Mobiltelefoni- en studie om påverkan på hjärnans metabolism

Att använda mobilen bara så lite som 50 minuter åt gången tycks påverka hjärnans glukosomsättning i regionen närmast telefonens antenn läser man angående en rapport om mobiltelefoni och hjärnan. Jag som aldrig varit en telefonör; jag blev faktiskt skrämd i barndomen av ett telefonsamtal och det där sitter fortfarande i- jag talar som lite som möjligt i telefon. Därför tycks 50 minuter i telefon som en evighet för mig- men när jag ser mig runt på gatan, bussarna, i tunnelbanorna då förstår jag att en del tillbringar nog längre tid än så. En helt annan sak- varför pratar många så högt i när de talar i mobiltelefon: det är som om man hade de där leksakerna man konstruerade i barndomen med björntråd och konservburkar i stället för den allra senaste teknologin på området. Och nu skall jag gnälla ( och jag som tror att jag är en positiv människa, grad 8 på en skala på 1 till 10 där 1 är max. pessimistisk och 10 max. Optimistiskt: Varför delar man med sig av sitt liv till alla omkring sig; man borde skaffa en blogg i stället. Där står det var och en fritt att läsa vad man vill. Jag undrar om inte sättet att tala i mobilen och hur man använder den också kan bidra till ohälsa och stress. Lite mobiletikett kanske inte vore så fel.
Men så till hjärnans påverkan av mobiltelefonens. Man har studerat detta med hjälp av positron emissions tomografi ( PET).
 
Vad är positronemissionstomografi (PET)

PET är en medicinsk avbildningsteknik vilken bygger på radioaktiva isotopers sönderfall. Det kan ge tredimensionella bilder av signalsubstansers och andra naturliga biokemikaliers rörelser i kroppen.

Man gjorde en studie där dels mobilen var på och nära örat, samt om den var av. ( Dock talade man inte i mobilen). Man fann att metabolismen i frontalloben framför ögonhålorna var påverkade liksom tinningloben. De områden som är närmast mobilens antenn.
Man kan inte uttala sig i vad det här betyder enligt forskaren Nora D Volkow från National Institue on Drug Abuse i Bethesda Maryland. Tills vidare rekommenderar hon att man bör använda handsfree eller högnivå på högtalarna. Om mobilen är mer än en fot borta har den högst troligt ingen effekt, säger Nora Volkow.
Det här är egentligen vad som rekommenderas redan tidigare om man vill minimera risker med mobiltelefoni. Volkow rekommenderas speciell försiktighet hos bar och hur ungdomar vars hjärnvävnad utvecklas kraftigt, vilket i viss mån pågår till i trettioårsåldern. Rapporten kom den 23 februari i the Journal of the American Medical Association. Jag läste den via medscape.

MS och signalsubstansen noradrenalin

Noradrenalin är en vanlig neurotransmittor och dessutom ett stresshormon som produceras i binjuremärgen tillsamman med adrenalin.. Neurotransmittorer är signalsubstanser i nervsystemet som gör att nervimpulser kan överföras från en nervcell via så kallade synapser. Denna neurotransmittor tros spela en viktig inflammationshämmande effekt på neuronen och minska stress(belastning) av neuronen. Noradrenalin tros också påverka blod-hjärnbarriärerns integritet, med vilket man bör mena dess förmåga att fungera eller kanske dess förmåga att påverkas- vilket kan ha olika betydelser.

I hjärnan produceras huvudsakligen noradrenalin i ett område som heter locus coerulus, och man har funnit att personer med MS tycks ha mindre halter av noradrenalin i hjärna. Forskare vid UIC College of Medicine antog att en skada på locus coerulus var orsaken till detta.
Paul Polak som var huvudförfattare till studien säger att det finns mycket bevis för att Locus coerulus är skadad vid Alzheimer och Parkinson men nu har man för första gången visat att stress kan vara inblandat avseende neuronen i locus coerulus vid MS, och att det finns en reduktion av nivåerna av noradrenalin i hjärnan.
Vid UIC College of Medicine har man i många år forskat i noradrenalinets betydelse vid inflammatoriska processer i hjärnan. Det man nu har studerat är fynden hos möss med en modell av sjukdomen MS, som man framkallat. Man fann där dessa minskade halter. Man skriver att liknande förändringar kunde man finna även i hjärnan hos MS patienter.
Skada på locus coerulus och brist på noradrenalin kan finnas vid neurologiska sjukdomar säger Paul Polak. Det finns ett antal godkända mediciner som höjer noradrenalinhalterna, säger Polak och vi tror att det skulle kunna vara till nytta för MS patienter. ( Exempel på medel som kan höja noradrenalinhalterna är en del medel mot depression, som bland annat verkar genom denna effekt).
Locus coerulus (LC) är, som man ser på bilden, belägen i de mest primitiva delarna av hjärnan, de delar av hjärnan som är äldst evolutionärt sett, den förlängda märgen. Där finns också funktioner som är centrala för oss, andningscentra, centra som hjälper till i reglering av cirkulation, och där finns det http://cns.sahlgrenska.gu.se/goude/nsd/structure_813 till vilket LC hör. LC har många viktiga förbindelser. Uppåt i hjärnan finns lillhjärna, hjärnbark, thalamus, amygdala och där gör dessa förbindelser att de olika delarna blir känsliga för nya signaler. Samtidigt finns förbindelser nedåt till ryggmärgens bakhorn där det kan dämpa smärtsignaler utifrån kroppen. På bloggen neurotonics.blogspot.com läser jag ett exempel. Man har väldigt ont någonstans, men plötsligt ser man sitt lilla barn vara i fara för att bli överkörd- all smärta är som bortblåst och man agerar fortare än kvickt. Där har förmodligen locus coerulus har en viktig roll. LC tyx påverka arousal på uppåt, ovanför förlängda märgen och nedåt i ryggmärg och i lillhjärna.
Inom psykologin talade man om arousal på den tiden jag läste det, med det menade man ungefär den nivå av aktivitet, uppmärksamhet, stress man är på. Ett experiment jag läste om var att om man skall göra en enkel uppgift gör man det snabbare med en hög arousal ( ex.vis hög stress) , då man har ett trängre perspektiv eller till och med tunnelseende. Är uppgiften mera komplicerad är det bättre med en lägre stressnivå, man har då tillgång till mera av vad man vet, känner, ser etc. Man skall alltså inte vara stressad under en provräkning.
Jag läser om studien på physorg.com: länk i marginalen.

Om alternativ vård

Juni 2005 om alternativ-komplementär vård nedanför. När jag läser igenom det står jag för det fortfarande.  Sedan dess har jag bland annat börjat med diet för min MS. Diet som innebär reduktion av omega-6 fetter och mättade fetter. Försöker och att använda långsamma kolhydrater. Mycket grönsaker och frukt.

Jag gör också yoga: 2005 höll jag på med mindful meditation och yogan  innehåller för min del inslag av det.

Jag vill gå igenom min blogg och rensa. Mycket är inaktuellt. Mycket upprepningar. Jag vet inte hur mycket jag skrivit om till exempel antegren- Tysabri osv. 

Jag har också börjat med reklam. Från början ville jag ha reklam som jag själv kunde stå för. Det var dock för mycket arbete i och med att jag har dålig internetkontakt nu. Det blev google ad sense, som känner av vilka ord jag använder och lägger ut annonser utifrån det. Ibland blir det helt galet och ibland adekvat. Men min grundsyn är att vuxna människor kan välja  och välja bort och att man skall ha de möjligheterna, så tills vidare känns det riktigt. Jag får ompröva det om en lång period.

Det här skrev jag 2005:

 

Min syn på alternativ-komplementär vård

Framför mig har jag två tidningar, Husmodern från 1942 som jag hittade i ett uthus och Dagens Medicin. Det finns åtminstone ett ämne som tangerar varandra i de båda tidskrifterna. Det är dels en artikel om månsjuka av den första kvinnliga professorn i Finland Alma Söderhjelm. Hon var professor i historia. I Dagen Medicin skriver man om flera remissinstanser avvisar ett förslag om register för alternativmedicinare.

Man skriver "Regeringen kom redan i budgetpropositionen för 2004 överens med mp om att ett register skall inrättas utan föregående utredning. Mp har drivit registret som en av sina sjukvårdspolitiska hjärtefrågor, eftersom detta skulle vara ett första steg mot offentligt erkännande av alternativ och komplementär medicin. " En efterbeslutsutredare tillsattes, som i december kom med ett förslag om ett nationellt register för yrkesutövare av komplementär och alternativ medicin. Som ett krav för att få registrera sig skulle man ha minst 20 poäng basmedicinsk utbildning.

Jag är glad att tunga instanser (Läkarförbundet, Sjukgymnastförbundet, Farmaceutförbundet, Psykologförbundet, Karolinska Institutet) går emot detta. Jag har inget emot alternativ medicin eller komplementär medicin, om det inte innebär att man försummar att man får adekvat medicinsk behandling enligt kraven på vetenskap och beprövad erfarenhet. En annan sak, som jag också är rädd för, att det finns en risk för att man kan bli utsatt för lurendrejeri. Om man har en sjukdom, där man blir bättre utan att någon behandling görs, är det lätt att tro att man blivit hjälpt av det och det preparatet. Sjukdomen MS har i många fall detta förlopp åtminstone i början. Om man då tror att det är någon kur som hjälpt då är det lätt lägga ut stora summor för att inte bli invalidiserad. Olika typer av cancer kan man idag bota, men viktigt är då att man kommer under sakkunnig vård så fort som möjligt.

Jag har själv varit med om patienter med helt botbara tumörer, som avstått från den skolmedicinska behandlingen för att vända sig till alternativmedicin, och också sett en del återvända i ett eländigt tillstånd, nu bortom all räddning.

En del av sådant får vi läkare ta på oss. Vi har inte lyckats ge information till patienter och anhöriga så att de trott på vad man sagt.Under senare år har jag mer varit patient än läkare och jag har då kommit i kontakt med andra sidan. ( Bara detta att man kan tala om andra sidan i en vårdrelation säger mycket). Patienter talar ofta om att de inte har förtroende för sin läkare, läkare är köpta av läkemedelsindustrin och man kan inte lite på dem på grund av att de vill tjäna pengar. Men det beror inte bara på dålig information, dåligt omhändertagande. Även press, myndigheter som socialstyrelse, politiker får också ta ett stort ansvar för detta. Att miljöpartiet har en sådan syn förefaller mig troligt eftersom de vill driva fram ett register officiellt register över alternativ-komplementärmedicin.Och hur kan man lita på Miljöpartiet om jordens hälsa om man är negativ till vetenskap beträffande människors hälsa.

Men som sagt jag är inte emot alternativa tankar. Det finns säkert mycket inom den alternativmedicska sfären som kan visa sig riktigt. Men det måste utsättas för de prövningar som gäller inom skolmedicin. Och när det är gjort tillhör det ju skolmedicinen. Jag har heller inget emot att man vänder sig till alternativmedicin, bara det inte äventyrar något(inklusive ekonomin). Jag har själv använt aloe vera gel för hudbevär.

Sune Överhagen

T-lymfocyter och MS

Ett exempel på behandling riktad mot T-lymfocyter.

T-lymfocyter och MS
Att inrikta sig på att på något sätt blockera T-lymfocyterna är troligen en effektiv väg att stoppa förstörelsen av myelin vid MS enligt forskaren  Harley Tse vid Wayne State University's School of Medicine i en studie som publicerats i Journal of Neurology i januari 2011. Källa Phys.org. Länk i marginalen.

Teorin autoimmun sjukdom innebär att det sker ett angrepp på den egna vävnaden av immunförsvarets celler. Vid MS angrips myelinet kring nervtrådarna som leder nervimpulser från en cell till en annan. Myelin: Myelinet effekt är dels att isolera nervtrådarna, och dels att snabba upp förbindelserna mellan olika nervceller. När myelinet skadas går nervsignalerna långsammare eller inte alls .Det har förekommit en debatt om huruvida att blockera T-cellerna är en effektiv väg att inflammationen och angreppet på den egna vävnaden vid MS. Det man diskuterat är bland annat om det vid olika skov är olika typer av T-celler som angriper myelinet vid de olika skoven. En teori är att det är samma typ av T-celler. Enligt denna teori är det samma del av myelinet som angrips varje gång. En annan teori är att det är olika T-celler som angriper vid de olika skoven och riktar sig mot olika delar (proteiner) i myelinet. Om det är så att det är olika typer av T-celler vid olika skov som angriper olika myelindelar. I så fall skulle en behandling riktad mot T-cellerna vara ganska ineffektivt.

Att inrikta sig på att på något sätt blockera T-lymfocyterna är troligen en effektiv väg att stoppa förstörelsen av myelin vid MS

För att försöka finna ett svar på dessa frågor har man nu undersökt möss som haft en experimentell MS. Man tog fram en musstam där de sjukdomorsakade T-cellerna var märkta. Efter att mössen ifråga haft ett skov tog man bort de märkta T-cellerna och efter detta fick de inga fler skov, vilket skulle stödja att det är samma T-celler som ger upphov till olika skov.
Det finns givetvis en hel del svagheter i detta. Får det första är "mus MS" inte multipel skleros och Mus MS beter sig inte alltid lika som MS. Möss är inte människor. Samtidigt är det ett experiment som visar på ett orsak-verkan samband vid sjukdomen mus MS och det finns likheter mellan MS och mus MS. Mycket av den allra mest grundläggande forskningen om MS baseras på att det finns en likhet, och den likheten bekräftas i grundforskningen.

Monocyters inflammationshämmande funktion fungerar inte vid MS?

Förmågan hos monocyter att hämma inflammation är skadad vid MS tyder en undersökning på, där svensken Thomas Bäckström är deltagare.Monocyter är en sorts vita blodkroppar som finns i blodet bara ett dygn och sedan sprids ut i vävnaden, där de bland annat omvandlas till makrofager, ätarceller som städar upp i vävnaden, äter upp främmande partiklar och de fungerar därvid som antigenpresenterande celler, som visar upp fragment av det kroppsfrämmande så att övriga immunförsvarets celler skall kunna bilda nya celler och antikroppar som bekämpar infektion.

Om monocyter Monocyter har tre olika funktioner i immunsystemet. Fagocytos-ätarfunktionen, där de oskadligför främmande ämnen, bakterier, virus. Antigenpresenterande funktion, när de ätit upp exempelvis ett virus, och sönderdelat den presenterar de den på cellytan för att andra celler skall lära sig att känna igen det kroppsfrämmande och bilda försvar emot det i form av antikroppar, T-lymfocyter etc. Monocyter kan också stimuleras till att bilda proinflammatoriska cytokiner som stimulerar inflammation efter att de varit i kontakt med det kroppsfrämmande (TNF, IL1 och IL 12). Efter en viss latens börjar de också att producera antiinflammatoriskt cytokin IL 10.

Undersökningen tyder på att monocyterna inte förmår hejda inflammatoriska celler från att förstöra centrala nervsystemet vid MS, enligt författarna till studien. Enligt Bäckström har vi alla monocyter som fungerar bland annat har denna nedtryckande på inflammation. ( de stimulerar inflammation först och sedan hämmar de inflammation) Den här studien kan visa på en väg att hejda inflammation och därigenom MS via påverkan av dessa lymfocyters funktion.

Artros- utslitna knän är vanlig orsak till handikapp.

Mer om artros från 2014

Artros i knä är en av de vanligaste orsakerna till handikapp! Man tänker inte på det, men när man läser det och sedan tittar på omvärlden, så kryllar det av haltande människor i medelåldern och äldre. Det är vad man i dagligt tal kallar förslitningar i knä eller utslitet knä.
Att skaffa sig artros är ganska lätt kom jag underfund med för några år sedan:
Jag skrev en del om det i samband med att jag hade "en släng av det" för några år sedan. Det var en släng därför att det gick över men det var ingen släng för mig just då. De sämsta dagarna kunde jag bara gå enstaka steg och det kom väldigt olyckligt efter som jag då höll på att träna upp mig efter de skov jag hade haft. En orsak var att mina muskler i benen blivit försämrad av sjukdomen, att jag kunde gå mindre.
Man skall lyssna på kroppens varningssignaler
En annan orsaken var delvis träningen. Jag hade tränat intensivt med knäböjningar djupt vilket kan belasta knälederna och sedan nonchalerade jag smärtsignalerna som jag fick och vilade inte utan fortsatte min träning och mina promenader tills det en dag sa "pang" och jag kunde inte gå på grund av smärtor.
Träning med låg belastning
Långsamt, långsamt blev det bättre av icke belastning och att jag försökte träna på motionscykel utan i stort sett någon belastning.

Hur leder får sin näring Bakgrunden till detta är att ledbrosket och andra strukturer i knät som menisker får sin näring via ledväskan. Dessa strukturer fungerar som svampar; när de utsätts för belastning pressas vätskan ut och när de är i vila går vätskan in. På så sätt får ledbrosket sin näring. För att en led skall må bra måste den belastas. Enbart vila ger dålig läkning åt en led. Allför mycket belastning är heller inte bra.

Träning av muskulaturen kring knä, speciellt stora lårmuskeln
Det gick till en punkt men sedan stod det stilla. Röntgen visade att ledbrosken var lite låga, ett tecken på artros. Hade jag utslitna knän och skulle leva med det resten av livet? Det var speciellt vänster knä som besvären var kvar i och vid undersökning hade musklerna kring knät förtvinat och vänster lår var betydligt smalare än höger. Jag fick goda träningsråd av en naprapat här i Puerto de la Cruz och sedan var det bara att träna. Det gick ut på att träna muskulaturen utan att belasta knäna. Jag skulle också vara försiktig med cyklingen och ha sadeln högt. Cyklingen kan vara belastande för lederna genom ställningen. Bilderna visar en illustration av hur muskler i låren skulle tränas. Det var dels statisk träning och dynamisk träning.

Klicka på bilderna blir texten lättare att läsa

 
















Noggrann uppföljning med smärtskattning är en god hjälp att se framsteg och bakslag.
. Jag försökte också att successivt träna med att utöka promenader. Ibland blev det bakslag och man fick gå tillbaka och vila. Jag följde hur det utvecklades genom att bedöma smärtorna på en skala. Så småningom, det tog tre år var smärtorna borta vid promenader och något år efteråt kunde jag börja jogga.
Yoga gjorde att jag kunde börja jogga.
Smärtorna försvann helt i samband med att jag gick en kurs där jag fick lära mig yoga för den som inte kan stå på huvudet. Det visade sig vara ett lyft för mina knän. Jag har fortsatt med övningarna för quadricepsmusklerna men nu extremt långsamt och det ingår nu i mina yoga övningar. Sista delen av att man sänker benet skall gå mycket, mycket, mycket långsamt. Jag tror dock att det var en annan övning som gjorde att mina knän blev mjuka igen.


Glukosamin
Ytterligare en sak bidrog till att mina knän blev bra. Jag tog glukosamin. Detta är ett medel som först kom från den komplementära medicinen, men numera finns det att tillgå som arsenal även i den etablerade  medicinen, även om dess effekter inte är grundligt utforskade. 2005 gjordes en Cochranstudie, dvs man gick igenom ett antal studier och de som fyllde de krav man uppställt, gjorde man en sammanslagning av, en så kallad metastudie och då fann man i stort sett inga effekter. Metastudier är dock ganska  ( enligt min mening) eftersom man inte undersöker exakt samma faktorer utan det kan bli så att man slår samman äppel och päron, dessutom kanske viktiga studier försvinner i utsållningen på grund av kraven.
Glukosamin hjälpte mig i varje fall och när man tittar på medline plus sida finner man där att de studier man gjort tyder på att glukosamin troligen är effektivt mot knäledsartros av lindring eller måttlig grad. För artros i käkleder, rygg och höfter finns möjliga effekter. Jag har rekommenderat glukosamin i flera fall och ibland tycks det ha en god effekt, ibland hjälper det inte.
Glukosamin finns naturligt i kroppen och är byggsten till kemikalier som bygger upp ledbrosk, senor och andra strukturer. Det ger smärtstillande effekt efter ganska lång tid till skillnad från andra smärtstillande medel. Detta förefaller mig logiskt om det är så att effekten kommer av att ledbrosket byggs upp igen.

Att tänka på knä som ett organ.
Jag kom att tänka på det när jag läste en artikel om artros och knän. Forskaren Fred Nelson vid Henry Ford Hospital föreslår att man skall se knät som ett organ. Han menar att man skall se på det ur samma utgångspunkt som man tittar på hjärsjukdom. När man forskar om en degenerativ sjukdom som artos bör man titta på ben, brosk, ledband, nerver och cirkulerande kemikalier och hur dessa komponenter samarbetar i funktionen av knät. ( muskler inte att förglömma).
Artros i knä är vanligaste orsaken till handikapp och förlust av oberoende.
Det är en sjukdom som sakta fortskrider. Ledbrosket gradvis slits ut på grund av trauma, åldrande eller infektion, Då brosket tunnas ut tjocknar omgivande ben till. Ofta gnider sig olika bendelar mot varandra och kan vara orsaken till den individuella smärtan. I de flesta fall är normal aktivitet smärtsam och försvårad.
Nuvarande behandlingar inkluderar läkemedel som antiinflammatoriska medel är eller medel mot smärta, sjukgymnastik, stödanordningar, hälsa och beteende förändringar som viktnedgång samt proteser.
Våra strategier riktar sig mot inflammation och smärta. Vi tittar inte på ursprunget till det onda, vilket kan var felfunktion i ledvävnad, ben eller nerver.Återsignaleringen via nerver kan ha en effekt på brosket i sig. Kunskapen om hur medelanden fram och tillbaka mellan ledkomponenter kan leda till att man bättre kan åtgärda smärtorna.
Jämförelse självträningsprogram och styrketräningsprogram för människor med knäartros.
Denna knä studie gjorden vid University of Arizona Arthritis Center i Tucson och pågick i 24 månader. Det var en oblindad randomiserad interventionstudie för att jämföra effekterna av styrketräningsprogram och självträningsprogram och en kombination. De 273 deltagarna var mellan 35 och 65 år som hade haft smärtor och rörelseinskränkningar som följd av knäsmärtor de flesta dagarn i ett eller båda knän i en period som inte var mer än fem år
Man fann ingen skillnad mellan grupperna. Alla fick dock en gedigen utbildning och uppföljning. Egenbehandlingen var det färre som slutade med var detta var en fördel för detta. Samtliga tre grupper var betydligt bättre vid uppföljningen efter två år.
Tai Chi och knäartros
I denna studie rekryterade Chenchen Wang och hans kollegor 40 patienter från Storbostonområdet med känd knäartos men annars god hälsa. Medelåldern på deltagarna var 65 år och deras MBI var 30. Till minskning av besvär hör bland annat viktreduktion om man har övervikt.

MBI( mass body index) MBI skall vara mellan 25-19. Över 25 räknas som övervikt och över 30 som fetma. Under 19 undervikt.

Patienterna utvaldes slumpmässigt och 20 ombads delta i en 60minuters träning med Tai Chi i Yangstil två gånger i veckan i tolv veckor. Varje session inkluderade självmassage och en genomgång av Tai Chi principer, 30 minuters Tai Chi rörelser; 10 minuters andningsteknik och 10 minuters avslappning
De övriga 20 deltagarna utvaldes till en kontrollgrupp som deltog i två 60 minuters sessioner i veckan i 12 veckor. Varje kontrollsession inkluderade 40 minuters instruktion om artros som sjukdom, diet och nutrition, terapier att behandla artos eller fysisk och mental hälsoundervisning. De sista 20 minuterna bestod av stretch övningar involverande överkroppen, bålen, underkroppen där varje stretchning hölls i 10-15 sekunder.
I slutet av 12 veckors perioden uppvisade de patienter som utövat Tai Chi en signifikant minskning av knäsmärtor jämfört med kontrollgruppen. Forskarna fick såg också förbättrad fysisk funktion, förmåga att klara sig bra, depression och av tillståndet i knät.

Källa: undersökningarna fann jag på phys.org. Se länk i marginalen.

Känseln i händer och fötter kan förbättras av en salva

Se enkäten i marginalen om känselstörningar i fötterna vid MS.



En komplikation till diabetes är att känseln i speciellt fötter kan försämras. Det kan leda till ytterligare komplikationer där man utvecklar sår för att man inte känner. De varningssignaler som kommer innan man får då man fått en liten blåsa på foten kanske man inte upplever förrän det vuxit och blivit infekterad. Själva känselnedsättsättningen eller förändringen kan ge upphov till att man känner smärtor, stick, krypningar och liknande som känns obehagliga. Man kan ha liknande fenomen vid MS även om faran för sår där kanske inte är lika uttalad.

Man kan även ha känselnedsättningar i händerna som följd av nervpåverkan. Detta kan till exempel ske efter att det blivit trångt för en nerv speciellt i trånga passager i handleden och det är också förekommande när man arbetat med verktyg som ger vibrationer.

Professor Göran Lundborg handkirurg i Skåne men också också i sin forskning intresserad av neurplasticitet, det vill säga hjärnans förmåga att bygga om sig själv har deltagit i två forskningsprojekt som handlat om diabetesfötter och vibrationsskador i händer. Jag har tidigare skrivit om hans arbete med personer som fått en hand amputerad och där i efterhand fått fantomsmärtor/ upplevelser i den amputerade handen, dvs den känns och den smärtar ofta. Det hela beror på att när man förlorat en hand blir området i hjärnan som representerade den handen utan funktion och så småningom tas den delen av hjärnan över av andra kroppsdelar respektive ställen i hjärnan, kartan i hjärnan ritas om. Genom en spegelanordning kan man göra så att man kan spegla den hand och underarm man har kvar så att det ser ut som att det är den arm som är borta. Då kommer man att börja känna det som att den hand som är borta fått liv igen och fantomsmärtorna börjar försvinna. Hjärnan reorganiserar sig.
Den salva man använder är en enkel bedövningssalva som man använder när man vill lokalbedöva ett område som man vill ge en injektion i eller liknande. Här anbringar man salvan i ett nära det område som har "skadad" känsel för diabetesfötter gäller det underbenet och för vibrationsskada i en hand gäller det underarmen. Man blockerar känseln från respektive underben och underarm och känseln från respektive fot eller hand skall därför får en chans att utbreda sig i dessa angränsade områden i hjärnan och etablera sig där. Detta är också vad som händer. Effekten av salvan sitter i cirka ett dygn men så småningom efter upprepning visar det sig att effekten sitter i längre och längre. I en av artiklarna beskriver kvinnan att hennes domningarna och värken i handen försvann helt efter ett halvår. Liknande har man sett även beträffande diabetesfötter.
Det hela handlar alltså om att varje finger, varje kroppsdel har ett eget område i hjärnan dit dess känseltrådar går. Detta är dock inte fixt och färdigt utan kan omarbetas. Bland annat så tas områdena över om en kroppsdel amputeras och man en kroppsdel och till och med en protes kan ta en plats i ett område om man stimulerat till detta på något sätt, hjärnan är flexibel, plastisk.

Här håller Göran Lundborg ett föredrag om hjärnan och neuroplasticitet 17 minuter.
Om cirka en månad kommer Göran ut med en bok på svenska om neuroplasticitet: Handen och Hjärnan. Från Lucys tumme till den tankestyrda robothanden.
 
Man har ju lite funderingar om hur känselstörningarna i MS fötter skulle kunna påverkas.

Lyckträff?

Att jag fått bättre känsel i min vänstra fot är jag rätt säker på. Många som har ms förstår nog att jag uttrycker mig lite vagt, för upplevelserna från kroppen är jag ofta lite osäker på pga ms sjukdomen. Är det något fel på en sko, har skosnöret gått upp eller har det hänt något me känsel. Så konstigt det känns under foten eller har där fastnat något under fotsulan. Oftast är det alternativen, men ändå där finns en osäkerhet.
Kanske kan detta med känseln i foten förklaras med neuroplasticitet.
 
Bakgrund: Man har sedan länge vetat att det i hjärnbarkens hjässlob finns områden där känseln från olika områden på kroppen finns kartlagda så att varje kroppsdel är representerad. Motoriken däremot finns i frontalloben. Se bild.

Varje kroppsdel är inte representerad efter den faktiska storleken, utan mera efter hur mycket nerver som går till de områden det är frågan om fingrar, ansikte, mun, tunga mm är större vad avser känseln eftersom man är beroende av god känsel där. De kroppsdelar man behöver kunna göra komplicerade och exakta rörelser med är också väl representerade. Detta tog man reda på i början av 1900-talet då man bland annat studerade apors hjärnor på punkter och kunde se att stimulerade man en viss punkt rörde aporna på en viss del av kroppen, på ett liknande sätt undersökte man också känseln. 





 
Vad man trodde då var att detta var bestämt från början den hjärncellen eller den delen av hjärnan motsvarade en viss kroppsdel och att detta var bestämt från början. Forskaren Merzenich genomförde flera experiment som ifrågasatte detta. Bland annat opererade han samma två fingrar på en apa och då fann man att kartan blev annorlunda i hjärnan, de två fingrarnas kartor blev en karta eftersom de rördes samtidigt. Det finns också människor som föds med sammanväxta fingar och om man särar på dessa så att de kan göra separata rörelser ändras kartan i hjärnbarken till att vara separata för de två fingrarna. Hjärnans kartor kunde omritas upp i vuxen ålder. På engelska säger man att hjärnan är rewired, dvs nervbanorna ändras ombyggs. Merzenich visade att det fodrades vissa saker för att denna omändring i hjärnan nervbanor, i hjärnans kartor av olika kroppsdelar skulle ske.

1. Att två nervsignaler avfyrades på samma gång, dvs då två fingrar syddes samman hos en apa så att den rörde fingrarna samtidigt, ledde till att de två fingrarnas kartor i hjärnbarken sammanfördes. Detta tycks vara en allmän regel att tajming, dvs att avfyrning av två nervsignaler samtidigt gör att dessa på något sätt så småningom kopplas samman , att det sker en omändring i hjärnan. Neuroplasticitet!
   
2. Motsatsen gällde också, när två fingrar skiljs åt förändras deras kartor i hjärnbarken . De rör sig fristående och avfyras inte samtidigt. De arbetar inte synkroniserat längre. Det sker en omändring, ombyggnad av kartan. Neuroplasticitet!
   

I ett annat experiment stimulerade Merzenich och hans medhjälparna fingertopparna på en apa många gånger per dag i många dagar, samtidigt som apan inte fick röra fingrarna på annat sätt och då bildades i hjärnbarken ett område som såg ut som ett tvärgående finger längs fingertopparna. Neuroplasticitet!
Sedan tog Merzenich och opererade bort ett hudparti på ett finger och nerven som gick dit fick följa med och tranplanterades till ett annat finger. Nu var frågan om nerven skulle signalera till den ursprungliga fingret plats på kartan eller till det nya fingret som fått huden. Det visade sig att det var det nya fingret som blev stimulerat på kartan. Den flyttade hudflikens karta flyttades till det nya fingret därför att detta finger och hudflikens nerver avfyrades samtidigt. En nerv var alltså inte för evigt knuten till en viss plats i hjärnan.


Kan svaret finnas i detta till varför min känsel i foten blev bättre. Och var detta i så fall en lyckträff?

Känseln har kommit tillbaka efter att jag gjort en sorts -yoga-meditationsövning. Jag har hållit på med den i drygt ett och ett halvt år så det har inte precis gått fort. Jag går ner ifrån tårna och upp till huvudet och försöka känna känselförnimmelser i varje kroppsdel jag "besöker". Ursprungligen skulle man börja med ett ben i taget och sedan nästa. Båda armarna skulle man ta samtidigt. För att spara tid började jag med att göra båda benen samtidigt och det är det jag syftar på med lyckträff. Jag försökte alltså känna båda fötternas tår samtidigt och speciellt lilltårna på vä sida har jag haft svårt för. Det har successivt blivit bättre och bättre. Till en början-ganska länge- ledde det här till att jag åter kände krampförnimmelser i höger fot som också spred sig till vänster, vilket jag aldrig känt i vänster sida av kroppen tidigare. Detta har nu försvunnit men i stället har jag nu fått bättre känsel under foten. Jag menar så här. Mina nervceller från hö sida och vä sida avfyrades samtidigt och kanske ledde det till att känseln i vä fot kunde på något sätt knytas till höger sidas känsel, så att ett område som blivit skadad av MS nu fick sin funktion övertagen av en annan del av hjärna.

Skulle det vara så är det inte bara intressant; det visar sig att det lönar sig att fortsätta träna. På något sätt borde man kunna dra nytta av det här att olika delar av kroppen kan samarbeta om deras nervceller avfyras samtidigt, om tajmingen är bra. Jag kommer här att tänka på rytmen och musikens roll för neurologisk rehabilitering.

Video med Merzenich från TED föreläsningar

Glutamat och neurologisk sjukdom. Hopp vid stroke, MS, parkinson mm

Vad är glutamat? Det är en signalsubstans I nervsystemet som är viktig för bland annat minne och för att våra sinnesorgan skall kunna skicka information till hjärnan. MEN då det blir för mucket av just denna signalsubstans kan den ge upphov till skador I centrala nervsystemet. Glutamatet blir då neurotoxiskt och tros bidra till många neuroligiska sjukdomar.

Glutamat finns i många födoämnen, men när man tittar på vad livsmedelsverket skriver om detta, bedömer man det som att via födan kan man inte få i sig sådana mängder att det skulle kunna bidra till neurologiska skador.

Det är nog snarare så att när någon skada skett inne i hjärna och ryggmärg kan det komma bildas överskott av glutamat så att halten blir sådan att det kan skada nervceller. Jag skrev om detta för några år sedan i inlägget "Trött i hjärnan".

Det har nu kommit två studier som handlar om glutamat och hur man utifrån hur det fungerar skulle kunna få fram medicinering som gör att skadorna minskar vid exempelvis stroke, MS, parkinson och andra neurologiska sjukdomar.

Vad man arbetar med vid bland annat Weizmann Institute är inte att försöka att få in någon medicin genom blodhjärnbarriären som skulle minska glutamats effekter utan att i stället försöka att pumpa ut glutamat från hjärna. Det finns i blodkärlen "pumpar" för olika ämnen som skall in och ut i hjärnan. Det finns bland annat sådana pumpar som verkar för att koncentrationen av glutamat skall vara på en "balanserad" nivå. Genom att försöka minska glutamat i blodet testar man möjligheterna att detta skulle kunna öka uttransporten av glutamat från hjärnan. Genom att använda ett enzym(GOT) som normalt gör detta, och dessutom ett liknande men konstgjort enzym som gör att glutamat sänks i blodet och sätts in i på lagringsställen har man gjort försök på råttor. Och man fann att man fick sänkningar av glutamat och att också "stroke" hos råttorna ledde till mycket mindre skador om man de fick dessa enzym.

I en annan undersökning på strokepatienter tog man prover på vilka halter av glutamat och på det glutamatsänkande enzymet GOT som patienterna hade och man fann att det bästa sättet att förutspå hur pass omfattande skador man skulle få var just dessa prover. Höga halter av glutamin och sämre prognos, mer skada efter tre månader, medan höga halter av GOT gav bättre prognos.

Källa Physorg.com

2009 kunde man på samma sajt läsa om prognosen vid MS och glutamat halt i hjärnan. Man hade med en avancerad avbildningapparatur kallad proton MR spektroskopi mätt halten av glutamat i hjärnan. Man fann att ju högra halt av glutamat man fann desto mer tecken på axonskada fanns man hos patienterna. Detta skedde genom att man mätte ett speciellt ämne som speglade detta.

Här är troligen något på gång som många neurologiskt sjuka kan dra nytta av.

Dhanurasana

Dhanurasana

Jag undrar om inte yogan har gett mig bättre känsel i fötterna, apropå ett tidigare inlägg om var är mina fötter. Det handlade om känselnedsättning i bland annat fötter, vilket påverkade förmågan att känna var man sätter ner sina fötter när man går. Jag tidigare skrivit att jag prövat inclined bed therapy för att se om det hade någon effekt på obehagliga känselförnimmelser i fötterna, det gav ingen effekt. MEN jag tror att jag blivit bättre av en kombinerad yoga-meditationsövning, som jag hållit på med länge. ( cirka ett år) Övningen är en sorts kroppsscanning, där man går igenom kroppen nerifrån fötterna till huvudet, kroppsdel efter kroppsdel. Det börjar med fötterna, och tårna. Jag kände där att jag har haft väldigt svårt att känna var jag har speciellt lilltårna, och speciellt lilltån på vä sida, men jag har ihärdigt försökt känna det och jag tycker nu att jag gör det. Men en bieffekt av detta tycks vara att min subjektiva känselnedsättning i vänster fot tycks ha försvunnit- jag vet inte när- men nu förnimmer jag den inte. Och jag kan inte ge någon annan förklaring än att det är just denna kroppscanning som gett resultat.

Det är intressant eftersom det på något sätt måste ha bildats nya nervförbindelser, det har skett en lagning av centrala nervssystemet just beträffande detta. Detta är vad man kallar neuroplasticitet.

Tidigare har jag sett en annan positiv effekt av yogan, mina knän blev mjuka och i stort sett besvärsfria, men det var ju inte neuroplasticitet.

Därför tänkte jag att jag måste försöka något som kan hjälpa mig beträffande mina urinträngingar som har varit speciellt uttalade nu efter att jag hade en urininfektion för några veckor sedan. Det börjar att bli klart bättre och jag tycker rent allmänt att mina trängningar blivit klart bättre de senaste 2 åren, även om jag haft ett bakslag nu.

Jag skall nu försöka göra övningen dhanurasana, pilbågen tror jag övningen heter på svenska. Man kan se den på ovanstående Youtube video. När jag gör det ser det helt annorlunda ut och knappast som en pilbåge, men jag hoppas det skall bli bättre. Om detta ger resultat bör det också vara genom att det sker nya kopplingar i nervsystemet, att det bildas nya vägar. Men jag får räkna med att det här tar tid.

Gilenya- en tablett om dagen mot MS

Tabletten Gilenya, bromsmedicin mot MS kommer med största sannolikhet att komma relativt snart. Den är nu godkänd av EU:s läkemedelsmyndighet European Medicines Agency och har tidigare godkänts i andra länder, USA , Ryssland.
Hur Gilenya tas:
Gilenya ( som på utvecklingsstadiet kallats fingolimod eller FTY 720) skall tas som en tablett om dagen, vilket kanske tyder på att den har en kort halveringstid och går ur kroppen ganska snabbt vilket kan vara bra med tanke på biverkningar.. Medicinen påverkar immunsystemet med åtföljande risker och det kommer nog att utfärdas specifika riklinjer för hur medicinen skall tas. Kostnaden i USA beräknas bli 48 000 USD/ år, dvs cirka 200 000-230 000 svenska kronor fn..



Hur Gilenya verkar:
Gilenya är ett medel som verkar bromsande på immunsystemet. Det innebär i princip att det finns en ökad risk för infektioner och andra sjukdomar som kan dyka upp då immunsystemet är nedpressat. Ett exempel på detta är Kaposis sarkom vid AIDS och progressiv multifokal leukoencefalopati, PML vid Tysabribehandling. Men detta har man alltså inte sett vid Gilenya behandling, men det är viktigt att komma ihåg att här är en medicin som har potentiella risker, och behandlingen måste följas noga. Gileya (FTY 720, fingolimod) förhindrar T-lymfocyter från att lämna lymfknutorna efter att de har aktiverats. Det binder sig till en receptor S1P, som finns i flera celler. S1P medverkar i olika cellfunktioner inklusive proliferation (dvs ökning av antal), cellers överlevnad, cellers förmåga att förflytta sig. Då medlet binder sig till T-lymfocyter minskas deras förmåga att lämna lymfknutorna och komma ut i lymfkärlen, blodomloppet och exempelvis nå nervsystemet och angripa myelinet kring nerverna.
Gilenyas effektivitet.
Mer än 4000 personer har undersökts fas III undersökningar, vilka omspänner två år.
FTY 720 har effekt både på skovfrekvens och progression. Siffror växlar något i studierna med i en studie(Freedoms) minskade skovfrekvensen med 54% jfr med placebo. I samma studie var progressionen minskad med 30 procent. ( Man följde EDSS skala var tredje månad). I en annan studie (Transforms) var årliga skovfrekvensen 0.16. Siffrorna gäller den dos man sökt godkännande för. 0.16 skov per år är ett skov varje 6.25 år.
Eftersom medlet har effekt på progression borde den kunde man tänka att den är verksam även på progressiv sjukdom ( min spekulation), även om godkännande sökts för skovförlöpande sjukdom.
Biverkningar:
förhöjda levervärden
svullnad i näthinnan, maculaödem-gula fläcken
högt blodtryck
påverkan på andning
bronkit
diarreer
långsam hjärtrytm, AV-block som man sett vid första behandlingen men inte de följande; detta innebär nog att man måste observeras då man tar första pillret.
Immunsystemet är vårt försvar mot infektioner och också mot att cancerceller skall börja utvecklas.
En del av de allvarligaste biverkningar beror bland annat på infektioner och på cancer. I undersökningar med högre doser med Gilenya förekom bland annat två dödsfall pga grund av infektioner med herpes virus, ett av fallen var generaliserad bältros och det andra var hjärninflammation med herpes simplex. Ett tredje fall med herpesinfektion behandlades framgångsrikt. Beträffande cancer fanns det tre fall av malignt melanom. Dock fanns inte fler cancerfall bland patienter som fått medlet än de som fått placebo.
Amerikanska läkemedelsverket ville att företaget Novartis skulle undersöka medlets effekt med en ännu lägre dos.
Min bedömning: Medlet har en annorlunda verkningsmekanism än nu godkända medel vilket skulle kunna innebära att nya kategorier kan dra fördel av det.
Ur min sympunkt som ser detta med kost med reducerade mättade fetter, mer fisk, skaldjur, frukt , grönsaker och D-vitamin som viktigt och tycker mig ha sett effekter av det, känns det på sin plats att påpeka att denna slag ”påverkan av sjukdomen via livsstilsförändringar” inte på något sätt utesluter att man skall använda effektiva mediciner om man behöver och tolererar dem.

Källor: Sök på Fingolimod i vänstra hörnet av min blogg. Senaste artikeln är källan MSRC news, länk i marginalen.

Allt jag vet om D-vitamin ( fn)

D-vitamin en (D)undermedicin

En miljard människor har brist på D-vitamin om man lyssnar på en del forskare insatta i ämnet. Detta kan medföra att otaliga personer lider av ett stort antal allvarliga sjukdomar alldeles i onödan. Bara inom EU:s gränser skulle kunna spara in miljarder Euro varje år genom att åtgärda denna förmodade D-vitaminbrist.

Inledning

Varför inget görs åt en så omfattande brist med dessa konsekvenser? Svaren är bland annat att det är inte enighet om utbredningen av D-vitaminbrist och att kunskapen är bristfällig. D-vitaminets roll i kroppen är vida mer omfattande än vi hittills trott och många har inte tagit till sig de senaste årens rön om detta. När generaldirektörerna för socialstyrelsen och strålsäkerhetsverket samt ordföranden i Cancerfondens forskningsnämnd skrev i DN att”människor genom normal utevistelse och med vitaminberikad kost på vinterhalvåret som komplement väl kan täcka behovet av D-vitamin”. var de ute och cyklade utan att veta var de befann sig. Under vinterhalvåret bildar vi i Sverige inte något D-vitamin alls och det vi får i oss via vitaminberikad kost är alldeles otillräckligt. Det finns förvisso fortfarande forskning kvar att göra innan man förstår D-vitaminets funktion till fullo och det finns en del frågor. Varför skulle så många människor utveckla en sådan brist? Det verkar inte ändamålsenligt att vi skulle vara konstruerade med ett sådant handikapp.

Hur D-vitamin bildas i kroppen

D-vitamin är egentligen inte ett vitamin eftersom det kan tillverkas i kroppen. Detta sker då solen skiner på huden under rätta omständigheter. Det är den del av ljusspektrat som utgörs av det ultravioletta ljuset typ B (UVB) som krävs, och dessutom får ljusstrålarna inte träffa kroppen för snett för att D-vitaminet skall kunna bildas. En tumregel är att D-vitamin kan bildas när längden på en persons skugga är kortare än kroppslängden, dvs mitt på dagen uppe i norr ( och långt i syd). Under stora delar av året kan inte D-vitamin bildas om man bor i länder långt bort från ekvatorn.



I huden finns ett ämne 7-dehydroxikolesterol som vid bestrålning med UVB-ljus omvandlas till ett inaktivt D-vitamin som kallas kolekalciferol. Detta omvandlas därefter i levern till 25 OH D₃ kallat kalcidiol, som sedan i njurarna och också i andra vävnader omvandlas till det aktiva 1.25 (OH)₂D₃ ( kalcitriol). Det kalcitriol som bildas i njurar reglerar hur mycket kalcium som skall utsöndras. Det verkar i tarmen för att optimera kalciumupptaget och har också sin roll i skelettets omsättning av kalcium. Mer om dess betydelse för benstommen längre fram. Det kalcitriol som bildas ute i andra vävnader har förmodligen flera verkningsmekanismer och reglerar lokalt bland annat signalsubstanser i immunsystemet och fungerar inflammationsdämpande. Det är dess roll ute i dessa vävnader som lyfts fram under de senaste decennierna och det är där kopplingen finns till många olika sjukdomarna. Halten aktivt D-vitamin (kalcitriol) regleras noga i blodet och varierar ganska litet för att hålla kalciumhalterna så jämna som möjligt. Förstadiet _{25 OH D3} eller kalcidiol kan däremot variera i större utsträckning. Det är i denna form som D-vitamin lagras i kroppen. Vill man mäta vilken halt D-vitamin som finns i kroppen görs bestämningar av 25(OH)D, eftersom det speglar kroppens förråd av D-vitamin.
Tre brister i kunskapen om D-vitamin.
Huvudsakliga tillförsel av D-vitamin får människan via bildning i huden. Endast en mindre del erhålls via kost i form av fet fisk och produkter som är berikade med D-vitamin.

1. En ny kunskap om D-vitamin som inte slagit igenom är att mycket talar för att människan behöver betydligt högre halter i blodet av D-vitamin för att det skall kunna fullgöra sina funktioner i alla organ. Man vet sedan länge hur mycket som behövs för att förebygga engelska sjukan, rakit hos barn , men insikten om att hur mycket som behövs för att förebygga en hel rad av andra sjukdomar finns inte.
   
2. En annan brist i kunskapen om D-vitamin är att vi får i oss tillräckligt med D-vitamin via kost och genom att vara ute i friska luften regelbundet. Att det inte bildas något D-vitamin under vinterhalvåret om man bor i Sverige är okänt.
   
3. Slutligen vet man nu att den mängd D-vitamin man tål utan att få biverkningar är betydligt större än man tidigare trott om man ger D-vitaminet i rätt form, dvs det inaktiva 25(OH)2 D. Omvandlingen till aktivt tar kroppen hand om. Man vet nu att det kan bildas höga halter vid vistelse i solen som kanske motsvarar ett intag av 10 -15000 IE medan man fortfarande rekommenderar att intaget skall vara cirka 400 IE om man skall ge tillskott.
   

Tabell 1: De olika formerna av D-vitamin.

Hud	Lever	Njurar
UVB-strålning från solen plus dehydroxykolesterol i hud → kolekalciferol; inaktivt D-vitamin	kolekalciferol omvandlas i lever till kalcidiol 25 (OH) D3 inaktivt D vitamin →	Omvandlas i njurar och i många vävnader till aktivt D-vitamin, kalcitriol, 1.25(OH)2D3 , aktivt D vitamin

Orsaken till den omfattande D-vitaminbristen finns i evolutionen och samhällsutvecklingen.
Det är i evolutionen och samhällsutvecklinen förklaringen finns till den utbredda bristen på D-vitamin. Tillvaron har förändrats sedan människan gjorde sin entré på jorden. Först var vi samlare och jägare i 100 000-tals år, sedan bönder i 10 000 år, därefter industriarbetare i gruvor, bruk och sågverk i några hundra år och nu är operatörer vid olika sorters datoriserade maskiner. Från att ha gått på Afrikas solrika savanner har vi innesittare ofta på nordliga breddgrader utan sol merparten av året. Vår kropp och genetik har inte hunnit anpassa sig till den minskade solkontakten. Eftersom vårt D-vitamin behov tillgodoses främst genom att huden belyses av sol medför innesittarlivet att brist kan uppstå. I samband med industrialiseringen dök sjukdomen engelska sjukan eller rakit upp. Barn som levde i de mörka industristäderna fick symtom från framförallt skelettet, som blev mjukt och ömtåligt. De utvecklade missbildningar och felställningar som uttalad hjul- eller kobenthet, förstorat huvud, deformerad bröstkorg och bäckenregion. Till sjukdomen hörde också ett antal symtom som påverkade dem mentalt. På 1820-talet noterade en polsk läkare skillnaden mellan barn i städer och barn på landet. Han tog med sig sjuka barn från Warszawa och lät dem vistas på landsbygden. De fick vara ute i "friska luften" och det visade sig ha en botande inverkan på deras symtom. Först 100 år senare kom man underfund med att engelska sjukan berodde på bristande bildning av D-vitamin, orsakat av att barnen inte kom i kontakt med tillräckligt av solens strålar. Vid samma tid upptäcktes också att man kunde kompensera detta genom att ge D-vitamin. Det är nu regel att spädbarn skall ha komplettering för att förebygga sjukdomen i fråga. Under senaste år har man upptäckt nya fall av rakit och det har också kommit till andra sjukdomar, där man misstänker att D-vitaminbrist kan spela in. I boken The Vitamin Solution skriver forskaren Michael Holick, att han funnit att många med diagnosen fibromyalgi lider av osteomalaci som är en rakitliknande sjukdom hos vuxna. Invandrare till Sverige från sydligare breddgrader har ofta mörkare hud än svenskar. I Läkartidningen kunde man läsa om barn i dessa familjer i större antal än genomsnittet får sjukdomen autism. I Somalia där en del av dessa familjer kommer från har man inte känt till sjukdomen däremot den är vanligare i Sverige i just dessa grupper och man kallar autism den svenska sjukan. Orsaken till autism är inte klarlagd men det är möjligt att D-vitaminbrist kan spela in. I varje fall har man funnit att mödrarna ofta lider brist på ämnet ifråga. Detta beror på att deras hud innehåller mer av pigmentet melanin som skyddar mot solen, men det gör även att det bildas mindre D-vitamin, därför att melanin filtrerar bort en del av strålningen till de hudceller där D-vitamin bildas.



Människan utvecklade ett skydd mot alltför intensiv solbestrålning genom pigmentet melanin. När sedan hon flyttade norröver ljusnade huden och kunde släppa igenom mer D-vitaminbildande ljus, vilket ledde till att huden blev känsligare för intensivt solande och solbadande. Alltför intensivt solande kan leda till brännskador på huden med följderna att den åldras snabbare och skadorna kopplas också till hudcancer. Hudskyddsmedel mot solen strålar uppfanns och började saluföras för att minska dessa risker. En omfattande kampanj om riskerna med solande från hudläkare, cancerorganisationer plus företag som tillverkar solskyddsmedel har så småningom lett att människor skyddat sig mer mot solen. I ett samhälle där man redan utan solskyddsmedel tillbringar mycket liten tid i solen kan detta bidraga till att fler människor får brist på D-vitamin..Det kan tyckas vara en ond cirkel. Det saknas i dag bra rekommendationer om solande även om de facto kunskapen finns om hur detta kan ske.

Tio till femton minuter i solen utan solskyddsmedel när solen står tillräckligt högt på himlen ger dagsbehovet av D-vitamin samtidigt som man inte ökar skaderiskerna. Solande i de vanligaste solarierna ger inget D-vitamin.

Några riskfaktorer
Det finns också personer som har ökade risker för D-vitaminbrist. Mörk hud i solfattig miljö är en sådan risk, samtidigt som ljusare hud i solrik miljö ger ökade risker för brännskador med följdverkningar. Fetma är en annan riskfaktor. Då D-vitamin lagras i fettvävnaden måste överviktiga bilda mycket mer D-vitamin för att inte drabbas av brist. Ytterligare en sådan faktor är ålder. Det tar det längre tid att bilda samma mängd D-vitamin då man är 65 än vid 30. Medelåldern har successivt ökat i samhället och äldre människor tenderar att vara mer inomhus än tidigare. Vi tenderar också lägga på oss vikt med stigande ålder. Allt detta kan bidra till att man idag finner att många och inte minst då äldre människor har brist.



Man har kompenserat för att man får mindre D-vitamintillskott via mjölkproduker men inte för övriga koständringar och inte för den förändrade livsstilen.

Det mesta av vårt D-vitamin får vi från solen om vi inte tar tillskott, men det finns även en viss mängd i kosten som kan ha betydelse. Det finns bland annat i fet fisk som sill, lax och makrill. Fisk var tidigare vanligt som föda men blev sedan alltmer sällsynt. Fettet i den obearbetade mjölken innehåller också D-vitamin. När man tog bort fett från mejeriprodukter började man att tillsätta D-vitamin. Samhället verkar alltså för att vi inte skall få sjukdomar på grund av D-vitaminbrist genom att rekommendera tillskott. Man har kompenserat förändringarna i mejeriprodukter men inte för förändringarna i kostvanor i övrigt och inte heller för livstilsförändringar som innesittande och ändrade solvanor. Det behövs även extra tillskott på grund av ändring av kost- solvanor och inte minst en ändrad livstil.
Vi behöver sannolikt mer D-vitamin än man tidigare trott. Mer forskning behövs.
Behovet av D-vitamin är underskattat. Halten av ämnet i kroppen och blodet skall troligen vara högre än man tidigare trott. Den halt som behövs för att ge barn och vuxna ett friskt skelett är inte tillräckligt för att D-vitaminet skall verka optimalt i andra funktioner. De senaste decenniernas forskning har visat att D-vitamin behövs i många andra vävnader och samverkar med ett protein som kallas D-vitaminreceptor eller VDR. Man har funnit detta protein i de många av kroppens celler. Forskare från Karolinska presenterade nyligen en rapport om att D-vitamin kunde påverka ett protein i urinblåsans slemhinna, ett ämne som kan verka mot urinvägsinfektioner. Vilka funktioner som D-vitaminet fullgör i de olika vävnaderna är inte fullständigt klarlagda, men det handlar bland annat om reglering av cellernas tillväxt och förökning. Detta innebär att D-vitamin kan vara viktigt för att förebygga cancer, som bland annat beror på att celler börjar tillväxa och sprida sig okontrollerat. Prostatacancer är en av de tumörformer där man funnit kopplingar till låga halter. En amerikansk institution vid namn Agency for Healthcare Research and Quality¹ publicerade 2009 en genomgång D-vitaminets och kalciums påverkan på hälsan. Där gick man igenom ett flertal av de rapporter som fanns , och sammanfattningen visade få säkra resultat. För till exempel prostatacancer fanns det fynd som talade i båda riktningarna. En av de undersökningar man hade i underlaget visade inga säkra samband mellan D-vitamin-halter och prostatacancer. Emellertid gjorde forskarna om denna undersökning vilket publicerades 2007². Man hade då genetiskt undersökt vitamin D receptorer och det visade sig finnas två former av sådana, av vilka en var effektivare än den andra. Om personer som hade de minst effektiva formerna av VDR hade låga värden på D-vitamin var det en kraftigt ökad risk för prostatacancer men inte om man hade höga värden av vitaminet. De som hade den typ av VDR som fungerade mer effektivt löpte ingen ökad risk för prostatacancer även vid lägre värden av D-vitamin.
Vid ett stort antal sjukdomar tror man att D-vitaminbrist medverkar.
Vid sidan av rakit och likartade sjukdomar finns ett flertal andra tillstånd med kopplingar till D-vitaminbrist. För de allra vanligaste cancersjukdomarna tjocktarmscancer, bröst- och prostatacancer har man funnit starkt underlag för samband. Här följer en lista över tillstånd och sjukdomar, där man tror D-vitaminbrist kan bidra. Listan är inte fullständig. Vid varje sjukdom finns exempel på studier som ligger bakom spekulationerna. Det hela är mera för att åskådliggöra den våg av studier som kommit om D-vitaminbrist och olika sjukdomar.

En forskargrupp i USA har intresserat sig för D-vitaminbrist och cancer. Man har därvid använt en teknik kallad GLOBOKAN, som är utvecklad av WHO:s internationella byrå för cancerforskning. En teknik som går ut på att man använder diagram där man längs den lodräta axeln har förkomsten av den cancer man vill undersöka och längs den vågräta har man latituden. Latituden sträcker sig från -90 för södra halvklotet, noll för ekvatorn och +90 för norra. Sedan prickar man på denna graf av mängden cancerfall i olika länder. (mängd ofta i form av incidens, insjuknanden per år). Vid exempelvis äggstockscancer fann man då att mängden ökade ju längre bort från ekvatorn man kom. Man har också med denna modell möjlighet att korrigera för att olika platser har olika molnighet och annat som kan påverka hur mycket av solens strålning når fram. Eftersom solens UVB-strålning är en stor och dominerande källa avseende naturlig D-vitamintillförsel får man genom denna GLOBOKAN teknik en bild av hur D-vitamintillgång via solen och olika cancerformer varierar i förhållande till varandra.

D-vitaminbrist är kopplat till ökad risk att dö totalt, hjärt- och kärlsjukdomar, autoimmuna sjukdomar och olika cancersjukdomar. Starkaste stödet för samband mellan D-vitaminbrist och olika cancerformer anses gälla för bröstcancer, prostatacancer och tjocktarmscancer. Då jag i september 2010 söker på pub.med och använder sökordet vitamin D får jag fram 49309 studier. Här följer en lista av sjukdomar och tillstånd där man misstänker att brist på D-vitamin inverkar. Listan är ett axplock ur en stor mängd studier om D-vitamin.

1. Totala risken att dö: D vitamin brist ökade den totala risken att dö med 26 procent enligt amerikansk studie.
   25-Hydroxyvitamin D Levels and the Risk of Mortality in the General Population. Michal L. Melamed, MD, MHS; Erin D. Michos, MD, MHS; Wendy Post, MD, MS; Brad Astor, PhD. Arch Intern Med.2008;168(15):1629-1637.
2. Totala risken att dö, risk för kranskärlssjukdom och stroke.: Vid American Hearts Association årliga kongress i Orlando. 2009 rapporterades en undersökning av Dr Tami L Bair med flera, där drygt 27000 personer äldre än 50 år följdes under ett år. Man fann att de som hade mycket låga halter ( mindre än 15ng/ml) av D-vitamin hade 77% större risk att dö, 45% större risk att utveckla kranskärlssjukdom i hjärtat (=kärlkramp) och 78 % hade högre risk att få stroke än de som hade mer normala nivåer, mer än 30 ng/ml av 25(OH)D3
3. Hjärtsjukdomar; Hjärtinfarkt och låga halter av D-vitaminet.18225 män undersöktes av Edward Giovanucci med flera vid Harvard. De grupper med lägst halter löpte ökad risk att få hjärtinfarkt. Även de med måttliga halter hade en 60 procentigt ökad risk att få hjärtinfarkt;
   En större undersökning inom Women Health Initiative av 36 000 kvinnor misslyckades dock att få fram något sådant samband mellan hjärtinfarkt och D-vitamin. Man gav tillskott av D-vitamin, kalcium eller placebo men erhöll inte någon skillnad. Mängden D-vitamintillskott som gavs var troligen för litet enligt kommentarer av Edward Giovanucci, Harvard. Enligt Giovanucci skulle det D-vitamin som gavs i denna studie bara minska risken med fyra procent om man jämförde med värden från andra studier.
   Riskfaktorer för hjärtinfarkt: Forskare från Charles L Drew, ett universitet i Kalifornien rapporterade en undersökning där man sett ökning av riskfaktorer för hjärtinfarkt som högt blodtryck, ökad insulinresistens, dåliga blodfettsvärden och övervikt. Det fanns en möjlighet att andra faktorer också spelat in. Övervikt är till exempel också förknippat med låga värden på D-vitamin.
   Att dö av hjärtsjukdom: Forskaren Harald Dobnig m fl vid Medicinska Universitet i österikiska staden Graz följde 3258 personer som hade remitterats till undersökning av hjärtats kranskärl med kärlröntgen. Två tredjedelar hade förträngningar i kranskärlen. Patienterna följdes i åtta år under vilken tid 737 dog varav 463 av hjärtproblem. Patienterna utvärderades utifrån vilka halter av D-vitaminer de hade. Man fann att risken att avlida ökade med minskande halter av D-vitamin i blodet. Både riskerna att dö av hjärtsjukdom och av andra skäl ökade med minskande halter av D-vitaminet.
4. Bröstcancer Högre nivåer av D-vitamin i blodet är associerat med lägre förekomst av bröstcancer över hela världen enligt studie med GLOBOKAN teknik. Sharif B. Mohr m fl. Relationship between Low Ultraviolet B Irradiance and Higher Breast Cancer Risk in 107 Countries.. The Breast Journal Volume 14 Issue 3, Pages 255 – 260.
5. Njurcancer Med GLOBOCAN tekniken har man funnit samband mellan exposition för solljus och njurcancer. Författare Fredric Garland m fl. Studien publicerad 15 september 2006 i International Journal of Cancer.

5. Non Hodgkin lymfom och Hodgkin lymfom. Solande verkar minska risken för den elakartade sjukdomen non-Hodgkin-lymfom enligt svensk-dansk rapport. Smedby KE, Hjalgrim H, Melbye M, Torrång A, Rostgaard K, Munksgaard L. et al. Ultraviolet radiation exposure and risk of malignant lymphomas. J Natl Cancer Inst. 2005;97:199-209. Denna undersökning visade också på antydd mindre risk också för Hodkin lymfom.
   Liknande resultat om solning och non-Hodkin lymfom enligt en australisk undersökning. Hughes AM, Armstrong BK, Vajdic CM, Turner J, Grulich AE, Fritschi L, et al. Sun exposure may protect against non-Hodgkin lymphoma: a case-control study. Int J Cancer. 2004;112:865-71
6. Cancer i tjocktarm och ändtarm minskar proportionellt med mängden cirkulerande vitamin D ( 25 OH D3 ) i blodet rapporterades i en studie av Garland med flera 1985. Fyndet har sedan upprepats.
   Förekomst av cancer i tjock och ändtarm är omvänt proportionellt till cirkulerande mängd D-vitamin i form av 25 OH D3 enligt en studie av Mazda Jenab med flera. Denna publicerades 2010 i tidskriften British Medical Journal. Studien gjordes på 520 000 deltagare och har genomförts i ett flertal europeiska länder. Referat finns i Läkartidningen 2010-02-23 nummer 8 , Samband mellan D-vitamin och kolorektal cancer. Studien finns även att läsa i sin helhet på nätet i ett nytt nätverk, Creative Commons.
7. Äggstockscancer. Medelst globocanteknik har man visat att minskad tillgång på D-vitamin via solljus ökar förekomsten av äggstocks- eller ovarialcancer. Enligt studie av Cedric F. Garland m fl, publicerat online den 31 oktober 2006 i the American Journal of Preventive Medicine
8. Cancer i endometriet; Endometriet är slemhinnan i livmodern. Beträffande detta finns en studien av Sharif B. Mohr m fl: Is ultraviolet B irradiance inversely associated with incidence rates of endometrial cancer: an ecological study of 107 countries publicerade i Preventive Medicine Volume 45, Issue 5, November 2007, sid. 327-331. En geografisk statistisk undersökning där man fann omvänt förhållande mellan UVB strålning och förekomst av cancer i endometriet.
9. Cancer i urinblåsan. Färre fall av urinblåsecancer i länder med mycket sol. D-vitamin kanske minskar risken för urinblåsecancer. Publicerat i American Journal of Preventive Medicine den förste mars 2010. Globocan studie.
10. Cancer i bukspottskörteln. Forskaren Halcyon Skinner vid University of Wisconsin School of Medicine and Public Health har i en studie gått igenom materialet från två större grupper. Det gäller dels undersökningsmaterialet från Amerikanska sjuksköterskestudien, Nurses Health Study som omfattade 75 427 kvinnor och 46 427 män i en studie med personal verksamma inom hälsovård, Health Professionals Follow-up Study. Man fann att redan dosen 600 IE D-vitamin minskade risken att få cancer i bukspottskörteln med 41 procent. Skinner m fl publicerade studien i Cancer Epidemiology Biomarkers & Prevention i september 2006.
11. Prostatacancer. Forskarna Hanchette och Schwartz rapporterade 1992 att män som fick med solljus hade mindre risk att dö av prostatacancer. Geographic patterns of prostate cancer mortality. Evidence for a protective effekt of ultraviolet radiation. Cancer. 1992 Dec 15;70(12)sid 2861-9. Samme Schwartz upptäckte också att dödssiffrorna för prostatacancer och multipel skleros samvarierade vad beträffade geografi och solbestrålning. Schwartz CG. Multiple sclerosis and prostate cancer: what do their similar geographies suggest? Neuroepidemiology. 1992; 11(4-6): sid 244-54. Skowronski med flera studerade celler från tre olika prostatacancrar och fann att kalcitriol synnerligen kraftigt hämmade tillväxten av cancercellerna i två av cellinjerna. Skovronskij RJ, med flera. Vitamin D and prostate cancer: 1,25 dihydroxyvitamin D3 receptors and actions in human prostate cancer lines. Endocrinology.1993 May; 132(5): sid 1952-60. Det har därefter gjort mycket forskning på D-vitamin och prostatacancer och med inte inte entydiga resultat. Exemplet med studien som först inte visade något samband som jag tidigare skrev om, visade dock vid förfining av undersökningen att det fanns ett starkt samband, men gällde bara de som hade en viss form av ärftlighet av D-vitaminreceptorer.

16. Crohns sjukdom. D vitamin kan verka förebyggande vid Crohns sjukdom, en kronisk tarmsjukdom. T.-T. Wang med flera. Direct and indirect induction by 1,25-dihydroxyvitamin D3 of theNOD2/CARD15-beta defensin 2 innate immune pathway defective in Crohn's disease. Journal of Biological Chemistry, 2010, Vol. 285, sid 2227-2231
17. Diabetes typ I. År 2001 publicerades en undersökning i Lancet, där man studerade D-vitamin och diabetesutveckling hos barn, där man drog slutsatsen att D-vitamin är kopplat till minskad utveckling av diabetes typ I. 12000 finska spädbarn födda 1966 följdes och man fann att de som fått de rekommenderade tilläggen av vitamin D hade 80% minskad risk att utveckla diabetes typ I. Barnen följdes till 1997, då de bör ha varit 31 år och då hade 81 individer fått diabetes typ I. De som regelbundet fått D-vitamintillskott hade alltså 80% minskad risk men även de som intog tillskott någon gång hade minskad risk jämfört med de som inte intog något tillskott alls. De barn som fick engelska sjukan, rakit, vilket är en tecken på D-vitaminbrist fick däremot en 3-faldig ökning av risken att få diabetes typ I.
18. Diabetes typ II. om diabetes och D-vitamin, där man genom att titta på lagrat blod från 1973-80 av män och kvinnor mellan 40 till 73 år, vilka ej hade diabetes och sedan gjordes en uppföljning 22 år senare varvid man fann att 412 hade utvecklat diabetes typ II, och till dessa utvalde man 986 kontrollpersoner som matchades avseende ålder, kön och andra egenskaper. Man fann då att att de män som hade den högsta halten D-vitamin i blodet ( den grupp som tillhörde högsta kvartilen, dvs de 25% som hade högst halt) också hade minskad risk att insjukna i typ II diabetes.
19. Parkinsons sjukdom. Man har från tidigare studier visat att Parkinsonpatienter oftare har lägre D-vitaminhalter än kontrollpersoner. I en studie från Helsingfors följde Paul Knekt och kollegor 3173 personer under 29 år. Personerna hade inte Parkinson från början. Det visade sig att man fann en samband där de med lägre halter av D-vitamin hade större risk att utveckla Parkinsons sjukdom.. Paul Knekt m fl Serum Vitamin D and the Risk of Parkinson Disease. Arch Neurol. 2010;67(7):808-811. doi:10.1001/archneurol.2010.120
20. Alzheimers sjukdom och kognitiva förändringar. Även för olika former av demens finns misstankar om samband med D-vitamininsufficiens. En studie som kom i Juli 2010 gjord av Buell J.S m fl vid Tuft University hade personer med låga värden på kalcidiol 2.3 ggr så hög risk att få någon form av demens än de som inte hade det. Risken för att få Alzheimers sjukdom var 2.5 ggr så stor som hos de med normalare värden. En annan studie utvärderade material från en grupp äldre människor från Toscana i Italien. Studien gjordes från ett större material som benämns Chiantastudien, där man samlat data från äldre människor från området. I studien fann man kognitiva försämringar hos 60 procent av den del av gruppen som hade stor brist på D-vitamin. Dessutom visade drygt 30% i samma grupp sig ha en ökade risker för minskad flexibilitet i framtiden. Studien leddes av David J Llewelliyn Exeter University och publicerades den tolfte juli 2010 Arch Intern Med. 2010;170(13):1135-1141
21. Depression. Med hjälp av material i Chiantistudien har man studerat risken för depression hos äldre relaterat till D-vitamin. Man fann där att D-vitaminrisk var en riskfaktor för att bli deprimerad hos äldre människor. Studien Serum 25-Hydroxyvitamin D and Depressive Symptoms in Older Women and Men leddes av Dr Luigi Ferrucci och publicerades i Journal of Clinical Endocrinology & Metabolism den femte maj 2010. Universitetet på Tromsö har i en placebokontrollerad randomiserad studie undersökt 440 personer mellan 21 till 70 år. Man fann att de som vid blodprov visade sig ha halter lägre än 40nmol/l visade sig ha signifikant mer symtom på depression enligt en skala som mäter detta (Beck Depression Inventory) jämfört med de som hade över 40 nmol/l. Man gav också D-vitamin tillskott under ett år och fann att de som fått detta hade minskade symtom på depression enligt samma skala, medan de som fått placebo inte fått denna effekt. Studien Effects of vitamin D supplementation on symptoms of depression in overweight and obese subjects: randomized double blind trial. av Jorde m fl publicerades i Journal of Internal Medicine i december 2008; 264(6):599-609.

Om Multipel Skleros och D-vitamin. Det finns en stor mängd forskning som pekar på att D-vitaminbrist är en riskfaktor för MS, eller att D-vitamin skulle kunna förebygga sjukdomen. Senaste åren har också kommit forskning som antyder att D-vitamin skulle kunna användas vid behandling av sjukdomen.

2004 läste jag första studien om att även ganska låga tillskott av D-vitamin tycktes förebygga MS. Sedan dess har jag läst mängder av studier om MS och D-vitamin. Olika typer av studier som starkt talar för att om man har brist på D-vitamin är risken större för att man skall få MS. Det finns även studier om andra autoimmuna sjukdomar som rheumatoid artrit³ och SLE⁴ och som tidigare nämnts diabetes typ I.
Inte minst har det kommit tre mindre studier om att D-vitamin skulle kunna användas i behandlingen av MS. Det är mycket intressant och om det skulle visa sig hålla i större undersökningar vore ju det en fantastisk sak.
Den kanadensiska forskaren Judy Burton håller på med ett intressant arbete om detta, som hon presenterat på flera olika konferenser. 2008 presenterade hon en delstudie på AAN:s kongress i Chicago. AAN är amerikanska neurologföreningen. I studien undersöktes 50 personer i 12 månader. Hälften fick stigande dos D-vitamin från 4000 IE till 40 000 IE under 6 månader sedan avtrappade man till 10 000 IE. Andra hälften fick 4000 IE under hela studien. Personerna fick tillskott av 1200mg/dag av kalciumfosfat. Man fann ingen allmän försämring på EDSS skalan, en skala som mäter handikapp. Bara 16 procent fick skov i behandlingsgruppen medan 40% i placebogruppen fick det. Kalciumnivåerna var stabila. I gruppen som fick stigande dosering kom man över den toxiska nivån av vitaminet men man fann inga skadliga biverkningar. Man fann också att de personer vars dostopp inträffade under vintern tenderade att ha mer stabila eller förbättrade EDSS värden. Redan placebogruppen fick alltså ganska höga doser av D-vitamin men bland de som fick högre fanns således mer stabilitet och till och med förbättrade EDSS värden. EDSS är en skala där man gör en bedömning av handikappsgrad.. Undersökningsgruppen varliten och man kan inte generalisera utifrån den men den pekade på att D-vitamin kan minska sjukdomens aktivitet och inte bara ha en förebyggande effekt som tidigare studier visat.

Liknande resultat fann man vid ett forskningsinstitut i Tasmanien . Forskaren Bruce Taylor studerade 145 personer och fann att antalet skov tycktes minska ju högre halt av d-vitamin man hade. 10 nanomol/ml högre halt tycktes minska risken med 10 %. I en kommentar till studien säger Taylor att om man dubblar sin D-vitamin halt minskar man risken för skov med hälften.

Forskaren Ellen M. Mowry i San Fransisco och kollegor publicerade i januari 2010 en rapport, som också visade att om man ökar halten D-vitamin i blodet resulterar detta i färre skov. Studien var gjord på 110 patienter vars MS debuterat då de var barn. I studien kunde man se att om halten 25- OH D₃ ökade med 10 nanogram /ml minskade risken för skov med 34 procent. Skulle man öka halten med 15 ng/ml skulle minskningen bli 50 procent enligt Mowry.

Dessa tre mindre studier är vad jag sett om att man eventuellt skulle kunna behandla multipel skleros med D-vitamin.

Beträffande att D-vitaminbrist som riskfaktor för att få MS finns betydligt fler och tyngre bevis eller evidens. En nyligen publicerad studie visade bland annat att graden av kontakt med sol i barndomen och också vilken mån man som barn fått D-vitamintillskott påverkade hur snabbt MS sjukdomen bröt ut. Man kunde läsa om denna studie på Medscape den 10 juni 2010. Det finns även en studie av Fariba Mirzaei vid Harvard School of Public Health i Boston om att D-vitamin-halter i fosterlivet kan påverka risken för MS. Detta fanns att läsa på Medscape den 12 februari 2010. En tredje studie som tyder på att blivande mödrars solvanor påverkar risken att få MS publicerades av den australiensiske forskaren Anne-Louise Ponsonby i maj samma år och fanns att läsa på Medscape.

Det är även sedan länge ett känt faktum att även för MS gäller den så kallade nord-sydgradient där risken att få MS ökar ju längre man bor från ekvatorn med vissa undantag. Många av dessa undantag kan förklaras med kostvanor. I Norge lär förekomsten av MS vara lägre i de norra kustregionerna än i Oslotrakten och det är också så att man i dessa kustregioner äter mer

D-vitaminrik fet fisk än i Osloområdet. Allra mest noggrant är detta studerat i Frankrike enligt MS forskaren George Ebers vid Oxfords universitet och chef för en neurogenetisk enhet. Där har bönder och deras familjer en egen vårdorganisation där hälsan är noggrant kartlagd. Det är dessutom så att bönder och deras familjer flyttar sällan. Man har hos bönderna funnit en tydlig syd-nordgradient för MS med klart ökad risk i norr. Dessutom fann man en öst-västgradient. Man fann där ett område vid atlantkusten Pont du Charente med lägre förekomst av MS och detta område är också känt för att ha mer sol. Den franska bondebefolkningen är ganska homogen och det gör att andra riskfaktorer troligen är ganska lika.

Det finns också genetiskt belägg för att D-vitamin spelar in i utvecklingen av MS. En australisk studie visade att MS patienter hade fler förändringar i en del på kromosomerna som är viktig för att inaktivt D-vitamin skall bli aktivt. En svensk studie gjord vid Karolinska Institutet av E.Sundqvist m fl visade fler avvikelser i den region av kromosom 12 som är ansvarig för att enzymet som förvandlar kalcidiol till calcitrol. Här finns en viss parallell här till de män som hade mindre effektiva VDR hade större risk att utveckla prostatacancer vid låga värden av D-vitamin. Kanske höga värden på kalcidiol gör att det bildas tillräckligt mycket aktivt kalcitriol för att kunna förhindra MS. Detta skulle kunna vara förklaringen till att det tycks behövas höga värden på halten D-vitamin i blodet för att eventuellt kunna förebygga och behandla MS.

Enäggstvillingar har samma kromosomuppsättningar. Forskarna Talat Islam och Thomas Mack i Los Angeles undersökte 78 par av enäggstvillingar, där en av dem hade MS och utfrågade dem om hur mycket de varit i solen i barndomen. Det visade sig att den tvilling som vistades mest i solen hade mindre risk att utveckla MS. Det tycks vara en fråga om arv och miljö och inte arv eller miljö..

Tidigare nämnde George Ebers presenterade på en AAN kongress 2008 en studie som visade en stark koppling mellan gen associerad till D-vitamin och den viktigaste riskgenen för att utveckla MS. Han intervjuades i en video på Medscape och sa att möjligheten att denna koppling skulle kunna bero på slumpen var minimal och otrolig. Det finns dessutom en hel del grundforskning om D-vitamin och dess tänkbara verkningsmekanismer som också gör sambandet till MS troligt.

Vad jag skrivit om här beträffande MS och D-vitamin är enbart axplock och det finns många studier på området. Den välrenommerade medicinska tidskriften Lancet presenterade i juni 2010 dels en litteraturöversikt över multipel skleros och D-vitamin och dels en ledarkommentar om samma ämne med titeln: Hope on the horizon for MS prevention, där man föreslår rejäla tillskott av D-vitamintillskott för att förebygga MS i områden där de råder solunderskott. Allt är inte fullständigt vetenskapligt bevisat i frågan skriver man och det kommer att ta lång tid innan så sker, men forskningen hittills visar att biverkningar av rejäla D-vitamintillskott är få. Man går så långt som att säga att viss forskning tyder på ett tillskott av D-vitamin i mängden 10 000 skulle kunna vara tämligen riskfri.

När jag skrivit det här blev jag lite uppeggad och skrev ett brev till socialministernaatt han borde ta tag i frågan eftersom det snarast är en politisk fråga i stället för en forskningsfråga om man nu får vara provocerande. Skulle man sänka den totala risken på D-vitamin i befolkningen skulle det ha stora sociala och ekonomiska konsekvenser som kunde förändra samhällsbudgeten. Jag har dock inte fått något svar från vederbörande. Är det någon som känner honom??

1Vitamin D and kalcium: Systematic Review of Health Outcomes. Agency for Healthcare Research and Quality

2Li H, Stampfer MJ, Hollis JBW, Mucci LA, Gaziano JM, et al. (2007) A Prospective Study of Plasma Vitamin D Metabolites, Vitamin D Receptor Polymorphisms, and Prostate Cancer. PLoS Med 4(3): e103. doi:10.1371/journal.pmed.0040103

3 Linda A. Merlino m flera Vitamin D Intake Is Inversely Associated With Rheumatoid Arthritis. ARTHRITIS & RHEUMATISM. Vol. 50, No. 1, January 2004, pp 72–77

4Diane Kamen and Cynthia Aranow Vitamin D in Systemic Lupus Erythematosus: Clinical Studies of Vitamin D and Systemic Lupus Erythematosus Curr Opin Rheumatol. 2008;20(5):532-537.