Blir man intelligentare av att lyssna på musik och speciellt Mozart

Mozarteffekten; jag läser om den i bland annat MS-läkaren och neurologen Jan Fagius bok Hemisfärernas musik.

Från wikipedia hämtar jag att man med Mozarteffekten menar flera saker

• dels en stringent vetenskaplig Mozarteffekt, där man hävdar att lyssnade på Mozart och kanske speciellt ett stycke nämligen Mozartsonaten för två pianon D-dur, Köchelnummer 448 kortvarigt ( cirka 15 minuter) kan prestera bättre på test avseende den visuella spati2ala förmågan. Vid den ursprungliga undersökningen bestod testet i att man skulle förutsäga hur resultatet skulle bli om man vek ett papper ett antal ggr på ett visst sätt och sedan klippte i ett hörn och sedan på en sida. I undersökningen fann man att de som lyssnat på Mozart innan fick ett bättre resultat.
  
• Sedan har man generaliserat det här, trots att man inte lyckats upprepa det speciellt bra, till att just vara en sanning att genom att lyssna på musik ( kanske helst klassisk musik) kan bli intelligentare. Speciellt blir ens barn intelligentare om de lyssnar på musik.
  
• Till yttermera visso har man också tagit patent på Mozarteffekten och att saluföra produkter relaterade till Mozarteffekten.
  

Fagius går igenom ganska noga de undersökningar av Mozarteffekten som gjorts, och han finner ganska svaga belägg för effekten i fråga. Han tar bland annat upp undersökningar om epilepsi och Mozarteffekten. Han finner att de undersökningarna  är vetenskapligt svaga men tror att musik kan ha effekt vid epilepsi. Bland annat vet man att stimulering av vissa sinnesorgan kan få epilesianfall att hävas, lindras. Ökad vakenhet kan också minska epileptogen aktivitet. Slutligen har man sett att stimulering av en nerv på halsen, vagusnerven kan minska epileptisk aktivitet. Jag vet inte om detta är forskat kring eller om det är enbart klinisk beprövad erfarenhet.
Beträffande Mozarteffekten skriver att att den kortvariga effekt som man kunnat se kanske skulle kunna förklaras av något som kallas facilitering, som innebär att man kan underlätta för vissa bansystems förmåga att aktiveras genom att skicka signaler till dem. Möjligen kanske det är sådan facilitering som förklarar en eventuell Mozarteffekt med förbättring av visuell- spatiell förmåga under en kort tid efter att man lyssnat på Mozart.
Fagius tar också upp något ur sin erfarenhet att bedöma EEG, dvs studerande av hjärnans elektriska aktivitet. I fallet med epilepsi och Mozarteffekten, hävdar några att den elektriska hjärnaktivitet på något sätt slulle likna de ljudvågor som fanns i just Mozarts musik. Han kallar en sådan idé halsbrytande :”något sådant samband mellan hjärnans elektriska aktivitet och ljudvågor finns inte, nervimpulserna i sig har inget gemensamt med de sinnesintryck de förmedlar” (bland annat förgrenas impulserna till olika centra i hjärnan vid exempelvis musik, det är hörselcentra men det är också mängder av andra ställen som stimulerar vissa associationer mm”. Men Fagius kan ha lite fel här. I varje fall finns ett forskninginstitut som heter Northwestern’s Auditory Neuroscience Laboratory, där Nina Kraus är professor och där tycks man ha fångat upp aktivitet från basala områden av hjärnan, förlängda märgen eller medulla oblongata där om man sedas spelar upp denna aktivitet och jämför med hur ljudet som orsakar det blir ganska lika. Se länken Brain Volts




Även om inte just Mozarteffekten är till speciell stor nytta vare sig att försöka göra oss intelligentare skulle jag förmoda att musik kan vara av stor nytta vid träning både efter skada och rent förebyggande. För övrigt är det kanske inte mer intelligenta vi behöver bli utan kanske få en högre empatisk kvot i stället för intelligenskvot.
I Lasse Bergs bok Gryning över Kalahari ( se citat marginalen) spelar musik och sång en mycket viktig roll för urinvånarna. Den finns nog väl inbäddad i våra hjärnor.