En del föredrag på nätet är ganska roliga, andra mycket intressanta; David Spiegels föredrag om hypnos och om psykogisk stödterapi vid bröstcancer är både och. David Spiegel arbetar med psykiatri vid Stanfords universitet och föredraget ingår i en lång rad föredrag som universitet lagt ut på Youtube, en serie där man kan finna en hel del pärlor.
Han rapporterar bland annat om en undersökning av 241 patienter som genomgick radiologiska undersökningar, vilka innebar att man gjorde likartade ingrepp som var smärtsamma. Man delade upp patienterna i tre grupper av vilka en grupp fick standard smärtbehandling, en grupp fick strukturerad uppmärksamhet, innebärande att de fick uppmärksamhet från en extra vårdgivare, slutligen gick en grupp en form av självhypnotisk avspänning. Alla patienterna hade tillgång till självstyrd medicinering med smärtstillande,
Alla patienterna fick skatta sin smärta och sin ångest på 10-gradiga skalor.
Det visade sig att smärtorna successivt ökade i gruppen med standard behandling och med speciell uppmärksamhet, däremot så förblev den låg som i början i gruppen som hade självhypnotisk avspänning.. Beträffande ångest minskade den över tid hos alla tre grupperna men mest hos självhypnotiska gruppen, eller som David Spiegel sa: han blev orolig eftersom de hade ingen ångest-hade de inte överlevt?
En av de med självhypnos blev hemodynamiskt instabil vi undersökningen, nio i gruppen special attention och tolv i standardgruppen. Behovet av medicinering vid undersökningen var minst i självhypnos gruppen och också tiden det tog att genomföra proceduren.
Detta var en liten illustration till vad han talade om under avsnittet hypnos. Sammanfattningsvis presenterade han en hel del material om hur man kan behandla smärta med hypnos, och i det sammanhanget kom han givetvis in på placebo. Han betraktade detta som en mycket kraftfull effekt och tog upp en period då det rapporterades om giftighet hos potatis och plötsligt kom det massor av patienter till sjukhusen med potatisförgiftning, Att smärta ofta sitter i sinnet i stället för i kroppen illustrerade han med bilden av en pappa, som höll sitt lilla barn som just fick en injektion: Pappan tittade bort och grimaserade av smärta, men på hans arm satt det lilla barnet som just fick en injektion och såg ut att må utmärkt.
Andra delen av Spiegels föreläsning handlade om överlevnad vid cancersjukdom, och man fick bland annat följa en grupp som gick i en samtalsgrupp för stöd. Även den utvärderades med kontrollgrupp och det visade sig att stödgruppen överlevde längre och mådde bättre. Vad Spiegel framförallt talade om var vikten av att man det gavs tillfälle av komma ut med de svåra känslorna och inte stänga inne gråt och svåra tankar.
Maken till en kvinna med bröstcancer fann henne gråtande och sa till henne: gråt inte för då progredierar din cancer. Detta var ett exempel på att vara prisoner of positive thinking= det positiva tänkandet fånge, där man tror att försöka tränga bort, negligera sorgliga tankar och ledsenhet kan förbättra utgången. Spiegel menade att det fungerar tvärtom att stänga inne det ledsamma är negativt. Stödgrupperna fungerar bland annat som hjälp att komma fram med det svåra. Han presenterade en del material om detta. Bland annat hade han med flera gjort en översikt av studier mellan samband depression och utveckling av cancer och depression och försämring av redan diagnosticerad cancer. Beträffande utveckling av cancer fanns ganska få studier som tydde på att där fanns samband. En redan diagnostiserad cancer däremot visade på samband mellan depression och hur det sedan gick. Att sätta ord på svåra saker har jag skrivit om tidigare, bland annat en undersökning om astmapatienter och patienter med rheumatoid artrit som en enda gång fick skriva ned det värsta de varit med om. När man sedan jämförde hur de mådde tre månader senare fann man att både astmapatienterna och patienter med ledsjukdom minskat sin medicinförbrukning i jämförelse med kontrollgrupper. Att sätta ord på det svåra, att få ut det kan var läkande tror jag.
Spiegel presenterade en bild om hur sjukdom, i detta fall cancer kan vara en stressor. Stressor är en faktor som utlöser kroppsliga stressreaktioner; han visar på olika tillfällen och förhållanden i samband med en allvarlig diagnos som ger sådana stressande reaktioner. Exemplen kan vara oro vid diagnos, hur kommer framtiden att bli, död... … , nedsatt kraft etc se bild.
En sådan uppdelning kan man givetvis vara en hjälp att gå igenom olika stressande faktorer vid andra sjukdomar. Vad innebär framtiden om man har en allvarlig sjukdom. Man upplever mindre kraft. Besvärliga behandlingar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar