Robert.P Heaney är professor i medicin vid Creighton University, Omaha Nebraska. 1961-69 var han chef för intermedicinavdelningen. Han var den förste vicepresidenten för hälsovetenskaper vid Creighton University 71-84 och sedan 84 har han varit chef för hela universitetet. Han har varit med i styrelserna för alla större medicinska publikationer inom området för skelettbiologi och varit ordförande för den vetenskapliga rådgivningsgruppen om osteoporos vid kongressen i USA. Han har varit med i styrelsen för Loyola universitet i Chicago och i sammanslutningen för akademiska hälsocentra. FN är han emeritus medlem i styrelsen för Board of Trustees of the National Osteoporosis Foundation. Han har också varit medlem i rådgivningspanelen avseende Calcium och relaterade födoämnen vid Food and Nutrion Board.
Han har skrivit tre böcker och har publicerat 400 vetenskapliga rapporter. Jag hämtar detta från Creighton University's sida om honom. När jag själv söker på pub med, det vill säga den sajt där man hittar de vetenskapliga publikationer som finns inom medicin finner jag 98 träffar.
Varför denna långa presentation? Det är för att få en bild av vem det är som presenterar de resultat och rekommendationer som finns i denna video med Robert P Heaney från You tube om d-vitamin. Tilläggas skall att gör det för en grupp av läkare.
Han börjar med att såga skillnaden mellan d-vitaminbrist ( deficiency) och d-vitamininsufficiens. Han menar att denna förvirrande nomenklatur kommit på grund av att det tar olika lång tid för olika tillstånd, sjukdomar att utveckla sig då man har brist på något. Det är få saker som ger omedelbara symtom, men d-vitaminbrist som orsakar rakit eller engelska sjukan hos barn är ett sådant tillstånd där det går relativt snabbt, och där kallar man den bristande halten d-vitaminbrist, MEN osteoporos har längre latens att utveckla sig och vid sådana tillstånd med längre latenstid kallar man bristen insufficiens, en nomenklatur som har finner ganska befängd och han menar att brist är brist.
Han tar också upp att vad man satt som gräns för normalt är lägsta halt av d-vitamin inte ger engelska sjukan. Det är alltså miniminivån man kallar normal. Idag är denna gräns 20 nmol/l. För osteoporos och för andra sjukdomar som tjocktarmscancer, autoimmuna sjukdomar, inflammatoriska sjukdomar som MS är halten av d-vitamin högre än vad som kallas normalt. Och det är där i det området man sätter in det luddiga begreppet d-vitamin insufficiens. I själva verket är en brist en brist menar Heaney. Allt under denna nivå kan leda till sjukdomar som kan förebyggas och därför bör det kallas brist.
När man skall mäta halten av vitamin d, är det halten total 25(OH)D man bör mäta Vitamin d är viktigt för calcium upptag ur födan, och han presenterar data som tyder på att ett tröskel värde på 80 nmol/l 25(OH)D är vad som behövs för att maximal absorptioon. Över det ökar inte calciumabsorptionen.. ( han poängterar att vitamin d möjliggör absorption men det finns andra faktorer som gör att calcium tas upp. Man kan ha goda halter d-vitamin och ändå ha bristande upptag av calcium). Han säger här något som om det är riktigt är viktigt. Vitamin D i dessa doser kan inte orsaka för höga halter av calcium med de risker de innebär, ex.vis njursten. Han säger att all forskning som presenterats på området tyder på att det behövs minst 80nmol/l d-vitamin för att inte sjukdomar skall komma, och den siffran kan vara ännu högre kanske 100-125 nmol/l.
Han presenterar en del data om förekomsten av d vitaminbrist. Det visar sig att för amerikanska kvinnor över 55 ligger cirka 10 procent under referensvärdet och cirka 2/3 under tröskelvärdet för brist på 80nnmol/l. (Obs att för MS hävdar en del att detta är för lågt). Han berättar också om en undersökning av 104 100 åringar i Italien. Där låg alla under. I 98 fall var det omätbart. Högsta värdet var 21 nmol. Det finns alltså en grupp med åldringar med ett våldsamt underskott av vitamin d.
Han visar också vad som händer om alla skulle få tillskott av 2000 IE i amerikanska befolkningen. Det visar sig att det skulle höja halten i blodet med 35nmol/l av 25(OH)D hos samtliga. Detta innebär att det fortfarande 15 procent av de kvinnor som fanns i ovanstående undersökning fortfarande låg under 80 nmol/l. Det var heller ingen av de personer som fick detta som kom i närheten av toxiska halter.
Han visar också en graf över data från flera studier(23 studier) om toxiciteten. Där fanns ingen studie som visade toxiska symtom under halten 500nmol/l eller 200ng/l. Samma graf visar också att man inte funnit någon toxicitet under intag av 30 000 IE per dag. I studien skrev man att högsta tolerabla dos var 10 000 IE. Men detta är inte vad man rekommenderar utan en studie av giftigheten i vetenskapligt syfte.
Han visar också en undersökning där man gett 100 000 IE D3 till ett antal personer som engångsdos och sedan följt dem i 4 månader. De fick alltså detta bara en gång. Stegringen blev till cirka 100 nmol/l vilket sedan successivt sjönk.
Det är också stor individuell skillnad, vilket bland annat beror på hur stor personen är.
Han visade också skillnaden mellan vitamin D3 och D2. Det visar sig att D3 visar en stabilare blodnivå efter ett intag, D2 sjunker snabbare. Båda kan dock användas.
Han vill att man skall ta med sig budskapet att halten total 25(OH)D bör vara minst 80 nmol/l och att 125 nmol/ l kanske är det mest önskade för att förebygga sjukdomar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar