Hej och välkommen

Hej och välkommen. Bloggen handlar om livsstilsfrågor och att leva med kronisk sjukdom. Här lämnas inga medicinska råd. De bör ges öga mot öga.




Translate

onsdag, april 29, 2009

D-vitamin minskar t-lymfocyternas aktivitet vid MS enligt studie

En studie om d-vitamin som inte är helt ny presenterades vid American Academy of Neurologie's (AAN) konferens i Seattle, men den har utvecklats och man sticker ut hakan lite mer avseende resultaten och hävdar att 16% av 25 människor med MS och som tog i genomsnitt 14000 IE d-vitamin, 16 % av dessa fick skov jämfört med att 40 % fick skov i en grupp på 24 personer med MS som tog ett genomsnitt av 1000 IE per dag( vilket är högre än de doser som rekommenderas från till exempel livsmedelsverket); Jag har tidigare skrivit om denna studie men då har resultatet mer presenterats som att man klarat att ta höga doser d-vitamin utan biverkningar men som fynd blev det färre skov men nu presenteras alltså studien med tyngdpunkten på färre skov. Om detta kan man läsa på MSRC den 29 april 2009. Forskaren Jodie Burton, Toronto i Ontario som leder denna forskning från har analyserat och arbetat vidare med studien och vågar nu presentera mer slutsatser: Om man letar på vad som gjort avseende denna studie finner man följande vid neurologiska institutionen vid universitetet i Toronto:

År 2007 Vid ECTRIMS konferens i Prag presenterades fas I studie där man undersökte tillskott av D3 vitamin i eskalerande mänger.

ÅR 2008 AAN:s årliga möte i Chicago, undersökning med eskalerande doser av d-vitamin och kalciumtillskott. Fas I/II studie

År 2008 WCTRIMS möte i Montreal: Presentation av studie avseende stigande d-vitamindoser plus kalciumtillskott. Fas I/ II studie.

År 2009 AAN:s möte i Seattle ( pågående) Immunologisk analys av fas I/II studie av stigande doser av vitamin D3 plus kalcium.

Dessutom kommer det ett möte i Atlanta Georgia i år (23rd Annual Meeting of the Consortium of Multiple Sclerosis Centers), där Jodie Burton kommer att tala om d-vitaminets roll vid MS.



Vad som gjort att man vågar ta ut svängarna är en immunologisk analys, där man fann att de som tog de högre doserna uppvisade en betydligt lägre aktivitet avseende T-lymfocyterna än de i gruppen som tog lägre doser. T-celler är de celler man med exempelvis Tysabri vill stänga ute från CNS eller med andra mediciner minska deras aktivitet.

D-vitamin tycks trycka ned de autoimmuna reaktioner som tros orsaka MS, säger Jodie Burton enligt nättidningen Web MD. Dessa autoimmuna reaktioner innebär att T-lymfocyter attackerar myelinskidorna.
Vid undersökningen mättes också halten av 25-hydroxyvitamin D, vilket tros vara bästa måttet på d-vitaminstatus. Det finns inga bestämda rekommendationer om detta men mindre än 50 nanomol/l tros vara ogynnsamt för en god hälsa, och i den här studien tycktes de vars halter nådde 100 nmol d-vitamin klara sig bäst.

D-vitamin är för övrigt också ett exempel på att kolesterol är livsnödvändigt för oss. Det bildas i huden då 7-hydrokolesterol belyses med ultraviolett ljus typ B. Egentligen är det då inget vitamin eftersom vi kan bilda det själva men vid bristfällig solbelysning blir det brist.

Avseende biverkningar av höga doser fann man vid studien inga påtagliga. Det är viktigt att konferera med sin läkare avseende intag då man speciellt vid vissa sjukdomar kan få för mycket d-vitamin, men d-vitamin är inte någon vattenlöslig vitamin som utsöndras via urinen utan det kan bli för höga doser, men det här studien tycks visa att man tolererar i allmänhet betydligt mer än vad som rekommenderas.

3 kommentarer:

  1. Anonym6:14 em

    Hej Sune, Tack för all din värdefulla informativa på hemsida. Har själv skovis MS sedan 92. Här en artikel från Medcial NewsTodays nyhetsbrev - som säger att brist på d-vitamin snarare är en följd av en sjukdom snarare än en orksak till den. Vad och vem ska man tro på.Ska jag fortsätta ta d-vitamintillskott och riskerar jag då att ms-sjukdomen förvärras? Mvh Lotta - "Autoimmune Disease May Be Exacerbated By Vitamin D " Article Date: 09 Apr 2009 - 4:00 PDT



    Patient / Public: 3.77 (13 votes)
    Health Professional: 4.57 (7 votes)
    Article Opinions: 2 posts

    Deficiency in vitamin D has been widely regarded as contributing to autoimmune disease, but a review appearing in Autoimmunity Reviews explains that low levels of vitamin D in patients with autoimmune disease may be a result rather than a cause of disease and that supplementing with vitamin D may actually exacerbate autoimmune disease.

    Authored by a team of researchers at the California-based non-profit Autoimmunity Research Foundation, the paper goes on to point out that molecular biologists have long known that the form of vitamin D derived from food and supplements, 25-hydroxyvitamin D (25-D), is a secosteroid rather than a vitamin. Like corticosteroid medications, vitamin D may provide short-term relief by lowering inflammation but may exacerbate disease symptoms over the long-term.

    The insights are based on molecular research showing that 25-D inactivates rather than activates its native receptor - the Vitamin D nuclear receptor or VDR. Once associated solely with calcium metabolism, the VDR is now known to transcribe at least 913 genes and largely control the innate immune response by expressing the bulk of the body's antimicrobial peptides, natural antimicrobials that target bacteria.

    Written under the guidance of professor Trevor Marshall of Murdoch University, Western Australia, the paper contends that 25-D's actions must be considered in light of recent research on the Human Microbiome. Such research shows that bacteria are far more pervasive than previously thought - 90% of cells in the body are estimated to be non-human - increasing the likelihood that autoimmune diseases are caused by persistent pathogens, many of which have yet to be named or have their DNA characterized.

    Marshall and team explain that by deactivating the VDR and subsequently the immune response, 25-D lowers the inflammation caused by many of these bacteria but allows them to spread more easily in the long-run. They outline how long-term harm caused by high levels of 25-D has been missed because the bacteria implicated in autoimmune disease grow very slowly. For example, a higher incidence in brain lesions, allergies, and atopy in response to vitamin D supplementation have been noted only after decades of supplementation with the secosteroid.

    Furthermore, low levels of 25-D are frequently noted in patients with autoimmune disease, leading to a current consensus that a deficiency of the secosteroid may contribute to the autoimmune disease process. However, Marshall and team explain that these low levels of 25-D are a result, rather than a cause, of the disease process. Indeed, Marshall's research shows that in autoimmune disease, 25-D levels are naturally down-regulated in response to VDR dysregulation by chronic pathogens. Under such circumstances, supplementation with extra vitamin D is not only counterproductive but harmful, as it slows the ability of the immune system to deal with such bacteria.

    The team points out the importance of examining alternate models of vitamin D metabolism. "Vitamin D is currently being recommended at historically unprecedented doses," states Amy Proal, one of the paper's co-authors. "Yet at the same time, the rate of nearly every autoimmune disease continues to escalate."

    Notes:

    For the past five years, Autoimmunity Research Foundation has been running an observational study in which patients are administered pulsed low dose antibiotics and a VDR agonist in order to kill chronic bacteria implicated in their diseases. Specific data on the cohort was recently presented by CAPT Thomas H. Perez, USPHS (ret) at the International Congress on Autoimmunity in Porto, Portugal: Transcript

    Resources

    Citation: Albert PJ et al. In press. Autoimmunity Reviews. "Vitamin D: The alternative hypothesis." Full-text preprint: http://autoimmunityresearch.org/transcripts/AR-Albert-VitD.pdf DOI: http://dx.doi.org/10.1016/j.autrev.2009.02.011

    SvaraRadera
  2. Jag tycker inte att jag har funnit några belägg för att d-vitamin skulle ge upphov till exempelvis MS. Marshallprotokollet bygger på en matematisk modell och den formen är ju forskning på väldigt tidigt stadium, som kan visa att modellen är fel eller rätt.Med detta avser jag denna del av artikeln "Marshall's research shows that in autoimmune disease, 25-D levels are naturally down-regulated in response to VDR dysregulation by chronic pathogens"
    Sedan kan ju vissa delar av protokollet fungera medicinen minocykline exempelvis.
    Så jag för min del har inte alls någon tvekan att ta d-vitamintillskott eller att sola i den mängd som behövs för att ge tillräcklig dos d-vitamin.

    SvaraRadera
  3. Här är för övrigt en länk till en videopresentation avseende Marshall protokollet:
    http://www.vimeo.com/1789735
    Tack för länken som jag fick via e.mail
    Sune Ö

    SvaraRadera