När den lilla gorillababyn Kirmani i Franklin Park Zoo, Boston blev allt sjukare i symtom som likande engelska sjukan 2005, försökte man först att behandla henne med doser som motsvarade ungefär det dubbla som man då gav till spädbarn, dvs man gav Kirmani 400 IE, men den lilla gorillan blev bara allt sjukare. Man kontaktade då Michael Hollick, en läkare som ägnat hela sitt forskarliv åt D-vitamin. Kirmani var då så dålig att hon knappt orkade suga i sig mammans mjölk. Hennes skelett var deformerad och hon hade flera symtom av vilka en del t ex kramper var livshotande.
Michael Hollick ordinerade då 5000 IE dagligen-och Kirmani blev bra. Idag är hon frisk, lite mindre än andra men i stort sett bra.

Bilden från Wikipedia


Jag har just börjat läsa Hollicks bok THE VITAMIN D SOLUTION och läste om Kirmani i boken. Även djur som inte får tillräckligt med D-vitamin blir sjuka av D-vitaminbrist och det inträffar för de som lever på Zoo på ställen där solen inte skiner tillräckligt året om för att ge D-vitamin. Man har återigen också börjat se barn igen som får engelska sjukan. D-vitaminproblematiken är inte bara att man troligen satt gränserna för brist för lågt utan också att människans nya sätt att leva gör att det blir fler som hamnar under de tidigare gränserna också. Där finns faktorer typ ändrad kost, ändrat leverne- inomhusarbete, sittande framför dator och TV, solskyddsfaktorer etc som gör att D-vitamin spegeln har blivit förändrad. Man har i viss mån korrigerat för ändrad mjölk, den tidigare helmjölken innehöll mer D-vitamin, men för allt det här andra har man inte korrigerat. Dessutom är då troligen värdet för brist satt alldeles för lågt. Michael Hollick räknar upp mängder av sjukdomar där han funnit att brist på D-vitamin bidrar och i en del fall orsakar sjukdomen i fråga. Om en bråkdel av det stämmer kan det betyda stora landvinningar för hälsan här långt från ekvatorn.