Roy Laver Swank var en amerikansk neurologprofessor som forskade om MS. Han började sin forskning med att titta på varför MS förekom så olika i exempelvis norra och södra delarna av Europa. Han tittade speciellt på Norge där det var mindre MS-förekomst i kustregionerna även uppe i norr än i inre delarna av landet längre söderut i exempelvis i Gudbrandsdalen. Ett känt fenomen redan då var att MS tycktes vara vanligare ju längre man kom. Dieten är från slutet av 40-talet och 50-talet och har många år på nacken. Sedan dess har den allmänna kosten förändrats betydligt. Swank följde själv sin diet, som bland annat innebär att man skall minimera mättade fetter till under 15 gram per dag. Roy L. Swank dog 2009 i en ålder av 99 år.
En av de längsta studierna tidsmässigt sett och det måste man nog betrakta som starkt indicium
Swank var verksam först i Canada och sedan i Portland, Oregon. Han följde sina patienter noga och dokumenterade hur det gick för dem. Han kunde därför skriva rapporter om hur dieten fungerade för patienterna. Han rapporterade om dem i flera omgångar. Den mest omfattande och också mest uppmärksammade rapporten kom i Lancet efter att han följt 144 patienter i nästan 35 år. Han rapporterade dock ytterligare en gång 2003 då han var 94 år.
Resultaten var förbluffande bra. Hälften av patienterna följde dieten så bra att de kom under 20 gram mättat fett per dag, medan den andra gruppen som användes som kontrollgrupp inte gjorde det även om de åt mindre mättat fett än befolkningen i USA i allmänhet. Patienterna delades upp utifrån hur handikappade de var från begynnelsen ( minimalt, moderat och allvarligt). Det visade sig att för alla tre kategorierna fick de som följde dieten ( åt mindre än 20 gram mättat fett per dag) en betydligt bättre utveckling beträffande handikapp och de hade också dött i betydligt mindre utsträckning än de som lyckats sämre att hålla dieten. Allra bäst gick det för de som hade tillhörde gruppen minimala handikapp från början. Där hade 95 procent överlevt och var fysiskt aktiva.
Resultaten var förbluffande bra. Hälften av patienterna följde dieten så bra att de kom under 20 gram mättat fett per dag, medan den andra gruppen som användes som kontrollgrupp inte gjorde det även om de åt mindre mättat fett än befolkningen i USA i allmänhet. Patienterna delades upp utifrån hur handikappade de var från begynnelsen ( minimalt, moderat och allvarligt). Det visade sig att för alla tre kategorierna fick de som följde dieten ( åt mindre än 20 gram mättat fett per dag) en betydligt bättre utveckling beträffande handikapp och de hade också dött i betydligt mindre utsträckning än de som lyckats sämre att hålla dieten. Allra bäst gick det för de som hade tillhörde gruppen minimala handikapp från början. Där hade 95 procent överlevt och var fysiskt aktiva.
Studien har kritiserats därför att den inte följde modern standard. Den var inte blindad, dvs Swank visste vilka som åt dieten och hur de lyckades följa den, experimentgrupp och kontrollgrupp var inte slumpmässigt utvalda. Egentligen en lite ohistorisk inställning eftersom en sådan studie kom först 1948 och knappast var standard då Swank började studien.
Många har undrat varför detta sensationella resultat är så föga omtalat. Swank svarade själv så på frågan:
Jag är en liten kille i det här lilla labbet på universitetet. Deras forskningsfonder ( Han menar här patientorganisationer som National MS Society vars motsvarighet i Sverige är närmast NHR) betalade inte för detta så hur skulle det kunna vara viktigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar