Hej och välkommen

Hej och välkommen. Bloggen handlar om livsstilsfrågor och att leva med kronisk sjukdom. Här lämnas inga medicinska råd. De bör ges öga mot öga.





Snälla rösta om boktitel. Lämna gärna förslag




START


Translate

onsdag, augusti 05, 2009

Homeopati vad är det?

Tror prinsen av Wales på det?

Inledning

Homeopatins principer

Homeopati hör till det som jag betecknar konstigt

Vetenskap

Hur förklarar man i dag att en utspädning så kraftig att spår av ämnet inte går att upptäcka kan bota?

Skolmedicinsk forskning: har homeopatiska medel någon effekt?

Min konklusion om homeopati


Inledning

Jag vet inte så mycket om homeopati men boken Salvekvick och kvacksalveri fick mig intresserad, plus att jag såg ett forum på Kunskapskanalen som handlade om komplementär/alternativ medicin förkortat KAM. Jag tänkte jag skulle ta reda på mera om det.

Homeopati är en omfattande verksamhet.

Under 12 månader var den totala medicinska kostnaden i USA 2,2 biljoner USD, dvs $2.2000 000 000 000 enligt en rapport som släpptes i slutet av juli 2009 och av detta gick 33,3 miljarder till KAM.

Kostnader för skolmedicin kontra komplementär/alternativ medicin

Total hälsovårdskostnad i USA

2,2 biljoner USD



Out of pocket kostnader, dvs sådant som ej återbetalas

Skolmedicin 268,6 miljarder

KAM 33,3 miljarder

Out of pocket

Läkarbesök 49,6 miljarder

Besök hos KAM terapeut 11,9 miljarder

Out of pocket

Medicin på recept 47,6 miljarder

Icke vitaminer, icke mineraler , naturprodukter 14,8 miljarder



Annat KAM relaterat 7,2 miljarder USD

Out of pocket money, ur fickan pengar är sådana kostnader man får betala utan att få tillbaka. Det är givetvis viktigt att när man lägger ut så mycket pengar att det är mediciner som verkligen fungerar. I kostnaden 14,8 miljarder för produkter ingår fiskolja/omega 3, glukosamin samt Echinicea vilka nog ingår i en del skolmedicinares terapeutiska arsenal.

Enbart homeopati ,som detta skulle handla om, är också stort. År 2000 omsattes 1,7 miljarder dollar i USA. I Indien finns 300 000 homeopater och rimligen bör det omsätta en hel del där likaledes. Hur många homeopater finns i Sverige och vad omsätter man? När jag söker på Google får jag fram 144 homeopater via Eniro. Det verkar inte vara så många här i landet, men troligen mer än 144, eftersom jag stöter på individer som söker homeopatisk vård då och då. Det är kanske inte så renlärigt alltid, ty bland annat får man köpa ett undergörande preparat som är gyttjeliknande för nätta summor. Dessutom är denna gyttja en bristprodukt som man bara med svårigheter kan få tag på. Men i andra länder även i Europa exempelvis England är de monetära siffrorna avseende homeopati större liksom i Frankrike och Tyskland. I England finns homeopatiska sjukhus som erhåller statsbidrag och i samma land är kronprinsen en varm förespråkare för homeopati. Han har också startat Prince Charles Foundation for Intgrated Health, vars syfte är att alternativa terapier skall undersökas och få evidens.

Det finns mycket kontroverser avseende homeopatiska mediciner och magikern och skeptikern James Randi har satt upp en belöning på en miljon dollar till den/de som kan bevisa att homeopati har effekt. Hittills har han inte behövt betala ut det. Att gå från grunden och bevisa att ett medel har effekt kostar mycket pengar och där är en miljon dollar en droppe i havet, men det hela omsätter ju stora summor.


Homeopatins principer.

Homeopatisk behandling utgår från två principer. En princip är similiaprincipen: lika botar lika. Detta är väl i och för sig en inte helt tokig idé. Den har funnits länge i den medicinska historien och i flera varianter. Man kan säga att talesättet ont skall med ont fördrivas är en variant. När vaccinet mot smittkoppor utvecklades, var en följd av att man observerat att mjölkerskor ofta slapp undan smittkoppor. Det visade sig att de kunde infekteras av kokoppor, dvs ett virus liknande smittkoppsvirus. Jenner utförde vaccination på ett antal personer med material från kokoppor och kunde visa att de blev immuna mot smittkoppor. Det kan väl på ett sätt illustrera principen lika botar lika, men i fallet med homeopatiska medel är denna princip generell och gäller alla medel. Vaccinering är en sorts lika botar lika terapi, men till vacciner är homeopater ofta skeptiska. Vaccin och motstånd mot vaccin är ett speciellt kapitel, som jag släpper just nu med anmärkningarna att smittkoppor är utrotat, vi har inte haft några epidemier av polio sedan vaccinet kom, samt att min mor hade difteri som barn och att hennes storebror avled i sjukdomen. Lika botar lika var också en idé som Karl von Linné trodde på. Han tyckte smultron liknade de knölar, som han hade på fötterna pga gikt, och därför åt han smultron i stora mängder. Huruvida det hjälpte förtäljer inte historien. Linnés lika botar lika princip är inte densamma som homeopatins lika botar lika. Där tänker man sig, utifall en frisk person får ett medel som ger en symtombild som liknar en sjukdom, kan man använda det medlet för att bota sjukdomen. Det verkar, som om man betraktar respektive sjukdom som kroppens sätt att reagera. När man ger ett medel som framkallar en liknande reaktion skall det på något sätt påverka kroppens reaktionssätt så att symtombilden avtar. Kanske liknar det ytligt ASIT (Allergenspecifik immunterapi / hyposensibilisering vid allergi) eller det man brukar kalla vaccinering mot allergi men det är i egentligen precis tvärtom. Ger man ett allergen till en frisk person skall man inte få någon reaktion. Ger man däremot allergenet i låg dos till en person med allergi vill man framkalla en tolerans mot ämnet.

Den andra principen är potentiering av medlet, vilket innebär att man under skakning utspäder medlet i sådan omfattning, att det inte finns något kvar av medlet. Ju mer utspätt den homeopatiska lösningen är ju effektivare sägs den vara. Den droppas vanligen på ett sockerpiller innan medlet ges till patienter,Någon vetenskaplig förklaring har inte kunnat presenteras varför den så till den grad utspädda medicinen kan fungera har inte presenterats, men man säger på flera sajter att lovande forskning pågår.

Lika lite som jag har svårt att tro på energikanaler i samband med akupunktur eller yoga, har jag svårt att tänka mig att det skall fungera med ämnen utspädda till den grad att utspädningen kräver mer vatten än Vänern, vilket är fallet vid homeopati. Det torde vara så utspätt att det inte finns kvar någonting överhuvudtaget, och man får förmodligen i sig mera av många andra lösningar eller ämnen. Jag har inte läst att någon homeopat förnekar att det inte finns något kvar i respektive medicin, Att akupunktur tycks fungera vid viss smärta, tror jag beror på andra orsaker än meridianer som ingen kan se ens med modernaste teknik. Och med ny teknik kan man se det mesta som vi kan föreställa oss nu, i varje fall väldigt mycket. Man kan skapa sig en bild av atomer med hjälp av STM teknik.


Jag tror att akupunkturs verkan kan ha med nervsystemet och hormoner att göra och kanske är det till stor del placeboeffekt. Beträffande yoga ser jag det egentligen inte som ” behandling” utan mera som träning. Om man tränar på att lyfta skrot blir man starkare och får större biceps, tränar man exempelvis balans med yoga övningar är det inte konstigt att man får bättre balans och tränar man närvarokänslan med medveten närvaroträning blir detta bättre. Jag tror inte man behöver några konstiga teorier, för att tro att detta kan fungera.


Därmed inte sagt att vi vet allting idag. Det som är absolut högsta sanning i dag, är det förmodligen inte om hundra år. Vad som är konstigt i dag kanske inte är det i en framtid. I själva verket har väl jag som 63-åring upplevt många sådana saker hända under mitt liv. Jag säger bara datorer, så behöver jag inte säga mer. När jag gick i realskolan/gymnasiet sa min biologilärare , att vi hade nått kunskapens gränser. Det är inte möjligt att kunna iakta små partiklar än man gjorde nu, det var inte möjligt att framställa mikroskop av sådan kaliber. Elektronmikroskop var inte precis vanliga då och det var långt innan ovannämnde STM teknik. Idag är dubbelblinda randomiserade studier högsta form av vetenskap beträffande biomedicinska frågor typ om ämnen som har en viss farmakologisk effekt, är säkra och liknande, Det tror jag kanske kommer att vara hopplöst förlegat och kanske beskrivas som Lotta Svärd i Fänrik Ståls sägner: Och något tålde hon skrattas åt. Men mera hedras ändå . Jag skulle kunna äta upp min hatt om inte så är fallet, men jag har ingen hatt och jag uppnår inte en ålder av 163.

Jag vill lägga in följande deklaration, när jag nu försöker utreda, vad jag tycker om homeopati. Jag har aldrig haft kontakt med homeopati och jag har aldrig använt homeopatiska medel, men jag har givetvis haft patienter som haft sådan historia. För min del har jag inte haft några synpunkter på det, så länge som det inte inneburit att man har sagt adjö till verksam terapi mot allvarliga åkommor. Jag har också rent allmänt haft synpunkter på den ekonomiska sidan, men det tycker jag kanske inte är läkarens uppgift att ha synpunkter på detta i det enskilda fallet. Jag har varit med om, att man tackat nej till den medicinska vården och satsat på alternativ vård för mycket allvarliga åkommor, där jag också sett tragiska resultat. ( ej gällt homeopati). Att vetenskaplig forskning har medfört en revolution på hälsofronten under de senaste 150 åren och gett många människor möjlighet att överleva, gör det viktigt att försöka sålla ut agnarna från vetet och att verkningslösa terapier avslöjas. Samtidigt skall man inte slänga ut barnet med badvattnet.


Homeopati hör till det som jag betecknar konstigt.

Med akupunktur kan jag tänka mig en verkan, även om det inte är en verkan enligt de gamla filosofiska ideerna; samma gäller örtmediciner. Att det där finns ämnen som kan vara verksamma är högst troligt. I själva verket kommer många mediciner ursprungligen från naturen. Acetylsalicylsyra som väl fortfarande är den vanligaste medicinen i världen har sitt ursprung i naturen. Men beträffande homeopati har jag svårt att tro att ämnen så till den grad utspädda att de inte ens finns kvar, där har jag passerat en gräns för att tro att här kan finnas något. Om utspädningen läser jag i boken Salvekvick och kvacksalveri av Singh och Ernst. Man tar ett ämne och späder ut det 10 gånger, det kallas då X1 potens spädning, sedan späder man ytterligare 10 gånger till X2 potens utspädning och så fortsätter man till ofta X30 potens spädning, varvid man spätt ut det ursprungliga 1000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 0000 gånger. Ernst och Singh skriver också att 1 gram av urtinkturen innehåller mindre än 1000 000 000 000 000 000 000 000 molekyler. Det blir inte många molekyler kvar där inte- i själva verket blir det 1/1000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 000 0000 av en molekyl kvar. Jag har svårt att tänka mig att detta skulle ha en verkan, ty det innebär ju i att många, många... … … många färdiga medel saknar ursprungliga ämnet i fråga.Jag har svårt att tro att detta skulle kunna ha någon verkan. Hur kan någon tro på det? Det finns en del forskning i frågan och jag kommer till det längre fram. Här nöjer jag mig att tycka, att det förefaller mig helt obegripligt hur någon kan tro att ett ämne som det inte finns en enda molekyl kvar av kan ha en verksam effekt. Men som Hippkrates säger, att vetenskap ger vetande medan tyckande och tro kan ge vidskepelse.

Men prins Charles av Storbritannien tror på homeopati, och man kan inte komma ifrån att det finns patienter som söker sig till homeopater och uppenbarligen känner sig hjälpta. Jag kan tänka mig, att det har med sättet att ta sig an patienter. Homeopater och många alternativ vårdare ser till hela människan, är holistiska säger man. Bara man säger att man bedriver en holistisk terapi, som ser till hela människan, låter väldigt positivt och ger troligen redan det placeboeffekt. Placeboeffekt är den positiva effekt man får av sockerpiller vid smärta och en del andra tillstånd så länge man tror att man får verksam substans. Jag tror att man förutom homeopatimediciner, akupressur eller vad det nu är, kanske ger allmänna råd om avslappning, motion, sluta röka , kost etc och det kan förvisso ge effekter som är mer än placeboeffekt. Man kanske dessutom ger råden på ett för individen behagligt sätt och på många sätt kunnigt. Själv har jag varit hos naprapat för mitt knä och fick god undersökning och helt adekvata träningsråd, som inte alls var olika dem man bör få hos en sjukgymnast. Så förutom det som varje terapi i sig säger sig ge, kan det också finnas verkan av sådana allmänna hälsoråd, och ibland bra mer specifika råd (som vid mitt naprapatbesök). Men i grunden så är skolmedicinens läkare givetvis också holistiska, ser till helheten, men de skall också samtidigt beakta den vetenskap och den beprövade erfarenhet som finns och borde ha största möjligheterna till holistiskt perspektiv. Sedan kommer tidaspekterna in och när det i kanske stor tidsnöd skall undersökas halsinfektioner, öroninflammationer och andra specifika akuta åkommor, kanske inte det holistiska blir så bra utan snarare kaputt. Å andra sidan kanske inte man vill ha några holistiska råd då man sitter där med sin halsfluss eller brutna arm. Jag har träffade nyligen en person som blivit utskälld för att varit ute och gått i regnet, halkat och brutit armen. Det var en holistiskt lite malplacerad approach. Att man i många fall får en bra vård med helhetssyn skrivs det sällan om, och jag tycker nog att jag ofta hör negativa kommentarer om läkare. Man hör nog mera att läkare vill tjäna pengar genom att skriva ut dyra mediciner, än man hör negativa kommentarer om försäljning av olika alternativa mediciner med okänd verkan. Det verkar som att det finns något att lära av den alternativa vården. Vad är det som gör att denna har en sådan renommé, trots att vad man ger i många fall är placebo. Martin Ingvar sa i ett diskussionprogram på TV att skolmedicinen borde lära av alternativmedicinen förmågan att få fram en bra placeboeffekt. Jag kan tänka mig att det inte bara är placeboeffekt utan också effekter av allmänna hälsoråd som kan ha en betydelse, men det ändrar ju inte på vad man serverar som grundidéer nämligen idén lika botar lika och utspädningsprincipen.

I vad jag läst hittills om vad homeopater skrivit om homeopati, har man velat gå tillbaka till de gamla grekerna och i varje fall medicinens fader Hippokrates. Jag tänker inte gå så långt men vill säga, att hänvisande till de gamla grekerna inte är någon som helst garanti för att det är vetenskap vi tror på idag. Vi anser inte idag att världsalltet består av ett antal grundelement som eld, vatten, luft och jord. När man använder sådana namn som Hippokrates kan det vara för att tillföra status till vad man torgför. Förvisso är den hippokratiska eden något man kan hålla sig till än i dag men inledningen ”Jag svär vid Apollon, läkaren, vid Aesklepios, Hygiea och Panakeia samt alla gudar och gudinnor, tagande dem till vittnen, att jag efter bästa förmåga och förstånd skall hålla denna min ed och denna min förpliktelse ” visar ändå att Hippokrates levde i en annan värld, där inte allt överensstämmer med vad vi tror idag. I hans värld var den kunskap och världsbild man hade en helt annan, än den flertalet av oss tror på idag. Vi tror inte man blir sjuk beroende på en obalans av de fyra vätskorna gul galla, svart galla, slem och blod vilket tillhörde Hippokrates värld, men samtidigt var kanske Hippokrates en av de första som försökte dissekera bort fördomar, vidskepelse, trossatser utan någon reell bakgrund. Enligt en artikel i Wikipedia om den hippokratiska teorin skiljde han medicinsk vetenskap från tro och religion och förfäktade att sjukdomar inte var en bestraffning från gudarna utan snarare berodde på faktorer i omgivningen.

Det förefaller som att man på ett sätt kan säga att Hippokrates utifrån sin värld var en vetenskapsman tänkte på ett vetenskaplig sätt.. Han ville metodiskt ta reda på olika förhållanden och vilka konsekvenser det kunde ha. I ovan länkade Wikipedia artikel skriver man, att det nämns inte på ett enda ställe i den Hippokratiska läran någon mysteriös sjukdom.

Man tillskriver*Hippokrates detta "Genom det som är liknande uppstår sjukdom, och genom användning av det som är liknande botas sjukdom." och detta ser man på sajten Alternativmedicin som en inledning till vad homeopati är.

*Jag skriver tillskriver eftersom allt som finns i Hippokratiska läran inte är skrivet av Hippokrates själv. Det skrevs under flera hundra år, precis som det nya evangeliet är skrivet under några hundra år. När detta skrivs på grekiska och blir en naturlag, då har jag svårt att hänga med. Är lika botar lika en naturlag?





Vetenskap

Lillemor Tillman skriver i en artikel från 2000-talets vetenskap att homeopati baseras på naturlagen ”simila simibilis currentur” lika botar lika. Den naturlagen kände jag inte till; jag har aldrig fått läsa om den någonstans i gymnasiet eller i läkarutbildningen eller överhuvudtaget. Jag visste inte, att det var en naturlag. Är den det? Vad är en naturlag. Jag försöker att ta reda på det via nätet men det är inte så lätt. I själva verket orkar jag inte sätta mig in i det. Den som vill kan ta del av denna utredning i ämnet. Naturlagar av Lars-Göran Johansson, Uppsala Universitet. Jag får helt enkelt gå vidare med noteringen, att man här använt ett positivt laddat ord som antyder att ”lika botar lika” är att jämställa med tyngdlagen eller Arkimedes princip, och så är det ju inte. Det finns ingen naturlag i den betydelsen att vem som helst kan konstatera att lika botar lika i experiment. Vi kan faktiskt alla utföra sådana experiment om tyngdlagen eller Arkimedes princip men lagen- lika botar lika- vet jag ingen som har kunnat bevisa i experiment. Kort sagt när man skall bedöma en text kan det vara bra att leta efter honnörsord som skall sprida trovärdighet över det hela. Nu tror jag författaren tror att detta är en naturlag, men jag kan inte minnas något eller finna något som tyder på det.

Fortsätter att läsa lite i Tillmans artikel. Vad hon avser med ”simila simibilis currentur” Varje ämne kan bota den symtombild som är karakteristisk för det Hon skriver vidare att det finns en läkande substans i alla ämnen från växt-djur och mineralriket. Det låter ju bra. Jag tror också att det finns självläkning, sår läker, frakturer läker, man blir bättre efter ett skov av en sjukdom men jag vill ha mer påtagliga beskrivningar av hur det går går till, inte en sorts generaliserande utifrån fantasier om läkande substanser i alla ämnen. Vad är det som är de läkande substanserna?

Hahnemann utvecklar lika botar lika principen och potensieringstekniken,

Hahnemann var en tysk läkare. som betecknas som den som startade med homeopatin. Det började med att kände en olust inför sina kollegors metoder. På den tiden var åderlåtning ett vanligt använt medel. Detta brukades för att behandla allehanda åkommor. Man tömde alltså som en behandling patienterna på blod. Med detta skulle man få ut det onda ur kroppen eller om man i enlighet med läran om de fyra vätskorna gul, svart galla, slem och blod ville återställa balansen. I december 1799 var George Washington förkyld och inom någon dag blev han sämre med andningproblem och man ställde så småningom diagnosen cyanche trakealis som är en difteriliknande sjukdom, som gör att struplocket och området däromkring svullnar och kan kväva individen. Behandlingen är att göra så att patienten får fria luftvägar plus behandling av infektion. Man tog till åtgärder som skulle minska svullnaden men man gjorde också upprepade åderlåtningar. Man tappade så mycket blod att det motsvarade ungefär hälften det totala och blodet blev trögflytande. Behandlingen av George Washington, som troligen bidrog till hans död (sjukdomen var svår i sig) , gjorde att man att man började att diskutera dessa behandlingar. Just åderlåtningar var något som Hahneman reagerade på, och han kritiserade behandlingen av kejsaren Leopold II, som åderläts fyra gånger inom ett dygn 1792 innan han dog. Detta ledde till att han bland annat kom i konflikt med de kejserliga läkarna. Han var skeptisk mot både läkarnas diagnostik och behandlingsmetoder. Han lämnade redan tidigare den då konventionella medicinska behandlingsstekniken, en behandling som vi idag skulle vara ganska ense med honom om.

Hahneman började studera effekten av kinin, ett medel som användes mot malaria,. Han fann att det framkallade symtom som liknade malaria om man tog det och var frisk. Han utvidgade det till att prova andra medel som framkallade symtom liknande andra sjukdomar och tyckte sig finna att det stämde. 1796 publicerade han i tidskriften Journal der practischen Arzneykunde und Wundarzneykunst en artikel som hette undersökningar av en ny princip för att finna de helande krafterna hos farmakologiska substanser vid sidan av nya synpunkter på de som använts hitintills. Det var grunden till lagen om likhet. Sedemera fortsatte han att utveckla, vad som senare skulle bli homeopati. Men i början var Hahnemann alltså en tänkare och iakttagare, som såg de farligheter som fanns i den tidens behandlingar. Han skrev att han inte ville fortsätta behandla okända tillstånd med okända läkemedel och att han inte ville vara sina medmänniskor mördare. Hårda ord men han blev själv kallad mördare för att han inte ville göra åderlåtningar. I Ernsts och Singhs bok skriver man att han experiment bland annat med kinin har sedemera upprepats men man har inte fått samma resultat. Han nya terapi var på ett sätt en framsteg, han avlivade inga patienter vilket man n og gjorde med åderlåtningar bland annat.

Nästa steg efter lika botar lika var att Hahnemann började med utpädning av de verksamma ämnen, något som kallas potensiering. Han hade tyckt sig finna att medlen verkade redan när de var utspädda men biverkningarna försvann. Tanken bakom potensiering beskrivs numera med tesen ju svagare halt man har av medlet desto starkare är dess verkan, vilket också framgår av namnet potensiera som kan översättas med ge ökad kraft. Och efter att molekylerna av ämnet försvunnit i spädningen finns det kvar i vattnet ”genom att någon form av energi bildas” bland annat genom att man skakar lösningen kraftigt under spädningen. Detta läser jag på Alternativmedicinsajten.


Hur förklarar man i dag att en utspädning så kraftig att spår av ämnet inte går att upptäcka kan bota?

