Lisinopril- en blodtrycksmedicin mot MS???

Professor Lawrence Steinman vid Stanford University är en känd MS forskare, vars forskning bland annat bidragit till framtagandet av mediciner typ Tysabri. För ett antal år sedan fick han sjukdomen högt blodtryck och fick då medicinen lisinopril, en så kallad ACE hämmare, som är en mycket vanlig blodtrycksmedicin, utskriven. Då han satte sig ned vid datorn för att ta reda på mera om medicinen och sökte på ordet lisinopril kom också kombination multipel skleros till, och han fann då att det fanns flera napp på denna kombination. Han säger att denna kombination kom till genom ett fel på datorn... hmm jag undrar. Detta väckte givetvis hans intresse och han började läsa. Resultatet av vad han började läsa presenterades nyligeni the Proceedings of the National Academy of Sciences.

Angiotensin är ett hormon, och det har sin verkan bland annat på kärl och det finns receptorer på kärl i hela kroppen genom vilka angiotensin kan verka. Angiotensin utvecklas ur ett ämne som bildas i levern- angiotensinogen. ( Angio betyder kärl och tension spänning varför namnet bara betyder kärlsammandragande; det vill säga den verkan angiotensin har). För att angiotensin skall bildas sker för en bildning av angiotensin I med hjälp av ett hormon och sedan förvandlas detta till det aktiva hormonet angiotensinogen II med hjälp av ett enzym som i förkortning heter ACE. Lisinopril blockerar enzymet ACE, och därigenom bildas mindre angiotensin II, och därigenom påverkar det blodtrycket så att detta sänks.

Angiotensin har flera funktioner men bland annat är det att dra ihop blodkärlen då man reser sig, så att blodtrycket till bland annat hjärna skall bli tillräckligt för att man skall få blodgenomströmning där. Om det däremot blir en överaktivitet av angiotensin får man ett förhöjt blodtryck. Det tycks som om lisinopril också har anti inflammatoriska egenskaper.

Steinmans forskningslag undersökte först prover från obducerade patienter med MS . Proverna togs från MS skadorna ( lesionerna) i hjärnan. Man fann då att det fanns förhöjda nivåer av både angiotensin II och enzymet ACE.

Därefter utförde man experiment på möss, som behandlats med en kemikalier för att utveckla sjukdomen EAE, experimentell autoimmun encefalit vilket är en djurmodell av MS, som används för bland annat utveckling av mediciner. Om man behandlade dessa djur med lisinopril innan de fick det kemikalium som gjorde att de utvecklade EAE utvecklade de inte den förlamning som är typisk för EAE. De fick motsvarande dos av lisinopril som människor får för högt blodtryck men anpassat till deras storlek och vikt. Om det gavs efter de fått förlamning så fick lisinopril förlamningen att gå tillbaka.

Vid undersökningen fann man att lisinopril också påverkade olika kemiska mätmetoder man har för att påvisa inflammation vid MS hos mänskor och EAE hos djur, men medlet, lisinopril, påverkade inte mössen allmänna immunförsvar.

Dessutom finns det en vit blodkropp som kallas T reg cell, som reglerar de andra T celler typ hjälpar- Tcellerna I och II och även Th 17. T reg cellen är en T lymfocyt som tros vara viktig i kontrollen av det förvärvade immunförsvaret och kan påverka inflammatoriska sjukdomar på ett positivt sätt, till exempel om immunförsvaret börjar påverka egen vävnad som vid autoimmunitet. Det visade sig att lisinopril gav en tillväxt av dessa Treg celler, så tillvida att de blev flera. Steinman trodde detta var en viktig komponent i varför lisinopril fungerade vid EAE på möss.

Lisinopril är en vanlig medicin och den är 100 000 tals säkert miljoner som står på den. Det innebär att man känner väl till biverkningar. Det är också så att det troligen finns mängder av personer som har MS om som också ordinerats medicinering. Det borde till och med vara möjligt att göra en undersökning avseende om denna medicinering påverkar dem eller inte.