Gurkmeja och sjukdom

Gurkmeja och sjukdom

Inledning

Jag har tagit gurkmeja i flera år, men nu har jag läst en sammanställning som gjort mig tveksam till att fortsätta. Det är en krydda som används mycket i Indien och som tros ha potential att bekämpa sjukdomar. Sammanfattningen av forskning kring denna krydda finns på sajten MSologi. Gurkmejan behövs i stora doser för att kunna tas upp i tillräckliga mängder. Jag har läst om studier som visat att gurkmeja tas upp lättare tillsammans med peppar varför jag alltid kombinerar kryddorna. Jag tar själv alltid gurkmeja som krydda och inte enskilt som någon sorts medel, vilket jag förstått att många gör. I den här artikeln skriver man att kryddan kvarstannar längre i kroppen om den tas med olja.
Det finns ett par saker i det som läser som gör mig tveksam. Det är dels att det finns sparsam forskning om gurkmejans effekt hos människor och beträffande MS finns det inget alls. Däremot finns en fas II studie på gång som skall utvärdera kombinationen Rebif och gurkmeja för att se om det ger en ytterligare effekt. Studien heter CONTAIN, om man söker på clinicaltrials.gov heter studien NCT01514370. Det finns studier som antyder att gurkmeja kan ha en viss effekt vid reumatoid artrit och diabetes typ II(Chuengsamarn and colleagues. Diabetes Care 2012;35:2121-2127; Chandran & Goel. Phytother Res 2012;26:1719-1725). Dels finns också eventuella allvarliga biverkningar.
Bara studier i laboratorier och på djur.
Men studierna som gjorts är i huvudsak prekliniska, det vill säga det är studier gjorde på laboratorium av typ ämnets påverkan på vissa celler och det finns studier gjorda på möss med EAE (experimentell autoimmun encefalit), det vill säga de modeller av MS som framkallats på möss.
Det man sett är att gurkmejan tycks påverka några T lymfocyter som är involverade i MS, CD4+ och CD8+. ( Tysabri tros ha sin verkan via CD4+, och gör så att denna T-cell inte kan passera blodhjärnbarriären).
Gurkmeja tycks också påverka signalsubstansen gammainterferon. Detta är en proinflammatorisk signalsubstans, vars verkan man studerade för att se hur den påverkade skov av MS. Gammainterferon ökade sjukdomsaktiviteten vid MS. Gurkmeja tycks minska produktionen av gammainterferon.
I laboratoriet tycks alltså gurkmejan ha gynnsamma effekter på delar av immunförsvaret då man studerar påverkan på celler.
Jag har tidigare skrivit om gurkmejans effekt på transkriptionsfaktorn NF-kappaB. Detta är en substans som deltar i cellernas tillverkning av protein, och beskrivs ibland som en strömbrytare som slår på att bildning av ett protein skall ske och NF-kappaB tycks ha en central roll i immunförsvaret. Det finns också mediciner ( Tecfidera) som påverkar just Nf-kappa B faktorn, och som tros minska inflammationen. En nyligen gjord studie tyder också på att gurkmeja skyddar axon mot skada ( neuroprotektion)



Studier på EAE hos djur
Man har funnit att gurkmeja tycks hämma några substanser som verkar proinflammatoriskt bl a gammainterferon och interleukin-17 och detta tycks minska hur allvarligt djur drabbas av EAE.
Forskning gurkmeja och människor ( kliniska studier)
Men sedan finns det inte mer forskning om MS och gurkmeja. Ett problem är att det är en föda och inte ett farmakologiskt medel vilket aktualiserar problemet med vem skall finansiera studier. I de doser som behövs räcker det inte med att ge det som krydda. Det försvinner ganska snabba ur kroppen och när det kommer till tjocktarmen är det låga koncentrationer. ( Det studeras om det eventuellt skyddar mot tjocktarmscancer (Carroll and colleagues. Cancer Prev Res [Phila] 2011;4:354-364).

Mia Skäringer har skrivit en debattartikel i Aftonbladet.- Nu räcker det. Det sista vi behöver är ännu ettdiet tips.- Hon träffade ganska mitt i prick. De krav människor ställer på sig och som Mia Skäringer beskriver kan liknas vid en tvångströja eller en rustning. På jobbet framstår man som oupplyst, bonnig, skriver hon ( i och för sig var bönder som sjöng i kör den friskaste gruppen för ngt decennium sedan) om man inte äter up to date kosten, en kost som kan vara en påse babyostar i handväskan eller en massa bacon eller kanske ännu hellre nu partiell fasta. Med den här artikeln vill hon hoppa av och skriver att världen behöver inte ett endaste hälsotips till. Det förvillar bara människor som har svårt med sina kroppar. Tyvärr säger utvecklingen av övervikt, diabetes, insulinresistens, kroniska sjukdomar - dvs icke infektionssjukdomar att något inte är bra. När barn får vad man förr kallade åldersdiabetes, när människor inte kan röra sig på grund av övervikt då är något väldigt fel. Men det kan nog inte lösas med modedieter och hälsotips.
Det är inte bara hurtbullekrav och BMI-fanatism. Kraven yttrar sig också så att man korrigerar sin kropp. Näsan kanske var för stor, läpparna för små, rynkorna för många, bysten för liten eller för stor, snoppen för liten.

 Jag har en tid varit i Spanien nu och där är tendensen ännu tydligare- speciellt när man ser på TV. De kvinnor man ser framträda mera officiellt i TV, journalister, debattörer, programledare är påtagligt mer artificiella än de man ser på svensk TV. Man tycker sig ana facelifts och botoxar, bröstimplantat och förstorade läppar mycket ofta. Dessutom är det mycket viktigt med smala midjor; de skor som används tillåter inte en normal gång- de är sittskor. Det finnsett program här på morgonen som handlar till stor del om hälsa. Det är ofta mycket bra saker, men förunderligt nog har de två programledarinnorna just sådana skor med 15 cm klackar. En av dem gick med kryckkäppar efter en vrickning men ändå hade hon sådana skor på sig!! De hårt snörda getingmidjor från slutet av 1800-talet som man sett på foton förfaller vara närmast hälsosamma i jämförelse med vad man kan se. Jag såg ett foto på prinsessan Madeleine här i en tidning där hon föreföll vara en riktig prinsessa. Hennes skor var minst ett nummer för små och det såg ut som om hon efterhärmat askungens styvsystrar när de försökte tränga på sig glasskon som Askungen tappade klockan 24 när förtrollningen bröts. Det såg inte bra ut.

Man ser verkligen kontrasterna här. Världens tyngsta kvinna såg jag också på TV. Det var en kvinna som kom i blickfånget i samband med att hon anklagades för att ha skadat ett syskonbarn till döds vilket hon också erkände (först). Hon dömdes men kunde inte sättas i fängelse eftersom hennes storlek inte fungerade i något fängelse. En advokat engagerade sig i hennes fall och han fann ganska snart att hon inte kunde ha gjort det här. Hon kunde inte lyfta sina armar såpass mycket att skulle kunna ha skadat barnet som avsågs. Det visade sig att hon tagit på sig skulden för att skydda barnets moder, sin syster.

Det var förfärligt att se henne och de problem hon hade med sin övervikt. Hon var dödsjuk, hon hade stora svullnader i de delar av kroppen som var längst ned där hon låg och halvsatt. I svullnaderna fanns sår och infektioner som mycket snart skulle kunna utvecklas till dödliga infektioner i dessa vävnader. Hon las in på sjukhus. Till en början gick man dels in för att skydda henne mot just sådana infektioner, läka såren och få ut vätskan ur kroppen. Långsamt gick hon ned i vikt från den maxvikt som hon haft 499 kg. Efter cirka ett år tror jag att det var, hade hon gått ned så mycket att det var möjligt att operera henne med en by pass operation- som skulle reducera magsäcken och omintetgöra för henne att kunna fortsätta som tidigare. Operationen var riskfylld men genomfördes och lyckades. Så småningom kom hon igång med att kunna gå och röra sig. Hennes mål var att kunna ta hand om sina syskonbarn. Syster hade nu kommit i fängelse. Vad jag för står lyckades hon med detta.
Hon berättar också i programmet hur det blev så. Hennes far lämnade familjen tidigt. Hon var äldst av barnen och blev den som fick stötta modern. Man var invandrare från Sydamerika. Hur det hela gick till kan hon inte riktigt förstå men så småningom blev hon mer och mer immobiliserad av övervikt. Lite kan man förstå det av ett besök i moderns hem. En bror lagar maten till måltiden där. Det är grillat kött och korvar samt coca cola. Någon nyttig kolhydrat i form av grönsaker eller frukt såg jag inte till. Alla i familjen var kraftigt överviktiga (utom barnen) om än inte så överviktiga att de inte kunde gå men nog värkte väl knän och ryggar. Det var sannolikt ganska fattiga förhållanden och filmen beskrev ganska bra vad som händer i fattiga delen av världen- välfärdssjukdomarna kommer dit,  tidigare nyttig kost med fullkornsprodukter i form av bröd o liknande, grönsaker och frukt, fisk utbyts mot läskedrycker med socker och feta hamburgare och biffar.

Kostdoktorn skrev om det här, men med en viss inriktning. Han menar att det handlar om att äta mindre sockerdoser och inte röra sig mer. Han talar inte om att kött sannolikt orsakar en hel del cancerformer, och inte om att vi sitter mer och mer stilla. Och han talar inte om att fetter kan vara olika nyttiga. Mättade fetter är kanske i många fall inte den stora boven men det finns skillnader på fetter. Omega-3, olivolja och flera andra vegetabiliska oljor är betydligt nyttigare.

Sen har vi Karin Bojs i DN som kommer in lite snett på ämnet för att kunna ge lite kängor till ett företag som saluför probiotika med en reklam som tidigare inte var riktig. Problemet är att det finns en del att anmärka på i Bojs artikel. Hon skriver att inget probiotika har kunnat visats ha effekt av de företag som saluför. Emellertid är hon väl lite fel ute. Det fanns en genomgång på Medscape hösten 2013 där man visst fann probiotika som hade effekt, men knappast de probiotika man ser saluföras i yoghurts. Även statistiker har anmärkt på hennes artikel. Säger man sig veta det mesta om detta borde man nog känna till den systematiska översyn av probiotika som gjorts. Mitt inlägg om översikten av probiotika. Översikten.

Jag har själv pr¨vat ett av de probiotika som bedömts ha effekt med god verkan- hoppas det har effekt. Vem vet kanske också på MS sjukdomen. Liksom Karin Bojs är jag väldigt intresserad av det här området, som ni kanske märkt av mina inlägg. Kanske skall man skylla det hela på Freud?

vilken behandling skall jag välja

Jag får ibland frågor om medicinering, "vilken medicin skall jag välja?" och liknande. Man är rädd för biverkningar och har svårt att hitta avgöra vad som blir resultatet och är riskerna värda att ta?
Om man behärskar engelska kanske man har  nytta av att läsa detta inlägg på MS research blog samt se på relaterade bilder.

Väl kända mediciner kan hjälpa mot kroniska sjukdomar men det finns både finansiella och byråkratiska problem som behöver lösas. Det hela rör sig om politik på hög nivå eftersom det handlar om stora pengar.Väl kända mediciner kan hjälpa mot kroniska sjukdomar men det finns både finansiella och byråkratiska problem som behöver lösas. Det hela rör sig om politik på hög nivå eftersom det handlar om stora pengar

Statinförsöket publicerat skriver man på MS Research Blog. Studien presenterades förra året på ECTRIMS- det vill säga den stora samligen av forskare och specialister inom området. Man rapporterade att simvastin i dosen 80 mg dag minskar hjärnkrympningen-atrofin enligt denna fas II undersökning. Resultatet väcker tre frågor säger musdoktorn och professor G som de två bloggarna kallar sig.

1. Hur fungerar simvastin i detta avseende( verkningsmekanism)?
   Man skriver att det funnits åtskilliga andra försök med statin vid MS. Jag är lite tveksam till det påståendet. Jag har egentligen bara sett ett par där en visade på en positiv effekt på skovfrekvensen och en där statin plus interferon inte gav ngn ökad effekt. Troligen finns det fler men åtskilliga är jag tveksam till. Och det kan ju faktiskt vara så att betainterferon och statin verkar via samma mekanism.
   Sen är det ju också en viktig fråga hur simplastin fungerar är det en specifik mekanism som går på MS eller är det en allmänt nervskyddande mekanism mot exempelvis arterioskleros och kärlsjukdom som kan speeda upp handikappsutvecklingen ( och det är ju en tänkbar mekamism).

2. Är det en dos effekt- det vill säga är det dosen 80 mg som gäller. Sämre effekt med lägre dos? Simvastin 80 mg är en ganska hög dos som sannolikt ger fler och kraftigare biverkningar.
   Det är viktigt att kunna undersöka om lägre doser kan hjälpa eftersom man då kan minska riskerna
   .Mina erfarenheter:
   Jag började med statin 2003 efter att fas II undersökningen kom som tydde på att
   man fick en minskning av skovfrekvens och storlek på skov med 40 procent. Jag titrerade upp till 80 mg som man hade fått i undersökningen. Jag följde samtidigt med blodprover för att upptäcka ev biverkningar ( bl a muskelpåverkan). Efter cirka 5 veckor märkte jag att jag fick tillbaka full rörlighet i hö axel. Jag vet inte om det hade något samband men jag hade haft nedsatt rörlighet i nästan ett halvår. Då denna förbättring kom hade jag inte kommit upp i högre dos än 20 mg.
   Efteråt har jag kopplat att jag använt simvastin tidigare men slutat med för att jag ansåg jag skulle klara av att hålla blodfetterna nere med kost och motion. Men och här är ett stort frågetecken: var det de här växlingarna med statin inte statin som utlöste de rader av skov jag hade speciellt under 2001 då jag hade åtmistone tre skov med cirka 4 månaders mellanrum.
   För min del fick den aktuella undersökningen den effekten att jag fortsatt med simvastin. Jag hade tänkt att långsamt sätta ut den men har nu ångrat mig. Jag har emellertid sänkt dosen till 40 mg.
3. Hur gå vidare?
   Det finns ett problem med statin och statinförsök. Patentet har gått ut och vem skall gå igenom och bekosta den forskning som behövs. Kan man inte få ut någon vinst satsas nog inga pengar från de stora läkemedelsföretagen.Det här problemet gäller inte bara statiner. Samma gäller i hög grad för kortison och man kan också tala om Dvitamin i det här sammanhanget:
   En studie från Umeå avseende D-vitamin visar att cirka 200 fall av MS, 500 fall av barndiabetes (!) och 700 fall av tjock och ändtarmscancer per år sannolikt kan förebyggas om man ser till att D-vitaminhalten i blodet är minst 75 nanomol/l. Forskarna Jonatan Salzer och Peter Sundström skriver emellterid att bevisgraden av de studier som finns är alltför liten och det skulle behövas flera hundra tusen deltagare och lång uppföljningstid, 10-20 år. En sådan studie är omöjlig att genomföra för enskilda forskargrupper och det krävs här statliga insatser.

Så här skriver MS Research blog: Vem skall ge medel till en fas III undersökning för klinisk utveckling av simvastin? Medlet kostar i dag 2.06 pund i månaden; jag tror jag gav 139 kronor för min tremånadersförpackning senaste gången jag köpte den och det var inte rabatterat. Försök av typ fas III kommer att kosta miljontals kronor. Redan fas II undersökningen som gjordes ville inte läkemedelsföretagen bekosta. Det finns många frågor kring inte bara hur forskningen skall bekostas utan också hur den fortsatta utvecklingsprocessen med godkännande av medel, tillhandahållande av medel skall ske. Det här rör sig om stora pengar och måste upp på politisk nivå. I varje fall i Sverige finns med säkerhet inte de summorna inom exempelvis Neuroförbundet och via andra privata initiativ.

Resultat från statinförsöket:

De 70 personer med progressiv MS som ingick i en grupp som fick simvastin 80 mg utvecklade atrofi i en 43 procent lägre hastighet än de 70 personer som fick placebobehandling. Atrofin är den faktor som är mest kopplad till progression, handikappsutvecklingen. Atrofin mättes med MRI.

Fler saker som skulle kunna orsaka MS

 Stress och MS

Läser ånyo på Jelineks sida om en rapport där man funnit att allvarliga stressande livshändelser gör att det kan utlösas nya MS lesioner i hjärnan. Man har följt en grupp i 48 veckor varvid man registrerat stressande livshändelser. Man fann där att allvarliga sådana som till ex ledde till förändringar i familjestrukturen ( död, skilsmässor mm) gjorde att man fick lesioner på magnetkameran. Man gjorde regelbundet MRI på patienterna och resultatet var helt tydligt.
Man har tidigare kopplat i hop MS och stress men det har där funnits plats för detta att man har en tendens när man blir sjuk att hitta en   orsak.  Men samtidigt finns det till exempel en dansk undersökning  som handlade om föräldrar som mist ett barn och det var klar  överrepresentation av sådana med MS i denna grupp jämfört med grupp som ej mist ett barn.




Virus och MS
EB virus en bidragande faktor vid MS?
En sak många misstänker har samband med MS är Epstein Barr virus. Man kan läsa om detta på MS research blog.. Jag tänkte skriva om det i föregående inlägg om orsaker till  MS, men jag kunde inte komma ihåg vad viruset hette. Jag ville inte s¨ka på det eftersom jag "borde" minnas det. Igår förs¨kte jag emellertid med yogaövningen med ögonrörelser för minnet och då damp plötsligt namnet upp efter ett tag. Det fungerar faktiskt ofta. Här nedan finns en anteckning från 2011.

Från novermber 2011:I maj skrev jag om en yogaövning om ögonrörelser och minne. Något som kanske  jag uppfattade som en placeboeffekt. Övningen går ut på att man har huvudet alldeles stilla men rör ögonen åt båda sidorna så att man tittar på respektive axel. Placebo, men kanske ligger det något i det. Det tycks vara så att det finns en minneskarta i den del av hjärnan som kallas frontala cortex och den ligger nära ett centrum för ögonrörelser:Jag läser i hjärnforskaren Torkel Klingbergs bok den lärande Hjärnan : Låt oss titta närmare på mekanismerna bakom arbetsminne... ... Om du skall minnas exakt var du  sett en sak, skall du hålla det kvar i arbetsminnet. Informationen hålls kvar  genom att de nervceller som kodar för den positionen är ständigt aktiva. Om aktiviteten bryts försvinner också minnet. Olika nervceller  kodar för olika positioner, det vill säga om du sett något snett uppåt till höger  är en nervcell aktiv och om du sett en till vänster är en  annan nervcell aktiv. Nervcellerna i intraparietala cortex skapar på så sätt en tvådimensionell minneskarta. En liknande minneskarta finns också i frontalloben , nära områden som styr ögonrörelser. Det kanske är en tillfällighet iakttagelse och att övningen är totalt verkningslös. Men i början hände det vid flera tillfällen att saker jag sökt i minnet kom för mig då jag gjorde övningen

Om kost, hälsa- Dvitamin, omega 3 och fibrer (fullkorn)- kollage om föda

Riktlinjer från den brasilianska Academy of Neurology rekommenderar att halten D vitamin skall vara mellan 100-250 nmol /läser jag hos George Jelinek.. I en omfattande översyn av D-vitamin som genomfördes av den vetenskapliga Institutionen för neuroimmunologi, av pert neurologer och forskare genomgick omfattande litteratur om D-vitamin i MS. Deras riktlinjer för neurologer speglar nästan exakt vad OMS Recovery Program har nu sagt i många`år.( dvs George Jelinek) De rekommenderar att doser upp till 10.000 IE är säkra och kan behövas: "individualiserade doser fram till att nå serumnivåer mellan 40 ng / ml och 100 ng / ml" motsvarande  motsvarar 40-100ng/ml till 100-250nmol / L.
(delvis översätt av sekreteraren Miss Google.

Läser på annat ställe att omega-3 minskar krympningen av hjärnan i en unders¨kning av 1111 kvinnor. Speciellt intressant var att hippokamous minskade mindre- denna viktiga plats for minnet. Hjärnkrympning, på läkarspråk atrofi är en av de viktigaste  faktorerna bakom handikappsutveckling vid MS ( progression). Man bör alltså fortsätta med omega-3. Jag läste föresten igenom vad jag noterat om den norska studien om fiskolja och MS. Det fanns en felkälla där, n¨mligen att i placebogruppen hade man 5 bortfall mot i omegagruppen 1. Varför slutade så många i placebogruppen? Var det för att man fick skov? I så fall skulle det påverka statistiken högst betydligt eftersom grupperna inte var stora- drygt 45 stycken.

I den aktuella studien studerades halterna av fettsyrorna EPA och DHA i röda blodceller hos 1 111 kvinnor som deltog i Women's Health Initiative Memory Study. Åtta år senare gjordes magnetkameraundersökningar, medelåldern var då 78 år. De med högre halter befanns ha bättre bevarad hjärnvolym. Speciellt intressant var att de med högre halter av omega 3 hade bättre bevarad hippocampus, ett område centralt för minnet.

En indisk undersökning där man bytt ut vitt polerat ris mot brunt fullkornsris visar positiva effekter för typ II diabetiker. I Indien är ris en mycket viktig föda, och används ofta i tre måltider dagligen. Genom att övergå till fullkornsris skulle man troligen kunna förebygga en del diabetes typ II och göra diagnosticerad sjukdom lättare att hålla under kontroll, säger forskaren V. Mohan, MD, FRCP PhD, DSc, FNASc, från the Madras Diabetes Research Foundation, World Health Organization Collaborative Centre for Non-Communicable Disorders, Chennai, India.

I Indien delar tyvärr vissa politiska grupper ut vitt polerat ris till fattiga grupper för att de skall rösta på dem. Detta bidrar till en ohälsosam kost säger Mohan. I stället borde man dela ut grönsaker, frukt och opolerat råris som man tidigare ätit. Man delar också ut TV apparater till fattiga för att köpa r¨ster. Detta har också en mycket negativ effekt på hälsan säger Mohan. Dessa personer har tidigare varit fysiskt aktiva men i och med TVn blir de sittande framför den och drabbas av sittsjukdomar- fetma, diabetes, insulinresistens med alla de f¨ljder detta har. Den rika världens välfärdssjukdomar drabbar nya grupper.

Även av denna undersökning kan man hitta stöd för att det kan vara klokt att tänka fullkorn när man planerar sin inköp av mat och när man skall äta.

Vad kan ¨kan öka risk för MS

D-vitaminbrist
Rökning- fd och nuvarande
Alkohol- för mycket ökar risk enl studie, l¨gre dos skyddar. Jag hittar inte denna studie. Det mesta när jag googlar handlar om skyddande effekt.

Övervikt- BMI över 30 i 20 arsaldern ökar risken enl denna studie

Själv håller jag en slant på kost också. Det kanske i alla fall har effekt pa ALS?
I DN läser jag dessutom om att vegetarisk kost kan ges till mindre barn om man är observant  avseende olika närigs¨mnen ges tillräckligt, ex B12 men det är man tvungen till även om man ger barn kost med kött. Det gäller dessutom att inte ge dem mat som skadar. Genom att ge vegetarisk mat s¨ger man i artikeln att man förebygger kroniska sjukdomar.  Originalartikeln finns i läkartidningen.

The Jungele Effect av Daphne Miller

Diskussionen om föda handlar ofta om strid mellan reduktionister och de som har en mer översiktlig syn på kost. För reduktionisten handlar det mer om enskilda nutritionsfaktorer typ kolhydrater eller fetter. Den motsatta sidan som man kan kalla generalisterna påpekar det viktiga faktumet att varje komponent i en diet samverkar, samarbetar eller med ett mer heltäckande ord interagerar andra komponenter i kosten på ett högst komplicerat sätt. Som generalist blir det också svårt att göra placebokontrollerade studier eftersom det då är svårt eller rentav omöjligt att kontrollera denna interaktion på ett bra sätt. Andra former av studier måste till.Med min syn på mättade fetter skulle man kunna kalla mig reduktionist men så gott det går försöker jag vara en generalist, eftersom mig förefaller tankarna logiska att ett ämne som man äter påverkar många fler ämnen. Ett närliggande exempel är gurkmeja och peppar. Jag läste hos en indisk forskare ( västerländskt skolad) att gurkmeja tas upp avsevärt bättre om det kombineras med svartpeppar- om jag minns rätt åtta gånger- tyvärr har jag inte kvar referensen. En annan sak är att järnupptaget blir bättre med vitamin C. Vill man kan den här listan nog göras hur lång som helst. Ett annat exempel är kalcium och magnesium. Att äta kalcium utan magnesium gör att kalcium tas upp sämre. I naturen är det så vist ordnat att många livsmedel exempelvis nötter och mandlar båda är rika på kalcium och magnesium. Och här kanske förklaringen finns- det är Darwin igen som kanske förklarar- vi har nog som art (och inte bara vi utan också andra arter) utvecklat det här förhållandet till kalcium och magnesium eftersom de i naturen förekommer tillsammans.

Författaren och läkaren Daphne Miller har skrivit boken The Jungle Effect. Det framkommer klart att hon inte är reduktionist utan generalist. Hon arbetar i San Fransisco och i sin praktik träffar hon på patienter med rötter på många ställen runt om i världen. Hennes huvudtema är att hennes patienter drabbas el riskerar att drabbas av de så kallade välfärdssjukdomarna i det nya hemlandet medan förfäderna som behållit matvanor då de kommit till USA och de som levat i respektive hemländer inte drabbas i samma utsträckning. Daphne Miller ger sig ut till de olika ställen som hennes patienter härstammar från och kallar det cold spots- kalla punkter med låg frekvens av prostatacancer och bröstcancer på exempelvis Okinawa i Japan medan risker ökar kraftigt hos de nya generationerna i USA. Hon kommer på samtliga platser hon besöker fram till varför hon tror att sjukdomspanpramat förändras. Det har mycket med processad mat att göra. Det vill säga mat som innehåller mycket tillsatser och förändrade produkter. För Okinawa gäller bl begreppet Hara Hachi Bu- att man skall äta till man blir 80 procent mätt. Mättnaden kommer senare. Ett annan viktig del är “ röra på sig” de äldre generationerna var mycket aktiva och på Okinawa förekom maratonlopp där det bland annat ingick mycket äldre människor men framförallt gällde det inte motion utan snarare att undvika att sitta för mycket. Att ta tag i tillfällena att få röra sig, gå trappor i stället för hiss, cykla eller gå i stället för att ta bil osv. Men VAD man åt var naturligtvis viktigt.

För att äta som äldre människor på Okinawa ( yngre hade i stort sett anammat Coca Cola och Mc Donald dieten) bör man äta rikligt med frukt och grönsaker helst säsongens. Av soja bör ma äta det som inte är processat- dit hör helsoja som finns i tofu, sojabönor. Osötat sojamjölk är också acceptabelt.

Man bör få sitt fett från fisk ( omega 3). Övrigt kött skall helst vara från vilt. Och man skall äta begränsat med kött.

D-vitamin är också viktigt från fisk och från sol.

Lykopen tros vara ett viktigt ämne för att undvika bl a prostatacancer och det finns i vattenmelon, grön grapefrukt, samt tomater och guava. Obs att kokta tomatprodukter innehåller mest lykopen

Kålgrönsaker och exempelvis haricots verts innehåller sulforaner som också tros bekämpa cancer. Om man värmer upp dessa minskar upptaget av sulforaner läste jag nånstans men om man kombinerar med någon okokad grönsak exempelvis ruccolasallad förbättras upptaget. Åter ett exempel som talar för att ha en generalists syn på kost.

Av liknande anledning besöker Miller bl a Island, Afrika, Sydamerika, Kreta och finner lite olika matvanor men till sist blir ändå slutsatserna. Omega 3 ( fisk och kött och vegetariskt), olivolja, fibrer, fullkornsprodukter, grönsaker, frukt är nyttigt. Begränsat med socker och onyttiga fetter. Begränsat med kött. Lite processad mat. Sparsamt med mjölkprodukter.

Det starkaste evidensunderlaget avseende en kost nyttig för hälsan har medelhavskosten läste jag nyligen på Medscape.

Enjoy

Är MS patienter villiga att genomgå autolog stamcellstransplantation. Ja svarar 50 procent, viket förbryllar forskare

z

Pa MS research blog har man dels lagt ut en svensk undersökning om autolog stamcellstransplantation samt gjort en enkät om MS are skulle vilja genomgå en sådan åtgärd.
Det är som vi vet bra resultat men ockaa riskfyllt.
I enkäten frågar man om man är villig att genomgå transplantationen när man vet att risken att dö är 1/2 till 1 procent.
Vidare tar man också upp att risken att deåterstående neuronen kan skadas av cellgifterna ( vilket de gör efter som cellgifterna ofta är toxiska) och öka på atrofierna ( atrofi ( hjarnkrympning). Detta drabbar mest efter att man haft MS längre tid skriver man och ser autolog  stamcellstransplantation som något för tidiga skeden. Det är en beaktansvärd fråga  men något som återstår att besvara är- stoppar inflammationen, och atrofin beroeende på sjukdomen efter autolog stamcellstransplantation. Svaret borde finnas snart då behandlingen pågått så llänge.

En annan sak är att medicinen alemtuzumab som nu finns har lägre dödlighet än 0.5 procent- vad jag vet är att det d¨dsfall som skedde i ett tidigt skede på grund av ITP skada på blodplättarna hade kunnat åtgärdas om man upptäckt det men man kontrollerade inte för detta då.

Just frågan om så många som 50 procent ¨r villiga att genomgå autolog stamcellstransplantation som enkäten visar med den angivna dödligheten tror jag visar på att det går inte riktigt att sätta sig in i hur det kan vara att ha MS om man inte har det. De läkare och forskare som driver sajten MS Research Blog har inte den erfarenheten.
Jag tror att svaren på enkäten speglar just detta. Man är villig att genomgå mycket för att bli bättre om man mår mycket dåligt.

Dvitaminbrist o MS, Diabetes och vissa cancersjukdomar-debattartikel i SVD

Läs artikeln i SVD om D-vitaminbrist och olika sjukdomar skriven av forskarna Sundström och Salzer

Om D-vitamin och MS

YOUTUBE kanal om MS och D-vitamin.
Länk

Väck inte den björn som sover

Kronisk inflammation - en björn som sover?

 Jag sökte efter ursprunget till detta talesätt på nätet men fann det inte. Därför kanske den sovande björnen kan vara en symbol för sjukdomen MS ( och kanske många kroniska sjukdomar)- i varje fall beträffande vad jag kommer att skriva om nu. Med den björn som sover menar jag det som ligger bakom kroniska sjukdomar som MS. Många menar att det är kronisk inflammation/ OK, jag köper detta i här inlägget men vad MS egentligen är och varför man får det vet vi fortfarande inte. Nånstans kring 25-30 procent är det ärftligt men i övrigt är orsaken/orsakerna inte klarlagda. Om endast 25-30 procent är genetiskt bör en stor del ha med miljöfaktorer att göra. Likadant förhåller det sig med många andra sjukdomar. D-vitamin är en het kandidat. Att rökning spelar in är väl också ganska oemotsagt. En del virus tros också ligga bakom. I stort sett alls som har MS har haft infektion med EB virus- mononukleos, körtelfeber. Livsstilsfaktorer som vad vi äter, gör påverkar de vanligaste kroniska sjukdomarna hjärt och kärlsjukdom och min blogg handlar till en stor del om livsstilsfaktorer och MS, livsstil och kroniska sjukdomar

.

Jag kom att tänka på uttrycket Väck inte … osv häromdagen då jag tänkte på min egen utveckling. Jag har haft symtom av min MS i många år med urinträngningar, koordinationsproblem (signalerna till ena handen har gått långsammare än till den andra vilket gav och ger problem med att skriva på tangent bord) Det är vanligt att när jag skall skriva bord blir det brod, språk blir srpåk osv- jag har haft symtomet i många år). Orden på tungan fenomenet har funnits där, balansproblematik, fatigue, yrsel med mera, med mera. Det har varit svaga symtom. De har funnits där men inte orsakat handikapp. Jag tror att jag fungerat lika bra som de friska med undantag kanske av just fatiguen. Men det är också svårt att säga, jag hade ett ganska påfrestande jobb med ibland täta nattjourer-men låt mig säga det såhär: jag älskade inte jourerna samtidigt som jag tycker att akutmedicin är det roligaste jag arbetat med vid sidan av att ha fått förmånen att arbeta med äldre människor. Men vad var det som gjorde att omkring 97-98 började det komma allt tydligare symtom? Vad var det som väckte björnen som sov? Från 2000 och framåt kom det skovartade symtom ungefär var fjärde månad i ett par års tid.

Vad var det som väckte björnen, vad var det som gjorde att multipel sklerosen slog till hårdare, vad var det som ökade på den kroniska inflammationen, som hällde bensin på glöden? Jag vet inte men kan spekulera.

En annan fråga (eller är det samma fråga med samma svar) är också: vad är det som gör att björnen har tyckts gå i idé igen? Jag skulle nog vilja säga att jag idag i stort är tillbaks där jag var innan björnen vaknade. Det finns kanske vissa skador i hjärnan ( MS lesioner) som ger sig tillkänna ibland men jag har så småningom kommit till det stadiet att jag skulle fungera i ett arbete igen men nu är jag ringrostig, kunskaperna inte up to date så det blir aldrig aktuellt igen. Men fysiskt och intellektuellt tycker jag att jag är tillbaka där jag var då jag var 56 och blev sjuksskriven. Jag tror mig vara lika frisk som de flesta 68 åringar och är säker på att jag har bättre kondition de flesta i den åldern. Jag är sämre på att lösa korsord än min äldre syster och även sämre än min betydligt äldre moster men hon har övat i 70 år eller kanske mer.

Låt oss titta på mina käpphästar:

Psykosocialt:

Vi kan ju börja med stress och påfrestningar. Jag skulle inte vilja säga att min stress ökade under de där åren på 90-talet. Snarare var det kanske så att jag hade mindre stress än tidigare. Jag hade slutat som sjukhusläkare och börjat inom företagshälsovård, och det innebar att de tröttande jourerna försvann. Företagshälsovård visade sig vara en helt annan värld. Det skulle fungera så att man till stor del skulle arbeta förebyggande och till cirka 30 procent med sjukvård. Dittills kan man nog säga att jag inte i någon stor utsträckning arbetat förebyggande. Det hade funnits exempelvis blodtrycksmaskineriet, som innebar att man skulle upptäcka och kontrollera blodtryck som kunde leda till olika hjärtkärlsjukdomar och liknande. Det handlade mest om medicinering och egentligen inte alls om kost, motion och liknande. Man hade ganska dålig uppfattning om detta. Kolesterol var aktuellt ibland och ibland inte. Jag minns att min egen mor fick olika besked om sina kolesterolvärden beroende på vad som var aktuell “vetenskap” för tillfället. Hon fick emellertid en del goda råd om kost i samband med detta. Sen hade det varit allergierna där förebyggandet gällde att undvika de allergen som utlöste vissa besvär. Diabetesvården var också delvis förebyggande, så kallad sekundär prevention där man redan insjuknat men man ville förebygga komplikationer. Att förebygga att man till exempel skulle utveckla hjärt kärlsjukdom eller diabetes typ II... … … Det arbetade jag inte med. Få arbetade med det. Och själv var jag egentligen mest intresserad av vad som hände akut.

Som företagsläkare skulle man plötsligt arbeta 70 procent förebyggande men samtidigt fanns där också helt andra krav. Många företag tyckte att företagshälsovård var en påtvingad kostnad och såg ganska till mycket negativt på företagshälsovård. Man var något som katten släpat in. Det hade man naturligtvis inte upplevt där man arbetat tidigare. Men i det stora hela innebar företagshälsovården mindre stress och press. Den innebar också att man fick ett visst utlopp för sin kreativitet. Tidigare hade jag målat en del för att ha ett andningshål då jag själsligt ville komma bort från mitt arbete. Inom företagshälsovården kändes detta inte längre så angeläget. Det här med att försöka hitta på lösningar avseende prevention var i sig en sorts ersättare, en oas med kreativitet. Ganska snart efter det jag börjat inom företagshälsovården började den svaja med indragningar och omstruktureringar. Som senast anställd låg man ju illa till och då tyckte jag att jag gick på ett gungfly. Det där gungflyt fortsatte sedan under 90 talet men man vande sig vid det.

Privat hände en del saker under 90-talet. Mina föräldrar gick bort, men det kändes i och för sig inte så svårt. De hade levt bra liv och fick gå bort när de fortfarande fungerade intellektuellt och även kroppsligt relativt bra. Det var jag tacksam för. Även i övrigt skedde en del förändringar rent privat med flera nya bostäder, ombyggnader, reparationer, banklån hit och banklån dit. ( Jag har alltid varit en trygghetsnarkoman och det kändes ganska påfrestande). Men det ordnade sig till det bästa.

Men visst där kanske fanns en viss psykosocial komponent som skulle kunna bidra till att björnen vaknade. Och från 97 och framöver var min trötthet påtaglig vilket innebar att många saker tog längre tid. Jag brukade äta lunch på samma ställe som den omtänksamme riksdagsmannen och Skansenauktionisten Karl-Erik Eriksson i Arvika. Han sa en dag till mig: “Du, med de korta och snabba lunchraster du tar går det inte väl.” Kanske fick han rätt?

Idag har jag väldigt lite stressande moment i mitt liv.

D-vitamin

Jag vill inte säga att jag tänkte speciellt mycket på D-vitamin under 90-talet. Det första jag läste om D-vitamin och MS var 2004 då det kom en studie från Harvard ( American Nurses Health Study I el II) som visade att de som tog de vitamin i dosen som fanns i en vanlig multivitamintablett hade mindre risk att utveckla MS. Sedan har det kommit allt fler studier om MS och D vitamin, och det skulle förvåna mig storligen om det så småningom anses helt bevisat att det inte ligger något i detta.
Jag vill nog säga att jag varit en del ute i solen under hela mitt liv. Om man börjar med hur livet började så är jag född i början av juni och maj tycks vara den månad som har mest MS:are vilket man tror beror på att mödrarna har haft låga D-vitaminvärden. Dessutom var troligen inte min mor så mycket ute i solen den våren eftersom hon hade fått en fraktur. Så ur D-vitaminsynpunkt kanske det började illa för min del.

I september 2000 började de intensiva skoven för min del med lite förebådande besvär ett par år tidigare. Sommaren 2000 sken knappt solen i Arvika. Det regnade och regnade. Senare på hösten blev det en kraftig översvämning i Arvika. Från slutet av augusti till början av oktober vistades jag i USA. Där hade vi ett fantastisk väder hela tiden med mycket sol, men redan första dagen där fick jag en yrselattack då jag befann mig på Rockefeller Plaza. Sedan var vi uppe i Empire State Building på kvällen. Det var en great upplevelse att se New York från ovan på kvällen. På natten vaknade jag av att jag var väldigt yr. Jag tog det inte speciellt allvarligt. Sådana här händelser har jag haft hela mitt vuxna liv med kortare eller längre intervaller. Sedan kände jag inte speciellt mycket mer förrän cirka en månad senare då jag var i Rockford. När vi var ute och gick där märkte jag att jag tog snedsteg och vinglade men det var inte heller något nytt. En annan sak som jag har tänkt på i efterhand var bilkörningen. Jag har tidigare tyckt att bilkörning i USA är lätt. Folk är vänliga och har mer trafikkultur än i exempelvis Sverige, men den här gången tyckte jag allt gick mycket fortare. Egentligen tror jag inte allt gick mycket fortare utan det var snarare jag som upplevde det så. Sedan dess är jag försiktig med att köra på främmande platser och speciellt främmande länder. Hur som helst den regniga sommare gjorde nog att jag hade väldigt låga D-vitaminvärden 2000- det år då björnen vaknade.

Kosten

Där är det riktigt illa faktiskt. Om det här med härdade fetter ( transfetter), mättade fetter, socker, processad mat stämmer, dvs det som jag nu “tror” påverkar MS och påverkar kroniska inflammationer då bäddade jag för MS. Jag har förvisso alltid älskat grönsaker men jag åt också en hel del snabbmat på luncher och vid andra tillfällen. Egentligen började jag inte skärpa till kosten förrän långt senare. Jag har emellertid aldrig älskat animalt fett och alltid skurit bort fetter. Mjölk har jag druckit väldigt litet i mitt liv. Däremot har det blivit mycket ost, smör, grädde i mat osv. Rött kött blev det också en hel del.

Idag försöker jag hålla mättade fetter under 15-20 gram per dag och det tror jag fungerar och det är heller ingen svår diet.

Fysisk träning:

Jag har nog under stora delar av livet varit fysiskt aktiv ganska regelbundet men det har inte blirit några stora mängder. Under årens lopp samlade jag på mig några kilon jämfört med när jag var ung men inte några större mängder. Dock kom en kraftig viktökning i samband med en kortisonson- allt detta försvann på några månader när jag började med Jelinek- Swank diet.

Numera tränar jag regelbundet varje dag men efter mina förutsättningar. Här nere i Tenerife blir promenaderna ganska långa både tidsmässigt och längdmässigt.

Jag försöker också att inte vara någon soffpotatis, dvs undvika stillasittande under längre perioder.

Kanske har det här hjälpt till att undvika att väcka björnen.

Dags för lite bloggande

Jag är egentligen lite “utbränd” på datorer nu sedan en tid, men försöker att uppdatera litet.

Om mig själv

Från min personliga horisont kan jag berätta att det verkar fortfarande som det probiotika jag skaffat fungerar väldigt bra för mina magbesvär. Det är cirka 2 ½ månad nu så det borde inte bara vara placeboeffekten.

Detta att magen och tarmbesvären har minskat har också gjort att det påverkat urinbesvären så att det också blivit mycket lugnare. Det är kanske inte så konstigt eftersom innervationen av dessa centrala funktioner kan ha gemensamma komponenter i varje fall om man tittar på det grovt. En annan möjlighet kan vara att tjock-ändtarm och urinblåsa har geografiskt närhet anatomiskt.

Om Att ta åran i egen hand.

Jag har fått några förfrågningar om att berätta om boken Att ta åran i egen hand. Det kommer att bli roligt. Jag berättade detta för Karin Glasby och det gladde henne också. Kanske trots allt att boken kommer till nytta.

Det kommer mycket nyheter om MS. Läste igår om nya metoder att få information från magnetkamera som gör att man förutsäga hur snabbt sjukdomen kan utvecklas. Tills vidare bara forskningsrön, men kan på sikt vara viktigt med tanke på vilken medicin som skall användas.

En liten undersökning, jag tror det var från nya Zeeland undersökte en ny medicin mot progressiva MS. Det var en mycket tidig undersökning med ganska få personer ( fas IB/fasIIA). En person i som i stort sett tillbringade tiden i sängen och sov 20 timmar per dygn hade förbättrats så att han kunde själv köra sin el rullstol och dessutom tog han sig från rullstolen till sängen och vice versa. Detta kan förvisso vara exempel på placeboeffekten men det kan också vara en sann effekt. Framtiden får utvisa detta . En fas IIB undersökning planeras där man bland annat kontrollerar mot placeboeffekten.

Vidar fick tyvärr laquinimod inte godkänt som medicinering mot MS i USA. Man vill ha ytterligare undersökning bl a av säkerhetsskäl. Det skulle dock kunna vara en tänkbar medicinering vid progressiv MS, medicinen tycks ha effekt på progression lika mycket som betainterferon och glatirameracetat har det på skovfrekvens och storlek. Dessutom tycks den också minska den så kallade atrofin- tillbakabildning av nervvävnad, att hjärnan krymper.

Om D-vitamin

Läste en undersökning om D-vitamin, övervikt och hjärtsjukdom. Ju lägre halt av D vitamin i blodet desto större risk enligt vad jag minns.

Karin Glasby

Min medarbetare med boken " Att ta åran i egna händer" Karin Glasby har  avlidit. Tack Karin för ett givande samarbete.

CCSVI-trender

Intresset för CCSVI verkar ha slocknat.
Här är trend för googles¨kningar


Och här en karta Om det inte fungerar finns det här


Det förefaller som  detta är helt borta och dött nu. Lärorikt men mycket dyrt för många. En tid på Vintersol el liknande klinik skulle  ha gett mycket mer.

Man kan ocksa se pa detta forum  This is MS. Detta var tidigare ett mycket allm¨nt forum men togs sedan över och dominerades helt av CCSVI diskussionen.

Ny större kontrollerad studie om D vitamin och MS

D vitamin finns i kantareller men säkraste är nog sol och tillskott

För att säga det enkelt, skulle jag vilja säga att om din DvitaminnivC är hög i ett tidigt skede, blir din sjukdom mindre kraftig.  Orsak och verkan associationen är baserad på den kända immunnedtryckande effekten av D-vitamin vad avser de större biokemiska proinflammatoriska vägarna, s¨ger den kände Stanford forskaren Lawrence Steinman, som inte var en av foskarna bakom studien.

Studien är egentligen en gammal studie som utf¨rdes tidigt i början av 2000-talet f¨r att se om interferon påverkade  progressiv MS. Patienterna följdes i fem år  och man tog blodprover efter från början och sedan vid 6, 12 och 24 månader. Antalet patienter var 465 . Man följde också med MRI och kliniska undersökning.
Varje ökning av serumhalterna av 25 OH-D med 20 ng /ml gav 60% mindre nya lesioner och skov under de 12 f¨rsta månaderna enligt forskaren   Alberto Ascherio, MD, DrPH, vid Harvard.
Man såg också en minskning av atrofin ( minskad nervvävnad) med h¨gre halter av D-vitamin.
Dessutom kunde man med denna studie dessutom visa att det inte är ett omv¨nt förhållande, dvs att sjukdomen MS i sig leder till att man fått l¨gre D-vitamin pga MS ( varit mer inomhus etc)

Här kan man läsa om studien.

Har nu läst Andres Lokkos bok David Cameron fick nyligen sin cykel stulen. En samling av hans texter ur Svenska Dagbladet. Kändes som en bra läsning inför det stundande valet.

Stig Bengmarks föreläsning Ät för livet

Del II Del III Del IV som handlar om vad man kan äta

Halvårsutvärdering nyåret 2013-14. GOTT NYTT ÅR

Tidigare halvårsutvärderingar

Skrev förra halvårskiftet att det kanske blir sista utvärderingen, men det blev det uppenbarligen inte inte.

Jag mår bättre.

Skrev också att det inte hänt så mycket vare sig till det bättre eller sämre sedan förra gången. Så kan jag inte skriva nu, jag tycker att det där jag klagat över med orken, initiativlösheten, lättjan har blivit bättre. Jag är mer företagsam.

En annan sak som gett effekt är att jag börjat använda ett ganska potent probiotikum och det har faktiskt gett effekt- hittills,dvs två månader- på mina tarmbesvär som närmast kan beskrivas som IBD dvs en hel del olika symtom från tarm. Jag hoppas det håller i sig.

( Men säg den lycka som är total ungefär samtidigt som jag började notera att tarmbesvären blivit bättre så läste jag om en studie som tydde på att de med IBD symtom och MS tycks ha långsammare progress av handikapp än de som inte har tarmbesvär.)

Min neurolog slutar

Till och med min neurolog tyckte vid senaste besöket att jag faktiskt blivit bättre och han är kanske en ännu större skeptiker än jag. Jag känner honom ganska väl eftersom vi arbetat tillsammans en period. Tyvärr trodde han att det här var sista tillfället då han troligen drar sig tillbaka.

Jag tror mer och mer på dieten

Jag har väl också under det här halvåret kommit att tro mer på att min diet ( bland flera andra saker) har en stor betydelse för att jag mår bra. Orsaken är att jag träffade George Jelinek i somras och dels såg hur bra han mådde och fungerade och dels var det en sal med kanske 500 besökare där många följde hans ”recept” och det var många som mådde bra.

Samtidigt har jag också tyckt att Swanks studie växt i betydelse eftersom det visar sig att efter 35 år finns det mycket få kvar som har en benign MS utan handikapp och hans trettiofemårsstudie visar på en helt annan bild med ett skov ungefär vart 19 år och liten progression. När jag ser tillbaka på tiden då jag började med dieten( tidigt våren 2006) till 2008 skedde det en stor förändring i mitt tillstånd där, vilket jag inte kan blunda för.

Boken- Att ta åran i egna händer – en besvikelse. Få har läst den eller kommenterat den. Jag vet att den kom i en tid då LCHF och liknande gäller är det förhärskande och då är man nog en gammal stofil som tror sig veta att mättade fetter  inte är så lyckat och att grönsaker och frukt är nyttigt.

Det har hänt mycket på MS fronten. Livstilsfaktorernas visar sig betyda en hel del- rökning, fysisk träning mm. D-vitaminets roll har stärkts. Själv tar jag nu 5000 IE per dag. Det har kommit flera nya mediciner, och jag tror att det nu finns en medicin som jag skulle kunna ta om jag skulle få nya skov. Det är en väldigt spännande utveckling på gång avseende MS och ett flertal andra sjukdomar.

Det finns en stor utveckling av hur man kan undersöka MS, ställa diagnos tidigt. Detta är viktigt för att få så stor effekt av behandling som möjligt. Även vad beträffar livsstil och kost gäller samma sak att man skall börja så tidigt som möjligt. ( Lärdom av Swanks studie)

Teneriffa nästa

Åker nu till Puerto de la Cruz för några månader. Kommer att ligga lågt med bloggen under den perioden.

Jag spelar och sjunger jag

Lyssnade på Tomas Sjödin i programmet vinter.

                                          Klas Klättermus


 I  programmet berättade Sjödin om ett samtal mellan Klas Klättermus  och Mårten Skogsmus
 +Har du samlat  några nötter i ditt förråd frågar Klas sin vän Mårten.
-Ja, lite grand har jag, svarar Mårten. Har du några nötter?
-Inte en enda en, svarar Klas.
-Det är konstigt med dig, sa  Mårten Skogsmus   till Klas Klättermus.  Du arbetar inte och du plockar samlar inte nötter och gör inget annat heller och ändå är du alltid så glad.
-Jag spelar och sjunger jag, sa Klas Klättermus.
-Men det kan man inte leva av, påpekade Mårten
-Men inte dö heller, svarade Klas.

Lite ord av en klok Klas Klättermus. Jag tycker nog att det finns en positiv sida av den så kallade arbetslinjen, men det finns en negativ sida också. Det finns mycket annat i livet också. Och alla kan inte arbeta men man är lika bra för det. Det har kommit lite i skymundan.

Ett par personer samtalade om arbetet. Den ene ägde ett ganska stort företag och var VD där. Man talade om hur viktig man upplevde sig för sina respektive arbeten. Men så sa  VD:n och pekade på en kyrkogård som låg i närheten: Man tycker att man är oumbärlig men man får tänka på att däruppe ligger många som ansett sig oumbärliga.Samtalet tog en annan vändning.

Jag kommer också att tänka på fysiologen Robert Sapolskis bok: Zebror får inte magsår.
I korthet antyder titeln att zebror är utsatta för kraftig stress då de jagas av lejon, men under resten av tiden kan de leva ganska avkopplat, beta på savannen, vara social och ligga under ett akacietträd och njuta. Vi människor är ofta inte så bra på det där. Det gäller att försäkra sig om framtiden, år framöver och kanske till och med om hur mycket man lämnar efter sig till och med om man saknar arvingar. Men det finns mycket mer än det rent materiella som är viktigt.

Vad vårt samhälle egentligen lider brist på är kanske framförallt inte arbetet utan snarare förmågan att koppla av, att hoppa av ekorrhjulet och  att leva.