Jag vill naturligtvis kunna kontrollera att det är så man resonerar på annat håll inom homeopatigebietet. På SAKH, Svenska akademien för klassisk homeopati, skriver man att grundtanken är att varje individ har inneboende tendens till självläkning och medlen tänkes verka genom att stimulera denna självläkningstendens. Medlen går alltså inte in för att direkt angripa en fiende, en mikroorganism som skapar sjukdom utan de sägs i stället stimulera motståndskrafterna inom individen, och man skriver att lika botar lika principen betyder att en substans som kan framkalla en sjukdomssymtom också kan bota dessa sjukdomssymtom i analogi med Hahnemanns kinin och dess malarialiknande symtom. Det man utgick från där var att kinin verkligen påverkade sjukdomen malaria. ( skulle högst osannolikt göra det om det vore utspätt 1000 000 000 000 000 000 gånger eller fler). Exempel på denna princip är enligt SAKH att när man skalar gul lök börjar ögon och näsa att bli irriterade och rinna, men öppnas fönstret så lindras besvären, vilket i SAKS tappning kanske betyder att man utsätts för en utspädning av molekyler och lika botar lika. Själv ser jag det som att det irriterande ”späds ut” och verkar mindre irriterande, besvären försvinner även om man går ut ur rummet och inte utsätts för den irriterande löken. Jag vet inte om jag missförstod och misstolkar vad man skriver. Vad säger då SAKH om vad som sker vid skakningen och utspädningarna. Hur kommer det sig att medlen är verksamma trots att utspädningarna gjort att de inte finns kvar? Där skriver man att det finns ny forskning inom området som förklarar, och man hänvisar till rubriken forskning som jag inte hittar.

Dock kan man hitta en del försök till förklaringar men knappast på en sådan nivå att det är lätt att ta till sig. Så här sammanfattas det i en artikel Immunology and Homeopathy. 5. The Rationale of the ‘Simile’ skriven av Bellavite med flera och publicerad i Evidence-based Complementary and Alternative Medicin 2007:

Det har gjorts flera studier för att finna en förklaring till de fysiokemiska naturen hos homeopatiska droger som är kraftigt utspädda. Några fynd och fysiska teorier stöder möjligheten att vatten eller spritmolekyler som är vad homeopatiska medel löses i, kan vara i förbindelse på något sätt genom en typ av dynamiska, självorganiserade nätverk, beskrivna som vatten kluster. Dessa kluster hos lösningen kodar sedan nödvändig information för att kunna aktivera biologiska processer, möjligen på cellmembrannivå.

I samma artikel beskriver författarna experiment där man skriver att det finns inte linjära samband mellan dos och reaktion och visar på experiment, experiment som sägs styrka att medel som är kraftigt utspädda kan ha en verkan som försvinner vid högre koncentrationer. Men det jag läser är fall där det finns kvar av medlet även om det är utspätt. Vid homeopati finns inget kvar av medlet. Just detta kan jag inte finna stöder att sådana lösningar skulle ha någon som helst effekt. Inte heller är det något stöd för att ju mindre koncentration av ett ämne som finns ju större blir effekten.

En annan sak som skulle stödja att effekten blir starkare vid potensiering är att denna ökar styrkan på substansens elektromagnetiska fält. Detta är heller inte något som har bevisats.


Skolmedicinsk forskning: har homeopatiska medel någon effekt?

Vad säger då forskning enligt skolmedicinsk modell. Det har gjorts ett antal metaanalyser av placebokontrollerade studier. Dessa tas upp i boken Salvekvick och kvacksalveri men även på sajter där homeopater vill visa på medlens verkan och där man vill diskutera homeopatins roll. I korthet är meta analys studier där man inte själv geno för de kliniska studierna, utan man söker de studier som gjorts inom ett område, om ett ämne mm och försöker dra ur dessa en gemensam kunskap. Man kan läsa om det på Wikipedia. Även om man är noggrann finns vissa risker med det och risken finns att man anser äpplen och päron vara samma sak.

Man kan läsa om en studie av Kleijnen i British Medical Journal , Här är en översättning av rapportens sammanfattning-

Syfte: att avgöra huruvida det finns evidens för att homepati har effekt i kontrollerade studier på människor.

Undersökningens design: Meta-analys utifrån vissa kriterier. Man utvärderade den metodologiska kvaliten på 107 kontrollerade försök från 96 publicerade rapporter, som man fann efter ett större letande. Försöken poängbedömdes genom att man använde en lista på förutbestämda kriterier för god metodologi och utkomsten av försöken tolkades i relation till deras kvalitet..

Urval: Kontrollerade studier från hela värden,

Mätningar man använde för att uppvisa resultat Resultat från försöken med bäst metodologisk kvalitet. Försök med klassisk homoepati och åtskilliga moderna varianter bedömdes separat.

Resultat: I 14 försök testades någon form av klassisk homeopati och i 58 försök gavs samma enkla homeopatiska behandling till patienter med jämförvar konventionell diagnos . Kombinationer av flera homeopatiska behandlingar gjordes i 26 försök och isopati i nio försök. ( Isopati från Wikipedia :Medan klassisk homeopati grundas i hypotesen "lika botar lika" i betydelsen liknande (similia similibus curentur) grundas isopatin med en hypotes om att "likadan botar likadan" (aequalia aequalibus curentur). Skillnaden är att i den klassiska homeopatin anses det preparat som ger likvärdiga biverkningar med symtomen lindra sjukdomen, medan det i isopatin är exakt samma ämne som orsakar sjukdomen som är lindrande. Till exempel ges homeopatiskt utspätt amalgam mot amalgamförgiftning. Isopati kan även ges förebyggande med avsikt att stärka organismen.) De flesta försöken tycktes vara av mycket låg kvalitet, men det fanns många undantag. Resultaten visade en positiv trend oavsett kvaliten på försöken eller vilken typ homeopati som användes. Totalt visade 81 försök på positiva utfall av de som hade tolkningsbara resultat, medan 24 försök fanns med inga positiva effekter som följd av homeopati. Resultaten av översikten kan kompliceras av publikationsbias (dvs att man har en benägenhet att bara publicera positiva resultat men inte negativa. Negativa tenderar man att inte publicera), speciellt i en så kontroversiell fråga som homeopati,

Slutsats:. I detta ögonblick är evidensutfallet för kliniska försök positiva men inte tillräckliga för att dra slutgiltiga slutsatser. Därför att de flesta försöken har låg metodologisk kvalitet och därför att man inte känner till publikationsbias, Det pekar på att det är av värde att ytterligare utvärdera homeopati, men bara med hjälp av bra utförda försök.

Så här beskrivs Kleijnen studie i Lillemor Tillmans artikel Vad är homeopati i 2000 talets vetenskap:Kleijnens studie i British Medical Journal (BMJ 1991; 302: 316-323) är en sammanställning av 105 kontrollerade homeopatiska studier. Här visade 81 stycken - 77 procent positivt resultat och hos 24 stycken - 23 procent kunde man inte se någon effekt. Ingen studie visade försämrat tillstånd hos patienterna. Av de 32 studier som var av högsta kvalitet enligt ett speciellt poängsystem visade 22 stycken - 69 procent positivt resultat och 10 visade ingen effekt. Som slutsats skriver hon :detta är resultat som väl kan mäta sig med kliniska studier för vanliga läkemedel. Det är inte samma slutsats som forskarna gör.

Kleijnens studie återfinns i en artikel i Townsend letter från juni 2008, en artikel där ett bolag Boiron Laboratories ifrågasätter en ledare i Lancet skriven av gästskribenten Ben Goldacre från 2007 "Benefits and Risks of Homeopathy” . I ledaren tolkar Goldacre resultaten från fem stora metastudier och skriver att homeopati inte visar några statistiskt signifikanta fördelar över placebo. Bolaget Boiron Laboratories tolkar det dock annorlunda och skrev att efter grundliga genomgångar är dessa studier ett stöd för att homepati ger positiva resultat jämfört med placebo.

En annan studie som Goldacre och bolaget Boiron är oense om är en metastudie av Linde och Melchart båda vid Münchener Modell-Centre for Complementary Medicine Research, Department of Intemal Medicine II, Technical University Munich, München, Germany. Där Boiron skriver att slutsatsen från studien var ” att resultaten av studien över tillgängliga randomiserade studier antyder att individuell homeopati har bättre effekt än placebo”. I sammanfattningen av studien skriver författana att totalt 32 studier omfattande 1778 patienter kunde användas enligt de krav som ställts upp. Kvaliten på metoderna var högst variabla. I de 19 placebokontrollerade studierna som innehöll tillräckligt data för meta analys var individuell homeopati signifikant mer än placebo, men när analysen begränsades till de metodologiska bästa studierna fanns ingen signifikant effekt. Författarna drar slutsatsen att resultaten antyder att individuell homeopati har bättre effekt än placebo, men det är inte övertygande på grund av metodologiska brister. Framtida forskning bör fokusera på upprepning av existerande lovande studier.

Boiron tar också upp en annan metastudie av Linde med flera som publicerades i Lancet 1997. I denna drog forskarna slutsatsen: ”Resultaten i vår meta-analys är inte förenliga med hypotesen att de kliniska effekterna av homeopati helt och hållet beror på placebo.” Den utgjorde då ett stöd för homeopati, men sedan blev den studien kritiserad för att flera medtagna studier hade dålig kvalitet. När man tittade på de med bäst kvalitet fann man föga belägg för homeopatin och omvärderade det sedan enligt boken Salvekvick och Kvacksalveri ” och skrev: det verkar således rimligt att vår första meta-analys minst sagt överskattade effekten av homeopatiska behandlingar.” Boiron skriver om denna studie Lindes första slutsats, men hans omvärdering om att man överskattat effekten av homeopati kom inte med.

Här beskrivs hur kvalitetsklassning kan gå till:

*Man använde en skala som kallas Oxford quality scoring system eller Jadad skala ( Jadad efter den forskare som lanserade den och den poängsätter studier där 0 poäng är sämst och 5 poäng bäst). Faktorer man bedömer är

  • Randomisering,

Randomisering, dvs att man slumpmässigt utväljer deltagarna i studien, så att de skall vara så lika som möjligt i viktiga avseenden, för att förhindra att olikheter mellan grupperna gör att man får skillnader i resultat i stället för den faktor man vill undersöka

  • Blindning

Med blindning vill man bland annat kontrollera vad som kallas bias, som innebär att man har en benägenhet att uppmärksamma vad man tror på och tendens till att blund för fakta som talar mot detta.. Detta gäller både den som blir undersökt och den som undersöker. Om man då döljer om man får exempelvis ett verksamt preparat eller ett sockerpiller minskar risken för så kallad bias. Blindningen är en försök att kontrollera placeboeffekten. Men om man kan upptäcka att det är ett placebomedel man får så försvinner den kontrollen. I fallet med betainterferon mot MS var blindning svårt, eftersom medlet ger så tydliga biverkningar.

  • Bortfall

Med bortfall menar man de personer som droppar ut från en studie. Om en studie har ett stort bortfall kan detta påverka utfallet. Om bortfallet beror på exempelvis att man blivit sämre, fått biverkningar är detta viktigt att ta reda på. Om man inte vet detta kan man få en falskt positiv bild. Vid test av medel mot rökning, beror högst troligt ett bortfall på att man börjat röka igen. Om man inte följer upp detta utan bara räknar med de som fullföljt studien får man troligen en alltför positiv bild av det aktuella rökavvänjningsmedlet.

Vid utvärderingen av en studies kvalitet får man en poäng om dessa faktorer: randomisering, blindning och bortfallsuppföljning var med.

Om dessutom randomiseringprocessen eller blindningsprocessen beskrivs i rapporten får man ytterligare poäng om dessa metoder bedöms tillfredsställande. Om inte tillfredsställande kan i stället poäng tas bort.




En tredje studie är från 2005 och gjordes av Shang med flera vid institutionen för social och förebyggande medicin vid universitet i Bern, Schweiz. Den publicerades 2005 i Lancet och där jämfördes effekten av 110 homeopati försök och 110 matchade försök i konventionell medicin. Det visade sig att 21 % av homeopatiförsöken var av högre kvalitet medan 8 % av de i konventionell medicin var det ( vilket är lite anmärkningsvärt.) En generell tendens var att ju mindre försök och ju sämre kvalitet desto bättre effekt tycktes studierna visa. Om man tittade på de studier med högsta kvalitet , fann man en skillnad mellan de studier med homeopatiterapi och de med konventionell terapi med ett resultat i homeopatistudierna , som i stort inte var bättre än placebo ,medan däremot de med konventionell terapi visade bevis för goda effekter. Om denna studie skriver företaget Boiron i stort sett samma sak men anser det vara en stöd för homeopati men man slutar med satsen: När analysen var begränsad till stora försök med högre kvalitet var oddkvoten 0.88 ( 95% konfidensinterval 0,65-1.19 )för homeopati ( 8 försök) och 0.58 (0.39-0.85) för konventionell medicin ( sex försök). Man skriver dock inte studieledaren Shangs slutsats. Resultatet är förenligt med uppfattningen att de kliniska effekterna av homeopati är placeboeffekter.

Enligt Townsend Letter är Boiron Laboratories ett världledande företag i homeopati med anställda i 60 länder och 3800 anställda. Det tillverkar homeopatmedicinerna Oscillococcinum ett influensapreparat samt Arnicare för ömma muskler och blåmärken.


Min konklusion om homeopati

Det här är förvisso ingen vetenskaplig metastudie. Men min betänkligheter både avseende lika botar lika principen som utspädningen blev inte mindre när jag fick veta mer om dem. De förklaringar till principerna som jag läst är mera fria associationer än vetenskap i varje fall hittills.

Inte heller de undersökningar som gjorts hittills tycker jag ger något bra stöd åt homeopati. Ganska generellt tycks vara att ju bättre kvalitet som de vetenskapliga studierna har ju mer tycks de visa att homeopati fungerar som placebo. Jag tror fortfarande att vad många homeopater är bra på är att möta och ta sig an människor.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar