några julklappar

Vad har vi fått för julklappar när vi tittar under granen eller var de nu finns?

Först och främst tror jag vi har fått d-vitaminet. Forskning pekar mer och mer på att detta vitamin, detta hormon har en stor betydelse för hälsan för många, och tyder på förutom de kända riskerna med osteoporos och engelska sjukan på att d-vitamin brist kan vara en risk för cancerutveckling, bröstcancer, prostatacancer, tjocktarmscancer, hjärtsjukdomar och ateroskleros, inflammatoriska sjukdomar som MS, diabetes typ I, I varje fall har detta nu lett till att man börjat höja rekommendationerna till barn, blivande mödrar m fl i olika länder, Någon skrev för något år sedan att detta med d-vitaminbrisk riskerar att bli vår nästa hälsoskandal. Jag vet inte men jag har inte kunnat läsa några studier som talar mot d-vitaminbrist och samband sjukdom.Den fulla sanningen vet vi kanske om 10 år.

En annan julklapp som inte riktigt kommit ännu är medlet Fampidrine till MS patienter, som förmodligen kommer att godkännas någon gång nästa kvartal i varje fall i USA. Det är inte en bromsmedicin men dess verkan är att hjälpa nerver att fungera bättre trots att myelinet är skadat.

Ytterligare en julklapp är att ett hopp om att det kommer en bromsmedicin i tablett form. Det är ett antal i ganska sen utvecklingsfas och det är väl rimligt att tro att åtminstone någon av dem kommer att bli betraktat som tillräckligt säker för att bli godkänd som medicin.

Den fjärde julklappen kan kanske bli den största; det är stort bara att den gett hopp till många patienter. Jag menar alltså CCSVI, kronisk cirkulationssvikt i vener från hjärna och ryggmärg. Jag har försökt sätta mig in i en del om det.

Den italienska kärlkirurgen Zamboni har under ett antal år lagt ner arbete på att undersöka om det fanns något samband mellen blodomloppet till, från hjärna och ryggmärg. Dels på grund av fynd som tidigare gjorts att lesioner och plack vid MS ligger ofta i anslutning till vener. Det första som finns skrivet om detta var för 70 år sedan. En annan omständighet var att Zamboni tyckte sig se likheter mellan inflammatoriska härdarna vid MS och de inflammationer man ser i omkring åderbråck, vad vi i dagligt ofta kallar ytliga proppar. Detta ledde till att han började undersöka cirkulationen och kärlen hos ett antal MS- sjuka, bland annat sin hustru Elena.

Bland annat lät han patienterna bli undersökta med ultraljud, som möjliggjorde att undersöka hur blodet flöt i venerna. Han upptäckte då att det hos alla MS patienter han undersökte fanns förändringar i form av olika förträngningar som medförde att blodflödet hämmades, vilket ledde till tryckökning, i vissa läge fann han att blodet inte kunde passera utan fick vända och flyta tillbaka och ta en annan väg, något som kallas reflux.

Jag har nu läst den studie som heter A prospective open-label study of endovascular treatment of chronic cerebrospinal venous insufficiency med stort intresse. Det är en studie utan kontrollgrupp där 65 patienter med MS undersökts med ultraljud, sedan med röntgenologisk undersökning av kärlen med och slutligen där man funnit fel i form av förträngningar försökt att åtgärda detta genom att vidga förträngningarna med ballongdilation.

Det är en mycket bra studie och rapport. Den har gått igenom den etiska kommittén. Jag tycker studien är mycket välupplagd där Zamboni och hans kollegor bland annat har gått igenom risker innan, samtidigt som studien också är en studie av risker. Jag tycker att studien visar mycket bra att det är sannolikt att det finns förändringar i venerna hos MS patienter, men den svarar inte på om det har samband med MS eller om det är ett fynd som finns samtidigt med MS men utan samband, vilket man mycket riktigt påpekar. En annan sak man tar upp i diskussionen är att i utvärderingen av resultaten med MRI (magnetkamera) har det använts olika typer av MRI. Man har kritiserats för detta men här tar man alltså upp det redan i studien, och därmed faller en del av den kritiken bort, speciellt eftersom man skriver att detta har mindre betydelse eftersom studien inte är blind. Beträffande fynden av förträngningarna och cirkulationssvikten i venerna kan inte jag se att det har någon som helst betydelse.

Det har också diskuterats varför inte alla blev bättre. En del av förklaringen finns redan här, man kunde inte åtgärda alla. Det skulle ha behövts sätta in stentar för det, och man skriver att det fanns inte stentar gjorde för det ändamålet. De stentar som fanns skulle kunna lossna och flyta i väg eller ge upphov till proppbildning i ven till bland annat arm. (Jag kommer här att tänka på ett fall som jag hört med propp i en arm och där patienten senare fick MS, Propp i arm är synnerligen ovanligt och det är väl inte otänkbart att det fanns någon form flödeshinder i venerna som orsakade blodproppen.). Här så förutser man vad som har hänt vid ett fall i USA där man satt in stent.

Man ger proppförebyggande även här efter ingreppen, men det är heparin i lågdos vilket man i varje fall så länge jag arbetade på sjukhus gav för att förebygga proppar vid sängläge och man kunde ge det även efter operationer. Detta är alltså en mycket mindre riskfylld metod än att ge de mer starka medlen som högdos heparin eller Waran etc.

I gruppen med MS patienter fanns både skovförlöpande, primärt och sekundärt progressiv MS. Bäst resultat fanns hos de med skovförlöpande. Utvärderingar är välgjorda men inte gjorda av ”blindade undersökare”. Att man inte fick så positivt resultat bland annat vid primärt progressiv MS var inte så konstigt. Där fanns ofta sådana förändringar som man inte kunde åtgärda med den använda metoden. Detta innebär inte att man kommer att kunna utveckla metoder att göra något åt detta också om det visar sig att detta är en framgångsrik väg.

Man skriver att det här är en säker metod speciellt för patienter med skovförlöpande MS, och jag är beredd att hålla med. Man verkar inte ha tagit okalkylerade risker. Börjar man att arbeta med stentar däremot höjs risknivån.

Man skriver också att det är en pilotstudie som behöver följas upp med större studier, designade så att man kan dra säkra slutsatser.