Hej och välkommen

Hej och välkommen. Bloggen handlar om livsstilsfrågor och att leva med kronisk sjukdom. Här lämnas inga medicinska råd. De bör ges öga mot öga.





Snälla rösta om boktitel. Lämna gärna förslag




START


Translate

måndag, oktober 04, 2010

Träning och MS, gäller kanske en del annan träning också?

är det almar på gång? från Stockholmspromenad i juli
Inaktivitet som följd av MS.
Tidigare har man ofta rekommenderat att MS patienter skulle vila; dels för att spara krafter inför vad man behöver att göra och dels för att man i samband med träning tycker sig ha sett att patienter påverkats negativt.
Emellertid har det kommit mer och mer forskning som talar för att man mår bra av träning även vid MS och far illa av inaktivitet.

Problem på grund av inaktivitet
Följande har man sett varit problem som följd av inaktivitet vid MS:
Osteoporos minskad mineraltäthet i skelett
Depression
Fatigue
Död på grund av hjärtsjukdom
Minskad syrgasupptag ( Kondition)
Ökad hjärtfrekvens i vila
Ökat diastoliskt blodtryck
Minskad muskelstyrka både isometrisk och isokinetisk
Minskad benstyrka ofta relativt större än armstyrka, vilket påverkar gång hastighet.

Förvisso beror dessa saker inte på inaktivitet i grunden, men rädsla för inaktivitet kan ha gjort att problemen har blivit större än annars.

Obehag med att träna:
Speciella problem kan ha bidragit till svårigheterna att träna . Bland sådana saker finns ökad värmekänslighet. När man tränar kan man få förhöjd kroppstemp vilket leder till trötthet och andra symtom. Det kan utlösa även andra MS symtom.
Rädsla för att skada sig som följd av att man ramlar och liknande kan också spela in.
Yrsel och illamående kan också dyka upp och göra träningen obehaglig.
Man kan också ”överträna” och utlösa symtom som förlamningstendenser, känselstörningar, utmattning och långvarig fatigue.

Om vikten av vila:
Jag tror på att man skall ta det väldigt försiktigt i början, ta korta träningsepisoder och lägga in frekventa vilomoment. Helst skall man inte vara trött när man tränat färdigt, i varje fall till en början innan man vet hur man fungerar.
Den här vilorasten innan man blir trött kan man kalla FÖREBYGGANDE VILA. Jag lärde mig att detta var viktigt under de år jag fick droppfot efter att jag gått en liten sträcka. Jag brukade då fortsätta promenaden efter att droppfoten kommit, men det straffade sig sen med att jag var utmattad hela dagen. Så småningom lärde jag mig vila flera 100 meter innan jag brukade få droppfot och fortsatte att lägga in sådana vilomoment. Då kunde jag gå rundan utan att utveckla droppfoten och utan att utveckla denna enorma trötthet. Visserligen kunde det vara irriterande att stanna gång på gång, under några månaders tid blev jag tvungen att stoppa ungefär var tjugonde meter, men så småningom märkte jag att det var det rätta. Efter långsam utökning av intervallen kunde jag så småningom gå hela sträckan som då var 1.8 km utan att vila. Nu är det länge sedan jag hade droppfot 2006 eller liknande.

Viktigt med kunnig ”tränare”
Det viktigaste som jag lärt mig om det här med träning och förebyggande vila var nog av min sjukgymnast på Vintersol, där jag var 2004 på en rehab.period.
Idag var jag ute i skogen och skulle plocka lite trattkantareller och gick lite vilse. Det innebar att jag gick en lång tid i oländig terräng- det var både bergsklättring, stenrösen, oröjd mark men jag var inte ett dugg trött efteråt. Jag tror att det här kan jag tacka min ointensiva men frekventa träning för.

Min träning av benmusklerna ledde till att jag fick knäbesvär av övningar jag lade upp på egen hand. Det blev för mycket träning med ytterlägespåfrestning av knälederna. Det är mycket viktigt att ha en kunnig instruktör när man skall böra träna.
Om man skall träna är det klokt att ta hjälp av sjukgymnast eller annan. Mina knäbesvär fick jag hjälp med råd från en naprapat.

Sämre kroppsuppfattning :En orsak till att man kan utveckla besvär liknande mina från knäna kanske är att man inte har lika bra kroppsuppfattning som andra om man har MS. Min balans är försämrad och säkert också en hel del andra signaler från kroppen. Hade jag varit frisk avseende detta skulle jag tro att kroppen och knäna hade signalerat att det gjorde ont; men det kom inte förrän det gjorde intensivt ont och jag inte kunde gå ett steg utan smärta.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar