Inte vill vi tillbaka till gamla tider med krig, matbrist och myndighetförtryck |
Magnus A. beskriver Anna som är i 50 års åldern och har progressiv MS och som haft personlig assistans i fem år med 70 timmar per vecka varav 40 är för grundläggande behov. Hon sökte nu mera tid eftersom hon försämrats men i stället räknade man om så att hon bara hade behov av grundläggande behov 10 timmar per vecka och då är man inte berättigad till personlig assistens.
Orsaken är att man i regeringsrätten dömt i ett mål där man definierar vad grundläggande behov är och utgår från förarbetena tilll lagen att det skall vara sådana behov som är mycket privata och känsliga för den personliga integriteten. När det gäller måltider anses detta bara vara att behöva få hjälp med att föra maten till munnen, laga maten, praktiska arrangemang som dukning, skära i sär mat och liknande räknas inte dit. Konsekvensen av denna dom blev nu att Anna fråntog sin personliga assistent och konsekvensen blir för många att de ständigt måste leva med matburkar i frysen som kan värmas i mikron och kunna ätas med sked om man själv kan föra den till munnen, vidare blir man tvungen att ha mjukisbyxor hela dagarna för att knäppa knappar är inte integritetskränkande enligt FK skriver Magnus A.
Han ger följande rekommendation om man skall söka personlig assistans:
- Se till att ha aktuella intyg inför ansökan
- Hänvisning till andra domar som nyanserat synen på exempelvis måltider
- Hänvisning till FN-konventionen
- Sök persolig assistans av kommunen
På NHR hemsida skriver Kathleen Bengtsson Hayward Återinför inte institutionssverige.
Hon hävdar att de gamla handikappanstalterna börjar att återinföras bakvägen utan att några politiska beslut fattats om detta. I Sandviken bedöms ett tjugotal personer förlora rätten till personlig assistens och följden av detta kan bli att de som är handikappade tvingas att flytta till gruppboenden.
Bakgrunden är den aktuella domen från 2009 i regeringsrätten. När omprövningarna sker assistansbehoven har därefter assistans dragits in. I Kathleen B:s artikel finns också en länkning till en artikel i DN om att socialstyrelsen granskat LSS boenden och att man funnit ganska mycket att anmärka på, långa handläggningstider, indragna utbildningspengar för personalen, personer som bundits i sin säng eller en 14-åring som stängts inne i ett bås kallas "Mysen". Till en del är kanske inte förhållandena så annorlunda som då Lis Asklund undersökte institutionerna på 50-talet.När LSS lagen kom innebar den en positiv förändring för många svårt handikappade. Det är mycket illa om en återgång till något som liknar institutionsvård måste ske.
Åh jag mår illa av sånt där! Det är så fruktansvärt att frånta människor deras möjligheter att delta i ett så normalt liv som möjligt.
SvaraRaderaDessutom kunde man väl tänka på att det faktiskt rör sig om arbetstillfällen som försvinner...