Hej och välkommen

Hej och välkommen. Bloggen handlar om livsstilsfrågor och att leva med kronisk sjukdom. Här lämnas inga medicinska råd. De bör ges öga mot öga.





Läs boken ATT TA ÅRAN I EGNA HÄNDER av Karin Glasby och Sune Överhagen

Obs boken ATT TA ÅRAN I EGNA HÄNDER KOMMER INTE ATT TRYCKAS. DET ÄR ALLTFÖR FÅ INTRESSEANMÄLNINGAR/ sune överhagen



START


Translate

fredag, maj 13, 2011

Det vore galet om en 25-årig balettdansör med ett trasigt knä skulle ges rätten att gå sjukskriven resten av livet

Stroke av stress, Hanne Kjölers ”möte” med Jenny Fjell, en av dl läkare som engagerat sig i sjukskrivningsdebatten.



Syftet med artikeln: att ta reda på vad Jenny Fjell vill ha i stället.
HK skriver att JF vill att det skall finnas tidsgränser för vårdens insatser. För den sjukskrivne skall inga tidsgränser gälla. Det tidbegränsade förtidspensionen skall tillbaka men döpas om till rehabiliteringsersättning.
Felet med de gamla reglerna var säger JF, enligt HK att det var för lätt att låta någon gå sjukskriven för länge. Att sjukvården inte gjorde sitt jobb. Att enda uppföljningen ibland var ett nytt möte för att förlänga sjukskrivningen.
Blir jag klar över vad Jenny Fjell menar? Nej, egentligen inte. Det kan tyckas vara så att synpunkterna inte går ihop. Men är det vad hon för fram ? Såhär börjar Jenny Fjells och de 107 andra läkarnas protest mot sjukskrivningslagen ”En lag som förutsätter att tillfrisknande sker efter tidtabell är inget annat än omänsklig. Vi möter ofta patienter som har hamnat i kläm i den nya sjukförsäkringsreformen. Utförsäkringarna måste stoppas nu ”( SVD Brännpunkt). Jag förstår det mera som 108 läkares frustration över en situation som de mött som psykiatriker, allmänläkare och företagsläkare ffa. I den situationen uppfattar jag inte att Hanne Kjöler mött Jenny Fjell. Och det är där Jenny Fjell har något att säga. Många svårt sjuka patienter har stora problem.. Hur de skall lösas; där kanske inte JF har någon klar lösning. Måste man ha det för att peka på ett allvarligt problem?
Sedan kommer Hanne Kjölers åsikter in: ”Det är svårt att se varför sjukfrånvaron inte återigen skulle fördubblas med så mycket av återgång till det gamla.” Riktigt vad Kjöler menar med den repliken är svårt att se i sammanhanget. Menar hon att man får ta de här konsekvenserna att svårt sjuka människor hamnar i situationer där de inte kan försörja sig. Det är det priset som en sådan förändring får kosta och det är då enbart de svårt sjuka som skall betala det. Det Jenny Fjell protesterar mot är ett samhällsklimat där människor inte ges tid att läka ( eller att vara svårt sjuka ).
Nu kommer upp en intressant fråga. Kan man bli sjuk av stress. Hanne Kjöler ifrågasätter detta. När Jenny Fjell säger att en person blivit sjukskiven för stress men fått nej. Efter ytterligare ett halvårs arbete insjuknar personen ifråga i stroke. Men säger Hanne Kjöler; statistiken motsäger detta. Under den tid arbetsmarknaden har slimmats har antalet strokes minskat. Vad hon inte säger är att man får stroke av andra orsaker än stress, exempelvis rökning, högt blodtryck, höga blodfetter och där har ju en hel del hänt som minskat riskerna för stroke. Hanne Kjöler säger att 30.057 personer fick  en stroke 1998 vilket sedan sjönk till 24.398 år 2009.
Låt säga att cirka 100-200 får stroke varje år enbart pga stress då försvinner en detta i de 5.500 som minskat pga grund rökandet minskat, medicinering mot högt blodtryck och också pga man opererar en del förebyggande till exempel rensning av artärer med arteriosclerotiska förändringar. Sen tycks också viktökningstrenden ha  ändrats i Sverige. Det är ett fåtal  yngre som får stroke pga stress och märks inte i det stora. Jag kan egentligen bara minnas från mitt arbete ett sådant fall medan jag såg tusentals strokes beroende andra saker. Men varje stroke pga stress är en stroke för mycket. Det viktiga är dock att de är toppen på ett isberg. Är det så att stressjukdomarna ökar och inte får tid att läka är detta en allvarlig situation.

.Det finns få forskare som vill hålla med Hanne Kjöler om att man inte kan bli sjuk av stress, få stroke av stress. I Japan finns till och med ett ord för att man dör som följd av stress i arbetet, karoshi. Det är ett gammalt begrepp men som kommit att betyda död av stress. Första ”moderna” fallet var en 29 åring som dog efter att ha fått stroke. Han hade då 40 långa dagar i ett sträck. Under slutet av 1900-hundratalet var död pga problem från hjärta och kärl tätt förknippade med stress förekommande men under senare år har det i stället blivit vanligare med självmord som följd av stressande arbetssituation. (Allt läser jag på nätet men utan exakta källor och siffror).

Sedan diskuteras frågan om man skall bli tvungen att byta arbete om man blivit sjuk i ett arbete och inte klarar av det i fortsättningen. Där såg jag ibland problem i mitt arbete som företagsläkare. Skulle man verkligen fortsätta ha ett arbete som ledde till att man återfick sina problem när man återkom till arbetet. Det är bra om reglerna stöder att man skall gå till ett annat arbete i dessa fall. Men här finns ett problem. Arbetsgivaren känner kanske inget tryck till att göra arbetsplatserna mer ergonomiska, att ändra på en arbetsplats som ger någon ett problem. Jag ger Hanne Kjöler i stort sett rätt, en 25-årig balansdansör skall givetvis kunna göra något annat om hans knä gör att han inte kan dansa. Nu är det en extremsituation och i många situationer har man att göra med med betydande andra problem blir och frågan mer komplicerad.
Ett påhittat exempel: Emma är en 59 årig gift kvinna , som bor i Överkalix och har ett arbete som hon inte längre klarar av. Hon jobbar inom hemvården och har problem med rygg och axlar. Det finns ett lämpligt arbete för henne nere i Malmö. Skall hon då tvingas åka dit och arbeta eller skall hon kunna bli sjukskriven utifrån att hon inte klarar av sitt arbete i Överkalix? Jag tycker att i sådana fall skall hon bli sjukskriven även om hon har en restarbetsförmåga. Ett system med sådana regler är rättosäkert och oförutsägbart enligt Hanne Kjöler. Jag undrar, går det inte att skriva regler som är anpassade till verkligheten. Skulle inte de i så fall bli mera förutsägbara.
Hanne Kjöler blandar lite grann ihop arbetsförmåga och sjukskrivning. Det är inte samma sak. Man kan redan idag vara sjukskriven men ha arbetsförmåga . Vid många akuta tillstånd gäller detta. Det verkar också som att hon tycker att läkarkåren inte skall kunna sjukskriva-”variationen är gigantisk inom läkarkåren i synen på vilka tillstånd som ska leda till sjukskrivning och hur länge”- den situationen skulle bli vilda västern. Det ligger en del i det. Men samtidigt vad är alternativet.
Livet kompliceras av sjukdom. I grunden är detta något individuellt. Numera är sjukdom samhällsproblematik. Bondesamhälle sägs det ha funnits i 10 000 år. Industrisamhälle i 300 år. Datasamhälle etcetera. Sjukförsäkring har inte så många år på nacken om man ser det ur detta perspektiv. I söderns slavsamhälle eller i Belgiska Kongo var det piskan som gällde om man var för sjuk för att arbeta. Också i svenska samhället kunde rättare och bönder behandla människor som drabbats av sjukdom ganska brutalt. Man åkte helt enkelt ut. Då blev man inte sjuk i första taget. Den sjukförsäkring vi hade var ett stort framsteg. Samtidigt höll den på att urholka sig själv genom att den kunde tänjas ut till att användas på flera olämpliga vis. Ändringen av reglerna som gjordes har säkert minskat missbruk och överanvändning men också fått en fått farliga konsekvenser, exempelvis de tragiska fall som de 108 läkarna skriver om i sin protest.
Jenny Fjeld pekar på ett problem. Frågan är om Hanne Kjöler ser det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar