Jag har följt populärmusik och jazz sedan nästan slutet av 40-talet även om det då kanske var mest mina föräldrar som lyssnade. Det är inte mycket som ger den där upplevelsen det gav på den tiden det begav sig. Men det finns en person som jag tycker håller till 100 procent och det är Monica Zetterlund. Vilken fantastisk musikalitet, inlevelse och frasering. Enjoy!
Jag delar i mycket inte Betty Iams grundidéer, bland annat tror hon inte att autoimmun sjukdom är en plausibel åkomma: Hur skulle kroppen kunna angripa sig själv skriver hon i detta brev. Jag tycker mycket av forskningen om autoimmun sjukdom hänger ihop men samtidigt finns inte alla bitar på plats. Hur det i själva verket hänger ihop trodde jag förr vi skulle veta om 5 år så fort som forskningen gick, men det är 15 år sedan jag trodde så. Jag är dock övertygad om att man gåtan eller gåtornas lösningar så småningom. Det är alltså inte för Betty Iams grundidéer jag länkar till hennes sajt utan snarare för att det liv hon lever och hur hon hanterar MS är väldigt likt det sätt som jag funnit fungera för mig.
- Den kost hon rekommenderar är ganska lik den kost jag äter- men jag äter inte gluten på grund allergiska besvär.
- Även hennes träning som är yoga och meditationsinspirerad har mycket likheter med min.
- Jag äter också D-vitamin vilket jag tror är viktigt och hon bor i soliga California vilket kanske går på ett ut.
- Hon använder också statiner vilket jag också gör.
Jag kan inte säga annat än att jag mått bra en längre period, men samtidigt har jag en skovförlöpande MS och då kan det faktiskt gå många år mellan skoven. Jag vet inte om det är så i mitt fall eller om de här sakerna jag gör spelar in. D-vitamin och träningen är jag nog övertygad spelar in. D-vitamin pga den massiva forskning som finns bakom och det finns också en del forskning bakom träning i allmänhet. Oberoende av om man har MS eller inte är träning bra, men när man har MS måste man ta hänsyn till detta. Man kanske är värmekänslig, utlöser fatigue genom för intensiv träning. Att kunna vila rätt och adekvat är en viktig del av träningen.
Beträffande kost finns som jag skrivit många gånger om Swanks studie om patienter som följde hans diet med restriktioner av mättade fetter som jag tycker är en stark studie, vilket dock inte medicinska världen i allmänhet tycks tycka men samtidigt finns det öppningar även där. Så vitt jag kan finna genom att ha läst en del på internet under åren så finns det mängder av patienter som tycks dra nytta av diet. ( eller har de bara ett långt uppehåll till nästa skov??). För min del tycker jag inte kostomläggningen har varit svår alls . Det var mycket svårare att sluta med rökning och tobak för många år sedan.
Så läs gärna Betty Iams nyhetsbrev; jag får i varje fall en del tips där fast jag inte delar grundidéerna. Detta gäller för övrigt yoga och meditation också; jag tror inte på olika energier som finns i olika kanaler etc, men det fungerar bra som avslappning och det gjorde mina smärtande knä bra. Den här sommaren har jag joggat mellan 2-5 km varje dag och det skulle inte mina knän ha tålt innan jag gick min första yoga kurs för tre år sedan. Det innebär att min träning har kommit på den nivån att jag nu börjat få lite välmåendekickar av träningen.
Läs också det intressanta CCSVI fallet. Men jag måste ju göra samma reservation där också. Det kan finnas andra förklaringar och med det menar jag inte att det är placebo. Men att det är en skovförlöpande sjukdom kan spela in. Det kan ju vara så att man faktiskt återhämtat en del krafter sedan de senaste skoven men inte upptäckt detta. I samband med liberationsingreppet kan det ju vara så att man får tag i de där krafterna just på grund av de positiva förväntningar man har. Det är ju väl känt att plötsliga förbättringar/försämringar kunnat ske i samband med olika betydande händelser. Det är därför jag tycker att det är mycket viktigt att ytterligare forskning kommer igång. Det är onekligen så att man läser och ser videos om många fall, men de flesta hör man ingenting om. Hur har det gått för dem?
Jag tycker inte att det är tillfredsställande att man ser sig tvungen att åka till utlandet för att göra ingrepp som behöver uppföljning då man kommer hem, t.ex. om man ställs på blodförtunning och inte känner sig säker på hur uppföljningen skall ske. Men jag ser det som väldigt viktigt att behandlingarna följs upp både individuellt och också resultat forskningsmässigt. Jag vet inte hur det skall se ut men det måste finnas lösningar på det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar