektion). Ett ytterligare steg är att hitta vägar att reparera skadad vävnad.

Metoder att mäta neurodegeneration:

MRI

Det har visat sig att neurodegenerationen börjar tidigt i förloppet av MS. Genom olika former av avbildningsmetoder har man funnit att det finns skador på axon och nervvävnad innan man upptäcker symtom på sådan skada. (detta kallas subkliniskt). Akuta lesioner ser man idag på magnetkamera i så kallade kontrastförstärkta lesioner, ett tecken på skada på blod-hjärnbarriären. Genom att se antal och storlek på T2lågintensiva lesioner kan man följa utbredningen av lesioner över tid. Emellertid är vare sig kontrastförstärkta lesioner eller utvecklingen av T2 lesioner inga helt bra mått på progression av handikapp. I stället ger bedömning av axon och neuronförlust över tid, atrofi ( krympning ) av hjärnvolym, utveckling av lågintensiva lesioner på T1-viktad undersökning (så kallade svarta hål) mer information. Om man följer exempelvis atrofi i serier av MRI brukar den ge ett gott indicium på framtida progression. Det finns felkällor, bland annat kan bromsmedel göra att inflammation minskar och därmed svullnad. Detta kallar man pseudoatrofi.

OCT

Även undersökning av näthinna med OCT kan vara av värde. Man bedömer där tjockleken på näthinnans nervvävnadslager.

MRSI

Ett annat sätt att mäta neurodegeneration och också reparation är magnetic resonance spectroscopic imaging (MRSI), som kan ge en bild av biokemin i levande vävnad. MRI speglar bara vatten och fett medan MRSI använder signalämnen mm. MRSI ger möjlighet att förbättra diagnoser vid sjukdomar som cancer, Alzheimer, diabetes, följa upp mediciners verkan och kan i framtiden göra det möjligt att mera skräddarsy behandlingar- Den här bromsmediciner verkar för dig! Vid MS

kan man idag använda MRSI för att titta på ett ämne som heter N-acetyl-aspartat (NAA), ett ämne med vars hjälp man kan spåra skada på nervvävnad. Man har genom att följa koncentrationen av NAA sett att det kunnat markera takten på utvecklingen av handikapp (progressionen). NAA koncentrationen är omvänt korrellerad med sk svarta hål på magnetkamera.

Mitokondrierna är cellernas s k energicentraler. NAA speglar deras hälsotillstånd och kan tala om huruvida sjukliga värden förbättras under behandling med antiinflammatoriska bromsmedel.

MT

Magnetization transfer (MT) är också en utveckling av MRI där man dels kan spegla och också förutspå progression. Tekniken är också en möjlig väg att följa om en behandling har effekt.

Om du har kopior av dina magnetkameraundersökningar kan du se vilket material som en enda undersökning innehåller. Dessa bilder skall sedan bedömas och man kan lätt förstå vilket arbete det ligger bakom innan man får bedömning av en enda undersökning. Det finns också den aspekten när man ser att det nu kanske behöver användas fler och fler undersökningar.

Mer om progressiv sjukdom från ECTRIMS-

På MS Research blog har professor Giovannoni skrivit om vad han bedömer har varit viktigast på världens största (?) konferens om MS ECTRIMS.

1 Han tar upp blodfettssänkaren Simvastatin som tycks minska progression dvs har en nervskyddande effekt. Skrivit om detta redan på bloggen. Han tar upp det stora problemet med att det finns ingen som troligen vill investera i stora undersökningar där eftersom patentet gått ut, kostnaden kan vara mellan 0,1-0,5 miljarder dollar att göra en fas III undersökning.(Mina funderingar: Kanske måste vi patienter tänka helt nytt här? Det är fritt fram för förslag. Hur skulle en sådan undersökning kunna gå till.??? Det är givetvis åt skogen att om det finns ett medel som eventuellt har effekt men kan inte undersökas. Det är också lätt att förstå att företag inte satsar på något som inte har en chans att betala sig. Kreativa lösningar sökes.)

EDSS skalan är ett dåligt mätinstrument när man skall följa upp progressiv MS. En forskare Zajicek har undersökt cannabinoider och funnit att THC jämfört med placebo för de med EDSS mindre än 6 minskade progressionen. Men däremot fann man ingen utveckling i EDSS då det var över 6.0 vilket innebar att hela studien var negativ. Problemet kan då vara att EDSS är ett bristfälligt mått på progression. Det fångar inte upp progression bra. Det kan alltså vara så att cannabinoider har en effekt på progressionen. Studien heter Cupid.

Laquinimod tycks påverka progression och också atrofi ( krympning ) av hjärnan. 

Även Daclizumab, ett medel som tidigare funnits på marknaden för reumatoid artrit undersöks också avseende MS. Man har funnit något liknande där.

Studierna av dessa medel tycks också visa att skov och progression inte nödvändigtvis sammanhänger med varandra.

En studie av Ascherio visar att utvecklingen från CIS ( kliniskt isolerat symtom el syndrom) till definitiv MS påverkas av vilka nivåer av D vitamin man har. Lägre D vitaminnivåer utvecklar MS snabbare. Giovannoni tar upp två aspekter av detta : vi skall se till att MS-are och deras familjer har fyllda D vitamindepåer året om... … och är det etiskt att lämna MS-are i försök med låga D-vitaminnivåer?

Alemtuzumab och Daclizumab ökar båda sannolikheten för MS patienterna förblir utan tecken på klinisk sjukdom- inga skov och inga tecken på aktivitet på magnetkamera. Detta aktivitetsfri sjukdom ( DAF) är ett begrepp som Giovannoni strider för, och som han höll ett föredrag om på kongressen. Det kommer så småningom som video. Det tycks alltså vara så att både Alemtuzumab och Daclizumab har effekt på progression.

BG- 12 och progressiv MS

Det börjar komma lite förhoppningar om medel mot progressiv MS. Nyligen läste man om att statiner kunde möjligen ha en bra effekt enl en fas II studie. Cladribine är också ett medel som i fas III studier visat sig minska progression. Och nu kommer troligen medlet BG-12 som har dels en god effekt på skovförlöpande MS och där fas III studierna talar för att de även kan ha en effekt på progression.

BG-12 el dimethyl fumarate har en lite underlig historia. Jag har läst lite olika versioner hur det blev en medicin. Det var ett kemiskt ämne som kunde användas som kosttillskott, läser jag på en blogg kopplad till CNN. Sedan hamnade det på några soffor eller sitser som någon form av impregneringsmedel och då visade det sig att en del personer fick hudreaktioner. Detta ledde till att man började att titta på medlet och se om det kunde användas vid behandling av psoriasis. Dimethyl fumarate är godkänt för medelsvår och svår psoriasis i Tyskland och därmed är det ett medel som under ett antal år skrivits ut till personer och man har en koll på biverkningsläget där.

Nu har medlet gått i genom två fas III undersökningar och de visade bättre resultat än vad fas II undersökningarna gjorde.
En studie Define omfattade 1200 personer, där en grupp fick ta 240 mg av BG12 tre gånger per dag och en två ggr per dag och en grupp fick slutligen ta placebopiller. Efter två år hade båda grupperna som fick verksamt medel fått färre antal skov ( cirka 50%) och dessutom fann man att progressionen minskade. Denna studie tyder alltså på att medlet har en neuroprotektion.
I den andra studien CONFIRM fann man liknande siffror för skov. Man fann också reduktion av progression men där var inte resultatet så starka att de var statistiskt signifikanta. Däremot fann man även här reduktion av förändringar på MRI exempelvis T1-lesioner så kallade black holes där nervvävnaden anses död (neurodegeneration) och också T2 lesioner och dessa mätningar var signifikanta och talar också då för att BG 12 är nervskyddande.

Biverkningar: Dels finns resultat från behandling av psoriasis patienter och så dessa två studier och biverkningarna förefaller mest var illamående, symtom från mag och tarm, men de minskade efter en period användande. Om jag skulle välja ett medel idag skulle detta vara en stark kandidat.

Här en del om möjlig verkningsmekanism.

ECTRIMS Vitamin D

Man säger  detta. Först är det professor Amit Bar-Or Montreal och professor Brenda Branwell Toronto som intervjuas. Den senare har studerat bland annat relationen mellan D-vitamin halt i blodet och MS hos barn. Ju lägre halt ju större risk för MS. Bar-Ol säger att låga nivåer av vitamin D redan vid första skovet är mycket relaterat till MS. Branwell säger att hos barn man undersökt och delar upp dem i fyra grupper mycket låg D-vitamin, något låg, något under och normalvärde finner man ett samband mellan grupperna så att risken ökar ju lägre halt D-vitamin man har.

Professor Alberto Ascherio vid Harvard berättar om bland annat studien av amerikanska sjuksköterskor som fann att den dos som brukar finnas i multivitaminpreparat tycktes förebygga MS. Denna studie kom 2004 och det var då jag började ta D-vitamin först i form av multivitamin preparat. Jag resonerade som så att om det förebygger finns det en möjlighet att det också kan påverka om man redan har MS. Sedan läste jag George Jelinek något år senare och då framstod det klarare. Sedan har successivt mer och mer studier kommit. D-vitamin är en stor del av Jelineks rekommendationer och den boken skrev han 2000 efter att ha gått igenom den forskning som fanns då. Det får mig att tro att han har kött på benen vad avser de rekommendationer han ger.

Ascherio säger också att om man följer personer med MS så tycks det vara så att de med låga halter av D-vitamin i blodet får mer skov, får mer förändringar på MRI som är typiska för MS. Han säger att det här är spännande eftersom en så ofarlig och billig behandling kan visa förändra MS utvecklingen för många människor.

Det finns några frågor att besvara säger Bar Or- doseringen- skall man dosera en viss dos eller skall man behandla efter halten i blodet och varje behandling blir därmed individuell. Och hur mycket skall det egentligen vara?

Professor Helmut Butzkueven från Melbourne som deltar i en stor studie om MS och Dvitamin där man bland annat skall försöka ta reda på vilka doser som är aktuella för att fungera bäst och givetvis också ta reda på om det fungerar. Han säger att baserat på en mindre undersökning som han deltagit i är det osäkert hur stora doser man skall ge. Det var en liten studie med bara 22 patienter som fick antingen 1000 IE eller 6000 IE. De med liten dos klarade sig bättre i denna lilla studie säger han.

Brenda Branwell säger bland annat: Om en förälder har MS skall man då rekommendera att barnen tar D-vitamin och hon säger att svaret är definitivt ja. Men man bör hålla sig till de doser som allmänt rekommenderas ( Jag vet inte vad detta innebär i Canada). Megadosernas effekter är osäkra säger hon.

I det här huset sprider sig en längtan efter solen på Teneriffa nu, men den här säsongen blir det inte förrän efter julen ( om inte vädret blir alldeles förfärligt- och det finns ju inget dåligt väder det finns bara dål... ....).En fördel med den vistelsen är att man får sitt D-vitamin via solen och då reglerar kroppen själv det intag man behöver. Dessutom finns det troligen andra effekter av exposition för sol. Det kan man höra om på den video jag hittills inte har berättat om. Där fanns också en undersökning om CCSVI.

Neuroprotektion- att skydda nervvävnad

En del av fokus vid ECTRIMS konferensen i Lyon har varit på progressiva former av MS. De progressiva former av MS för vilka det inte finns några bromsmedel, de progressiva formerna som har en annan mekanism än de skovförlöpande formerna av MS. Dr Rai Kapoor talade en del om progressiv sjukdom och ögonsymtom. Raj Kapoor är neurolog från London som bland annat medverkat i att utforma en strategisk plan för forskning avseende att hitta terapier för progressiva former.

Raj Kapoor talar om bakgrunden till en studie. Man tror att vid inflammation med MS anrikas ämnen som kroppen, cellerna normalt lätt gör sig av med salt eller Natrium men vid MS stiger detta till toxiska nivåer. Det försök han talar om handlar om ett medel ( jag uppfattar inte namnet) som skall hindra att natrium stiger till höga nivåer och skadar nervvävnaden som sker vid progressiva former av synnervsinflammation.'

Gareth John , New York talar om att hans lab arbetar med neuroprotektion och reparation. 

Det handlar om studier på möss där man bland annat att man arbetar med blod hjärnbarriären som ofta är skadad vid MS och hur man skulle kunna skydda denna genom att blockera vissa vener, vidare handlar det om de celler som bygger upp myelinet, hur kan de skyddas.

Medelhavskost går upp i ledningen

För några år sedan gjordes en studie i Israel där man jämförde kosterna lågfett, lågkolhydrat och medelhavskost. Den visade att de med lågkolhydratdiet gick ned mest, sedan kom medelhavsdieten. Studien kallades the Direct Study. Här kan man läsa om den hos kostdoktorn.
Men vad hände sedan ?
Studien var inte tänkt att följas upp och efter de två åren man stod på diet följde inga uppföljningar, inga fortsatta råd. Men efter fyra år ytterligare gjordes en uppföljning och då hade en tredje del slutat med den aktuella dieten och  10 procent följde ingen diet alls.

Det visade sig att de som följt en medelhavsdiet nu fortsättningsvis låg bättre i vikt. De låg nu 3,1 minus i vikt mot för 6 år sedan och de som haft lågkolhydratdiet hade 1,7 kilos viktförlust. Låg fett låg oförändrat.

Beträffande blodfetter var det mera differentierat: Totalkolesterol visade att medelhavskost minskade mest. Beträffande kvoten  mellan HDL och LDL minskade låg kolhydratkost den kvoten  mest men där har man ju mer och mer börjat ifrågasätta   HDL.  Det är flera saker man skulle vilja veta om den här studien. Vilka värden på blodfetter fanns från början? Hur såg blodfetterna ut och inte bara tendenser.  Hur många av personerna på respektive diet slutade och inte en genomsnittsiffra för alla.

 

Skall man emellertid få en getingmidja fungerar nog ingen av metoderna !

ECTRIMS- Progressiv MS

Intervjuer från ECTRIMS avseende progressiv MS gjord av MS Australia.

Richard Reynolds som intervjuas arbetar vid  the UK Multiple Sclerosis Society Tissue Bank since 1998. en institution som samlar undersöker  vävnadsprover från MS patienter. En viktig institution dit man i varje fall om man är bosatt i England kan donera sina vävnader. Han talar om att progressiv sjukdom innebär att inflammationen flyttats från det vita i hjärnan där myelinet omger axonet, dvs djupare i hjärnan till de mer yttre skikten av hjärbarken, i själva verket när man skriver om det i rapporter handlar det mycket om de kärl som omger hjärnan på ytan och de så kallade hjärnhinnorna.

 Progressionen handlar alltså om den grå hjärnvävnaden dvs nervcellerna. Vad som är intressant är att han också talar om att det handlar om inflammation fast den alltså skiftat fokus från myelin till de små gråa cellerna som Dorithy Sayers skrev om i sina deckare eller var det Agatha Christie. Immuncellerna ansamlas i vävnaden som omger hjärnan och angriper den från det yttre förefaller det som vid progressiva former enligt Reynolds.

En annan sak man fann var att det dog ett antal nervceller i det området.  Beroende på hur mycket som nervceller som dog ( neurodegeneration) utvecklades också progressionen-utvecklingen av handikapp.  Det kan låta som självklarheter men det skulle ju inte behöva vara så och det är forskarnas uppgifter att ta reda på hur det verkligen förhåller sig.



I videon berättas också om statinstudien som jag skrivit om tidigare. Statiner kanske förebygger neurodegeneration, i varje fall sa den lilla studien det.

En tredje person person som intervjuas är professorn i neurologisk rehabilitering Kathy Zackowski som talar om rehabilitering och att det där finns oerhört mycket att vinna.. Hon deltar bl a i enstudie där man  undersöker elektrofysiologisk stimulering  och ser om detta kan förbättra funktioner som gångförmåga och liknande. Hon anser också att det är viktigt att få ut vad man lärt sig på olika håll om vad som fungerar vid rehabilitering och att där finns mycket att vinna. Om ni läst vad jag skrev om rehabilitering vid MS så tror jag där har varit en mycket bra utveckling- men kanske finns mycket att vinna här bara med information.

Tolerans i immunsystemet

Det finns skriver Musdoktorn på bloggen MS Research blog terapier mot MS som inte är så effektiva men som tolereras väl och det finns terapier som är effektivare men som har mer biverkningar. Orsaken är att terapierna är riktade mot immunsystemet. Om man påverkar det i hög grad ökar riskerna för att infektioner, cancersjukdomar skall dyka upp. Det är precis vad som har hänt. Vidare skriver Musdoktorn att det enda stället som är speciellt för sjukdomar i immunsystemet typ MS är de igenkännande receptorerna som finns på de vita blodkropparna ( där kommer Nobelpriset i kemi in) . Om man kan rikta sig bara mot det immunsvar som orsakar MS, RA eller vilken ”autoimmun” sjukdom det nu är och lämna resten av immunsystemet intakt skulle man ha en behandling som fungerar och i det stora hela inga biverkningar.

På ECTRIMS har han hittat den här studien Induction of immune tolerance by autologous peptide-coupled cells – a phase I trial in relapsing-remitting and secondary-progressive multiple sclerosis. patients av Lutteritti med flera.

Med denna fas I studien ville man undersöka möjligheten och säkerheten av att skapa tolerans hos immunsystemet för de ämnen som immunsystemet reagarar mot. Man injicerade vid ett tillfälle autologa ( dvs blodkroppar från individen själv) vita blodkroppar kopplade tillsamman med sju olika peptider (små ”äggviteämnen”) från myelin, kallade (MOG1-20, MOG35-55, MBP13-32, MBP83-99, MBP111-12 9, MBP146-170 och PLP139-154). Idén är att dessa peptider kanske är det som immunsystemet och reagerar mot vid angreppet på myelinet. Man vill att immunsystemet skall tolerera dessa peptider igen. Märk aktualiteten i Nobelpriset i kemi som handlade bland annat om receptorernas föränderlighet, hur tolerans utvecklas för läkemedel, dvs att de verkar mindre och mindre. Här handlar det om tolerans i positiv bemärkelse. Immunsystemet skall tolerera dessa peptider.

Man gjorde försök på nio MS patienter och följde dessa med MRI, neurologiska undersökningar, blodprov, immunologiska prov både före och efter behandlingen. Dessutom skulle patienterna uppvisa att de reagerade med T-cellsreaktivitet mot minst en av peptiderna.

Man fann att inga ökade förändringar av immunologisk aktivitet eller ökad aktivitet av inflammation på MRI. Hos de patienter som fick de högsta doserna minskade den inflammatoriska aktiviteten.

Musdoktorna tror att detta kan vara en bot. I varje fall halva boten. Den andra finns redan där. Varför tror han det?

Jo, han har sett att detta fungerar i laboratoriet på djur. ( där är ett av problemen- hur mycket är Mus MS verkligen MS, men i denna studie var det inte djur utan personer med MS). Tidigt i sin forskningskarriär arbetade han med hudsjukdomar hos marsvin och fann att om sensibiliserande kemikalier placerades på celler, kunde det framkalla immuntolerans (icke-respons) mot hudsjukdomen. Om det däremot injicerades intravenöst under huden så sensibiliserade det till hudsjukdomen (hudreaktioner). Om kemikaliet ifråga var kopplat till den vita blodcellen skedde ingen sjukdomsutveckling. En sådan koppling har man gjort mellan vita blodkroppar och myelinpeptiderna. Kanske utvecklade det tolerans mot dem och ingen sjukdom? En annan forskare Steve Miller visade samma sak. Det blev toleransutveckling hos i hans fall möss även om de sensibiliterats för sjukdomen innan man försökte desensibiliserande behandling. Musdoktorn skriver att man framkalla sjukdom med ett proteinfragment (en peptid) och sedan injicera detta fragment intravenöst och hämma T-cell-driven autoimmunitet. Detta är en mycket genomgående

fynd i hela immunologin. Det är ett biologiskt faktum. ( Jämför desensibilisering vid allergi)

Musdoktorn skriver vidare att vid MS vet man inte riktigt vad immunreaktionen är mot, han tror det är olika för olika individer och kan till och med ändras med tiden. Det finns en hel del komplikationer med tillvägagångssättet. Det är inte säkert att det handlar i grunden om en autoimmun reaktion mot MS. Problem kan uppstå med galna ko liknande tillstånd. Proteinfragment kopplade till vita blodkroppar skulle potentiellt kunna orsaka stroke. Musdoktorns team tror att den aktuella metodiken med att man försöker desensibilisera skall kombineras med bland annat vad man gör vid bl annat alemtuzumabbehandling dvs ” suddar ut ” en del av egenskaperna hos T lymfocyterna och sedan låter dem återhämta sig. Musdoktorn förklarar inte det hela på ett sådant sätt att jag förstår det helt och hållet- men det ligger ganska långt i framtiden. Från djurexperiment verkar det vara så att neurodegeneration verkar komma efter det immunologiska angreppet. När det väl har blivit tillräckligt svår skada av det immunologiska angreppet fortsätter också neurodegenerationen- då nervvävnad dör. Tidig behandling skulle i så fall förebygga progression.

I viss mån kvarstår  ? i mitt hufvud.

Statiner nervskyddande vid MS?

Vid MS kongressen i Lyon (ECTRIMS) har man presenterat en studie med det vanliga lipidsänkande medlet statiner. I en studie placebokontrollerad studie där man inte gav några bromsmedel ( sedan åtminstone sex månader och man hade haft en progressionsutveckling av sjukdomen under åtminstone två fann man att neurodegeneration  i form av ökning av handikappsutveckling minskade hos den grupp som fick statiner. Det kommer också att presenteras siffror avseende hjärnkrympning under kongressen. Detta var en fas II undersökning och det behövs fas III studier. På bloggen MS Research blog är man lite fundersam över vem som skall betala detta. Statin är ju redan en medicin som nu funnits i många år och patentet har gått ut med påföljden att det blir svårt att göra stora pengar genom nya studier. Här finns konsekvenserna av att så stor del av denna forskning betalas av läkemedelsbolagen. Här borde forskning med statliga medel och också insamlade medel ha en stor plats.
Statiner har tidigare varit aktuellt vid MS som skovförebyggande. Det kom en studie i början av 00-talet som visade att statiner typ simvastatin i hög dos (80mg) minskade skovfrekvensen. Detta var en fas II studie, som sedan inte upprepades i fas III studier. Själv fick jag statiner i början av 2000 talet eftersom jag hade en hjärtarrytmi och mina blodfettsvärden låg inom den gränsen där de som har någon  hjärtsjukdom skall behandlas. Jag fick Lipitor i dosen 10 mg. Sedan slutade jag med den eftersom jag tyckte att jag borde kunna skärpa dieten. Sedan fick jag ett svårt skov. Jag var  osäker på hur statiner verkade på MS och satte aldrig in det igen då. Emellertid när studien kom att det kanske var gynnsamt började jag igen. Det märkliga var att inom en månad gick en del av de symtom jag haft efter det senaste skovet av MS tillbaka, jag fick till exempel tillbaka full rörlighet i höger arm. ( Finmotoriken tog betydligt längre tid). jag ökade successivt dosen till 80 mg vilket jag stod på till förra året då jag minskade dosen till 40 mg. Jag hade tänkt minska den ytterligare eftersom det finns en del biverkningar av statin i speciellt höga doser men nu får jag nog tänka om. Jag har också ett minne av att perioden mellan mitt svåra skov och då jag satte ut Lipitor var cirka en månad. Kanske ett samband. Detta har varit orsaken till att jag velat fortsätta med Lipitor,
Men man vet ju inte. Detta var bara en fas II Studie.

Nobelpriset i kemi handlar om

forskning om de molekylära egenskaperna och de regleringsmekanismer som kontrollerar de biologiska membranens receptorer för hormoner och mediciner. Receptorer är makromolekyler  med vilka biologiskt aktiva substanser  som hormoner, läkemedel m fl samarbetar.  Receptorerna är viktiga för hur man reagerar på mediciner, varför mediciner förlorar sin verkan och forskningen har gett inblick i hur sådant går till., Man fann två nya typer av proteiner som gjorde detta möjligt. En typ G protein–coupled receptor kinases (GRKs) modifierar receptorn på ett sätt och en annan typ av proteiner β-arrestiner som finns i celler med vilka biologiska substanser som hormoner, signalsubstanser, tillväxtfaktorer, virus, lipoproteiner och mediciner samverkar. 

 

Man har isolerat generna för alla kända adrenerga receptorer ( dvs stresshormonerna adrenalin och noradrenalin) och även ett antal besläktade receptorer. Dessa receptorer består av en polypeptidkedja som går in och ut genomcellmembranen sju gånger och kallas (seven-transmembrane-spanning receptors).

Den kemiska uppbyggnaden av dessa receptorer är mycket lika varandra och liknar också receptorn för ljus i ögat rhodopsin, och även luktreceptorer i näsan, morfinreceptorer och hundratals andra.

Allt detta skriver man på en hemsida från ett laboratorium där av årets Nobelpristagare i kemi Lefkowitz driver. Förutom att dessa receptorer verkar i samarbete med kroppsegna substanser är de också verksamma för en betydande del av alla mediciner som finns.

Receptorerna är inte fixa och färdiga för all framtid utan tvärtom förändras de i samarbete med de substanser de utsätts för. Därigenom kan man förklara sådana saker som att mediciner kan minska i verkan etc, detta sker genom att receptorerna förändras. Morfin och narkotika är till exempel kända för att det uppstår tolerans och mer och mer av drogerna behövs. Man har utforskat hur denna desensitisering sker, Det har visat sig att de undersökta proteiner kan fungrera på andra sätt än att bara “blockera” exempelvis hormoners verkan. Β-arrestiner kan fungera också som signalsubstanser.

Även den andra nobelpristagaren har ett lab med hemsida Kobilka lab. Man skriver att G protein coupled receptor GPCRs är en av naturens mest mångsidiga receptorer. De utför majoritetet av signaler över de biologiska membranen som resultat av impulser från hormoner och nervsignalsubstanser. ( syn, lukt , signaler från det sympatiska nervsystemet till hjärta och kärl. ) Man utforskar på Kobilka lab adrenerga receptorer,

Fet fisk minskar risken att utveckla MS för.....

människor som får för lite ultraviolett strålning.

När jag tittar igenom ECTRIMS program hittar jag en studie från Sverige avseende kost och MS.
Man jämförde  incidensen ( årligt insjuknande) av MS hos människor som rapporterade ett högt intag av fet fisk med människor som hade ett lågt intag. Högt intag var att äta fet fisk 1-7 gånger i veckan.
Man fann en liten minskning av risken för MS hos de som hade ett högt intag, men man studerade också undergrupper och fann en signifikant skillnad hos individer i områden där man får lite bestrålning av solljus normalt.
Man tolkade studien bl a som ett stöd för D-vitaminet betydelse för utveckling av MS.
Intressant är att man fann en liten effekt även totalt för de som konsumerade mycket fet fisk.Observera att till denna grupp räknades en gång per vecka. Jag undrar lite över resultatet om det varit tre gånger per vecka. Det kan finnas ett litet stöd för även omega-3 här.
När det gäller Jelineks och Swanks kost så ligger tonvikten på att man skall minska det totala intaget av mättade fetter till under 15 g /dag plus konsumtion av omega -3.
Studien mycket intressant. Roligt att det var en svensk studie: Författare:M. Bäärnhielm, T. Olsson, L. Alfredsson.
Tack så mycket!

Kärlekens ACT

I programmet en bok en författare intervjuades Russ Harris om sin bok Kärlekens ACT. Jag rekommenderar verkligen programmet. Man får bland annat en insikt i hur mindfulness kan fungera i vardagslivet.
ACT betyder Acceptance and Committment Therapy. Syftet är att öka sin psykologiska flexibilitet dels genom
att vara närvarande i nuet och genom
att försöka göra det som är viktigt(eller riktigt).
När man är sur och arg inombords är det inte säkert att det man känner inombords är det bästa att säga om man vill försöka stärka ett förhållande. Låter det kontroversiellt?
Här kan man provläsa.

ECTRIMS- i Lyon

 ECTRIMS= the European Committee for Treatment and Research in MS
 Konferensen är i Lyon Frankrike.

Delar av programmet

Hämtat från MS 'Australia där man också kommer att kunna se videos upplagda på  Youtube

Detta är blott axplock, det fullständiga programmet finns här. Det visar bredden av den forskning som pågår. Vid snabbscanning av programmet fann jag inget om kost och MS, men som sagt jag blickade igenom det snabbt.

Att ha kronisk sjukdom-mano depressiv sjukdom

Lyssnade på tendens där Arvid Lagercrantz berättar om att leva med bipolär eller manodepressiv sjukdom.

Ljudet finns kvar bara en kort tid, dock kan man läsa ett ">utförligt reportage på SR.
Programmet ger en värdefull insikt i hur det är att leva med allvarlig psykisk sjukdom samtidigt som det också talar om att man mycket väl kan fungera väl i samhället och ge värdefulla bidrag. Kanske har hans namn bidragit till att det fungerat, vilket man talar om i programmet, men att ha ett känt namn är ingen garanti vilket några av hans syskons liv och sjukdom visar. Oberoende av förutsättningarna är berättelsen om Arvid Lagercrantz liv givande och kan förmedla hopp till de som har en liknande problematik.
Arvid Lagercrantz berättar om insikten om att han kunde förebygga de upprepade skoven då han kom in i medelåldern genom att acceptera att ta förebyggande medicinering. Detta var något som var mycket svårt att komma fram  till men  som ledde till att skoven av mani-depression kunde förebyggas.

Nobelpriset i fysiologi till stamcellsforskning

En kort  redogörelse för hudceller kan omprogrammeras till nervceller finns i Reflex 1/2012. Finns även på nätet.
Vad är en pluripotent nervcell?