När jag skrev detta om de som var sist med i förändringar och nämnde d-vitamin, tänkte jag på att det finns en del undersökningar som speglar hur mycket sol man kommer i kontakt med och riskerna för attt man skall få olika cancrar. Det finns mängder av cancrar, tjock och ändtarmscancer, olika lymfom, bröstcancer, prostatacancer, blåscancer, cancer i livmodern, magsäckscancer, gallblåsecancer och säker många fler som jag inte kommer på just nu, där förekomsten är mycket vanligare ju längre från ekvatorn man bor. Man får inte automatiskt tro att detta beror på brist på d-vitamin utan det kan ju vara många andra orsaker. Inte minst finns ju hormonet som bildas i talgkottkörteln och som också är beroende av solljus. Sedan finns kost och många andra saker om man börjar funderar på det. Det behövs alltså fler och andra typer av studier för att få fram säkra samband. Det är förresten intressant att de hormoner som produceras i hypofysen MSH och ACTH har jag tror det var samma kemiska uppbyggnad vad beträffar de 14 första aminosyrorna. MSH är förkortning för melanocytstimulerande hormon, stimulerar pigmentproduktionen i huden medan ACTH stimulerar binjurebarkens bildning av kroppens egen kortison, kortisol. Att de på något sätt samarbetar är alldeles klart. Kortisolet brukar gå ned under natten och ha höjdpunkterna då man är aktiv. Melatonin har en annan kurva. Det har också en antiinflammatorisk effekt. Detta bildas i tallkottkörteln, epyfysen. Där är det snarare mörkret som stimulerar och detta melatonin motverkar pigmenteringen. Det finns alltså ganska mycket som kan spela in. Kroppen producerar även d-vitamin och jag tror* inte man producerar både kortisol och d-vitamin för att utöva samma uppgifter. Jag har inte helhetsbilden av hur det här inverkar på inflammationer klar för mig men att det finns en interaktion mellan de olika hormonerna förefaller ”claro”.

Tro ger fördomar medan kunskap ger vetenskap, sa Hippokrates en gång.

Beträffande flera sjukdomar börjar sådan kunskap att komma. Beträffande MS finns många undersökningar om var man bor i förhållande till ekvatorn och liknande, men det börjar även komma stöd från andra håll för d-vitaminets roll. Inte minst finns det nu tre mindre undersökningar som visar på att ju högre halt av d-vitamin man har i blodet desto mindre risk för att få skov. Jag har tidigare skrivit om dessa undersökningar varav en har kommit ganska nyligen. Undersökningarna är dock små och man kan inte generalisera från dem. Däremot tycker jag mig ana att man funnit ett så kallat dos respons samband i studierna mellan d-vitaminhalt och risk för skov, dvs ju lägre halt ju större risk, och det i sig stärker sambandet. Även större undersökningar lär vara på gång som man kan generalisera från. Problemet är att det finns inga pengar att göra på dessa. Här hänger det faktiskt på våra myndigheter och politiker och inte minst på oss själva och våra organisationer.