I korthet undersöktes prover på militär personal och sedan tittade man på dem som utvecklat diabetes typ I. Därefter matchade man en kontrollgrupp där kön, ålder, etnicitet mm skulle vara lika i båda grupperna.
Man fann då att de med låga värden hade betydligt större risk att utveckla insulinberoende diabetes.
De som låg i den fjärdedel som hade lägst värden under 43nmail/L hade 3.5 ggr så stor risk att utveckla diabetes typ I än den fjärdedel som låg högst och de som låg mellan 43-59nmol/L hade 2.5 gånger större risk.
Det här börjar likna förhållandena avseende MS.
Man skall dock ha respekt för D-vitamin. Även om det verkar finnas många som har D-vitaminbrist skall man inte förlora respekten för att man kan ta för mycket. Mer är aldrig bäst. Även vatten är ett farligt gift ( som omger hela Visby stift) enligt Falstaff Fakir.
En sommardag var det två kvinnor som satt på tåget berättade en studiekamrat, Det var varm och de var törstiga. Av någon anledning kom de på att de skulle tävla om hur mycket vatten de kunde dricka. De hamnade på sjukhuset med vattenintoxikation men överlevde.
Det bästa sättet att styra intaget av D-vitamin är genom blodprov. På medscape kom i veckan information om vad som hänt under året avseende MS. Nu rekommenderades att D-vitaminhaltbestämning skulle göras.
Jag försöker ligga på de nivåer som Jelinek rekommenderar på sin sajt.
Att oroa sig för eventuella faror med D-vitamin i Sverige idag är som att törsta ihjäl i öknen medan man oroar sig för att drunkna.
SvaraRaderaJag käkar 4000 IE per dag och "fegar" kanske lite... Nu händer det ju mycket inom forskningen, så snart bör väl neurologerna börja förskriva D-vitamin till oss kan man tycka. Eller är tiden inte mogen än...? Tills vidare får man behandla sig själv!
SvaraRaderaI varje fall rekommenderar man nu i ett föredrag på Medscape- dvs internationell information till läkare bl a att skall göra kontroll av D-vitaminhalt. Jag ska kolla vad MS sällskapet säger.
SvaraRadera