Jag har varit lite tveksam till att lägga ut det här men samtidigt tycker jag att det är en viktig fråga. Jag förstår och respekterar Anne Turners beslut. Det finns flera bottnar i det här. Det handlar inte bara om beslutet att ta sitt liv på grund av en svår sjukdom som man vet att den högst sannolikt kommer att sluta med ett svårt lidande, utan det handlar också om de legala möjligheterna att få hjälp med detta om man så vill.
Strax efter att Anne Turners make
avlidit i en neurologisk sjukdom, drabbades hon själv av en sjukdom
som heter progressiv supranukleär paralys, en sjukdom med
fortskridande rörelsesvårigheter, balansproblem där man ramlar
bakåt, parkinsonliknande stelhet i nacke och bröstrygg, påverkan
på ögonrörelser. Neurologisk påverkan av muskulatur i svalg med
svårighet att tala, svälja. Mental påverkan med svårigheter att
kontrollera affekter. Demensutveckling.
Anne Turner, som själv var läkare och
som nyligen sett makens sjukdom och död i en liknande sjukdom blev
lamslagen. Hon kunde inte tänka sig gå igenom vad maken hade gjort.
Hon började fundera på att avsluta sitt liv innan hon blev
inkapabel att förstå och fatta beslut. När hon tog upp detta med
sina tre barn protesterade de samtliga mot hennes självmordstankar.
Det hela slutade med att Anne Turner tog sitt liv på en klinik i
Zurich där hennes tre barn var med. Hon hade intervjuats om sitt
beslut av TV men detta fick inte sändas innan hon hade avslutat
sitt liv. Här
kan man läsa utdrag ur Anne Turners eget brev där hon förklarar
sitt beslut.
En filmatisering av händelserna kan
ses på SVT Play
nu under sju dagar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar