Hej och välkommen

Hej och välkommen. Bloggen handlar om livsstilsfrågor och att leva med kronisk sjukdom. Här lämnas inga medicinska råd. De bör ges öga mot öga.




Translate

söndag, oktober 03, 2010

Kostkriget- är det nån som vinner eller förlorar


På Stanfords youtubekanal finns en video med Christopher Gardner, biträdande professor i medicin vid Stanford Prevention Research Center- centrum för forskning i förebyggeri (av sjukdomar).
Jämförelse mellan olika dieter
I USA finns ett antal populära dieter för de som vill gå ned i vikt. Gardner fann att rekommendationerna som gjordes var baserade på ganska litet forskning fram till för ungefär 15 år sedan, och de ”forskar” som kommit därefter var ganska små och han går igenom ett antal av dem och finner dels att antalet deltagare är väldigt litet och dessutom var det ett mycket stort bortfall bland personerna som deltog.
Han medverkade därför till att göra en undersökning som var mycket större, omfattande mer än 300 kvinnor där han jämförde Atkins diet, Zone diet, Learn diet och Ornish diet. Jag är inte insatt i dessa dieter men följande är vad jag kom fram till i stort.

Atkins diet: kan i stort sett sägas vara Annika Dahlqvists diet Mycket fett-litet kolhydrater.

Zone diet går också ut på att begränsa andelen av de olika grupperna av födoämnen och en rekommendation jag sett är 40% kalorier från kolhydrater, 30% från proteiner och 30% från fett.

Learn dieten är en motsatt diet och förespråkar att man skall få 55-60% av energin från kolhydrater  och lägre än 10% av din energin från mättat fett.Z
OrnishDieten är vegetarisk där man äter lite fett och mycket grönsaker. Man får äta sig mätt på grönsaker och fettsnåla livsmedel. Man får inte äta fisk men däremot fiskolja eller omega-3. Begränsar intaget av snabba kolhydrater.

Gemensamt för alla dieterna tror jag är att äta omega-3, inte transfetter ( konstgjorda). Det varierar lite granna hur mycket man får äta totalt av energi.

Skall man följa de olika dieterna till punkt och pricka innebär det ett ganska intensivt arbete, vad jag förstår. Det är också vad Garnish kom fram till. Initialt följde man ganska strängt de olika dieterna men efter en tid började de med Atkins diet att äta mer kolhydrater och de med LEARN diet att äta mer fett. Även de två andra dieterna ”slätades ut”, men tendensen var fortfarande att lågfettsgrupperna intog mindre fett av typ mättat fett och mera kolhydrater medan högfettsgrupperna intog mera fett och mindre kolhydrater. Undersökningen gällde i stort även om man inte följde dieterna lika strikt som förordat. Detta var också en del av vad undersökningen ville titta på: Hur förmår man följa dieter. De stora bortfallen i de tidigare små studierna berodde troligen på att man inte lyckades följa dieterna och gå ned i vikt, resonerade Gardner. Här var man noga med att inpränta att undersökningen även gick ut på att se hur lätt/svårt det var att följa dieterna. Därför var de som inte lyckades så bra lika viktiga att få med. När studien var slut var det också ett betydligt mindre bortfall.

Instruktionerna var att läsa böcker om respektive diet och försöka att följa dieten enligt de dieterna. Sedan gick dietister igenom böckerna och lärde strikt ut vad respektive bok sa. Man valde populära böcker om de olika dieterna och varje grupp fick en bok om den diet de skulle använda . De gick på lektioner om böckerna i åtta veckor, därefter fick de sköta sig själva även om de ringde och bad om råd fick bara svaren: tack för att du ringde och liknande men inga besked. Allt för att de skulle vara lika behandlade.
De 311 kvinnorna mellan 25-50 hade BMI mellan 27 och 40 vilket innebär rätt stora skillnader.

Vad fann man?
Kost: Man fann att efter ett år hade Atkinsgruppen gått ned i genomsnitt mellan sex och sju procent av ursprunglig vikt. Vid sex månader hade man gått ned åtta men sedan börjat uppgång.
Learn hade gått ned knappt fyra procent, Ornish drygt tre och Zone knappt tre. Uppgången fanns som tendens där också mellan sex till tolv månarer men inte lika påtagligt.
Hur det fungerar på lång sikt är svårt att säga från studien.
Andra mått: blodfetter, blodtryck, insulinresistens ( förstadium) till diabetes, blodsockernivåer. Genomgående var resultaten där till fördel för Atkinsdiet om det fanns några förändringar. Detta var de statistiskt säkra resultaten:
Vikt Atkins jämfört med Zone,
Systoliskt blodtryck Atkins jämfört med Zone, LEARN, Ornish
Diastoliskt blodtryck jämfört med Ornish
Triglycerider mot Zone
HDL kolesterol  jämfört med Ornish
LDL kol inget
Insulin inget
Blodsocker inget..

Garlands kommentarer
Garland säger att den egentliga skillnaden vid ett år såg man mellan Atkins och Zone diet, de övriga var inte lika säkra. Dessutom var inte viktnedgångarna speciellt påtagliga. Har man ett BMI på 40 väger man kanske 120 kg och då är tre till sju procent inte speciellt mycket. Garland tycker inte att man funnit lösningen på fetmaepidemin med någon av dessa dieter. Samtidigt är siffrorna medeltal och det fanns exempelvis en kvinna som gick ned ett 30-tal kg eller var det pund, och maken följde samma diet vilket ledde till att han också gick ned.
Garland jämförde vad man åt i grupperna efter ett år och Ornish diet liknande till stor del de nationella riktlinjerna man har i USA 15 procent protein, 30 procent fett och 55 procent kolhydrater.


























Mina kommentarer: Själv tror jag man kan gå ned mycket på alla dieterna bara man sänker energiintaget och helst rör på sig. Jag gick upp påtagligt under ett år efter ett skov; det var resignation, vikten kändes inte viktigt då man hade så svårt att gå, rörde mig betydligt mindre och uppå allt reagerade jag med ordentlig viktökning på en kortisonbehandling. Därefter började jag med stenåldersliknande diet som sedan blev Swanks diet och då rann kilona av tills jag nu väger som då jag var 14, trots att jag var kortare då och snarast var en mager tonåring. Jag tror man kan gå ned på flera typer av dieter. Kanske är det vad undersökningen egentligen säger. 47 minuter in på videon finns en bild som visar detta. Man ser där hur varje individs vikt förändrats och det fanns för alla fyra dieterna en grupp som gick ned cirka 15 kg. 

Framtiden
Jag tror en del på vad pediatern Robinson säger i sitt inlägg om förebyggeri. Det kanske inte handlar om diet utan om mer om förändringar att leva. Gång-språng och cykelvänliga samhällen. Mat och ätkultur, där man njuter av maten i samvaro i stället för att slänga i sig nånting framför TV. Walking school bus. Nya sätt att leva där normalisering av vikten kommer på köpet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar