David Kessler tidigare chef vid amerikanska läkemedelsverket och därefter rektor vid först Yale och sedan medicinska universitetet vid UCSF gjorde sig känd som kritiker av cigarettindustrin. Vad jag förstår har han själv haft problem med överätande och pendlat upp och ner i vikt och beslöt sig att gå till botten med det. Det resulterade i boken The End of Overeating?= Slutet på överätandet. Varför var han så förtjust i choklad, var hans ständiga fråga skrivandet av boken, bokens metafor enligt denna artikel. Han förväntade sig att komma fram till svar i kostvetenskapens och endokrinologins värld men hamnade inne i hjärnan och matindustrin. Det är alltså ungefär samma tankar som Ingvar och Eldh kom fram till i boken Hjärnkoll på vikten ett år senare: att hjärnan kidnappas av... bl a matindustrin.
Det är alltså dags att sluta skämmas för övervikten. I boken av David Ingvar tar denne bland annat upp hur stor del som är omedvetet av " besluten" man tar vid ätandet. Mycket fortgår i de primitiva delarna av hjärnan hjärnstam och hypotalamus där det inte görs några medvetna ställningstaganden.
Kessler intervjuar bland annat överviktiga som säger att det räcker med att de ser något stimulerande så kan de känna hunger, något som reklam och matindustrin känner till. Enligt Ingvar så vill CocaCola bland annat att det skall vara en minut mellan en reklamskylt och möjligheten att få en coke.
Kessler intervjuar anonyma tjänstemän i livsmedelsindustrin som säger att fett, salt och socker ofta är byggstenarna i framgångsrika matprodukter. Man säger att man tillverkar vad folk vill ha, men man har också tagit reda på hur man fysiologiskt fungerar för att stimuleras till att äta mer än man verkligen vill. Man har tagit reda på hur man kidnappar hjärnan.
En kombination av fett, salt och socker kan tillsammans ge en sådan produkt att man bara vill ha mer. Kessler säger att han själv inte stimuleras av en enkel hamburgare men lägger man till ost och bacon-dåå. Han säger att den fundamentala frågan är: Är det här riktig mat eller är det en mat som preparerats för att stimulera belöningscentrum. Han säger till på exempelvis spenatdips: det är i själva verket socker, fett och salt och det stimulerat belöningscentrat. Man skall alltså ta reda på vad man stoppar i sig då har man en chans att hejda överätandet.
Det här är givetvis en fråga på en högre strukturell nivå än den enskilde individen. Det gäller samhället och inte minst måste industrin tänka om.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar