Hej och välkommen

Hej och välkommen. Bloggen handlar om livsstilsfrågor och att leva med kronisk sjukdom. Här lämnas inga medicinska råd. De bör ges öga mot öga.




Translate

söndag, maj 08, 2011

Introduktion till stress


Vad är stress
För hundra år sedan visste ingen vad stress var. Idag vet alla vad det är, men de har ofta olika åsikter om vad det är, hur det yttrar sig, om det är bra eller dåligt. Det finns en begreppsförvirring. Jag tror att det är lättare att tala om stressreaktion och det klarlägger i viss mån vad stress är.

Hans Selye -Stressens fader
Hans Selye anses vara fadern till begreppet stress. Han skulle forska på råttor i syftet att se hur ett extrakt från äggstockar som sprutades in påverkade dem. När han sedan obducerade råttorna fann han flera förändringar; förstorade binjurar, brässen, mjälten och lymfkörtlarna hade krymt och dessutom blev det små magsår., men när det visade sig att även kontrollgruppen som bara fått fysiologiskt koksalt insprutat hade samma förändringar blev han konfunderad. 
 
Selye drog så småningom slutsatsen att det var själva behandlingen, sprutorna som gjort att råttorna fick dessa förändringar, och han drog sig sedan till minnes att han haft funderingar över varför en del sjuka patienter hade en del likartade symtom trots att de hade olika diagnoser. Han drog slutsatsen att de upplevt något påfrestande. Han myntade begreppet GAS, det generella adaptionssyndromet, vilket nu kallas stressreaktion, som inträffar i kroppen då den utsätts för olika skadliga ämnen, händelser. Han kallade detta att kroppen utsätts för stress, vilket är engelska för påfrestning, belastning. Till en början blev hans idéer inte så väl mottagna, när han hävdade att olika sjukdomar kan bero på denna stress. Vad han iakttog var det som sker när binjurarna ökar produktionen av stresshormonet kortisol och vad som händer i kroppen av efter detta.

Stressreaktionen livsnödvändig
Stress är något som kan orsaka sjukdomar, men utan  det skulle vi inte ha överlevt som biologisk art. Om man går makligt över en gata och upptäcker att det kommer en bil rusande mot en, är det livsavgörande att man kan ställa om sig till att komma ur vägen så fort som möjligt, och det är kanske också nödvändigt att föraren panikbromsar. Samma sak gäller om man skall försvara sig mot ett anfallande rovdjur. Antingen flyr man iväg eller också går man till motattack. När sådant händer måste kroppen ställa om sig från vila till full aktivitet. Den omställningen kallas stressreaktion. Stress är vad kroppen gör när den utsätts för en fara. Det som åstadkommer faran kallas stressor.



Vad händer i din kroppen då du upptäcker en fara.
Faran uppmärksammas i hjärna via syn, hörsel eller känsel. För djur är också luktsinnet ett viktigt varningssystem
Signaler går sedan till hypothalamus, som är hjärnans förbindelse med hormonsystem. Där skickas nu signaler till hypofysen.
Via hypofysen skickas nu signaler till binjurarna och sympatiska nervsystemet.
 
 I binjuremärgen och sympatiska nervsystemet aktiveras och frisätts stresshormonerna
adrenalin och noradrenalin
* Pulsen går upp och hjärtat pumpar runt mer blod, hjärtfrekvensen går upp från 50 till 150-200.
* Andetagen ökar och blir djupare. Mer syre tas in.
* Blodkärlen åtsnörs till tarm men vidgas till muskler som behöver mer syre. Vid fara blir att äta eller smälta mat oviktigt, att kunna springa så fort som möjligt kan rädda livet.
*Levern frigör glukos från sitt lagrade förråd. Muskler får energi.
* Pupiller vidgas, synen skärps och blir mera fokuserad. Man ser bara vad man 
behöver se (tunnelseende).
* Svettningen ökar och motverkar att kroppen överhettas.
* Samt mycket, mycket mer...



Via hypofysen skickas också signaler till binjurebarken*
I binjurebarken börjar nu kroppens egna kortison, hormonet kortisol att produceras. Kortisol har effekter på omsättningen av proteiner, kolhydrater och fettsyror, och har en viktig funktion vid stress då omsättningen i kroppen ökar.
Även kortisolet är alltså livsnödvändigt för att du skall överleva faror men vid en långvarig stresspåverkan kommer kortisolet att ge skador.


Det är alltså tack vare stress vi har överlevt som människor. När våra förfäder blev överfallna av rovdjur var det viktigt att de kunde springa så att de överträffade sig själva eller gå till anfall själva.



2 kommentarer:

  1. Hej Sune.
    Det finns en gammal dansk studie om stress hos grisar. De kallade den "svansbitarsyndromet". Många grisar i en box fanns bita svansarna av varandra och värre. Då sysselsatte man grisarna med att hänga rep i boxen och läga in vedträn. Svansbitningen upphörde då grisarna nu bet i repen och i vedträden.
    Jag skulle tro att svansbitningen förekommer i många andra delar i världen. I trafiken, i den flummiga skolvärlden, för att bara ta några exempel. Människor trängs och kanske inte biter varandra i svansen, men stressen yttrar sig på andra sätt och ibland åt det hysteriska hållet.
    Stressen är nog mångfacetterad. En del blir stressade av att det inte händer något och en del av att det händer för mycket.
    Jag försökte tala om stress med en gammal älgjägarvän i Hälsningland. Han kunde inte erinra sig mycket att bli irriterad över. Jo, vargdiskussionen gjorde honom brydd och att det tog ett helt år innan nästa älgjakt startade.
    Ms och stress tycker jag är mer än naturlig. Vid diagnosen chockas de flesta och själv har jag med min PPMS inget problem att förstå min stress. Från att ha dålig balans till att inte kunna gå, cog fog och andra ms-symptom är det inte lätt att inte bli cynisk, ha dåligt humör och lyda under den berömda stressen.
    CCSVI debatten har också stressat mig, för att inte tala om Kalle Anka studien i Umeå.
    Vänlig hälsning
    Lennart

    SvaraRadera
  2. Hej Lennart,
    Intressanta och roliga och oroliga aspekter på stress.
    Det där med älgjägaren är intressant och belyser också lite av vad jag ville säga med det här inlägget. jag tror nog att älgjägarens puls stiger rejält då det dyker upp en älg och det är ju också stress; en kortvarig stress som inte är farlig. Det är den mer långvariga stressen, att långa tider gå med förhöjda kortisolnivåer i blodet som inte är så bra.
    Det finns en del studier om att risken att få MS kan ökas av sådan stress. Och sen om man får det finns som du skriver en chock effekt och oro som för många kan finnas kvar därefter. Vad händer nu? Och kanske kan det bli en ond cirkel, den nya stressen utlöser försämringar.
    Att försöka göra sig av med negativ stress är kanske väl så viktigt som mycket annat.
    Med vänliga hälsningar
    Sune

    SvaraRadera