Nyårslöfte och mindfulness

Har tidigare skrivit om nyårslöfte ur mindfulnessperspektiv enligt Nilsonne;
Jag har tidigare praktiserat det vid ett tillfälle. Då gällde det att jag skulle försöka genomföra en översättning av boken Taking Control of Multiple Sclerosis av George Jelinek, vilket jag gjorde men det fanns ingen som var intresserad av att ge ut en svensk översättning av den. George Jelinek kommer med en ny bok i början av februari; jag har försökt skriva till olika förlag för att övertyga om att den här boken behövs på svenska- inget napp- men, i alla fall löftet att göra översättningen fungerade och jag gjorde det, vilket är en prestation med tanke på att jag lätt tröttnar på mina olika projekt. / George Jelinek skrev till mig och frågade om jag var intresserad att göra en översättning, och det var jag men inget förlag var intresserat. Jag beklagar det för jag tycker verkligen att George Jelinek har något att säga oss.

Nu har jag tänkt avge ett nytt löfte, kanske ; jag har inte gått igenom allt om för-nackdelar, konsekvenser etcetera men jag tänkte jag skulle göra det, för det fungerade första gången och jag lärde mig ganska mycket på det och det gjorde att jag tränade upp min kognitiva förmåga.

Jag har läst en del om mindfulness i samband med att jag läste boken Mindfulness en väg ur nedstämdhet av Williams, John Teasdale, Segal och Kabat-Zinn. De tre första personerna har arbetat och forskat kring depression och kognitiv beteendeterapi och Kabat-Zinn är den man som införde mindfulness i västerländsk medicin och startade med Stress Reduction Clinic. Känner att det är för tidigt att skriva om vad mina funderingar kring mindfulness har cirklat kring den här senhösten men kanske jag återkommer.

Jag har också boken Multiple Sclerosis- understanding the cognitive challenges som jag håller på att läsa långsamt. Kanske kommer jag med något kring vad den handlar om också, kognitiva förändringar vid kronisk sjukdom och MS, men det är ett stort och svårt ämne.

I varje fall kan jag rekommendera Åsa Nilsonnes nyårslöftesmetodik.

GOTT NYTT ÅR

D-vitamin och diabetes

D-vitamin är alltfort aktuellt, faktum är att forskning om d-vitamin och olika sjukdomar har pågått länge men det verkar inte som det fortfarande finns ganska få som har samlade kunskaper. Under senaste åren har det börjat att komma lite från olika myndigheter och andra institutioner som långsamt visar att den massiva forskning som finns har börjat sätta spår. Bland annat har det kommit nya rekommendationer avseende graviditet och intag av d-vitamin. Barnläkarföreningen i Canada har till exempel rekommenderat ett tillskott på 2000 IE till gravida kvinnor, bland annat för att påverka graviditet( speciellt under vinter) och minska graviditetstoxikos och för att barnet hälsa skall förbättras. Det gäller den sedan snart 100 år kända risken rakit, men det gäller också troligen mycket fler sjukdomar som olika cancrar, inflammatoriska sjukdomar, diabetes, depressioner mm. I landet Israel där det inte saknas sol har man funnit att det finns ett flertal personer med sådan klädsel att de utvecklar låga nivåer av d-vitamin och man har där börjat rekommendera d-vitamin till gravida kvinnor. Det rör på sig.

Jag tänkte att jag skulle titta på vad som hänt i Finland efter att man börjat sätta till d-vitamin till mjölk och margariner 2003 och 2004. Man har tidigare sett att diabetes typ I har ökat I Finland, möjligen efter och på grund av att man minskade på att ge d-vitamin till småbarn. Det stämmer I varje fall tidsmässigt, men just uppföljning av detta kanske är för tidigt, däremot har man följt upp huruvida halten av d-vitamin I blodet har förändrats och det hade den: Vid Åbo universitetssjukhus gjordes en undersökning av en grupp barn och man fatt att gruppens värde steg från 54.7 till 64.9 nmol/l av 25(OH)D.
2001 publicerades en annan undersökning i Lancet, där man studerade d-vitamin och diabetesutveckling hos barn, där man drog slutsatsen att d-vitamin är kopplat till minskad utveckling av diabetes typ I. 12000 finska spädbarn födda 1966 följdes och man fann att de som fått de rekommenderade tilläggen av vitamin d hade 80% minskad risk att utveckla diabetes typ I. Barnen följdes till 1997, då de bör ha varit 31 år och då hade 81 individer fått diabetes typ I. De som regelbundet fått d-vitamintillskott hade alltså 80% minskad risk men även de som intog tillskott någon gång hade minskad risk jämfört med de som inte intog något tillskott alls. De barn som fick engelska sjukan, rakitis vilket är en tecken på d-vitaminbrist fick däremot en 3-faldig ökning av risken att få diabetes typ I.
Jag fann också en annan studie om diabetes typ II och d-vitamin, där man genom att titta på lagrat blod från 1973-80 av män och kvinnor mellan 40 till 73 år, vilka ej hade diabetes och sedan gjordes en uppföljning 22 år senare varvid man fann att 412 hade utvecklat diabetes typ II, och till dessa utvalde man 986 kontrollpersoner som matchades avseende ålder, kön och andra egenskaper. Man fann då att att de män som hade den högsta halten d-vitamin i blodet ( den grupp som tillhörde högsta kvartilen, dvs de 25% som hade högst halt) också hade minskad risk att insjukna i typ II diabetes. Det verkar alltså som d-vitamin skyddar mot även diabetes typ II lika väl som typ I även om det är olika sjukdomar.

några julklappar

Vad har vi fått för julklappar när vi tittar under granen eller var de nu finns?

Först och främst tror jag vi har fått d-vitaminet. Forskning pekar mer och mer på att detta vitamin, detta hormon har en stor betydelse för hälsan för många, och tyder på förutom de kända riskerna med osteoporos och engelska sjukan på att d-vitamin brist kan vara en risk för cancerutveckling, bröstcancer, prostatacancer, tjocktarmscancer, hjärtsjukdomar och ateroskleros, inflammatoriska sjukdomar som MS, diabetes typ I, I varje fall har detta nu lett till att man börjat höja rekommendationerna till barn, blivande mödrar m fl i olika länder, Någon skrev för något år sedan att detta med d-vitaminbrisk riskerar att bli vår nästa hälsoskandal. Jag vet inte men jag har inte kunnat läsa några studier som talar mot d-vitaminbrist och samband sjukdom.Den fulla sanningen vet vi kanske om 10 år.

En annan julklapp som inte riktigt kommit ännu är medlet Fampidrine till MS patienter, som förmodligen kommer att godkännas någon gång nästa kvartal i varje fall i USA. Det är inte en bromsmedicin men dess verkan är att hjälpa nerver att fungera bättre trots att myelinet är skadat.

Ytterligare en julklapp är att ett hopp om att det kommer en bromsmedicin i tablett form. Det är ett antal i ganska sen utvecklingsfas och det är väl rimligt att tro att åtminstone någon av dem kommer att bli betraktat som tillräckligt säker för att bli godkänd som medicin.

Den fjärde julklappen kan kanske bli den största; det är stort bara att den gett hopp till många patienter. Jag menar alltså CCSVI, kronisk cirkulationssvikt i vener från hjärna och ryggmärg. Jag har försökt sätta mig in i en del om det.

Den italienska kärlkirurgen Zamboni har under ett antal år lagt ner arbete på att undersöka om det fanns något samband mellen blodomloppet till, från hjärna och ryggmärg. Dels på grund av fynd som tidigare gjorts att lesioner och plack vid MS ligger ofta i anslutning till vener. Det första som finns skrivet om detta var för 70 år sedan. En annan omständighet var att Zamboni tyckte sig se likheter mellan inflammatoriska härdarna vid MS och de inflammationer man ser i omkring åderbråck, vad vi i dagligt ofta kallar ytliga proppar. Detta ledde till att han började undersöka cirkulationen och kärlen hos ett antal MS- sjuka, bland annat sin hustru Elena.

Bland annat lät han patienterna bli undersökta med ultraljud, som möjliggjorde att undersöka hur blodet flöt i venerna. Han upptäckte då att det hos alla MS patienter han undersökte fanns förändringar i form av olika förträngningar som medförde att blodflödet hämmades, vilket ledde till tryckökning, i vissa läge fann han att blodet inte kunde passera utan fick vända och flyta tillbaka och ta en annan väg, något som kallas reflux.

Jag har nu läst den studie som heter A prospective open-label study of endovascular treatment of chronic cerebrospinal venous insufficiency med stort intresse. Det är en studie utan kontrollgrupp där 65 patienter med MS undersökts med ultraljud, sedan med röntgenologisk undersökning av kärlen med och slutligen där man funnit fel i form av förträngningar försökt att åtgärda detta genom att vidga förträngningarna med ballongdilation.

Det är en mycket bra studie och rapport. Den har gått igenom den etiska kommittén. Jag tycker studien är mycket välupplagd där Zamboni och hans kollegor bland annat har gått igenom risker innan, samtidigt som studien också är en studie av risker. Jag tycker att studien visar mycket bra att det är sannolikt att det finns förändringar i venerna hos MS patienter, men den svarar inte på om det har samband med MS eller om det är ett fynd som finns samtidigt med MS men utan samband, vilket man mycket riktigt påpekar. En annan sak man tar upp i diskussionen är att i utvärderingen av resultaten med MRI (magnetkamera) har det använts olika typer av MRI. Man har kritiserats för detta men här tar man alltså upp det redan i studien, och därmed faller en del av den kritiken bort, speciellt eftersom man skriver att detta har mindre betydelse eftersom studien inte är blind. Beträffande fynden av förträngningarna och cirkulationssvikten i venerna kan inte jag se att det har någon som helst betydelse.

Det har också diskuterats varför inte alla blev bättre. En del av förklaringen finns redan här, man kunde inte åtgärda alla. Det skulle ha behövts sätta in stentar för det, och man skriver att det fanns inte stentar gjorde för det ändamålet. De stentar som fanns skulle kunna lossna och flyta i väg eller ge upphov till proppbildning i ven till bland annat arm. (Jag kommer här att tänka på ett fall som jag hört med propp i en arm och där patienten senare fick MS, Propp i arm är synnerligen ovanligt och det är väl inte otänkbart att det fanns någon form flödeshinder i venerna som orsakade blodproppen.). Här så förutser man vad som har hänt vid ett fall i USA där man satt in stent.

Man ger proppförebyggande även här efter ingreppen, men det är heparin i lågdos vilket man i varje fall så länge jag arbetade på sjukhus gav för att förebygga proppar vid sängläge och man kunde ge det även efter operationer. Detta är alltså en mycket mindre riskfylld metod än att ge de mer starka medlen som högdos heparin eller Waran etc.

I gruppen med MS patienter fanns både skovförlöpande, primärt och sekundärt progressiv MS. Bäst resultat fanns hos de med skovförlöpande. Utvärderingar är välgjorda men inte gjorda av ”blindade undersökare”. Att man inte fick så positivt resultat bland annat vid primärt progressiv MS var inte så konstigt. Där fanns ofta sådana förändringar som man inte kunde åtgärda med den använda metoden. Detta innebär inte att man kommer att kunna utveckla metoder att göra något åt detta också om det visar sig att detta är en framgångsrik väg.

Man skriver att det här är en säker metod speciellt för patienter med skovförlöpande MS, och jag är beredd att hålla med. Man verkar inte ha tagit okalkylerade risker. Börjar man att arbeta med stentar däremot höjs risknivån.

Man skriver också att det är en pilotstudie som behöver följas upp med större studier, designade så att man kan dra säkra slutsatser.

Adiós a la cistitis

Kan tranbär förebygga urinvägsinfektion? Ja, jag är benägen att tro det. Mycket talar i den riktningen.

Tranbärsjuice, cocktail har länge varit populärt som huskur för att förebygga urinvägsinfektioner hos kvinnor. Det blev populärt sedan man funnit att det gjorde urinen sur och därigenom skulle inte bakterierna trivas. Samma resonemang har funnits bakom c-vitamin som förebyggeri mot urinvägskatarr. Man har emellertid funnit att njurarna anpassar sig och efter en tid fungerar inte längre vare sig c-vitamin eller tranbärsjuice som surgörande. En möjlighet kan vara att ta exempelvis c-vitamin intermittent till exempel varannan vecka så får man ändå ett viss skydd varannan vecka och det tar tid för bakterier att etablera sig och ge infektion.

Nu tror man emellertid att det finns andra mekanismer som kan förklara varför tranbärsjuice skulle fungera. Man tror att det innehåller ämnen som gör att bakterier hindras från att fästa i urinvägarnas väggar, en förutsättning för att det skall bli infektion. Man har funnit två ämnen skriver man i den här artikeln, som skulle hindra ”fastsättningen” av bakterierna i blåsväggen. Ett av ämnena är fruktos, det av många lchf:are avskydda fruktosen och det andra vad man skriver en polymer förening av okänd natur, en förening som finns bara i tranbär och blåbärsjuice.

Det har också gjorts laboratorieförsök med tranbär och dess påverkan på bakterier,.Escheria coli ( vanlig tarmbakterie som ofta ses vid urinvägsinfektioner) Listeria monocytogenes ( kan ge sjukdom hos de som har nedsatt immunförsvar Salmonella typhimurium samt Staphylococcus aureus. Man placerade dessa bakterier i olika typer av vattenlösningar med tranbärsconcentrat ( tranbärspolyfenoler) . Stafylococker och listeria försvann efter 5 timmar men vid”slutet av dagen” fanns inga bakterier i lösningarna. Det tycks alltså som tranbärsextrakt dödar bakterier enligt studien. Det säger naturligtvis inte mycket om hur det fungerar i den mänskliga kroppen.

En liknande studie har gjorts beträffande vissa virus för att utröna om det möjligen kunde ha effekt på virus. Här finns att läsa om en sådan studie. I ”provrör” fungerade det men det är givetvis ett stort glapp mellan ett provrör och mänskliga kroppen. Men bortsett från denna grundforskning så verkar det finnas consensus för att tranbär motverkar urinvägsinfektion h

Kronisk blåskatarr är ofta ett besvär hos äldre kvinnor, vilkas slemhinnor blir skörare efter menopaus och de hormonförändringar som sker då. Kvinnor är överhuvudtaget mer utsatta för urinvägsinfektioner än man pga att man har kortare urinrör. Så småningom kommer männen ikapp med allvarliga infektioner i takt med att prostatat börjar ställa till problem med bland annat blåstömning och med infektioner.

Det finns ganska många studier på UVI (urinvägsinfektioner ) och tranbär . 1994 fanns i JAMA denna artikel , där man gjorde en jämförelse mellan en grupp av äldre kvinnor som regelbundet intog tranbärsjouce och en grupp som fick placebodryck. Det visade sig då att de som drack tranbärsjuice fick mindre med infektioner i urinvägarna så mycket infektioner.

Nyligen publicerades en artikel där man jämförde långtidsbehandling med antibiotika relativt intag av tranbärsjuice. Undersökningen gjordes på 137 äldre kvinnor som senaste året haft två eller flera urinvägsinfektioner, alltså en form av kroniska besvär. Det visade sig att 39 av deltagarna fick UVI som måste behandlas med antibiotika. Det fanns en skillnad så att det var 14 i trimetoprimgruppen ( antibiotika) och 25 i den andra gruppen som fick tranbär. Denna skillnad var dock inte signifikant, och den visade sig uppvägas av att det var fler biverkningar i antibiotika gruppen och fler som avslutade studien i förtid pga detta.

Jag har druckit tranbärjouice sedan ungefär 2003, inte i några stora mängder men dagligen. Jag har en viss residualurin , urin kvar efter urineringen, som är en grogrund för urinvägsinfektion. Jag hade några infektioner mellan 2001 och 2003 men sedan dess har jag inte behövt att behandla någon urinvägsinfektion. Det kan vara en placeboeffekt men det kan också vara så att det fungerar lite skyddande även i mitt fall.

I Spanien är reklamen mera rakt på sak och ovanstående reklam fann jag i skyltfönstret på ett apotek. Jag tror knappast ett svenskt apotek skulle kunna annonsera så.

Sparas under kost

En fundering om d-vitaminhalten vore ... ...

Jag läser på grassroothealth om d-vitamin och hälsa. Man har fört samman resultat i olika studier avseende d-vitamin och förebyggande av sjukdom;

de sjukdomar som finns med är

• cancer överhuvudtaget

• bröstcancer

• ovarialcancer

• tjocktarmscancer

• non Hodgin lymfom

• diabetes typ I, insulinberoende diabetes

• frakturer alla typer

• risken att fall för kvinnor- bakgrund d-vitamin ger muskelsvaghet

• MS

• Hjärtsjukdom hos män.

Man utgår från värdet 62nmol/l (40ng/ml) av 25(OH) D vilket är en relativt vanlig rekommendation avseende värde man skall sträva till. I den här sammanfattningen utgår man från att det rör sig om ett antal av personer med de olika sjukdomarna och de har då samtliga sjukdomen och utgör 100% av gruppen.

Hur många skulle slippa få sjukdomen om man hade en högre halt är vad man vill visa med bilden.Om man tar exempelvis bröstcancer och ger tillskott så att halten i stället blir 80 mmol/l då förebygger man så att 30 % slipper sjukdomen och höjer man tillskottet d vitamin så att halten blir 125 nmol/l minskar antalet bröstcancerfall med 83%!!

Tittar man på typ I diabetes, som tidigare kallades ungdomsdiabetes och höjer till ungefär samma nivå 125nmol/ liet minskar risken att få diabetes typ I med 66%. Finland genomförde en minskning av d-vitamintillskottet till barn för ett antal år sedan och ungefär i tidsperioden efteråt började fallen av diabetes typ I att stiga. Det är möjligt att där finns ett samband.

Vad som visar med de här olika sjukdomarna är att det tycks finnas ett dosberoende samband. Ju högre halt av d-vitamin som finns ( naturligtvis inom säkra gränser ur toxicitetssynpunkt) desto färre fall av sjukdomarna.

För ms gäller:

Om halten d-vitamin ( vilket mäts med i formen 25(OH) D, andra former är inte stabila i koncentration och ger rättvisande och vägledande resultat)

ändras till 104 mmol/ minskar de som skulle ha haft MS med 33 %

ändras til 127 mmol/l minskar de som skulle ha haft MS med 46 %

ändras till 135mmol/l minskar de som skulle ha haft MS med 54% .

Om man i stället tänker sig att det finns en grupp av 100 personer med MS som har halten 62mmol,

då skulle bara 67 personer av dem haft MS om halten i stället varit 104 mmol/

och bara 54 personer skulle ha haft MS om halten varit 127

och enbart 56 personer haft MS om halten varit 135mmol/l.

Man undrar hur många som skulle ha haft MS om halten varit uppemot 200 som några rekommenderar bland annat George Jelinek.

Om minnet, lite om begrepp.

I stort delar man upp i vad som på engelska kallas declarative memory och procedure memory.

På svenska skulle declarative memory kunna heta klargörande minne; ordet declare kommer från latinet och betyder att göra något klart. .

Procedurminnet handlar om förmågan att lära in komma ihåg färdigheter. Det vanligaste exemplet jag stött på beträffande procedurminnet är ”att kunna cykla”, något som finns i kroppen och inte ens behövs vara medvetet trots att det alltså är minnen. Men för att inte följa alla andra tar jag bilkörning som ett exempel. Det är också åtminstone en del procedurminnet; man tänker inte att man måste bromsa nu, att man måste växla nu utan det följer automatiskt av de intryck man tar in. Vrider jag på ratten åt det hållet styr bilen åt det hållet. Hur är det när man backar? Och hur är det med att backa med släpvagn? Det tar en tid att få in det i procedurminnet. Till slut hamnar det där och sker utan att man måste tänka steg för steg hur man skall gasa och vrida på ratten.

Deklarativt minne eller klargörande minne innebär medvetet ihågkommande av fakta, kunskap, erfarenheter och händelser.

Det kan i sin tur delas upp i episodiskt minne och semantiskt minne.

• Episodiskt minnet handlar om vad som har hänt, vad man upplevt, fakta till exempel namnet på någon från barndomen.

• Det semantiska minnet handlar om mer allmän kunskap, förståelse av ord, förståelse vad ett redskap skall användas till och det har inte nödvändigtvis med erfarenheterna att göra.

När det gäller MS upplever man ofta svårigheter med att lära sig i samband med minnessvårigheter. Då handlar det om det episodiska minnet. Här kommer ytterligare en uppdelning in när man tittar på hur man skall lära in saker.

Ett skede är när man får in intrycken från sina sinnesorgan, synen, hörseln, känseln, lukten och smaken för att lära in något. Man kan kalla detta det perceptuella minnet. Detta skede är mycket snabbt övergående, kanske blott någon sekund och sedan övergår det i arbetsminnet, som också är kortvarigt. I arbetsminnet bearbetas informationen från sinnesorganen (perceptionen). Man skall kunna hålla saker i minnet för att kunna bearbeta det. Om man skall räkna ut vad 5 gånger 7 är, gäller det att komma ihåg siffrorna samtidigt som man plockar fram multiplikationstabeller från nånstans. Mer avancerade saker som 3x11x6 ställer större krav på arbetsminnet att kunna hålla kvar saker i medvetandet. Enligt boken Multiple Sclerosis- Understanding the cognitive challenges är det bland annat de där operationerna i arbetsminnet som är problematiska vid MS. Arbetsminne motsvarar ungefär vad man tidigare kallade korttidsminne. Arbetsminnet är mycket viktigt för mer avancerade kognitiva aktiviteter.

Vad som händer i hjärnan när man tittar på någonting är ganska komplicerat redan innan det blir en bild av exempelvis en grön ask eller en röd boll. Det är någonstans i de här trakterna som det är viktigt att det man lär in är adekvat för att minnet skall fungera, och det blir troligen problematisk om någon nervtråd, ett axon leder informationen långsammare, om myelinet är skadat. Titta på bilden om vad som händer när man ser en grön fyrkant. Lägg sen till att det behövs ytterligare information, tidsaspekt, avstånd, läge i rummet etc. för att man skall få ett effektivt minne av det man ser. Det vi ser är oftast mycket mer komplicerat än en grön fyrkant.

Kognitiva skador vid MS

I boken Multiple Sclerosis- understanding cognitive challenges-

skiver Rosalind Kalb, att det är viktigt att tillåta sig känna sorg över kognitiva förändringar som sker som följd av sjukdomen. Rosalind Kalb är en klinisk psykolog och chef för National MS Society's resurscenter för personer som arbetar inom MS området. Hon har skrivit ett flertal böcker och broschyrer om MS.

Mellan 50-66 procent av MS patienter har kognitiva förändringar i varierande omfattning enligt boken. Och det är en relativt ny kunskap, tidigare trodde man kanske att 2-4 procent kunde ha det och okunskapen om det var stor. Frågade man om exempelvis minnessvårigheter, kunde man få till svar: -Du är deprimerad eller vi blir alla äldre eller man får inga kognitiva förändringar vid MS.

Rosalind Kalb skriver att det är lika viktigt att sörja och acceptera de kognitiva förändringar som sjukdomen gett som de fysiska förlusterna. Först då kan man släppa de förluster man lidit och börja arbeta med att anpassa sig till sin nya situation. När man väl funnit strategier att hantera förändringar kan självkännedomen växa och självförtroende öka.

När man talar om kognitiva förmågor i allmänhet kan man kortfattat beskriva det som mental skärpa, skriver en annan psykolog John De Luca. Han är neuropsykolog och professor vid Institutionerna för fysioterapi och rehabilitering sam neurovetenskaper vid New Jersey Medical School. Han skriver om vad kognition är och förekomsten av olika skador vid MS och går bland annat in ganska djupt på minnesfunktionerna. Det finns där olika typer av minnen. Det kan vara viktigt där att se att det till en del är begrepp som hjälper oss att bearbeta vad det handlar om. När man talar om korttidsminne, långtidsminne och andra termer så är det inte frågan om att det finns ett organ som har hand om långtidsminnet, det är inte ens säkert att det är korrekt att tala om ett separat långtidsminne. Men alla vet vad man syftar på och man får ta det för vad det är. Man talar om många saker som inte finns i verkligheten men ändå vet många vad man menar. Spöken finns väl inte eller?

De kognitiva skador man ofta ser vid MS handlar om

• Komplex uppmärksamhet, med andra ord är detta simultankapacitet. Jag känner igen det väl. I vissa perioder har det varit väldigt nödvändigt att fokusera på en sak i taget, annars blev allt en enda röra. Det kan vara svårt ibland när det finns flera aktörer)

• Hastigheten som man bearbetar information. Likaväl som nerverna till ben eller armar kan ge förlångsamning kan givetvis dessa delar av nervsystemet påverkas.

• Inlärning och minne. Jag skrev en del om detta i mitt förra inlägg.

• Perceptuell förmåga. Förmågan att uppfatta sinnesintryck. Synbesvär vid MS är ju välbekant. För min del tycker jag att det även påverkat hörsel, för att inte tala om känselsinnet.

• Exekutiva funktioner, en sorts kontrollfunktion som styr samverkan av de andra kognitiva funktionerna. Det hjälper oss vara målinriktade, att komma ihåg och fokusera och att planera. Det kan också hjälpa oss styra bort från lockelser som inte leder vidare.

• Att finna ord,” jag har det på tungan” fenomenet.

Kognitiva funktioner som ofta inte är påverkade

Grundläggande uppmärksamhet. Vakenhet. Men jag tycker definitivt att jag upplevt påverkan på det, men inte nu längre.

Verbal förmåga, förståelse, uttrycksförmåga, att kunna beteckna saker och repetition.

Intelligens.

Givetvis finns här undantag och det kanske också är viktigt att påpeka att det som är vanligast är milda till måttliga problem. Men även milda kognitiva besvär kan vara betydande för en själv. Budskapet i de kapitel jag läst hittills är att kognitiva besvär går att hantera och träna likafullt som fysiska besvär. Och en viktig del är nog att sörja och erkänna dem.

Var la jag nyckeln- om minnet

I en studie från 1994 om hur minnet fungerar vid sjukdomen MS visade att svårigheter att komma ihåg saker berodde på att det var den initiala inlärningen som var problematisk snarare är att hämta fram sakerna ur minnet. Studien gjordes av de Luca, Barbieri-Berger och Johnson. I en studie från1998 gjorde man tester av både verbalt minne och visuellt minne. Där fann man samma resultat avseende inlärning av ord och liknande som i den först nämnda studien, men beträffande visuella minnet fanns problem med både inlärningen och återhämtningen ur minnet av vad man lärt sig.

Ett par års tid hade jag en besvärlig ” hjärndimma”, vilket bland annat innebar stora svårigheter med att minnas var jag lagt saker och ting. Det kan nog fortfarande hända men är i varje fall klart bättre. Jag läste en del om minnet då. Jag minns bland annat att jag läste om hur tar in saker i minnet, och att det fanns en kort period i samband med detta, då det man skulle minnas fanns i ett ”lager”. Denna korta period skulle vara enbart ett antal sekunder - upp till en halv minut, och under den tiden var det väldigt känsligt för störningar utifrån. Det man skulle minnas kunde lätt bli trängt ut vägen av andra impulser. De anteckningar jag skrev om detta blev utsuddade både på datorn och av hjärndimman, men jag hann i varje fall prova på en teknik att förbättra mitt minne. Jag började att försöka lägga märke till saker jag gjorde, typ ”nu lägger jag det här” sedan skulle jag försöka fånga upp vad jag skulle minnas efter omkring en minut. Det kunde vara att jag la ner en nyckel på en speciell plats. Tidigare hade sådana saker varit helt omöjligt att komma ihåg, men om jag kom ihåg att repetera det när en minut förflutit så mindes jag det mycket bättre. Repeterade jag det omedelbart fungerade det inte. Tydligen gjorde det här att ”nyckeln” förflyttades från arbetsminnet, lagret till ett mer permanent minne.
Jag håller just på att läsa boken Multiple Sclerosis-understanding cognitive challenges av Nicholas La Rocca och Rosalind Kalb och kom då ihåg den här perioden och den teknik jag använde. Det gäller tydligen att arbeta med inlärningen då man försöka hantera minnesproblematik. Jag får se vad man skriver mer i boken om detta.

Ny studie om CCSVI planeras i Vancouver

Undersökning av CCSVI, (kronisk cirkulationsvikt i vener från hjärna och ryggmärg.) planerad vid universitetet i Vancouver, University of British Columbia. Här från ytterligare ett hörn av världen där man planerar forskning om detta.

Intresset för CCSVI har exploderat. Neurokirurgen Robert Zivadinov i Buffalo som också planerar en ny studie, säger att efter att ett reportage på TV avseende Zamboni och hans Liberation Therapy, som sändes för tre veckor sedan har han kontaktats av 8000 patienter som vill bli undersökta. Zidvadinov planerar sin studie bland annat med Bianca Weinstock-Guttman, en välkänd MS forskare med ett antal publikationer. Hon har bland annat medverkat i en liten studie från 2005 som tydde på att lågt fett i kosten plus omega-3 kan vara välgörande vid MS.

Det är väldigt viktigt att man får forskning till stånd för att utreda biverkningar och risker, samt givetvis om resultaten från de Zambonis studier håller.

Anthony Traboulsee är forskningsledare

Studien

Personer med MS Kontrollpersoner

Steg ett: undersökning av vener i nacke och bukregion, ultraljud, MRI
Hälften av patienter med hinder i vener kommer att gå vidare till ett andra stadium, med vidgning av venerna	Patienter med hinder i venerna som ej åtgärdas
Uppföljning av kirurgisk åtgärd	Jämförelse personer

Studien är ännu inte finansierad men man kommer att ansöka om stöd från NMSS, privata donatorer samt från Canadian Institute of Health Research.

Traboulsee är väletablerad MS läkare och forskare i Canada och har samarbetat med NMSS, vilket talar för att man kan hoppas på stöd från denna förening. Han är bland annat intresserad av diagnostik och har medverkat i hur man bäst skall utnyttja MRI i diagnostik och uppföljning av MS.

Man kan alltså se att väletablerade forskare intresserar sig för detta.

CCSVI- ett fall till plus länk till kommentar av George Jelinek

Ytterligare en amerikan som genomgått CCSVI åtgärdande är Kevin Lipp fd ägare till Adrian en populär glass-hotdog- rost biffbar på Grand Island, New York State. ” Det är inte sommar på Grand Island förrän man ätit en varmkorv från Adrians” ( Michael Jordan). Att läsa om här.

I Januari 2009 reste han till Italien och fick fem stopp i vener åtgärdade ( jugularis och azygosvenerna). Han blev bättre nästan med en gång och har inte känt någon attack efteråt.

Det finns MS i hans släkt. Hans två systrar och en bror gick igenom undersökningar av venerna också. Hos systrarna fann man förträngningarna men inte hos brodern. Det är också så att systrarna har MS men inte brodern.

Ärfligheten skulle kunna vara i form av just insufficiensen i venerna. Till saken hör att man fann dels venförträngningarna plus lagringen av järn i hjärnvävnad hos syskonen.

Läs också George Jelineks rapport om den senaste studien om CCSVI.

En veteran om d-vitaminer

Robert.P Heaney är professor i medicin vid Creighton University, Omaha Nebraska. 1961-69 var han chef för intermedicinavdelningen. Han var den förste vicepresidenten för hälsovetenskaper vid Creighton University 71-84 och sedan 84 har han varit chef för hela universitetet. Han har varit med i styrelserna för alla större medicinska publikationer inom området för skelettbiologi och varit ordförande för den vetenskapliga rådgivningsgruppen om osteoporos vid kongressen i USA. Han har varit med i styrelsen för Loyola universitet i Chicago och i sammanslutningen för akademiska hälsocentra. FN är han emeritus medlem i styrelsen för Board of Trustees of the National Osteoporosis Foundation. Han har också varit medlem i rådgivningspanelen avseende Calcium och relaterade födoämnen vid Food and Nutrion Board.

Han har skrivit tre böcker och har publicerat 400 vetenskapliga rapporter. Jag hämtar detta från Creighton University's sida om honom. När jag själv söker på pub med, det vill säga den sajt där man hittar de vetenskapliga publikationer som finns inom medicin finner jag 98 träffar.

Varför denna långa presentation? Det är för att få en bild av vem det är som presenterar de resultat och rekommendationer som finns i denna video med Robert P Heaney från You tube om d-vitamin. Tilläggas skall att gör det för en grupp av läkare.

Han börjar med att såga skillnaden mellan d-vitaminbrist ( deficiency) och d-vitamininsufficiens. Han menar att denna förvirrande nomenklatur kommit på grund av att det tar olika lång tid för olika tillstånd, sjukdomar att utveckla sig då man har brist på något. Det är få saker som ger omedelbara symtom, men d-vitaminbrist som orsakar rakit eller engelska sjukan hos barn är ett sådant tillstånd där det går relativt snabbt, och där kallar man den bristande halten d-vitaminbrist, MEN osteoporos har längre latens att utveckla sig och vid sådana tillstånd med längre latenstid kallar man bristen insufficiens, en nomenklatur som har finner ganska befängd och han menar att brist är brist.

Han tar också upp att vad man satt som gräns för normalt är lägsta halt av d-vitamin inte ger engelska sjukan. Det är alltså miniminivån man kallar normal. Idag är denna gräns 20 nmol/l. För osteoporos och för andra sjukdomar som tjocktarmscancer, autoimmuna sjukdomar, inflammatoriska sjukdomar som MS är halten av d-vitamin högre än vad som kallas normalt. Och det är där i det området man sätter in det luddiga begreppet d-vitamin insufficiens. I själva verket är en brist en brist menar Heaney. Allt under denna nivå kan leda till sjukdomar som kan förebyggas och därför bör det kallas brist.

När man skall mäta halten av vitamin d, är det halten total 25(OH)D man bör mäta Vitamin d är viktigt för calcium upptag ur födan, och han presenterar data som tyder på att ett tröskel värde på 80 nmol/l 25(OH)D är vad som behövs för att maximal absorptioon. Över det ökar inte calciumabsorptionen.. ( han poängterar att vitamin d möjliggör absorption men det finns andra faktorer som gör att calcium tas upp. Man kan ha goda halter d-vitamin och ändå ha bristande upptag av calcium). Han säger här något som om det är riktigt är viktigt. Vitamin D i dessa doser kan inte orsaka för höga halter av calcium med de risker de innebär, ex.vis njursten. Han säger att all forskning som presenterats på området tyder på att det behövs minst 80nmol/l d-vitamin för att inte sjukdomar skall komma, och den siffran kan vara ännu högre kanske 100-125 nmol/l.

Han presenterar en del data om förekomsten av d vitaminbrist. Det visar sig att för amerikanska kvinnor över 55 ligger cirka 10 procent under referensvärdet och cirka 2/3 under tröskelvärdet för brist på 80nnmol/l. (Obs att för MS hävdar en del att detta är för lågt). Han berättar också om en undersökning av 104 100 åringar i Italien. Där låg alla under. I 98 fall var det omätbart. Högsta värdet var 21 nmol. Det finns alltså en grupp med åldringar med ett våldsamt underskott av vitamin d.

Han visar också vad som händer om alla skulle få tillskott av 2000 IE i amerikanska befolkningen. Det visar sig att det skulle höja halten i blodet med 35nmol/l av 25(OH)D hos samtliga. Detta innebär att det fortfarande 15 procent av de kvinnor som fanns i ovanstående undersökning fortfarande låg under 80 nmol/l. Det var heller ingen av de personer som fick detta som kom i närheten av toxiska halter.

Han visar också en graf över data från flera studier(23 studier) om toxiciteten. Där fanns ingen studie som visade toxiska symtom under halten 500nmol/l eller 200ng/l. Samma graf visar också att man inte funnit någon toxicitet under intag av 30 000 IE per dag. I studien skrev man att högsta tolerabla dos var 10 000 IE. Men detta är inte vad man rekommenderar utan en studie av giftigheten i vetenskapligt syfte.

Han visar också en undersökning där man gett 100 000 IE D3 till ett antal personer som engångsdos och sedan följt dem i 4 månader. De fick alltså detta bara en gång. Stegringen blev till cirka 100 nmol/l vilket sedan successivt sjönk.

Det är också stor individuell skillnad, vilket bland annat beror på hur stor personen är.

Han visade också skillnaden mellan vitamin D3 och D2. Det visar sig att D3 visar en stabilare blodnivå efter ett intag, D2 sjunker snabbare. Båda kan dock användas.

Han vill att man skall ta med sig budskapet att halten total 25(OH)D bör vara minst 80 nmol/l och att 125 nmol/ l kanske är det mest önskade för att förebygga sjukdomar.

CCSVI-ytterligare ett fall

Och här kommer ytterligare ett fall av de som genomgått operation av CCSVI. Det är för övrigt cheerleaders make Jeff Beale. En i USA ganska känd musikant och kompositör, som bland annat komponerat ledmotivet till filmserien Carnivale som gått i Sverige och som fått 3 Emmys för sin musik.

Jag kom på hans historia av en slump då jag sökte efter mer information om CCSVI och speciellt letade jag efter vad Mark Haake i Detroit gör, då fann jag denna fallhistoria om Jeff Beale. Fallhistorier är också en del av forskning. Blir det många fall minskar kraven på dubbelblinda placebokontrollerade studier, vilket kanske är svårt att göra i sådana fall. Dock går det att göra kontrollerade studier, men jag såg att en norsk läkare efterlyste dubbelblinda studier, och då känner nog jag att man är ute på etiskt farliga vägar. Jag menar att låta någon tro att han/hon kanske genomgått ett kirurgisk åtgärd, är det okej? Däremot skulle undersökare kunna vara "blind",dvs inte få veta vad som gjorts. Läs för övrigt den norske läkarens kommentarer. Det gäller att försöka hålla fötterna på jorden och förstå att det behövs mer material om detta. Haakes planerade forskning skulle jag vilja veta mer om. Men som sagt även fallhistorier är viktiga. Jeff Beale är en offentlig person och inte en fantasifigur på internet vilket tillför fallet ytterligare trovärdighet. Med det menar jag inte att de andra fallen är fantasifigurer men detta går lättare att kontrollera.

Det skall bli spännande att följa detta. Det är ju inte så få fall som Zamboni redovisar. Kommer många fler positiva fall och inte bakslagen blir för stora. Då finns chansen att det här kan bli något verkligt stort.

Det finns invändningar att det här inte tar med fynden av prover som visar att flertalet av mspatienter haft körtelfeber/ "kissing disease" eller förklarar exempelvis nord/sydgradienten - d-vitamin... etc. Det tror jag finns möjlighet att ta in i teorin, ms är ju fortfarande en inflammatorisk sjukdom där immunförsvaret är inblandat. På en del personer fungerar bromsmedicinerna mycket bra, och det är ingen tvekan om att till exempel många som fått Tysabri fått ett helt nytt liv. Men jag kan inte se att allt detta nödvändigtvis skulle tala emot Zambonis teorier.

Jeff fick MS för 5 år sedan. Efter diagnosen som han inte kunde ta till sig fullt, blev han plågad av fatigue och kunde inte arbeta en hel dag. Hustrun letade intensivt efter behandlingar och man kan följa hennes försök via This is MS sedan september 2007. Efter att ha nosat upp Zambonis arbete gjorde man ett försök att bli opererad i Italien men det gick inte. Då fick hon kontakt med professor Dake vid Stanford University i Kalifornien, som fick Jeff Beale undersökt och sedan opererade honom pga två hinder i jugularisvener. Hur gick det sen? Det hela skedde troligen i början av maj i år. Anteckningen jag hämtar detta från är från 27/11.

Efteråt säger Jeff, att han har mycket mer energi och inget av den kroniska fatigue som tidigare begränsade hans aktivitet. Han har kommit på en högre platå avseende fatigue. Den finns där och han kämpar fortfarande med den, men det är mycket större reservoar av energi nu. Cheerleader säger att Jeff hjälper sonen med läxorna och spelar trumpet ihop med honom. Han känns mera närvarande i huset nu än han gjort de senaste två åren.

Man kan anta att Jeff fått bästa tänkbara vård tidigare, i varje fall kan man vara 99% igt säker på att han inte har en benign MS och fått prova olika behandlingar. Jag tycker fallet stöder Zambonis teorier.

Jag försöker hitta fallbeskrivningar nu. Det finns en berättelse om en italiensk hjärtläkare som genomgått behandling för något år sedan. Man kan läsa om den på Loobies blogg, här med google översättning. Fallet belyser kanske varför man använder stentar i USA och Polen. Det kanske minskar risken för att kärlen skall bli trånga igen. Men även den italienske läkaren är alltså en patient som är mycket nöjd. Mindre trött, går bättre och behöver inget Viagra längre.

tyvärr kan jag inte polska

här är i alla fall de som arbetar med CCSVI i Polen

You gotta know this about the jugular stents they are not a walk in the park

Om kronisk cirkulationssvikt i vener från ryggmärg och hjärna (CCSVI):

Det kan verka som att undersökning, diagnos och terapi enligt teorin om CCSVI är ganska enkelt, smärtfritt och riskfritt. Så är det dock inte. Man får inte heller glömma att det hittills är bara få patienter som genomgått dessa åtgärder och de stora biverkningarna och riskerna kanske vi inte har sett. Vi har heller inte sett om detta håller i längden, när man undersökt större grupper. En undersökning av förekomsten av förträngningar i vener hos MS patienter har börjats i Buffalo NY state. Dr Robert Zivadinovs team planerar rekrytera t 1,100 MS patienter och 600 kontrollpersoner för att försöka fastställa om det finns ett samband mellan förträngningar i vener och MS, vilket Zambonis teori och patientfall antyder.

En viss skepticism är nog klokt att ha i denna frågan. Det kan ju också vara en fråga om motsatsen att MS ger förträngningar i venerna ( dock har jag svårt att tro att atresier man funnit kan bero på detta. Atresi är en medfödd missbildning vilken innebär att det aldrig funnits något hål. Enligt en notis jag såg hade man funnit atresier i något fall.)

I USA och i Polen och i Italien pågår åtgärder av dylika förändringar i venerna. Om det visar sig framgångsrikt kommer detta snabbt att sprida sig. Det finns en risk att det här kan leda till att lyckosökande doktorer i olika länder sätter igång med åtgärdanden i stor skala, för stora pengar och där uppföljningen inte blir tillfredsställande. För det här är inte en promenad i parken, som MrRhodes40 skriver om på This is MS.

MrRhodes40 skriver en uppföljning efter att fått stents inplanterade i vena jugularis i maj 2009

på This is MS. MrRhodes40 är en kvinna som haft MS i cirka 18 år. Går med hjälp av rollator och käpp innan operation. Hon har haft försämrad temperaturkontroll och varit mycket värmekänslig. Hennes fatigue har också varit betydande. På samma sträng får man också uppföljning av Jeff, vars hustru kallar sig Cheerleader och kanske är den person som fick igång detta med CCSVI i USA. (Jag är inte säker på detta eftersom det pågår på flera platser).

Hon genomgick först en MRV vilket är en magnetröntgen inriktad på att undersöka venerna. Man fann då att att hon hade förträngningar i båda venerna jugularis strax ovanför käkvinklarna. Hon fick även göra en dopplermätning efteråt som inte visade någon sådan förändring och vederbörande undersökare trodde heller inte på idén. Det är alltså viktigt att den som undersöker är van vid förfarandet och just den fråga man undersöker, annars kan det vara svårt att se något. Och är man dessutom inriktad på att inte se något, ja då kan man missa elefanten som strycker förbi utanför fönstret, eller den första vargen som sågs i Värmland i modern tid. Jag åkte förbi några som stod och tittade och pekade i en riktning någon gång omkring 1984. Jag tittade på dem och missade vargen Ylva, vilken de pekade på , där hon just försvann i ett skogsbryn.

MrRhodes40 eller Marie fick alltså stents inopererade i vena jugularis på båda sidorna. Man gick in via vena femoralis i ljumsken och kateterna fördes upp till halsvenerna där stentarna placerades där förträngningarna fanns.

Som rubriken antyder var inte ”operationen” som en promenad i parken. Dels kom i efterförloppet en hel del värk i nacke och huvud som successivt förbättrades. Men hon fick också två en komplikation i buken. Då man förde in katetern via vilken åtgärderna skulle ske, blev det en blödning som gav en viss inflammation i och värk i bukmuskulaturer. Detta försvann efter några veckor.

Det första positiva hon märkte var att när hon åkte hem någon dag efter operationen frös hon inte. Hon hade i flera år alltid frusit i bilen och var överhuvudtaget känslig för kyla och värme. Men vid den här bilturen hem så märkte hon en stor skillnad. I efterförloppet märkte maken att hon gick lite bättre efter 14 dagar, men för henne var det dominerande smärtorna från nacken men kanske främst från bukmuskulaturen.

I det läget kommer också Sharon in i länken. Hon har genomgått samma åtgärd, fått stentar inopererade och hade inte haft så svår värk i nacke och huvud och heller inte andra komplikationer. Hon har dock väldigt ont då hon sväljer. (Förmodligen i käkarna).

Det finns tydligen en annan person som skrivit tidigare och som bara någon timme efter åtgärden var i fullt språng( nåja) men han hade inte fått stentar inopererade utan bara en vidgning av det trånga området. Sharon skriver att hans skildring har inneburit att man förletts tro att detta skulle vara som en promenad i parken. Det verkar som det här förfarandet med stentar ger mer smärtor och dessutom skall man också äta blodförtunnande efteråt vilket i sig kan ge komplikationer, som ibland kan vara högst allvarliga. När man hör P. Zamboni tala om sina patientfall skall man ha i huvudet att han inte opererat in stentar. Varför opererar man in stentar? Förmodligen för att få bättre resultat på sikt. Det är mindre risk för att venerna skall ”falla ihop” igen.

Lite senare i juli kommer gibbledygook från London in i bilden. Hon har under juni också fått stentar inopererade i jugularisvenerna på grund av förträngningar. Det finns också en Holly som också genomgått liknande behandling. Man kan alltså följa MrRhodes40, gibbledygook , Sharon, Jeff samt också Loobie som skriver på denna sträng. Om Loobie och Mr Rhodes40 vet man att de absolut inte har benign MS och av beskrivningarna att döma har åtminstone Loobi progressiv MS med MrRhodes40 i varje fall har permanent handikapp som rester efter skov eller som inslag i progressiv sjukdom. De andras bild vet jag inte riktigt.

Den fjärde juli-USA:s nationaldag, verkar det ha vänt ordentligt för Marie (MrRhodes40). Det är en dag då hon tidigare har noterat hur hon försämrats år från år, en dag då barn och barnbarn kommer hem. Den här 4 juli är det emellertid annorlunda. Hon blir inte alls lika trött som hon gjort tidigare. Hon lagar en hel del mat bland annat till firandet och märker hur annorlunda detta 4 juli firande är.

I början av augusti åker Marie tillbaka till Stanford för uppföljning: Hon har då noterat positiva förändringar på flera områden. Hon klarar att

• gå längre, hon är mindre trött,

• hon har mindre restless legs

• mindre kramper

• och hon känner inte av kyla eller värme som tidigare.

• Dessutom är inte hennes blåsträngningar så besvärande längre.

Hon har nu fått sluta med blodförtunnande. Förmodligen räknar man med att stenten nu har inkapslats i kärlväggen och att risken för blodproppar har minskat.

I november har hon ytterligare förbättrats. Hon går längre och hon försöker i bland att gå utan käpp inomhus, men är givetvis mycket rädd för att släppa den.

Även de övriga som deltar på länken verkar förbättras.

Lobbie, MS patient som fått förträngningar i vener borttagna, skriver en blogg om detta:

6 juli 2009

Lobbie, 43-ig man år boende i Ohio, gift, en dotter. 2001 fått diagnosen MS. Successivt försämrat och har stått på två olika bromsmediciner. Mådde ganska bra de första fem åren, sprang, men nu fått svårighet att gå.

Nu fått höra om CCSVI kronisk cirkulationssvikt i vener från hjärna och ryggmärg, och planerna är nu att han skall till Stanford för att undergå en undersökning avseende om han har någon förträngning i venerna, av den typ som är beskriven av dr Zamboni. Han påbörjar sin blogg denna dag. Här kan man läsa första inlägget med googleöversättning. Han är orolig inte för eventuella undersökningar utan snarare för att man inte skall finna något. Tidigare har den aktuella läkaren undersökt åtta MS patienter och funnit förändringar hos samtliga. Totalt är något hundratal undersökte i världen och de flesta i Italien hos Zamboni.

Den 13 juli utbrister han: Well I have clogged up jugular veins!( Jag har jugularvener med förträngningar!). Dagen därpå skall de åtgärdas och man skall sätta in ”stent”, dvs rör som skall vidga de smala ställena på venerna.

Dagen efter opereras han. Han hade kanske inte hoppats på att det omedelbart skulle bli förbättrat som man har noterat att en del patienter blivit enligt exempelvis den video jag länkat till tidigare. Här en video från en operation i Polen med stent:

Liberation therapy, utan han hade tvärtom en del värk och det var mediciner han inte tålde. Man skall dock notera att det han genomgår är en mer komplicerad kirurgisk åtgärd än man såg i videon. Där vidgades kärlen bara med ballongdilatation men här monterar man in en så kallad stent, i själva verket fick Lobbie två sådana i sin högra jugularisven. I den vänstra fanns en förändring som man lät vara kvar till återbesök. Första tiden hade han intensiv värk i nacken som helt överskuggade vad som kunde vara positivt. Dessutom blev han insatt på det blodförtunnande medlet warfarin eftersom han fått ett främmande föremål implanterat (stenten). Han fick en reaktion på detta medel med utslag och klåda.

28 juli, två veckor efter ingreppet skriver han att han märkt att den dimmiga syn han brukat få då han blivit varm inte kom i samband med att att blev ordentligt varm. Dessutom har han märkt att balansen blivit bättre. Han har tidigare gått i trappan och tagit stöd i ena sidan, och dessutom tagit ett trappsteg i taget, dvs tagit först ett steg till ett trappsteg, sedan satt andra foten på samma trappsteg innan han kunnat gå vidare. Nu går han upp i mitten av trappan utan stöd och dessutom tar han nu ett steg på varje trappsteg.

Vad som är negativt är hans fortsatta smärtor i nacke..

I det fortsatta beskriver han att förändringar som kanske har kommit men med tanke på sjukdomens natur vill han inte säga något om detta kan vara bestående. I ett inlägg beskriver han hur det har varit för honom att ha MS. Varför har han låtit någon skära i sig? Han som ser så frisk ut. En utmärkt beskrivning av invisible MS, den osynliga MS:en.

I mitten av september får han en ny operation av det kärl som inte åtgärdades förra gången. Den här gången inga smärtor. Han har inte märkt några större förbättringar efter operationerna. Han har också fått en nervskada som gör att hans ena axel står ut. En komplikation av operationen.

Sedan beskriver han en tid där det varken går upp eller ned beträffande MS symtom, men så vänder det i mitten av november. Då beskriver han att han blivit bättre beträffande yrsel, gångförmåga. Här detta inlägg i google översättning. Sedan håller detta i sig till hans senaste blogginlägg den 5 december.

Vad som sedan kommer att hända är att man bland annat kommer att följa upp hur järninlagringarna förändras med hjälp av MRI-SWI. Man kommer att gör detta nu och sedan efter sex månader. Det kan möjligen vara så att denna typ av undersökning hittar fler MS lesioner än mer konventionell magnetkamera. I varje fall om utfallet i den länkade studien stämmer.

Inläggen om Kronisk cirkulationsvikt i vener från hjärna och ryggmärg är inlägg som jag numera önskar jag inte skrivit om Det var ett sidospår.

Om blodomloppet och venerna:

I blodet transporteras olika ämnen ut i kroppen, bland annat syre, näringsämnen. Det som driver blodet runt i kroppen är hjärtat, som är en pump som med cirka 50-70 slag i minuten i vila skickar ut blodet i artärerna ut till olika ställen i kroppen via stora kretsloppets artärer.

I artärsystemet kan kärlen dras ihop och reglera blodtrycket, det tryck som behövs för att blodet skall skickas ut i vävnaderna. Hjärtat och artärerna tillsamman reglerar detta tryck. Det är i artärerna man drabbas av sjukdomen ateroskleros, åderförkalkning. En sjukdom som bland annat kan ge stroke, hjärtinfarkt och skada på andra vävnader. Högt blodtryck bidrar till ateroskleros, liksom rökning och olika kostfaktorer.

Men hur kommer blodet tillbaka till hjärtat? Det är via venerna men där finns ingen pump. Där finns bland annat klaffar som skall förhindra att blodet rinner tillbaka ner i vävnaderna när det en gång kommit till ett ställe i vensystemet. Det är defekta klaffar som bland annat kan göra att man får varicer eller åderbråck i benen kärl. Kring dessa bråck kan blod tränga ut i omgivande vävnad och ge inflammation. Sådan inflammation kan ligga bakom så kallade ytliga proppar men också bidra venösa bensår.

Det räcker dock inte med klaffar för att föra blodet tillbaka till hjärtat. Jag minns mycket väl en kvinna som satt i en rullstol och höll benen mycket stilla hela dagarna, med påföljd att benen svullnade och hon fick fula sår på underbenen. Hon ville absolut sitta med benen stilla och kunde inte tänka sig att ha dem i någon sorts högläge under perioder av dagen. Troligen var detta mycket obehagligt för henne. Men så fick hon en akut infektion och intog sängläge några dagar och vips var hennes ben smala som en ung flickas. När hon blev frisk från infektionen igen kom hennes bensvullnad tillbaka. Vad som hände var, att hon inte använde sina muskler då hon var stilla och då rann inte blodet tillbaka. När man använder musklerna utövar dessa ett tryck på venerna och fungerar som en pump för att återföra blodet till hjärtat.

Beträffande hjärna finns inga sådana muskelpumpar. Vad som bland annat kan medverka till att blodet rinner tillbka är att man i sittande eller stående har hjälp av tyngdkraften. Vätskan vill rinna nedåt. Dessutom sker också en påverkan av andningen. När man andas in åstadkommer man ett undertryck i bröstkorgen för att luft skall kunna strömma in i lungorna, och vid utandningen blir det i stället övertryck. Detta medverkar också till att blodet kan rinna tillbaka under det lägre trycket.

Sedan tidigare är det känt att MS-förändringar kan ligga i närheten till blodkärl och att man funnit inlagringar i området kring blodkärlen.

Paolo Zamboni och medarbetar beskriver detta: Vid röntgenundersökningar ( magnetisk resonans venografi) och undersökningar gjorda vid dissektion efter döden har man funnit att de förändringar man ser i centrala nervsystemet tycks vara nära förändringar i centrala vensystemet. Undersökningar av de inblandade venerna visar entydigt att det finns tecken på skadad venös cirkulation såsom järninlagringar nära venerna och fibrinpålagringar, specifika för kronisk venös insufficiens. Här en av de artiklar Zamboni syftar på: MR Venography of Multiple Sclerosis av I Leng Tan et al publicerad 2000 i American Journal of Radioneurology. Syftet med artikeln kanske var att beskriva denna typ av undersökning som ett sätt att identifiera MS förändringar med MR venografi, men man fann att en central ven i alla 95 lesionerna hos 17 MS patienter . Lesionernas form och geografiska läge sammanföll väl med hur venerna gick.

En undersökning av blodfödet i de vener som leder blod från hjärnan med hjälp av ultraljud.

Dessa tidigare fynd medförde att Paolo Zamboni och medarbetare att undersöka cirkulationen i venerna med hjälp av ultraljudsundersökning med dopplermätare.

Faktaruta:

Dopplermätning är en teknik att med ultraljudmäta flödet i rörformiga organ, exempelvis hur blodet rör sig i en artär eller ven. Man kan finna hinder för blodflödet och även se om en del flöde går i annan riktning med hjälp av ”färgad dobbler” den vätska/blodet som rör sig i en annan riktning får en annan färg i monitorn.

Man genomförde en pilotstudie med MS patienter och en kontrollgrupp som bestod av personer som var matchade till ålder och kön. Det var en grupp med friska, en grupp med andra neurologiska sjukdomar. Man fann då förändringar i det venösa återflödet hos MS patienterna jämfört med både friska kontrollgruppen och de med andra neurologiska sjukdomar. Man undersökte med ”färgad doppler” fem faktorer som kunde tyda på skadad venös cirkulation från hjärnan. Faktorerna och resultat i nedanstående tabell.

	MS patienter	Kontroller
Ständig reflux ( blodet rann tillbaka) i v. jug. int och vena vertebralis	70% av patienterna	0 % av kontrollerna
reflux uppåt till djupare vener i hjärnan	50% av patienterna	0% av kontrollerna
Tecken tydande på förträngning i v.jug. int.	28% av patienterna	0,6% av kontrollerna
Inget flöde upptäckt i v.jug.int och/eller v.vertebralis trots upprepade djupinandningar	32% av patienterna	0,6% av kontrollerna
Tvärsnittsytan på v.jug.int större i sittande än liggande läge	58% av patienterna	12% av kontrollerna

Samman lagt hade 100% av MS patienterna 2 eller flera faktorer tydande på skadat venöst flöde men 0 av kontrollerna. Dessa försämrade blodflöden i venerna tydde på att det kunde finnas ett hinder längre frampå venernas väg till hjärtat.

Undersökning av eventuella hinder i vener utanför hjärnan.

Utifrån sina fynd lade Zambonis grupp fram ett förslag till den etiska kommittén vid sitt sjukhus för att fortsätta med röntgenundersökning av venerna med venografi. Ovanstående undersökning var oblodig och 100%-ig riskfri men med venografin blir man tvungen att medelst kateter in i venerna spruta in kontrast för att få avbildning av kärlen. Man ville finna förträngingar i venerna på deras väg till hjärtat, förträngningarna som skulle kunna förklara fynden av försämrat venöst flöde från hjärnan .

Man utförde sådan venografi och fann att skadade blodflödet, som man funnit med dopplermätning berodde på att det fanns förträngningar i venerna längre ned utanför huvudet. Man fann till exempel förträngningar i vena jugularis interna som leder blod från hjärnan hos dessa patienter. Vid studium av andra personer som genomgått venografier av andra skäl fann man aldrig sådana förträngningar i denna ven ej heller i en ven som heter vena azygos, eller förträngningar i ländryggsregionen. Vena azygos som leder blod från ryggmärg, hade förändringar i 86 % av fallen.

De förträngningar man fann hade olika karaktär.

I fallet azygos fanns förträngningar vilket medicinskt heter stenoser på flera punkter i 12 fall och man fann till och med att hålrummen var inte fanns. V.jugularis interna var förträngd i 59 av de 65 fallen med MS. Man tyckte sig också se att stenosernas lokalisation påverkade förloppet och när symtomen började.

Utifrån detta beslöt man att försöka utföra behandlingar av de förträngningar i venerna man funnit med hjälp av en operationsmetod där man vidgade kärlen med hjälp av att man införde en ballong till respektive förträngning och därefter blåste upp denna vilket medförde att förträngningarna försvann. Ett liknande förfarande som när man gör ballongdilation av kranskärl, som är en mycket vanlig åtgärd i dag vid exempelvis kärlkramp eller hotande hjärtinfarkt.

Mer om detta en annan dag.

Bearbetade bilder från Wikipedia och Grays Anatomi.

Chronic Cerebrospinal Venous Insufficiency

Chronic Cerebrospinal Venous Insufficiency ( Kronisk svikt i vener från hjärna och ryggmärg)

Tack alla som tipsat mig om det här och givit mig länkar!

En undersökning av MS patienters vensystem i hjärnan för att studera om det fanns några hinder som gjorde att utfödet av blod försämrades vilket i sin tur enligt denna teori kunde leda till förändringar i anslutning till kärlen, av den typ som man får vid åderbråck i kärl på andra ställen.

Det är sällan man ser en TV journalist få tårar i ögonen men den kvinnliga journalisten i det här reportaget om Liberation Therapy- Befrielseterapi får det i ett avsnitt när hon intervjuar en patient som haft MS i 15 år men som nu känner sig frisk. Ett mycket intressant program, speciell om man har MS. Jag vet inte om det här kommer att hålla i större studier men om det är så, är nog en professor i Ferrara i Italien nobelpristagare om några år. Vad som ger intryck på mig är att Zamboni utstrålar ärlighet och jag är övertygad om att han tror på detta. Sedan får fortsatt forskning visa vad som kommer i förlängningen. Men det är nästan så att man skulle vilja göra en dopplerundersökning av cirkulationen i det egna vensystemet.

Det är lätt engelska i programmet. Om man inte uppfattar detta finns en sammanfattande text på samma sida. Om man inte läser engelska har google gjort en översättning som jag bifogar i rött efter min text.

Paolo Zamboni, läkare. professor och kärlkirurg i Ferrara, Italien har blivit mycket omtalad under senaste tiden. Orsaken är att han kan ha upptäckt en orsak till MS.

Bakgrunden är han hans hustru Elena för cirka 15 år sedan insjuknade i sjukdomen, och hon hade alllvarliga skov med svårigheter att gå, men tillfrisknade däremellan men hade alltid en påfrestande och invalidiserande fatigue. Paolo försökte att läsa och ta reda på så mycket som möjligt om sjukdomen.

När Zamboni läste om MS fanns han att man sedan länge vetat att det finns järninlagringar på ställen i hjärna och ryggmärg hos MS patienter, MS förändringar finns. Zamboni fann att dessa järninlagringar var i närheten av venerna, och han antog att detta berodde på någon dysfunktion av venerna. Sådana förändringar skulle kunna ge cellskador, inflammation. Genom undersökningar av vensystemet med ultraljud fann han tecken på förträngningar i venerna i exempelvis nacke hos MS patienter men inte hos andra patienter med neurologiska sjukdomar. Han fann sådana förändringar i stora vener som vena jugularis interna ( leder blod från hjärnan) och även i de största venerna av alla, övre och nedre hålvenen- vena cava superior och inferior. Han säger att han tror detta kan vara medfött och kan medföra att blodflödet från hjärnan stagnerar och kan till och med gå bakåt. Det venösa flödet påverkas dels av om man ligger eller är upprätt, dels av pulsationer från artärer och av muskler i exempelvis benen samt vad beträffar hjärnan av inanding och utandning, där det finns olika tryck i bröstkorgen som påverkar flödet tillbaka till hjärtat. Då blodet stagnerar kan det leda till skador på venerna så att det åstadkommer.

Paolo Zamboni började att operera MS patienters förträngningar. Detta kan ske på flera sätt men i videon här tycks han operera halsvener med att vidga förträngningar med ballong, vad man populärt kallar ballongdilatation som används vid en del kranskärlsoperationer. I kommentarerna till operationerna säger han, att han opererat patienter med svåra skov med förbluffande resultat.

Mycket intressant och om det här håller så kommer han nog att få Nobelpriset.

Bland de hundra år gamla slott av den antika staden Ferrara är en läkare som har kommit på en helt ny idé om hur man ska behandla multipel skleros, en som i grunden kan förändra livet för patienterna.

Dr Paolo Zamboni, tidigare vaskulär kirurg och professor vid universitetet i Ferrara i norra Italien, började ställa frågor om fibromyalgi och ett decennium sedan, när hans hustru Elena, nu 51, fick diagnosen MS.

Titta på hans hustru Elena kamp med trötthet, muskelsvaghet och synstörningar av MS ledde Zamboni att inleda en intensiv personlig söka efter orsaken till hennes sjukdom. Han fann att forskare som hade studerat hjärnan hos MS-patienter hade lagt märke till högre nivåer av järn i hjärnan, inte förklaras av ålder. Järn insättningar hade ett unikt mönster, som ofta bildas i kärnan av hjärnan, som ligger runt venerna som normalt rinna blod från huvudet. Ingen hade någonsin har förklarat detta fenomen med tanke på det överskott av järn en giftig biprodukt av medlemsstaterna själva.

Dr Zamboni undrade om järn kom från blod felaktigt uttag i hjärnan. Med Doppler ultraljud, började han undersöka om halsen på MS-patienter och gjorde en extraordinär konstaterande. Nästan 100 procent av patienterna hade en förträngning, vridning eller direkt blockering av venerna som är tänkta att spola blod från hjärnan. Han kontrollerade sedan dessa vener hos friska personer och fann ingen av dessa missbildningar. Inte heller han hitta dessa blockeringar hos dem med andra neurologiska tillstånd.

"I mina ögon var detta otroligt bevis för att ytterligare undersökning behövs för att förstå kopplingen mellan venös funktion och inlåning järn å den andra," Zamboni berättade W5 sin forskning lab i Ferrara.

Vad var lika häpnadsväckande, var det inte bara var blodet inte rinner ut i hjärnan, var det "återflöde" backning och rinner tillbaka uppåt. Zamboni tror dessutom att blodet går in i hjärnan, bygger trycket i venerna och tvingar blodet i hjärnans grå substans där den utlöser en rad reaktioner, eventuellt förklara symtomen vid MS.

"För mig var det verkligen otroligt att förstå att järn insättningar i MS precis runt venerna. Förmodligen är det en dysfunktion av dränering av venerna," Zamboni sa.

"Detta är mycket viktigt, eftersom järn är mycket farligt, eftersom det producerar fria radikaler, och fria radikaler är mördare för celler. Så vi måste eliminera järn ackumulering."

Zamboni dubbade venen oordning han upptäckte CCSVI eller kronisk Cerebrospinal venös insufficiens, och började publicera sin förberedande forskning inom neurologi tidskrifter.

Han fann snart att graden av venen blockeringar fanns motsvarade svårighetsgraden av patientens symtom. Patienter med bara en ven blockeras ofta hade mildare former av sjukdomen, de med två eller fler skadade vener hade mer allvarlig sjukdom.

Zamboni hittade blockeringar inte bara i venerna i halsen direkt under hjärnan - våldsam attack venerna - men i en central ven avlopp, det azygos ven, som värmevallningar blod ner från hjärnan längs ryggraden. Blockeringar här, fann han förknippades med den allvarligaste formen av MS, primär progressiv, där patienterna snabbt försämras. För denna form av MS, finns för närvarande ingen effektiv behandling.

När det gäller hur dessa ven abnormiteter form, är Zamboni inte säker. Han anser dock att medfödda defekter, problem som troligen bildats före födseln, kan beskyllas för de flesta problemen, men detta har inte slutgiltigt bevisats.

De flesta neurologer Zamboni först närmade sig med sina resultat ogillade dem. Men en specialist, blev intresserad Dr F. Salvi, i Bellaria sjukhuset i Bologna, med begreppet. Han började skicka Zamboni MS-patienter för CCVIS testning, för att se om vad han skulle hitta var korrekt. Bilderna av minskade eller blockerade vener, kallad "strikturer," var obestridliga för Salvi.

Fokus på behandling

Men Dr Zamboni hade en ännu viktigare idé. Om centrala vener av MS-patienter var blockerade, kanske han kunde öppna dem och återupprätta normala blodflödet?

Med en sida från standard angiografi, där läkarna använder ballonger för att öppna blockerade artärer som foder blod från hjärtat, tog han värvning hjälp av vaskulära kirurgen Dr R. Galeotti, även vid universitetet i Ferrara och Santa Anna Hospital. För tre år sedan började laget en studie där de behandlades 65 patienter med MS att se om endovaskulära operationen skulle återställa flödet i dessa fartyg och minska MS symtom.

Studien beskriver dessa resultat kommer att publiceras i Journal of Vascular Surgery den 24 november. Men preliminära resultat, som redan släppts, hade patienter visar en minskning av antalet nya MS-skov, en kraftig minskning av antalet hjärnskador som definierar MS, och förbättrad livskvalitet. Den enda gången symptomen tillbaka för patienterna var när venerna åter minskat.

Eftersom kirurgi fritagits blodflödet döpte laget förfarandet "The Liberation behandling."

Zamboni känsla är att de äldre patienter diagnostiseras och behandlas, desto mer funktion de kommer att bevara och mindre skada felaktigt blodflödet gör till hjärnan.

"Eftersom MS är en progressiv sjukdom och drabbar unga människor, om vi förlorar tid, det finns många ungdomar som kommer att gå framåt utan möjlighet att få tillbaka. Det är mycket tungt för mig, säger han.

Zamboni har även studerat förekomsten av CCSVI med en grupp vid University of Buffalo i New York, i samarbete med Dr Robert Zivadinov. Denna studie, som publiceras i januari, har tittat på 16 patienter med MS, varav åtta från USA och åtta från Italien. Alla har visat sig ha blockerade vener CCSVI, precis som Zamboni beskrivits, och alla så småningom genomgick Liberation Treatment.

Lindring för patienter

En av dessa patienter var Buffalo bosatt Kevin Lipp. Lipp hade MS för över ett decennium, och som en del av studien, upptäckte han hade fem blockerade vener i halsen. Efter de Liberation Treatment 10 månader sedan, säger han att han inte haft ett enda nytt MS-attack.

Zamboni understryker att Liberation behandling inte göra människor i rullstol gå igen. Snarare verkar det att stoppa utvecklingen av ytterligare MS-skov, och i vissa fall, förbättrar flödet och minskar invalidiserande trötthet som är kännetecken för MS.

Den stiftelse som har sponsrat Zamboni forskning, den Hilarescere stiftelsen, även uppmanar försiktig återhållsamhet.

"Vi kan inte ge en illusion av patienterna att detta är en garanterad behandling och det är lätt. Det är inte rätt. Och vi har aldrig gjort det här, säger Hilarescere ordförande Fabio Roversi-Monaco. "Vi vill inte säga att detta är ett botemedel mot MS Vi bara säga att forskningen går framåt, och det är uppmuntrande data men vi väntar på fler slutsatser."

Dr Zivadinov i Buffalo har nu börjat en ny studie, rekrytera 1.600 vuxna och 100 barn, varav hälften MS-patienter. Han planerar att använda ultraljud och magnettomografi att bekräfta om de med MS även har CCSVI och om deras familjemedlemmar har abnormiteter också.

Prof. Mark Haake, en neuro-imaging forskare vid McMaster University och Wayne State University i Detroit är också fascinerad av Zamboni slutsatser. Han har länge sett järn insättningar i hjärnan hos MS-patienter med hjälp av en specialiserad MRI analys kallad SWI - särskilda viktade bilder. När han såg Zamboni ursprungliga publikationer, kontaktade han genast den italienske läkaren och började samarbeta.

Populationsstudier pågår

Haake alltför inleder en undersökning, frågar neurologiska centra över hela Nordamerika och Europa för att ta lite extra magnettomografi av halsen och övre delen av bröstkorgen av MS-patienter. Den skannar kan sedan skickas elektroniskt till hans forskargrupp för analys. Han anser att detta gräsrotsnivå strategi skulle kunna sporra större och mer ingående studier. Han hoppas att han kan engagera MS specialister och vaskulär kirurger, interventionell radiolog runt om i världen för att studera teori och sedan flytta till diagnostik och behandling av MS-patienter snabbt.

"Jag tror att patienterna spelar någon roll, eftersom det finns miljontals dollar doneras till MS-sjuka och en massa pengar som avsatts av regeringen för att studera MS-forskning och just nu 99,9 procent av dessa pengar går någon annanstans" Han berättade W5.

"Så patienterna måste tala ut och säga" Vi vill ha något som undersökt detta, åtminstone i ett tidigt skede, för att se om det finns tilltro till denna teori. " Även om det är 10 eller 20 procent av dessa människor som kan hjälpas, som måste utredas, säger Haacke.

Haake forskning sker med några medel, han är ovillig att vänta i nio månader till ett år för att få formell forskningsmedel godkända ansökningar. Brådskande fall, säger han, behövs för att finna svaret på frågan om Dr Zamboni är rätt.

"Visst, jag fortsätter min kamp för jag är helt övertygad om att detta är rätt för patienten, säger han.

Den MS-sjuka i Kanada och USA är ovilliga att stödja Zamboni teorier. De hävdar att: "Baserat på resultat som publicerats om dessa fynd hittills finns det inte tillräckliga bevis för att säga att tilltäppning av vener orsakar MS ... Det är fortfarande oklart om avlöser venös hinder skulle vara fördelaktigt."

Intresset för CCSVI växande

Men CCSVI har blivit föremål för intensivt intresse hos MS-patienter, som sms och e-posta uppgifter om Zamboni arbete, och placerar några runt om i världen som har börjat arbeta på studier av CCSVI och Liberation Treatment.

Zamboni säger varje dag, MS-patienter höra om hans teori och antingen skriva, e-post eller ring honom be om behandling han ännu inte kan erbjuda. Ändå är några kirurger i USA nu erbjuda kirurgi Zamboni team har varit pionjärer.

Jeff Beal, en LA-baserad, Emmy-Award-winning musical director redan har betalat för att få operationen förfarandet. Sedan han fick diagnosen MS för fem år sedan, lämnades han inte kan arbeta en hel dag och oroande att han skulle tillbringa resten av sitt liv i rullstol. Det går inte att komma till rätta med den diagnosen, hans hustru, Joan, som att hitta nya behandlingar och kom så småningom på Zamboni arbete. Det går inte att få sin man behandlats i Italien, övertygad om att hon en kalifornisk vaskulär kirurg som redan utför liknande operation på benens vener att titta på Zamboni arbete och testa Jeff för CCSVI. Jeff fick diagnosen två blockerade halsblodåder vener och behandlas med Liberation Treatment. (med ett något annorlunda sätt än den italan en .. med stent) Han säger nu att han har mycket mer energi och ingen av kronisk trötthet som används för att begränsa sin verksamhet.

"Jag har uppnått vad jag skulle kalla det för en högre platå, i betydelsen av de mest försvagande symtom, som är trötthet. Så jag har fortfarande trötthet varje dag, slåss jag ändå, det är fortfarande en av mina symtom. Men i gäller den totala reservoaren av energi, det är mycket större än vad den brukade vara. Och det är en stor gåva, särskilt till min familj, "Beal berättade W5.

Hans hustru Elena var nöjd med operationen resultat.

"Plötsligt är han hjälper Henrik med sina läxor och spelar han trumpet duetter med Henrik och han är vaken. Och det är denna närvaro i det hus som inte hade varit där i två år, sade hon.

Joan har nu blivit ett "cheerleader" av Zamboni arbete med MS chattsidor, uppmana andra patienter att visa sina neurologer det material som publicerats av det italienska laget och att be dem att överväga att inrätta en studie i andra medlemsstater kliniker.

Bland alla Zamboni framgångshistorier och de patienter som sjunger hans lov är hans fru Elena. Hennes MS fick henne att förlora sin vision för en tid och utveckla vad hon kallade "våldsamma" attacker. Hon hade svårigheter att gå och var tappa balansen och fruktade ett liv i rullstol kan ta hand om sig själv. Elena blev en av hennes mans första patienterna ultraljud test och befanns ha en fullständig nedläggning av azygos ven i hennes centrala bröstet. Hon var en av de första att befrias nästan tre år sedan. Efter att ha regelbundna försvagande MS-skov under nästan ett decennium innan, Elena har varit symtomfri sedan dess. En elegant, intelligent kvinna, har hon nu en snabb promenad, utan några tecken på funktionshinder. Hennes man kunde inte vara lyckligare.

"Vad jag tycker är detta förmodligen det bästa priset av forskningen, säger Zamboni.